Man ser inte skogen för alla plantage

Den senaste tiden har medierna matat oss med hemska bilder och historier från Brasilien där regnskogen brinner på många platser. Det är givetvis tråkigt att regnskog brinner men samtidigt har Brasilien otroligt mycket mer urskog kvar jämfört med Sverige. Trots att vi bara har några få procent ursprunglig och orörd skog kvar avverkas alltjämt sådan skog i vårt land. Det är en skam för oss svenskar när vi ondgör oss över Brasiliens hantering av sin regnskog när vi redan har förstört nästan all vår egen skog. Varför är det så lätt att blunda för det som händer här och samtidigt förfasa sig över något som händer långt borta. Kan det bero på att skogsnäringen i Sverige länge har varit en stor exportvara och genererat många arbetstillfällen vilket direkt eller indirekt varit positivt för alla svenskars levnadsstandard. Det verkar vara mycket enklare att ha synpunkter på avlägsna länders miljöpåverkan vilket inte påverkar vår egen levnadsstandard och samtidigt sticka huvudet i sanden när det gäller Sveriges påverkan eftersom den ger oss ett högre materiellt välstånd. Egentligen borde det vara tvärt om. Vi skulle ha större anledning och möjlighet att värna vår egen natur jämfört med natur långt borta.

Naturskog

I somras bilade jag och en del av familjen från Uddevalla till Åre i Jämtland. Det var en deprimerande resa genom ett landskap bestående av nästan 100% monokultur. Industriplantage, industriplantage, och åter industriplantage i olika stadier var det jag upplevde på den resan. Mellan kalhyggen och tätskogar fanns en och annan myr som varit för sank för skogsbruket samt åkrar med olika typer av monokulturer. De som påstår att Sveriges natur är fantastisk blundar nog för 95% av landets yta. Jag förstår varför utländska turister besöker våra städer men varför många turister besöker monokulturlandsbygden Sverige är för mig en gåta. Är det för att uppleva de få procent av landsbygden som är någotsånär orörd? Förmodligen.

Naturskog

Jag tycker det är bra när det skapas jobb och välstånd i Sverige, därför är det bland annat bra med ett inkomstbringande skogsbruk. Men jag skulle önska att vi hade haft råd med att spara mer urskog än vi har gjort. Jag förväntar min inte att enskilda skogsägare eller skogsbolag ska spara urskog däremot är jag mycket besviken på att vi gemensamt genom staten inte har satsat mer på att bevara orörda skogar. Jag tycker även att det är lite konstigt att inte några av landets mest förmögna människor köpt in urskog och skyddat i all framtid i “sitt namn” för att bli ihågkomna för framtiden.

Jag tycker väldigt mycket om gamla skogar men tyvärr känner jag endast till några få i sydvästra Sverige där jag bor. De är inga urskogar utan mer naturskogar som vuxit upp där det för drygt hundra år sedan var så kallade utmarker, betade av kreatur. Dessa naturskogar utgör nog inte ens en promille av den totala arealen med industriplantage i sydvästra Sverige. Det är med blandade känslor jag vandrar och fotograferar i en sådan naturskog. Dels för att den är så vacker men också för att den är så extremt ovanlig.

Naturskog

Motiv som särskilt lockar mig är gamla om kullfallna mossbeklädda träd. Dels för att de haft ett naturligt långt liv innan de föll omkull och sedan ligger på marken under lång tid och minner om ett mäktigt träd som levt ett helt liv. Inga träd i industriplantagerna får leva ett helt liv, då har de inget ekonomiskt värde.

Naturskog
Naturskog

I somras besökte jag en naturskog tidigt på morgonen. Det hade regnat under natten och det duggregnade lite till och från på morgonen. Ett perfekt väder för fotografering i skogen. Naturskogen ligger en bit från det ställe där en lång skogsbilväg tar slut och inne i skogen brukar inga andra ljud höras än skogens egna ljud. Denna morgon var dock ett undantag. Det hemskaste ljud man kan tänka sig höra i en naturskog hördes inte långt borta. Det var ljudet av supereffektiva skogsmaskiner, maskiner som kan hugga ner en stor plantage på bara en dag. Jag gick mot ljudet och precis där naturreservatet tog slut började ett nytt kalhygge. En skogsmaskin fällde gran efter gran i rask takt och en annan maskin samlade upp stockarna.

Skogsavverkning precis på gränsen till den skyddade naturskogen.
Skogsavverkning precis på gränsen till den skyddade naturskogen. Inte ett enda träd såg ut att ha sparats fram till reservatsgränsen.

Numera hörs och skrivs det om hur läkare skriver ut vistelse i natur, då främst skog, på recept. De flesta som vistas ute i naturen känner nog av dess läkande förmåga och även forskning har visat att naturen påverkar oss människor positivt. Men hur kan läkare skriva recept på något som nästan inte finns.? En plantage ger inte samma positiva effekt som en naturlig skog och riktiga skogar är extremt sällsynta, åtminstone i södra och mellersta Sverige där det bor flest människor.

Naturskog
Naturskog
Naturskog

En sagolik kväll i bokskogen

För två veckor sedan gick jag och min fru en prommenad i Åkulla bokskogar. Vädret var perfekt och löven var skirt gröna. Varmt, soligt och vindstilla. Som att vandra i en sagovärld.

 

bokskog_akulla_pangfoto_se_Q2A7614

Stigen var ganska kuperad och erbjöd fin utsikt på ett par ställen.

skog_var_pangfoto_se_Q2A7609

Det enda man behöver tänka på för att ta bilder med vårgrönska är att komma ut vid rätt tid och hitta ett område med stort inslag av lövskog.

bokskog_akulla_pangfoto_se_Q2A7647

På kvällen, när solen stod lågt över horisonten, lyste den på bokstammarna uppe på höjderna.

bokskog_akulla_pangfoto_se_Q2A7662

Rossö Mk I

rosso_tunnor_pangfoto_se_U7A8117

Sedan många år tillbaka har jag tänkt åka till Rossö, söder om Strömstad. Den här veckan är jag ledig från jobbet och nu blev det äntligen av till slut. Jag har sett många fina bilder från Rossö, framför allt med motiv som klippor, stenar och hav. Med dessa bilder i tanken begav jag mig dit.

Det första som fångade mitt intresse var en samling sopbehållare fint uppställda, i givakt, i en till synes intensiv längtan efter sommargästernas sopor. Senare, under min promenad, på väg till de yttersta klipporna, kom jag in i en fin tallskog. På sina ställen växte knotiga tallar och eftersom jag gillar att fota träd blev jag kvar i skogen under resten av förmiddagen. Mitt på dagen vilade och sov jag ett tag intill en tall i skogen.

rosso_tall_pangfoto_se_U7A8165

rosso_tall_pangfoto_se_U7A8145
Eftermiddagen spenderades på klipporna och det återkommer jag till. Missa inte nästa spännande inlägg!

Hårt ljus

trad_motljus_pangfoto_se_U7A8050

Hårt solljus är oftast ett svårt ljus att fotografera i eftersom det innebär en hög kontrast. Ett sätt att undvika svårigheterna är att fotografera i skuggan. Man kan även utnyttja en hög kontrast till sin fördel. På baksidan av mitt hus blommar just nu ett träd. Trädet står i en brant backe och bakom trädet finns det många störande detaljer som buskar, träd och rådjur. Tack vare den stora skillnaden mellan solbelysta detaljer och skugga kan man som i det här fallet få en väldigt mörk bakgrund. Då slipper man problemet med störande detaljer. Jag använde högdagervarningen i kameran och underexponerade mer och mer tills jag såg att de vita blommorna inte var utfrätta.

Särö Västerskog

saro_vasterskog_pangfoto_se_U7A2835

Sedan många år tillbaka har jag bestämt att någon gång åka till Särö Västerskog. Det ligger väster om Kungsbacka i Hallands län. Idag skulle jag skjutsa äldsta dottern till Göteborg och då blev det äntligen av. Vädret kändes inte optimalt, mycket blåsigt och solsken. Inte det bästa om man vill plåta gamla krokiga tallar och gamla ekar, vilket det finns gott om. Förvaltarna har gallrat en hel del i naturreservatet, framför allt idegran. På marken ligger mängder av rishögar med idegran vilket innebär att större vyer i skogen inte blir så bra. Det blir nog fint om 15-20 år när högarna multnat. Men det finns många fina träd som är intressanta att fotografera på nära håll. Till Särö Västerskog kommer jag åka fler gånger och förhoppningsvis pricka in bättre väder.

saro_vasterskog_pangfoto_se_U7A2899

Sjön Åsnen, del III

Jag vet att många människor tycker naturfotografering verkar tråkigt. De har svårt att förstå hur någon kan tycka det är kul att släpa runt på en kamerautrustning i skogen för att ta bilder på bland annat svampar och träd men jag tycker det är rätt sexigt.

trad_pangfoto_se_U7A0325

svamp_flugor_pangfoto_se_U7A0543

Sjön Åsnen, del I

agnas_pangfoto_se_U7A0408

bjurkarr_pangfoto_se_U7A0270

Jag är nyss hemkommen från tre dagars fotoresa till ett område runt sjön Åsnen i Småland. Där finns ett antal naturreservat som heter Bjurkärr, Agnäs, Torne bokskog, Hunshult, Toftåsa myr och Hackekvarn. Förutom naturreservaten är Åsnen en mycket vacker samt variationsrik sjö med många öar, uddar och vikar.
Bjurkärr tycker jag är mest intressant med sin ovanligt gamla bokskog med inslag av mycket högstammiga ekar. Bilden på det döda omkullfallna bokträdet är fotograferad där. Tyvärr slår Länsstyrelsen världsrekord i informationskyltar vilket förtar en del av naturupplevelsen, men det är klart att Länsstyrelsen måste skapa arbetstillfällen för att utveckla sin verksamhet och då väger inte en orörd gammal bokskog särskilt tungt. I reservatets föreskrifter kan man bland annat läsa “Det är förbjudet att sätta upp tavla, skylt, plakat, affisch eller motsvarande” . I Bjurkärr har man tyvärr möjlighet att beskåda naturvanvårdens falska dubbelmoral. Var man än går är det nära till anlagda stigar och bänkar. Det är svårt att hitta någon plats varifrån man inte ser någon skylt eller färgmarkerat träd. Länsstyrelsens naturvanvårdare har lyckats med att delvis förstöra den finaste skogen vid Åsnen genom att skapa ett friluftsområde där.
I de flesta av reservaten finner man en mängd lavar, svampar och mossor. Bilden överst är från Agnäs.

Analog fotografering

soderasen_rotter_sv_pangfoto_se_U7A0885

Igår kväll bjöd vädret på skön värme och stiltje. Eftersom min digitala systemkamera är på service letade jag fram min gamla analoga Hasselblad som legat oanvänd i många år. Längst ner i frysen hittade jag några gamla Velviafilmer. Frågan var om jag skulle komma ihåg hur man laddar bladaren med film. Tänkte att det bästa var att inte tänka alls och det fungerade. Handlaget satt kvar i händerna och även om det var länge sedan så har jag laddat tusentals filmer under årens lopp. Trodde att jag allra mest skulle sakna möjligheten att se bilden på kamerans display i samband med fotograferingen men det jag saknade mest var det digitala vattenpasset och att inte kunna titta på bilderna på en stor skärm direkt efter hemkomsten.
Kvällen var ljuvlig och havet utanför Tjörn låg nästan spegelblankt. Endast några havsöringar förstörde den blanka havsytan då och då i sin jakt på småfisk. Myggen hade kommit igång och jag fick nog fler bett igår än totalt under hela sommaren.
Det ska bli spännande att se om filmen har klarat alla år i frysen utan att åldras för mycket och naturligtvis hur bilderna blir. I inlägget bjuder jag istället på två bilder från Söderåsens nationalpark, tagna i våras med digitalkamera. Den största svårigheten vid fototillfället var den branta sluttningen träden växte i. Byte av objektiv var inte att tänka på när bilden här under togs. Hade jag lagt fotoryggsäcken på backen skulle den ha åkt kana likt ett tefat femtio meter innan marken började plana ut. Jag var hela tiden tvungen att ta bort löst material från marken, innan skorna kunde få fäste, för att inte själv bli till ett mänskligt tefat i backen.

soderasen_rotter_sv_pangfoto_se_U7A0904

Orörd gammal skog

Det finns idag så få orörda skogar i södra och mellersta Sverige att de flesta människor aldrig får uppleva en riktigt gammal skog. Till och med i så kallade skogsnaturreservat förvaltar länsstyrelser och stiftelser skogen istället för att skydda den. Dessa organisationer anlägger vägar, bygger parkeringsplatser, sätter upp informationskyltar, hugger ned träd och drar vandringsleder med fula ledmarkeringar samt spänger. Det rörliga friluftslivet verkar alltid gå före en orörd skog och naturligtvis ser dessa organisationer till att utveckla sin egen verksamhet för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag känner tyvärr inte till någon skog som har klarat sig undan förvaltarnas motorsågar. Min önskan är att organisationer som har ett intresse av att skydda orörda områden istället för att förvalta dem fick ta över ansvaret.

Här kommer några bilder som visar exempel på hur det kan se ut i en gammal skog. Denna skog finns i Halland och är förvaltad (förstörd) men det syns inte i mina bilder. I en gammal skog är det oftast ganska rörigt. Det ligger en mängd omkullfallna träd kors och tvärs på marken. Dessa är ofta övervuxna med lavar och vackra gröna mossor. Skogen består av en otroligt vacker röra av unga och mycket gamla träd. En stor mängd olika växter och svampar trivs här.

skallrah_pangfoto_se_U7A7063

De två översta bilderna visar mitt favoritträd, en gran, från två olika håll. Stammen som växer rakt upp är död och det är bara den kraftiga grenen vilken växer ut från stammen, nära marken, som fortfarande lever.

skallrah_pangfoto_se_U7A7193

En gång visade jag en gammal skog för en familj med två barn. Jag berättade om den gamla skogen och försökte få dem att förstå hur speciell den var. När vi var på väg ut ur skogen hör jag sonen i familjen säga till sin pappa “- Pappa, om de hade tagit bort alla omkullfallna träd, då hade det kunnat vara fint här.” Då kände jag mig lite misslyckad.

skallrah_pangfoto_se_U7A7185

Jag föredrar att fotografera en skog när det är mulet, regnar eller efter solens nedgång. Då är ljuset jämnt vilket underlättar väsentligt.

skallrah_pangfoto_se_U7A7168

Regnet föll vid tillfället när dessa bilder togs. En stor fördel med regn är att grönt får en extra fin och mättad färg då. Jag skyddade kameran med en plastpåse och använde en normalzoom för att slippa byta optik.

skallrah_pangfoto_se_U7A7163

Som ett exempel visar jag med en bild nedan hur det ser ut i mer än 99% av Hallands skogar. Kalhygge, tätskog (vilket inte syns i denna bild) och raka välordnade stammar.

hygge_granskog_pangfoto_se_U7A4083