Platser där snälla människor matar fåglar under vintern erbjuder ibland fina fototillfällen. Bilderna i föregående inlägg är ett exempel på det. Med risk för upprepning kommer här ännu fler bilder tagna vid en annan matning. Jag har gått förbi detta ställe många gånger med kameran på stativet utan att för den skull ta några bilder. Fåglar är inte lika intressanta för mig som däggdjur och landskap. Jag har vid dessa tillfällen noterat förekomst av större hackspett och hackspettar hade jag nästan inga bilder på. Därför bestämde jag mig för ett försök eller rättare sagt två försök blev det. Stativet ställdes upp på lagom avstånd från matningen, sedan höll jag mig stilla och gjorde endast rörelser mycket långsamt. Ansiktet gömde jag bakom kameran och sedan var det bara att ha tålamod. Det dröjde inte mer än någon minut innan en svartmes kom fram. Den var minstingen vid matplatsen och kanske passade den på när inga av de andra större arterna tog för sig av maten. Svartmesen kan också ha varit den minst skygga arten. Därefter dröjde det inte länge förrän blåmesar och talgoxar invaderade stället. Så kom även nötväcka och koltrast, samt sist av alla kom hackspettarna.
Fotografering av större hackspett, försök ett.
Som mest var det fyra individer av Större hackspett framme samtidigt. Det var enkelt att höra när en ny spett var på ingång tack vare ljudet från vingarna under flykten. Först försökte jag bara med att ta bilder på dem men efter hand insåg jag att på vissa ställen fanns det störande grenar som förstörde bilderna. Då inriktade jag mig på ställen med fina stammar utan alltför många störande kvistar och med förhoppning om att någon fågel skulle sätta sig där. Hackspettarna rörde sig ganska snabbt och ibland hann jag inte med, eftersom var det nödvändigt med mycket långsamma rörelser, annars hade de försvunnit sin kos. Vid två tillfällen försvann plötsligt småfåglarna och spettarna satt som fastfrusna i tio minuter. Jag antog det berodde på en rovfågel och jag kollade sakta runt omkring men kunde inte se någon. Så småningom kom småfåglarna tillbaka och då började även hackspettarna röra på sig igen.
Fotografering av större hackspett, försök två.
Med en gammal blixt på kameran provade jag om det kunde ge ett fint blänk i ögat på fåglarna. Blixten var inställd på manuellt läge och 1/64 del av styrkan. Blänket blev som en pytteliten prick i ögat. Det hade krävts en större ljuskälla om det skulle ha blivit bra.
En av hackspettarna hade en skada på övre delen av näbben. Spetsen såg illa tilltygad ut och näbben var onormalt ljus till färgen. Det såg tyvärr dåligt ut.
