Kategori: Landskap (Landscape)

Tro det eller ej man jag har gjort en liten trendspaning. Den senaste tiden har jag märkt att inom naturfotografin har det dykt upp grupper av fotografer som har något mer gemensamt än naturfoto. Det första jag lade märke till var en utställning som heter ”48 kvinnliga naturfotografer” där fotograferna har kvinnligt kön som gemensam nämnare. Därefter kom Young Nordic Nature Photographers  vilka visar sina bilder på http://y-nnp.com/ och har en ung ålder gemensamt. Den här helgen har sextio kvinnliga naturfotografer som är medlemmar i BIOFOTO premiär på sin utställning ”SIXTY CHICKS * WILD PICS” på Naturfotodagen i Västerås. Dessa utställare har kön och BIOFOTO gemensamt.

En kan fundera på vad motsvarande utställning med manliga fotografer skulle kunna heta. Jag slog upp chicks i Google translate och det översattes till kycklingar. Lite speciellt eftersom kycklingar inte säger något om kvinnligt eller manligt kön. Ett ord istället för kycklingar men med manligt genus kan vara tuppar. Då kan utställningen heta ”SIXTY COCKS * WILD PICKS. Om jag ska komma på en namn på en utställning med könsneutrala fotografer måste jag ta till det lite mesigare svenska språket, ”SEXTIO HENS * VILDA BILDER”. Kanske kommer naturfotografer med samma religion haka på trenden. Om till exempel medlemmar i Frälsningsarmén har en utställning kan den heta ”SIXTY SOLDIERS * WILD SHOTS” eller om fotografer med samma sexuella läggning visar upp sina bilder ”SIXTY S&Ms * WILD HITS”.

Det är kul när naturfotografin utvecklas och det bildas nya grupperingar som inte till större delen består av gubbar. Dessa nya grupper kan stötta och stimulera sina medlemmar till att visa upp sina bilder. Men jag vill inte väga in vilken grupp en fotograf kommer från när jag betraktar en bild. Då vill jag att innehåll, form, känsla och mina referenser ska styra min upplevelse.

Ett motiv som kan varieras på många olika sätt är träd. Ett eller flera träd, med löv eller utan löv, döda eller levande och så vidare. Ett ensamt träd är nog det mest klassiska motivet.

Jag hade önskat mer frost på det här ensamma trädet. Motivet ligger nu i min minnesbank med motiv och om rätt förhållanden infinner sig en dag kanske jag gör ett nytt försök.

Alla goda ting är tre heter det och just tre träd fungerar bra.

Ek tillhör enligt mig ett av de vackraste och mest intressanta träden. I Västra Tunhem vid Hunneberg finns ett område med fina ekar. Dessa träd är populära motiv bland traktens fotografer. Under årtusendena har det förmodligen tagits miljontals bilder på ekarna.

Förra helgen åkte jag till Ramsvik och kom dit innan solen gick upp. Termometern visade ett par minus och det blåste en kall vind på morgonen som så småningom bedarrade något. När jag hade fotat klippor och jättegrytor och skulle återvända till bilen för att äta mina medhavda frukostmackor upptäckte jag ett område med ilandblåst tång. Tack för det stormen Helga! Det var ett nytt motiv för min del och några timmar spenderades bland tången. Plötsligt insåg jag att nu var kvällsljuset inte långt borta. Därför fortsatte jag med motiv som klippor och vatten tills solen gått ned. Sedan återvände jag till bilen och åt en något försenad frukost.

Vid Fisketången, nära Kungshamn, finns just nu en grindval. Den simmar runt runt runt, samma varv hela tiden. Man tror att den inte mår bra och därför har uppsökt grunt vatten. Trots att den höll sig på samma plats var den svår att fotografera, speciellt om jag ville få med andningshålet på bild. Det var svårt att förutse var på varvet den skulle dyka upp och när den gjorde det såg jag inte utandningshålet särskilt lång stund. I början försökte jag fota genom att titta precis ovanför kameran och sedan snabbt förflytta ögat till sökaren när valen dök upp. Då lyckades jag bara få bild på ryggfenan. Därefter bytte jag från mitt teleobjektiv till 70-200 zoom och försökte med handhållen kamera. Det gick inte mycket bättre. Till slut bytte jag tillbaka till teleobjektivet på stativ och provade att inte titta i sökaren alls. Jag bara siktade så bra jag kunde och när valen dök upp flyttade jag kameran snabbt och tryckte av utan att som sagt se i sökaren. Massor av bilder blev naturligtvis dåliga men jag lyckades få med utandningshålet på några. Bästa platsen var att stå på en lång flytbrygga vilken gungade dels på grund av vågor och att det var många valskådare som gick på bryggan. Detta gjorde att jag ville ha korta slutartider för att undvika skakningsoskärpa.

Äntligen kommer det efterlängtade inlägget, nummer två, från Rossö. Jag förstår av de tusentals mail ni har skickat med frågor om när det ska dyka upp att det är många som har väntat med spänning på detta.

På bilden ovan har jag använt ett polarisationsfiler för att ta bort reflexer från vattenytorna och göra bottnarna i hällkaren tydligare.

Med stor glädje kan jag härmed meddela att det kommer ett tredje inlägg från Rossö inom en inte alltför avlägsen framtid.

May the light be with You!

I det här inlägget vill jag visa hur ljuset förändras under en kväll. Bilderna på Uddevallabron fotade jag igår efter att jag kommit hem från jobbet. När jag kom till platsen varifrån jag tänkt fota fanns det redan två fotografer där. De såg ut att vänta på finare ljus och i väntan på det verkade de diskutera någon intressant kamerateknik. När jag hade monterat kameran på stativet och tagit några bilder på stranden packade fotograferna ihop sina grejer och åkte iväg med sin bil. Strax därefter tog jag första bilden nedan. Solen hade gått i moln och befann sig en bit ovanför bron.

Under bron syns en ljus strimma och när jag ser en sådan brukar jag stanna kvar med förhoppning om att solen så småningom ska lysa genom strimman i molnen och belysa molnen underifrån. Medan jag väntade tog jag några bilder med ett gråfilter på objektivet och använde 2-3 minuters exponeringstid. Då suddas vågor på vattenytan ut och ytan blir blank.

På bilden ovan är solen strax nedanför strimman vid horisonten. Sedan avtog ljuset och det såg ut att försvinna helt men plötsligt viftade solen med trollspöt. Tunna skyar över bron fick en rosaröd ton.

Den rosa färgen spreds på molnens undersida och för att nå ett maximum.

Därefter avtog ljuset och försvann helt. Då försvann även jag från platsen.

Jag har läst i lokaltidningen att det ska finnas ett ställe på Hamburgö med mycket blåsippor. Därför åkte jag dit idag för att försöka finna det stället. Ett par vänliga boende förklarade vägen för mig och sedan var det lätt att hitta dit. Mycket riktigt fanns det många blåsippor där. Tyvärr var inte solen framme och sipporna hade inte öppnat upp blombladen helt. Dessutom har man nyligen gallrat träd i området vilket gör att det är lite rörigt. Det kommer säkert att bli fint där om några år. Jag tog några bilder på sipporna och åkte sedan ut till havet och klipporna. Vid havet tog jag många bilder på övärlden västerut.