Vid ett tillfälle i år har jag lyckats ta bilder på den vita älgtjur vilken jag tog bilder på förra året. Under alla de andra försöken har det blivit mest bilder på rådjur samt några bilder på bruna älgar och även om jag inte lyckats fota den vita så har det därför inte varit för gäves.
Jag stod gömd i skogskanten vid en äng och den vita älgen eller Gandalf som min dotter döpt den till kom ut ur en skog i bortre kanten av ängen. Den betade löv på buskar i kanten av ängen och spänningen var stor huruvida den skulle gå åt mitt håll eller inte nu när jag äntligen fått syn på den. Efter vad som kändes som en evighet visade det sig att turen var på min sida. Älgen gick sakta ut på ängen och kom snett mot mig. Den passerade cirka trettio meter vid sidan om mig och försvann in i skogen. Kanske hörde den ljudet från kameraslutaren men den varken såg mig eller kände min vittring. För mig är det den optimala foto- och naturupplevelsen att se och få bilder på djur utan att djuren blir skrämda av min närvaro.