Älgar i Dovrefjäll

Vecka 38 spenderade jag i Dovrefjäll i Norge. Min främsta anledning till resan var att försöka fotografera älgar i naturreservatet Fokstumyra och allra helst någon fin älgtjur. Det visade sig vara svårare än jag hade räknat med. Fokstumyra är ett populärt område för fågelskådare under vår och sommar vilket borde göra att älgarna ser många människor och därför inte skulle vara så rädda. Första kvällen stötte jag på en älgko med kalv som var orädda och tänkte att det här blir ju lätt att få bilder på älg. Kon och kalven gick intill väg E6 som genomkorsar området. Många bilar stannade och ett flertal fotografer stod utanför bilarna och fotograferade djuren.

Älg, Dovre, Norge

Älg, Dovre, Norge

Älg, Dovre, Norge

Älg, Dovre, Norge

Älg, Dovre, Norge

Det skulle dock visa sig att alla andra älgar jag skulle komma i kontakt med senare under veckan var minst lika rädda som de är i mina hemtrakter.

Nästa morgon såg jag tidigt tre älgar som betade i ett kärr ungefär femtio meter från vägen. En bit längre fram fanns det en bra plats att ställa bilen på. Sedan gick jag tillbaka på vägen och smög i skydd av en björkridå mot älgarna utan att de fick syn på mig.

Älg, Dovre, Norge

Älg, Dovre, Norge

Tyvärr dröjde det inte länge innan det stannade två bilar på vägen och ut kom två fotografer som ställde sig helt öppet på vägen. Älgarna såg dem såklart och sprang omedelbart in i skogen. Där försvann den fina möjligheten till fler bilder.

Från E6:an såg jag älgar så gott som varje morgon och kväll när jag körde där men det var höga vägkanter vilket gjorde det omöjligt att stanna vid sidan om vägen. Jag var tvungen att finna en avfart för att parkera bilen vilken kunde ligga kilometrar bort. Att stanna på vägen som var en åttioväg med mycket trafik hade varit för farligt och mycket olämpligt. Därför parkerade jag oftast bilen och vandrade runt i naturreservatet vilket är en större naturupplevelse men kanske inte lika effektivt. Det finns en trevlig led i reservatet som är cirka sex till sju kilometer lång. När jag kommit över på andra sidan myren såg jag några älgar på den sidan där leden startade. Tusan också, om jag hade gått leden åt andra hållet hade jag kommit perfekt och fått en möjlighet till bra bilder. I kikaren syntes att en av älgarna var en fin tjur. Då var det bara och gå hela vägen tillbaka och hoppas djuren skulle stanna kvar. Efter en promenad på tre kilometer var jag tillbaka men ingen älg syntes till. Så småningom visade det sig att de hade gått ut till mitten av myren. På håll blev det några bilder på tjuren. Den hade väldigt ojämna horn, en stor skovel med åtta taggar på ena sidan och ett stånghorn med fem taggar på den andra. När den upptäckte mig gick den bortåt på myren och de andra fem älgarna följde efter. Därefter försvann de in i skogen.

Älg, Dovre, Norge

Älg, Dovre, Norge

En annan morgon studerade jag en ensam ko samt en ko med kalv från ett fågeltorn. De betade ganska långt bort och det var ingen idé att försöka smyga sig på dem då terrängen är mycket öppen. Istället hoppades jag på att de skulle komma närmare tornet. Tyvärr gick de åt ett annat håll och jag fick nöja mig med bilder på avstånd med älgarna i en fin miljö.

Älg, Dovre, NorgeÄlg, Dovre, NorgeEftersom det var mycket svårare med älgfotografering än jag hade trott lade jag ner mer tid på myskoxar och landskap istället. Dessutom hade jag turen att få se fjällräv vilket var en stor och oväntad bonus. Återkommer till det i framtida inlägg. Missa inte detta!

Betande djur

Jag tycker om bilder där djur tittar in i kameran. Det ger en ögonkontakt med betraktaren och djuren ser ofta ståtligare ut när de står upprätt. Men en stor del av djurens liv består av att beta och vila. Bilder på dessa aktiviteter är svåra att ta eftersom det förutsätter att djuren är ovetande om fotografen. Såvida de inte är skyddade från jakt och har ett naturligt beteende förstås men då måste jag resa långt för att få uppleva det.

alg_tjur_pangfoto_se_Q2A8342

Älgtjuren gick tillsammans med en ko och en kalv. Jag hade räknat med att få se mindre djur än älg vid detta tillfälle. Därför hade jag en konverter på kameran som förlängde teleobjektivet vilket gjorde det svårt att få med hela tjuren i bild på grund av att den var så nära. Det var omöjligt att förflytta sig bakåt eller ta av konvertern utan att bli upptäckt.

kronhjort_pangfoto_se_Q2A0358

Efter brunsten är kronhjorten utmärglad och hungrig. Den behöver äta mycket och visar sig oftare öppet. Den här hjorten har stångat av en tagg under en strid med en annan hjort.

kronhjort_pangfoto_se_Q2A0451

Denna hjort hade fått ännu mer stryk och haltade betänkligt. Den låg ned och betade det mesta av tiden och reste sig bara för att flytta till ett nytt ställe att äta på. Båda dessa hjortar är på retur, har sett sina bästa dar, vilket man kan se på hornen. De är lite krökta samt ger ett trubbigt intryck och inte lika kraftiga som på en yngre hjort. Det tyder på en förnuftig jakt eftersom dessa djur har sparats och haft möjlighet att nå sin bästa ålder vilket tyvärr är extremt ovanligt i Sverige. För att kunna ta bilder var jag tvungen att komma ner med kameran nära marken under nedhängande grangrenar. Stativbenen var nästan maximalt utfällda. Det gjorde att jag var tvungen att ligga ner på sidan för att kunna titta i sökaren. Efter att ha legat några timmar på det viset bland några stenar talade min kropp om att även jag är på retur. Dagen efter var vänster skinka och sida av låret väldigt ömt. Men jag hade fina upplevelser och hjortarna märkte inte av min närvaro.

vildsvin_kronhjort_pangfoto_se_Q2A0458

Ett stort problem är alla grässtrån och pinnar som väldigt ofta vill komma framför motivet. Jag brukar försöka hålla koll på dessa störande detaljer och ta många bilder. I bilden ovan har två strån framför vildsvinets ansikte sabbat för mig.

vildsvin_pangfoto_se_Q2A0493

I den här bilden går vildsvinet på en plats med färre långa grässtrån men då gick det ingen kronhjort i bakgrunden. Det är mycket som ska stämma för att få till en intressant bild. En annan svårighet när man fotograferar betande djur är huvudrörelser. Man måste använda tillräckligt kort slutartid för att undvika rörelseoskärpa på grund av att ett betande djur hela tiden rör på huvudet. I det här fallet är det också bra att ta många bilder.

Naturfotografer emellan

Den senaste veckan har jag besökt Hunneberg vid tre tillfällen med förhoppning att se och fota älg. Vid de två första försöken såg jag inte till någon älg över huvud taget. Tredje gången gillt heter det ju och den tredje morgonen fick jag se en älgko nästan direkt. Jag sökte med blicken efter en tjur eftersom kor oftast har sällskap av en eller flera tjurar under brunsttiden. Konstigt nog verkade hon vara ensam. Eftersom det fortfarande var lite skumt ljus åkte jag vidare. Jag hade inte kört mer än tio meter förrän det stod en tjur en liten bit från vägen. Så snart det gick vände jag bilen och åkte tillbaka. Sedan var det bara att vänta på en möjlighet att få några bra bilder. Dessutom fick det gärna bli lite ljusare. Kon betade löv från buskar och tjuren höll koll på henne. Så kom en kalv fram och nu började det bli riktigt trevligt. Tyvärr var det ganska rörigt och snårigt där djuren gick men det fanns luckor där det kunde finnas möjlighet till bilder. Jag tog en bild då och då men mest för att ha en bild på tjuren och kunna känna igen den om jag ser den någon annan gång. Chanserna kändes som ganska goda att det skulle komma bra fototillfällen då älgarna inte brydde sig om min bil. De gick parallellt med vägen och snart kom ett parti med vass men efter det blev skogen mer öppen och där var det lite mer ordning och reda. När jag väntat ytterligare en tid dök det upp en bil, med en naturfotograf, vilken givetvis stannade. Till min förvåning och besvikelse gick fotografen ut ur bilen, öppnade bagageluckan, tog fram ett stativ och gick på vägen fram till min bil. Med ens minskade mina goda chanser till bra bilder då älgarna drog sig längre från vägen. Så kom ytterligare en bil med en naturfotograf i som också han gick ut på vägen. Jag tog ned rutan och frågade om de kände till djuren och om djuren var orädda. Nej, det visste de inte, fick jag till svar. Jag frågade då varför de gått ur bilarna och ut på vägen och då svarade den som kom sist att om djuren står på fel sida om vägen måste man det för att kunna fota. “Vilken tur”, tänkte jag, att jag har en bil som går att vända. Denne fotograf körde alltså runt i en bil som bara gick åt ett håll! 🙂 🙂 🙂

algtjur_pangfoto_se_U7A7610

Strax åkte jag vidare eftersom jag bedömde att mina möjligheter till bra bilder på älgarna minskat betydligt. Senare under morgonen, när jag vandrat en bra bit in på Hunnebergs mossmarker och satt bakom kamouflagenätet funderade jag på var gränsen går för hur man som naturfotograf kan bete sig mot andra fotografer. Antagligen finns det många olika uppfattningar om detta bland oss naturfotografer. Min uppfattning är att man bör undvika att försämra eller förstöra fotomöjligheterna för andra fotografer och om man är tveksam kan man fråga. I det här fallet hade det varit enkelt att stanna till vid min bil, ta ned rutan och tyst ställa frågan om det var ok att gå ut. En av fotograferna är medlem i Naturfotograferna /N, en medlemsorganisation som har en hederskodex där det står mycket bra om hur bland annat naturfotografer bör uppträda i naturen. Det står däremot väldigt lite om hur vi naturfotografer bör uppträda mot varandra. Jag hittade en enda mening om detta i hederskodexen, “Vår affärsmoral är hög, vi utövar en ärlig konkurrens och försvårar inte för kollegernas arbete.”. Detta är en bra mening som pekar på det viktigaste tycker jag, att inte försvåra för kollegor.
Givetvis har ingen fotograf mer rätt till ett motiv än någon annan. Men om det redan är en fotograf på plats vid något djur eller ett landskapsmotiv, när jag själv kommer till platsen, då känner jag att det är inte bara att klampa på utan hänsyn.
Det har hänt att jag har förstört för andra fotografer genom årens lopp. Vid ett par tillfällen har jag skrämt djur för att efteråt upptäckta en besviken fotograf som varit gömd någonstans. Det var pinsamt och definitivt inte meningen vilket jag hoppas de har förstått. Ibland kan man faktiskt ha tur genom att någon annan människa gör att djur kommer mot en och att man på så sätt får bilder. Att skrämma djuren från samma plats där andra fotografer befinner sig gör att ingen fotograf lyckas ta bra bilder. Åtminstone är det så på Hunneberg.

algtjur_pangfoto_se_U7A7615

 

Ingen älg, bara kråkor och kajor.

 

Kråkor och några kajor.
Kråkor och några kajor.

 

Kajor
Kajor

I morse letade jag efter en vit älgtjur men jag lyckades inte finna den. Det sägs att den är ännu svårare att hitta i år än förra året. Det blev istället bilder på kajor och kråkor när de njöt av den första solvärmen. Då jag kom hem fanns en bild på den vita tjuren på Bohusläningens förstasida. En person som bor i området hade lyckats fotografera tjuren för första gången. På sätt och vis fick jag ändå se den vita tjuren i morse om än i tryckt form.

Före frosten

frost_bil_pangfoto_se_U7A0885

Vid den här tiden, i slutet av fotoåret, brukar naturen vanligtvis ha bjudit oss naturfotografer på en hel del vackra morgnar med frost. Senare delen av 2014 har dock varit ett undantag här på västkusten och därför ser jag fram emot frost och vinter nu.
För att minnas lite hur det kan vara, letade jag bland mina bilder från tidigare år och hittade några stycken med frost. Vid ett tillfälle hade det bildats en fint mönster på biltaket och för att komma åt att ta bilden ställde jag bilen nedanför balkongen och fotograferade ovanifrån med ett teleobjektiv. Bilkörning i kombination med vinterväglag och snöskottning är de nackdelar man får stå ut med om det ska bli några vinterbilder.

alg_ko_pangfoto_se_U7A0504

Tolvtaggare

alg_tjur_pangfoto_se_U7A9918

alg_tjur_pangfoto_se_U7A9944

Dimman låg tät i morse men tack vare filmaren Ulf Jonasson fick jag se tolvtaggaren. Ulf var redan på plats när jag kom dit och han hade upptäckt tjuren, vilket gjorde att jag förstod att det fanns något intressant att se. Sedan dök även Göte Eriksson, Kenneth Svenningsson och Håkan Nunstedt upp. Det var trevligt att träffa gamla bekanta fotografer och prata en stund med dem.

En tolvtaggare och fem fotografer, det innebär 2.4 taggar per fotograf. Även om antalet stora tjurar har ökat de senaste åren tack vare en vettigare avskjutning återstår det en hel del att förbättra med avseende på älgpopulationen. Jag önskar 12 taggar per fotograf och vecka. 🙂
I en bra älgpopulation bör det finnas lika många tjurar och kor samt en högre genomsnittsålder jämfört med den nuvarande.

Idag har min kamera gått 10000 bilder och börjar räkna från början igen.

Morgonens möte

alg_tjur_pangfoto_se_U7A8587

På väg till den plats där jag hade tänkt fotografera i morse fick jag syn på en älgtjur som betade klöver på en åker. När den var trött på klöver stegade älgen över vägen och gick in i ett villaområde. När tjuren kom ut på andra sidan området tog jag några bilder innan den fortsatte ut på en skördad åker och vidare in i en skog där den uppslukades av träden.

alg_tjur_pangfoto_se_U7A8656

Brun och vit älg

alg_tjur_pangfoto_se_U7A7845

alg_vit_pangfoto_se_U7A7886

Vid ett tillfälle i år har jag lyckats ta bilder på den vita älgtjur vilken jag tog bilder på förra året. Under alla de andra försöken har det blivit mest bilder på rådjur samt några bilder på bruna älgar och även om jag inte lyckats fota den vita så har det därför inte varit för gäves.

Jag stod gömd i skogskanten vid en äng och den vita älgen eller Gandalf som min dotter döpt den till kom ut ur en skog i bortre kanten av ängen. Den betade löv på buskar i kanten av ängen och spänningen var stor huruvida den skulle gå åt mitt håll eller inte nu när jag äntligen fått syn på den. Efter vad som kändes som en evighet visade det sig att turen var på min sida. Älgen gick sakta ut på ängen och kom snett mot mig. Den passerade cirka trettio meter vid sidan om mig och försvann in i skogen. Kanske hörde den ljudet från kameraslutaren men den varken såg mig eller kände min vittring. För mig är det den optimala foto- och naturupplevelsen att se och få bilder på djur utan att djuren blir skrämda av min närvaro.

 

 

Motivjakt i dimma

Förra veckan åkte jag med bil ett par morgnar och letade motiv i dimma utmed ån Ätrans dalgång. Det blev bland annat bilder på öar, träd och vindkraftverk. Himlen var så gott som molnfri och när solen varit framme en stund försvann dimman snabbt. När dimman nästan lättat fick jag syn på en älgko med kalv i närheten av samhället Ätrafors. De befann sig långt bort från vägen och jag hade inte tagit med det teleobjektiv jag oftast använder vid fotografering av vilt. Emellertid fanns mitt makroteleobjektiv med i väskan och därför blev det en miljöbild istället. Lika bra att inte det längre telet var med. Jag hade nog inte tagit en bättre bild med det. Av ren slentrian brukar jag oftast köra med det längre telet vid djurfotografering men jag ska försöka komma ihåg i framtiden att det kan vara bra att välja andra alternativ ibland.

 

algko_kalv_dimma_bw_ps_pangfoto_se_U7A7449

På vägen hem passerade jag Ullared och samtidigt som jag tänkte att det skulle bli gott med frukost kom jag på att vi hade inget bröd kvar hemma. Klockan var strax före sju och eftersom det var lördag skulle varuhuset Gekås öppna snart. Jag parkerade bilen, tog på fotoryggsäcken och gick in för att köpa bröd. När jag strax efteråt kom fram till kassorna möttes jag av en mycket märklig syn. Bland den långa raden av sextionio kassor var bara en enda kassa öppen och där var ingen kö. En speciell känsla och upplevelse.