Fjällvandring från Abisko till Nikkaluokta

 

Jag och min fru Sassa klev av tåget i Abisko den 7:nde september efter en tjugotre timmar lång tågresa. Från stationen tog det cirka fem minuter att promenera till Abisko fjällstation. Där bodde vi en natt och på kvällen intog vi en utsökt trerätters middag med utsikt över sjön Torneträsk.

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

På morgonen åt vi en bastant frukost innan vi lämnade fjällstationen och påbörjade vår drygt tio mil långa vandring.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Den första etappen gick vi i Abisko nationalpark där leden följer Abiskojokk fram till Abiskojaurestugorna.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Abiskojokk med Peter i förgrunden. Foto: Cecilia Corin

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Bilden ovan, på fjället Giron, är fotograferad från bron över Abiskojokk strax innan vi kom fram till Abiskojaurestugorna.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dag två bjöd på turens längsta vandring, cirka tjugofyra kilometer. Väl framme vid Alesjaurestugorna hittade jag ett enkelt skjul med en vacker vägg av björk. Alesjaurestugorna har många bäddar och eftersom de snart skulle stänga för säsongen hade vi lyxen att få ett eget rum. På kvällen tog vi sedan ett underbart bastubad.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Alldeles intill nästa stuga på Kungsleden, Tjäktjastugan, rinner Tjäuftjanjira och bildar ett vacker fall som jag inte kunde motstå. Vem tusan har kommit på det namnet?

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dag fyra passerade vi Kungsledens högsta punkt Tjäktjapasset och vandrade sedan ned i dalen Tjäktjavagge där Sälkastugorna ligger. De “vaktades” av en stor hund som inte ens bemödade sig att vifta lite på svansen när vi dök upp. Om det berodde på det regniga vädret eller att vi var de miljonte besökarna den här säsongen var svårt att gissa.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Under natten blåste det hårt och sängen skakade när vinden tog i som mest.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dagen efter skulle bli regnig och eftersom vi hade planerat in två extra vilodagar stannade vi i Sälkastugorna en natt till. Alla stugor har inte bastu men den här hade det och vi utnyttjade den de två kvällar vi var där.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Som fotograf vet jag att dåligt väder kan innebära fina fotograferingsmöjligheter. Plötsligt blev det en glipa i molnen och solen lyste igenom. Jag var snabbt ute ur stugan och tog några bilder innan molnen åter slöt sig.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Vi träffade många utländska vandrare. De kom från länder som Canada, USA, Holland, Tyskland, Schweiz, Norge, Danmark, Finland och Småland. Vissa dagar talade jag mer engelska än svenska. Vid ett tillfälle när jag gick in i torkrummet stod Sassa där och talade engelska med en annan kvinna. Jag sa något till Sassa på svenska i förbifarten varpå kvinnan utbrast: “-Talar du svenska!?”. Vid en övernattning var jag och Sassa de enda svensktalande gästerna i stugan. Det bodde en svenskt till där fast han bodde inte i stugan utan i tält.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Den här bilden tipsade den trevlige lokföraren från Småland, Ove, mig om vid ett av de många tillfällen vi träffades under turen.

Sälkastugorna kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Sälkastugorna

 

Drakryggen kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Drakryggen

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

En perfekt matlagningsplats ska ha nära till vatten, vacker utsikt och vara bekväm.

Madir Tjatjavagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Fjället Madir vid Singistugorna

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dag sex fortsatte vi vidare genom Tjäktjavagge och under seneftermiddagen kom vi fram till Singistugorna. På kvällen gjorde vi en liten fotoutflykt till ett sel nere i dalen. Långt borta kunde vi skymta Kårtjevuolle sameviste.

Sälkaglaciären kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Sälkaglaciären

 

Singicohkka kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

På den sjunde dagen kom vi fram till Kebnekaise fjällstation där vi stannade två nätter.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

 

Kebnekaise fjällstation Ladjovagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

När vi satt och åt mat på kvällen blev ljuset plötsligt overkligt magiskt. Jag gick ut och tog några bilder. Det fanns inte tid att gå någonstans så det fick bli bilder med ett av fjällstationens hus i förgrunden. Som så ofta när det är ett otroligt ljus försvann det fort och jag återgick snart till maten igen. Detta var något av det mest speciella ljus jag hittills har upplevt. Ett regnväder med mörka blå moln hade dragit österut och kvar fanns lättare moln som belystes av en lågt stående sol. Sassa skulle bestiga Kebnekaise dagen efter och hade beställt bra väder och det var hennes beställning som var på väg in under kvällen.

Singicohkka Tolpagorni Duolbagorni kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Morgonen dag åtta var kall med frost på marken. Alla moln var borta.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Jag klättrade upp i en stenig brant där det fanns fina höstfärger och hann ta lite bilder innan ljuset blev alltför starkt.

Tolpagorni Duolbagorni kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Tolpagorni

 

Ladtjovagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Under förmiddagen gick jag runt i ett område med stora stenblock söder om jokken Laddjujohka.

Ladjovagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Två veckor innan vi skulle resa fick jag en inflammation i ett muskelfäste i ena höften. Jag var osäker på om jag skulle klara vandringen. Sassa som är vältränad Friskis & Svettis ledare bar all vår gemensamma packning som mat och kök för att minska vikten i min ryggsäck. Tack Sassa! Jag åt inflammationshämmande medicin och gick långsamt, framför allt när det var uppförsbacke, för att inte förvärra inflammationen. Det funkade och jag var glad för det. Att bestiga Kebnekaise var dock helt uteslutet för mig. Tråkigt eftersom vädret var perfekt. Klart och vindstilla. Sassa klättrade upp tillsammans med en grupp och guide. Det hade varit en fantastisk upplevelse.

nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Sista vandringsdagen. Lunch mellan Kebnekaise fjällstation och Nikkaluokta med fjället Karmaspakte i bakgrunden.

Nikkaluokta kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Det här fjället hade en vackert rundad form. Jag tog bilden när vi inte hade särskilt långt kvar till Nikkaluokta. Tyvärr kan jag, trots att jag vet ungefär var vi befann oss, inte finna ut på kartan vad fjället heter.
(Uppdatering 2016-11-03) Det är utlöparen på Kåkifjället, vilket Alf Fjellborg i Kaalasjärvi var vänlig och berättade för mig via mail.

Nikkaluokta nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

I Nikkaluokta tog vår vandring slut. Dagen efter skulle vi ta bussen till Kiruna och därifrån nattåget hem till Uddevalla.
Den här typen av vandring när man bor i stugor är mycket bekväm. Det finns mat att köpa i de flesta stugorna. Man behöver varken bära med sig tält, sovsäck, liggunderlag eller mat vilket gör att ryggsäcken därför blir lätt. Min säck vägde 7,5 kilo och Sassas drygt 11 kilo.
Man är inte särskilt väderberoende eftersom man alltid kommer fram till en varm stuga vid dagens slut. Det är ändå viktigt att ha bra kläder. Jag hade så pass varma kläder att jag skulle klara att vara ute i minus tio grader och kunna vara stilla och fota utan att frysa. Som jag nämnt tidigare hade flera stugor bastu vilket kändes väldigt lyxigt. Kebnekaise fjällstation har allt man kan önska sig och lite till. Det var en fin naturupplevelse med mycket vackra landskap. Men man får ingen vildmarkskänsla på grund av att allt är så lättillgängligt och exploaterat. Vi passerade ett par samevisten och området känns mer som en kulturmark än en vildmark. Vi såg tamrenar och det enda vilda djuret jag såg var en hare som höll till vid Kebnekaise fjällstation. Trots att vi vandrade i slutet av säsongen, strax innan stugorna stängde, såg vi många andra vandrare och vi träffade många väldigt trevliga människor. Jag har svårt att föreställa mig hur många turister det är under högsäsong.

Nikkaluokta nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

På morgonen, den dagen vi skulle resa hem, passade jag på att fota i Nikkaluokta. Naturen bjöd på fin dimma och frost.

Nikkaluokta Paittisjärvi nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Från början hade jag tänkt ta med min systemkamera och ett objektiv, en normalzoom. Dessutom ett resestativ. I och med min höftskada ändrade jag mig och tog en kompaktkamera istället, Sony RX-100 IV. Den innehåller ingen spegel, det vill säga inga rörliga delar. Då kunde jag välja ett lättare stativ som väger cirka ett kilo. Jag hade med fem batterier och en liten lätt laddare eftersom det finns ström på Kebnekaise fjällstation. Övriga stugor har inte ström för att ladda batterier. Tre minneskort, ett 64 GB och två 32 GB.

Nikkaluokta Alemus Kattar nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Höjden Alemus Kattar

 

 

En städpaus

sumpafallen_pangfoto_se_U7A1518

Plötsligt uppstod ett behov av en paus i förberedelserna inför min dotters student. Just nu är det städning. Jag letade upp en bild från Sumpafallen i Halland tagen tidigare i vår och bildbehandlade den i Camera Raw. Därefter gjordes slutskärpning i Photoshop och ovan ser du resultatet. Nu ska jag fortsätta med att städa en toalett. Jippi!  : -)

Söderåsens Nationalpark i Skåne

För femton år sedan stannade jag och min fru Sassa till vid Skäralid när vi var på väg till Österlen i Skåne. Vi vandrade en led genom en vacker bokskog och åkte därefter vidare till Österlen. Ända sedan den gången har jag haft planer på att åka till Skäralid och Söderåsens Nationalpark för att fotografera. Förra veckan blev det så äntligen av.

soderasen_soluppgang_pangfoto_se_U7A1332

Den sista morgonen låg dimman tät i Skäralid där jag bodde. Då åkte jag till utsiktsplatsen Kopparhatten varifrån man ser ut över östra delen av en sprickdal vilken tar sin början vid Skäralid och sedan skär genom åsen ett par kilometer mot väster. Solen hade ännu inte gått upp när jag kom fram till utsikten. Uppe på åsen var luften klar. Dimman låg vit över slätten och ur den stack det upp skogsridåer. Jag började fota innan solen gick upp och fortsatte tills den stod en bit över horisonten. Under en kort stund strax efter att hela solen visat sig lyste dess strålar upp den övre delen av dimman och skapade ett magiskt ljus.

När ljuset inte längre var lika intressant vid Kopparhatten åkte jag ner till Skärdammen och tog bilder på ett par sångsvanar som håller till där.

sangsvan_pangfoto_se_U7A1202

Sedan var det dags för frukost. Eftersom jag redan ätit frukost vid dammen en morgon tidigare i veckan for jag tillbaka till Kopparhatten. Där intog jag frukost och passade på att verkligen ta in den härliga vyn över den bokskogsklädda dalen.

soderasen_selfie_pangfoto_se_U7A1390

soderasen_bokblad_pangfoto_se_U7A0795

Skäktefallet, Halleberg

skaktefallet_pangfoto_se_U7A0041

Ibland kan jag undra hur många bilder fotografer har tagit  på vissa speciellt populära motiv om man skulle summera samtliga bilder tagna där. Skäktefallet vid foten av Halleberg, i närheten av Vargön, är just en sådan plats. Kan det vara tiotusen, hundratusen eller möjligen miljoner bilder tagna där? Jag har varit vid vattenfallet ett otal tillfällen men det var länge sedan nu jag var där senast och därför var det ett kärt återseende igår då det blev en kort tur dit direkt efter jobbet.

Hela dagen hade varit mulen men yr.no hade lovat sol en timme innan solen skulle gå ner. Det var fortfarande gråmulet när jag parkerade bilen inte långt från fallet. Efter ett klädombyte och en fin promenad var jag framme vid fallet. Blåsipporna blommade fortfarande och regnet dagen innan hade fyllt på fallet med vatten. Ännu hade inte solen visat sig och jag började tvivla så smått på yr. Men efter att jag fotograferat en liten stund var det precis som om yr viftade med en trollstav och vips sken solen på berget med fallet.

Gaddesanda

gaddesanda_sandmonster_pangfoto_se_U7A8735

Det nya fotoåret inledde jag med en fotograferingstur till Gaddesanda vid Vänern. När jag var där förra gången bestod motiven mestadels av klippor. Nu hittade jag intressanta mönster i sand. I ovanstående bild har strukturen på sjöbotten uppstått när regnvatten fört med sig sand från stranden ut i vattnet. Jag använde ett polariserande filter för att minska reflexer i vattenytan och på så sätt göra vågmönstret på botten mer synligt. För att det ska gå att ta den här typen av bild behöver man även ha vädret på sin sida, det får inte vara vågor på sjön.

Hoppas alla får ett bra år 2014 och må ljuset vara med er!

Gaddesanda

gaddesanda_pangfoto_se_U7A8201

gaddesanda_klippa_pangfoto_se_U7A8176

gaddesanda_klippa_pangfoto_se_U7A8192

På onsdagen den här veckan åkte jag till Vänern för att fotografera för första gången i mitt liv. Trots att jag bott endast 30 minuters bilväg från Vänern under 25 års tid har det alltså inte blivit av förrän nu. Jag har varit vid vår största insjö flera gånger tidigare men inte i syfte att fotografera. Till min förtjusning fann jag att det är inte bara vid Bohuskusten man kan njuta av vackra klippor. Dessutom finns det fina badstränder som påminner lite om “mina” halländska stränder även om de i Halland är lite längre. Vid Gaddesanda finns det emellertid sandrevlar som gör stranden intressantare att fotografera. Det får absolut bli fler besök med “kameraten” som följeslagare.