Lightpainting

Nu var det längesedan jag skrev ett inlägg. Du kanske tror att jag varit inaktiv vad det gäller fotografering. Men det är precis tvärtom. Jag har fotat så mycket att jag inte hunnit med att skriva några inlägg. Förutom fotografering hemomkring har jag bland annat varit på en fotoresa under tio dagar och på en helg fotograferat en CrossFit-tävling. Under tio dagar med hundra procent inriktning på foto tog jag många bilder och på tävlingen som varade i två dagar tog jag 4000 bilder. Det kommer inlägg från både resan och CrossFit så småningom.

Strax före fotoresan fotograferade jag is på Herrestadsfjället, norr om Uddevalla. Jag hade hoppats på norrsken men det blev inget med det. Natten innan hade det varit ovanligt fint norrsken långt söderut och det blev även fint norrsken vid ytterligare ett tillfälle men det inträffade under min resa.

Det var vindstilla och knäpp tyst på Herrestadsfjället. Vid två tillfällen hördes lätet från en uggla vilken förhöjde stämningen. Jag hade med mig min starka ficklampa och lyste upp motiven med, så kallad ”lightpainting”. På den första bilden lyste jag från sidan, ungefär 20-30 meter till vänster om kameran. Jag tycker att det brukar bli bättre med sidoljus än om ljuset kommer från kamerans position. För att det ska bli praktiskt behöver man kunna utlösa kameran trådlöst. Ett alternativ är annars att använda självutlösaren.

Ismönster på frusen sjö.

På den andra bilden kunde jag inte lysa från sidan, där kommer istället ljuset rakt framifrån.

Ismönster på frusen sjö.

Jag brukar prova mig fram till vilken exponering som fungerar bra för himlen och sedan välja en tillräckligt lång slutartid för att hinna belysa motivet med hjälp av ficklampa.

 

Fotografering på Bohuskusten

Bilder på vatten

För ett par veckor sedan åkte jag ut till kusten, här i Bohuslän. Under natten hade en storm dragit förbi. På förmiddagen hade vinden lugnat ner sig betydligt och på eftermiddagen var det nästan helt stilla. Det fanns kvar gammal sjö och jag försökte utnyttja vågorna och ta bilder när vattnet sköljde över klipporna. Det var väldigt behagligt jämfört med att vara ut i värsta stormen. Nackdelen var att vågorna var mindre och det kunde dröja länge mellan tillfällena när klipporna sköljdes över.

 

Den här klippan med de två stenarna ligger i ett så kallat hällkar fyllt med vatten och det gav motivet en säregen färg. Jag försökte hitta en komposition där hela motivet var under vatten och där jag tyckte stenarna låg bra placerade. De horisontella linjerna till höger ville jag också få med i bilden.

Bilder på klippformationer

Jag har alltid fascinerats av former och färger i klipplandskapet. I motivet nedan fastnade jag för den halvcirkelformade sprickans mönster i den annars så plana klippan.

Även i denna bild var det sprickorna i den mjuka klippformen som fångade mitt intresse. Jag tog med stenarna i nederkant för att de skulle bryta av mot de mjuka formerna.

Sådana här runda hål skapade av forsande vatten och roterande stenar brukar kallas jättegrytor. På grund av sin ringa storlek skulle den här snarare kallas minigryta.

Ännu fler foton på översköljda klippor

Sen fastnade jag åter ”översköljdaklipporträsket”.

Strax innan solen försvann ner under horisonten försökte jag utnyttja det varma ljuset som reflekterades i vattnet och klipporna. Här har jag använt ett teleobjektiv för att ”trycka ihop” de olika delarna i motivet.

Förkylt också

En fredag kväll, för drygt två veckor sedan, planerade jag för att försöka fota vilda djur i vinterlandskap. På lördag morgon kändes det som om jag hade en begynnande förkylning på gång. Då var det plötsligt inte lika lockande att spendera en hel dag ute i vinterkylan. Termometern visade minus 10 grader i Uddevalla och då vet jag av erfarenhet att skulle bli ännu kallare på platsen dit jag planerat åka. Snabbt bestämde jag mig för att åka en runda på Hunneberg istället och hoppas på att någon av det få älgar som finns där skulle behaga visa sig i närheten av vägen.

På väg ut från Uddevalla slog det mig att jag skulle passera en gammal bekant, den ensamma eken. Jag beslutade mig för att stanna till vid den. När jag klev ur bilen hade himlen fått en fin orange ton och det varma ljuset gav färg åt en dimslöja. Det blev en fin kontrast till den kalla snön. Bilens termometer visade minus 15. Jag provade olika alternativ där jag tog med olika mycket yta runt eken och placerade eken på olika ställen i bilden. Nedan har jag valt ut den varianten jag gillar bäst. Det fanns inga moln på himlen och därför tycker jag inte det tillför bilden något att ta med mer av himlen. Förgrunden är lite risig och av den anledningen har jag valt en bild med en kort förgrund.

Jag stannade kvar och fotade tills det mesta av färgen på himlen falnat. Då hade dimman ökat men det var inte tillräckligt för att jag skulle föredra de bilderna framför bilden ovan.

Sedan åkte jag till Hunneberg och körde runt ett varv. En ekorre var det enda jag såg. 

Dovhjort 2022

Förra året var det ovanligt svårt att fotografera dovhjort eller så hade jag helt enkelt inte turen på min sida. Djuren verkade mer skygga än vanligt. Jag gissar att det berodde på fler jakttillfällen än tidigare. Kanske var det en effekt av att man jagat mindre under pandemin och tog igen det under förra året.

Vid flera tillfällen under 2022 hade jag sett en fin hjort från bilen och även försökt få bilder på den genom att sitta på olika platser i området där jag hade sett den. Tyvärr blev det många resultatlösa dagar och jag lyckades inte få några bra bilder på andra djur heller. Men så till slut, en sen höstdag, dök hjorten upp och jag fick mina bilder. Dessutom undgick jag upptäckt vilket kändes som en extra bonus.

Dovhjort. Hjort, hind och kalv.
Dovhjort
Dovhjort. Hjort och hind.

Det är ytterst sällan jag ser samma stora hjort två år i rad. Antagligen skjuts de under senhösten och nästkommande år är det en ny hjort som vuxit till sig och dominerar.

Dovhjort. Hjort.
Dovhjort. Hjort.

Det lossnade rejält den dagen och jag fick även en hel del bilder på andra dovhjortar. Med facit i hand hade jag kunnat skippa alla andra försök att fota dovhjort förra året och nöjt mig med denna dagen då allt föll på plats. Men den stora 10000-kronorsfrågan är hur jag skulle ha räknat ut det.

Dovhjort. Hind.
Dovhjort. Hind.
Dovhjort. Hindar och kalv.
Dovhjort. Hindar och kalv.
Dovhjort. Hind och kalv.
Dovhjort. Hind.
Dovhjort. Hind.
Dovhjort. Hjort.

Nu går vi mot kortare slutartider

Nu har vi passerat årets kortaste dag och dagarna blir längre igen. Under december månad hade vi två dagar med väldigt fin rimfrost utmed Göta älv. Min arbetsplats ligger intill älven och den 15:e december pryddes träden av en fantastisk rimfrost. I Uddevalla som ligger tre mil från älven hade vi inte ens tillstymmelsen av frost. Dagen efter den 15:e jobbade jag hemifrån och när klockan var 14 flexade jag ut och åkte till Trollhättan. Den finaste frosten fanns nära älven och efter att jag passerat Stallbackabron åkte jag parallellt med Göta älv mot Vargön. Plötsligt kom solen fram en kort stund. Jag stannade till och fotade en lantgård. Jag var tvungen att ta med mycket av en platt intetsägande åker i förgrunden, vilken jag inte tyckte var så intressant. Därför beskar jag bilden nertill i efterbehandlingen.

Lantgård i snölandskap

Sedan fortsatte jag igen. Efter Vargön åkte jag över älven men där hittade jag inga fina motiv. Däremot såg jag en räv på parkeringen där jag hade tänkt vända. Jag gick ut och följde efter räven en bit tills ett högt stängsel stoppade mig. Då återvände jag till bilen och åkte tillbaka längs älven. Strax söder om Vargön hittade jag ett skogsparti med bland annat ekar. Där stannade jag och fotograferade tills det blev mörkt.

Först tog jag bilder på frost och använde ekar som huvudmotiv i bilderna.

Rimfrost på träd

Sedan gick jag ut på en liten äng och fotograferade frostnupna buskar med skog i bakgrunden.

Rimfrost på buske och ekskog

Till sist försökte jag hitta någon förgrund och efter lite sökande fann jag harspår i snön. För att lyfta fram spåret bytte jag till vidvinkel, gick nära ett spår och placerade mig lågt. Då hade himlen fått en blåare ton och den har jag försökt lyfta fram i efterbehandlingen av bilden.

Rimfrost och spår från hare

Vintern gjorde en kort visit

För drygt en vecka sedan snöade det i Uddevalla. Det var ostlig vind och den snön vi fick var troligen snö från Vänern. När snön kommer tidigt i våra trakter försvinner den oftast efter några dagar och denna gång var inget undantag. Landskapet var sagolikt vackert i två dagar och sedan blev det varmare. Jag hann gå en kort promenad till utkanten av Uddevalla och ta bilder från en utsiktspunkt innan det började töa. Där letade jag upp en plats med två tallar som ramade in en fin gård omgiven av lövträd. Gården fick hamna i mitten av bilden, det var den komposition jag tyckte såg bäst ut. Jag provade olika exponering, varierade skärpedjupet samt med eller utan himmel. Bilden nedan tyckte jag bäst om. Utan himmel och ett stort skärpedjup som synes, det är skärpa från tallarna i förgrunden till oändligheten.

Gård i Bodele, Uddevalla.
Fotografering i töväder

Några dagar senare åkte jag till Halleberg och fotade i skogsmiljöer. I Uddevalla hade det mesta av snön smält bort men i trakterna av Halle- och Hunneberg hade det kommit ännu mer snö och där låg det kvar ett snötäcke på marken. Det hade jag inte räknat med och jag borde ha tagit på mig tjockare strumpor. Jag fastnade för en planterad bokskog där jag tog en del bilder. Bland annat bilder på träden och detaljer på snön. När det var vindstilla uppstod en dimma från snön, så fort det blåste lite försvann dimman. Det var en av bilderna med dimma som jag fastnade för. För att undvika himmel i överdelen av bilden så mycket det gick använde jag ett telezoom objektiv inställt på 200 mm. Det gjorde att jag kunde stå längre ifrån motivet och därmed inte få med så mycket himmel i övre delen av bilden.

Bokskog på förvintern.
Stilleben på snön

Tack vare att snön kommit tidigt på säsongen hade inte alla löv och frökapslar fallit av träden ännu. På snön låg mängder av frökapslar och en del löv. Efter en stunds sökande fann jag ett ställe som såg lovande ut. Först tog jag en bild och sedan hjälpte jag motivet på traven med att plocka bort fula mörkbruna löv samt frökapslar som låg nära bildkanterna. Sedan lade jag dit några kapslar och nya finare löv. Jag tog bilder kontinuerligt efter varje förändring. Den sista bilden tycker jag bäst om och den ser ut så här.

Under boken.

Innan jag åkte hem tog en sväng till ett ställe där det växer mycket mossor och lavar på träd. Även om det var svag vind, räckte vinden till för att lavarna skulle svaja för mycket. I kombination med långa slutartider var det dåligt. Jag tog istället några bilder på mossbevuxna trädstammar vilka höll sig stilla.

Mossor och lavar på träd.

Det är sällan jag beskär bilder i efterhand men här var jag tvungen vid fototillfället att få med en ful del av grenen till vänster där mossan var bortskavd. Den delen har jag skurit bort och för att få den balans jag vill ha beskar jag även bilden lite på höger sida. Jag fotograferade även med större skärpedjup men efteråt fastnade jag för denna variant med ett kortare skärpedjup.

Fotografering på senhösten

Nu är det ett tag sedan de härliga och mustiga höstfärgerna försvann. Nedfallna bruna löv som ligger på marken kan bli fina motiv. Ett par gånger har jag varit vid en bäck där det leker havsöring. Första gången såg jag ett par öringar men efter det har vattnet varit för högt. Tyvärr är vattnet humus färgat och därför är det svårt att ta bilder på öringarna.

Jag hittade en sten med gamla löv vid bäcken. En lång slutartid gjorde vattnet mjukt och stenen framträdande. Först provade jag mig fram till en lagom lång slutartid och sedan plockade jag bort lite skräp, som inte tillförde något, från stenen. Helst hade jag velat ta med lite mer i bilden av det som var nedanför stenen men det såg inte bra ut. Därför hamnade stenen långt ner i bild.

Mossbevuxen sten med höstlöv.
Bra tid för fotografering av mossa

På senhösten är oftast mossorna väldigt fina. Strax utanför Uddevalla ligger en smal dalgång och genom den rinner en liten fin bäck. Där försökte jag ta bilder med fin grön mossa.

Dalgång med en liten bäck.
Bäck och mossbevuxna stenar.

I bilden nedan hade jag önskat att den stora stenen ner till vänster hade varit helt grön av mossa. Förmodligen har lekande barn hoppat fram och tillbaka över bäcken och slitit bort mossa från stenen.

Liten bäck omgiven av mossbevuxna stenar.

 

Höstfärger

 

Den senaste tiden har jag fotograferat höstfärger. I år tycker jag att asplöven har haft extra fina färger i mitt närområde och som syns nedan har jag tagit en del bilder på aspar och asplöv.

 

Träd med höstfärger
Stenar med grön mossa klädda i gula asplöv
Aspar i höstskrud
Färglösa motiv

Det är färgerna som är mest iögonfallande på hösten men det kan löna sig att hålla utkik efter färglösa motiv. Den typen av motiv blir fler ju längre hösten går mot vinter. 

Rönnlöv på sten
Vatten och långa slutartider

En kombination av rinnande vatten med lite längre slutartider för att få en mjuk känsla i vattnet och höstfärger kan bli en fin kombination. Det svåraste med denna typ av motiv brukar vara vinden som gör löven oskarpa. Om det blåser krävs det ett stort tålamod för att invänta de korta stunder när inte löven rör sig. Det kan dock bli bra om det blåser mycket, då kan man få mycket oskärpa i löven istället.

Safsa iklädd höstfärger
Höstfärger speglade i vatten
Spegelbilder

Jag hade tur att få uppleva en vindstilla kväll i helgen som gick. Tyvärr kom en stor flock kanadagäss och slog ner på sjön. Även om det var långt bort förstörde de spegelbilden totalt. Efter ett tag blev de skrämda av en person som dök upp vid sjön där de höll till och de flög iväg. Sedan kändes det som en evighet tills vattenytan var helt blank igen.

Ö i sjö med höstfärger
Spegelbild
Spegelbild med moln och höstfärger
Spegelbild med moln och höstfärger
Spegelbild av asplöv med höstfärger

 

Fotografering av rost på bilar

För några veckor sedan fotograferade jag mönster på bilar som hade brunnit och på grund av det även rostat. Branden innebar såklart både en ekonomisk smäll för de drabbade men också ett stort slöseri ur miljösynpunkt.

Jag har tidigare, för ett antal år sedan, fotograferat rostiga bilar på Bostnäs bilkyrkogård söder om Töcksfors i Värmland. På de bilarna fanns en hel del lack kvar. Så var inte fallet med bilarna som hade brunnit. Värmen hade troligtvis smält bort mycket av lacken och det syntes nästan inga spår av glasrutor.

Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit

Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit
Rost på bil som har brunnit

Den kylslagna och vackra hösten smyger sig på

 

Den senaste tiden har vi haft soliga dagar och lite kyliga nätter. En perfekt kombination för att det ska bildas höstdimma. I fredags, förra veckan, var jag ledig från jobbet och åkte till stranden för att fota sandmönster. Jag steg upp tidigare än jag behövde med avseende på strandfotograferingen ifall det skulle bli en fin morgondimma.

Kylig morgon

I Uddevalla var temperaturen fyra grader  och killen som jag mötte iklädd endast shorts och t-shirt hade nog inte koll på vädret. Väl ute på motorvägen visade bilens termometer noll grader. När jag svängt av från motorvägen låg dimman fint över ängar och åkrar. Jag letade efter ett huvudmotiv, helst ett vilt djur men en kossa skulle också gå bra. Tyvärr inga djur och istället fick ensamma träd fungera som huvudmotiv.

Motiv i dimma

I nedanstående bild fick det lilla trädet agera huvudmotiv. Jag placerade det enligt tredjedelsregeln. Tre stängselstolpar och högt gräs fick utgöra förgrund. I bakgrunden tog jag med en skogsridå och solbelysta moln. När jag tittar på bilden efteråt tänker jag att jag skulle tagit ett alternativ där trädet befinner sig mitt emellan de två stolparna till höger. Jag skulle alltså flyttat mig lite åt vänster för att ta den bilden.

Soluppgång. Träd i dimma.

I nästa bild är också kompositionen uppbyggd av träd och buskar. Det hade ljusnat ytterligare. Dimman höll på att lätta. Jag hade önskat att avståndet mellan buskarna i förgrunden och det ensamma trädet varit lite kortare. Det hade varit jättefint om några kossor eller hästar fyllt ut utrymmet framför det ensamma trädet. Jag valde att inte ta med himlen på grund av ett torn som stack upp ovanför trädtopparna. 

Jordbrukslandskap i morgondimma.
Fotografering av sandmönster

Ja, ja, jag vet att jag har tagit massor av bilder på sand, men så länge jag tycker det är kul, utvecklas och kan hitta nya varianter så fortsätter jag. Jag vill ha en lågt stående sol och vindstilla när jag tar den här typen av bilder. Det gör att mönstret i sanden framträder tydligt. Sanden får även en skön varm ton.

Sandrevel och sandmönster
Sandrevel och sandmönster
Sandmönster

Förutom av vågorna skapade mönster hade andra gjort avtryck i sanden.

Fotspår i sand

På stranden låg ränder av dun samt en och annan fjäder från kanadagäss. Allteftersom den ena stora flocken efter den andra av gäss anlände och slog ned på vattnet förstod jag varför det spolats iland så många fjädrar. När jag lämnade stranden låg det säkert över tusen gäss ute på vattnet. En halvtimme tidigare hade en passerande havsörn skapat lite oro bland fåglarna.

Fjäder från kanadagås
PAng Foto Menu