Träd (Trees) – Sida 2 – Peter Angvarson Fotografi

Fotoresa till Okavangodeltat i Botswana

I mars månad åkte jag på en fotoresa till Botswana med Wild Nature fotoresor och reseledare var Henrik Karlsson. Där besökte vår grupp, om åtta personer, två nationalparker som heter Chobe och Okavango. Själva fotoresan började i Kasane som ligger vid Chobe Nationalpark. Där bodde vi först tre nätter, sedan flög vi till Okavango deltat där vi stannade fem nätter och resan avslutades med två nätter i Kasane. I Okavango bodde vi i Shinde tältcamp. Det här inlägget handlar om Okavango som är ett enormt inlandsdelta i Botswana. Vattnet når inte till havet utan mynnar ut i Kalahariöknen. Vistelsen i Chobe har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Afrikansk vildhund

Inom området som vi besökte befann sig för tillfället två flockar med vildhundar. Vi hade tur eftersom de rör sig över stora områden och de kunde precis lika gärna ha varit i något annat område. En flock har ett stort territorium som kan vara mellan 50 och 200 km² stort.

Jagande vildhundar

Under jakten kan hundarna nå hastigheter på upp till 60 km/h och de är väldigt uthålliga. Till exempel i Serengeti i Tanzania lyckas jakten i nästan 70 procent av alla försök, som jämförelse är lejonets effektivitet bara 23 procent. De kommunicerar under jakten och stannar då och då för att hålla utkik efter var de andra befinner sig. Vi följde efter ett flock när de var på jakt. Vi hade hundar framför, bredvid och bakom bilen. Men plötsligt tappade vi bort dem.

Vi stannade bilen för att ta något att dricka och plötsligt kom en impala springande i det höga gräset i väldigt hög hastighet följd av ett par hundar. Vi hoppade in i bilen och följde efter jakten. Då och då kunde vi se hundar hoppa över det 2 meter höga gräset. Plötsligt vände vår guide bilen in i gräset och efter 100 meter såg vi en flock hundar i ett moln av damm. Jag kunde inte se impalan förrän efter några minuter och då var det bara ben kvar. Efteråt kan jag inte förstå hur våra guider lyckades följa efter hundarna.

Dammet, ljudet av hundar och doften av död. Det var overkligt.

Fläckig hyena

En dag såg vi en hyena som följde en flock vildhundar. Förmodligen var den ute efter att sno åt sig något ätbart från hundarnas byte. Den skulle även kunna döda en skadad hund som kommit på efterkälken. Flocken gillade förståeligt nog inte hyenans närvaro. Plötsligt omringade några hundar hyenan som tog skydd i högt gräs genom att trycka ner bakdelen, som var mest sårbar, i gräset. Jag såg inte det som hände när hundarna attackerade men ett mycket kraftigt och hotfullt morrande från hyenan skvallrade om att den inte uppskattade attacken. Efteråt drog hyenan iväg bort från flocken. Den passerade nära vår jeep och försvann sedan ur vår åsyn.

En kväll när vi var på väg till campen fick vi syn på en hyena i mörkret.

Nattsafari

En kväll gjorde vi en nattsafari och letade efter nattaktiva djur. Guiden som körde höll i ratten med ena handen samtidigt som han skickligt svepte en ficklampa fram och tillbaka med den andra. På reflexerna från djurens ögon kunde han avgöra vilka arter det var. Han berättade att om det var bytesdjur skulle han inte dröja kvar med strålen från lampan för att inte försämra deras mörkerseende. Han ville inte medverka till att bytesdjuren lättare skulle kunna falla offer för ett rovdjur. Plötsligt stannade han bilen, gick ur och lade en filt på marken. Vi klev också ur, lade oss på filten och tittade upp på en fantastisk stjärnhimmel. Vi hittade inga nattaktiva djur men stunden på filten var en fin upplevelse.

Solnedgång över Okavango delta i Botswana.

Nya djurarter att fotografera

I Okavango fanns det två vanligt förekommande antiloper som jag inte hade sett förut, tsessebe och lechwe. Tsessebe är bland de snabbaste antiloperna i Afrika och kan springa i hastigheter upp till 90 km/h.

Lechwe finns i sumpiga områden. Bakbenen är något längre proportionellt än hos andra antiloper för att underlätta långdistanslöpning på sumpig mark. De använder det knädjupa vattnet som skydd mot rovdjur. Deras ben är täckta av ett vattenavvisande ämne som gör att de kan springa ganska snabbt i knädjupt vatten.

Fåglar

Lilac-breasted Roller, Lilabröstad blåkråka

Babianer

Bilder med blandade motiv

Fokus ligger på att fota djur på safari men när jag fick syn på det här trädet bad jag guiden stanna. Jag klev ur bilen och tog bilder.

Det är sällan jag fotograferar insekter på safari, men här lyckades jag ta en bild på en fluga.

Vi ett tillfälle när vi gick ur bilarna för att fota vildhundar passade jag på att fotografera en vacker trädstam.

Intill den allmänna toaletten på campen stod en stor termitstack. Ett par ekorrar höll på att bygga bo i stacken. Jag satt där ett tag och försökte ta bilder på ekorrarna.

Vi roterade på olika platser i jeepen vilket var bra. Vid ett tillfälle när jag satt längst bak i bilen fick jag syn på ekorrarna precis när vi passerat termitstacken och bad guiden stanna så att jag kunde ta en bild.

När jag fotograferade nedanstående bilder på vårtsvin hade jag klivit ut ur jeepen och låg ner på marken. Det är oftast en fördel att komma ner på samma nivå som djuren, speciellt mindre djur. Det var synd att något djur bitit av svansen på vårtsvinet. Annars brukar den stå rakt upp som en antenn.

På nedanstående bild ser det ut som om det är måndag morgon och vårtsvinet har vaknat på fel sida.

Två stora lejonhannar

Under ett par dagar letade guiderna efter två fina lejonhannar utan att finna dem. Men vi såg och fotograferade många andra djur under de dagarna och det var inte någon bortkastad tid även om vi inte hittade hannarna.

I slutet av vistelsen i Okavango dök de två hannarna upp i närheten av lägret. Personalen hade hört dem tidigt på morgonen och guiderna visste därför var vi skulle leta. De dröjde inte länge förrän vi hittade lejonen. De var väldigt fina i sina mörka manar. Dessutom hade inte solen hunnit stiga särskilt högt och vi fick ett snyggt morgonljus.

Lejonhannarna letade efter ungen du såg på bilden med termitboet och dess syskon. Ingen av hannarna var far till ungarna, om de hittade ungarna skulle de döda dem. Det låter hemskt, men hanarna lever ett väldigt hårt liv och om de lyckas ta över ett revir måste de bli pappor så snart som möjligt för att deras avkomma ska hinna bli vuxna innan någon annan hane tar över reviret.

Zebror

Det vackraste djuret på resan

En morgon hörde vår guide djur som varnade och han förstod genast att ett rovdjur var i närheten. Rätt som det var kom en leopard gående ut ur ett buskage och passerade bara ett par meter från jeepen. Jag blev så betagen av dess skönhet att jag misslyckades med bilderna när den gick förbi. Men vi fick fler chanser och vid två tillfällen klättrade den upp i två olika träd.

Tältcampen i Okavango

Som jag nämnde i inledningen bodde vi i Shinde tältcamp. Tälten som låg lite avskilda från varandra innehöll ett sovrum med dubbelsäng och en toalett med dusch. Det fanns även en dusch på utsidan att välja på. Tält låter kanske inte så bekvämt men standarden var högre än jag behövde. Vi fick inte gå själva mellan tältet och den gemensamma byggnaden utan vi följdes av en i personalen. Det skulle kunna dyka upp djur och vi fick veta att en leopardhona använde campen som gömställe för sin unge. Det hade hon gjort sedan ungen var nyfödd och nu var den 7-8 månader gammal.

Personalen var trevlig och maten god. Guiderna var mycket kunniga.

Tältet jag delade med en annan deltagare.

Den gemensamma byggnaden rymde bar med stor terrass, ett rum för kaffe/the, en toalett och två stora matplatser.

Terrassen framför baren och en av matplatserna.

Toa, i gemensamma utrymmena, med utsikt.

Blåsig inledning på sommarsemestern

I år hade vi högsommarvärme på försommaren och under huvudsemestern var vädret växlande med en del blåst och regn. När semestern var slut och jag återgick till arbetet tyckte jag att det hade varit ett bra semesterväder. Till min förvåning var en del av mina arbetskamrater mycket missnöjda med vädret. När jag tänkte efter hade det visserligen inte varit badväder särskilt många dagar kanske en enda bara men fotovädret var jag nöjd med och därför tyckte jag semestervädret varit bra. De första 4-5 dagarna under min fjällvandring hade jag högsommarväder men det var förstås i Norrland.

Långa slutartider

Det blåste kraftiga vindbyar på en av mina första semesterdagar och jag åkte till en liten bokskog som låg intill en sjö. Det var mitt på dagen och för att kunna använda långa slutartider satte jag ett gråfilter framför objektivet. Med hjälp av långa slutartider kunde jag fånga rörelsen i löven. Träden hade grenar nertill på stammarna vilket oftast inte är fallet med bokträd. Jag placerade mig dessutom på en liten höjd i skogen för att komma upp i förhållande till träden och därmed få med ännu mer löv i bilderna. Det gjorde även det möjligt att undvika att få med himlen i överkant av bilderna. Jag har försökt att ta den här typen av bilder vid ett flertal tillfällen tidigare men inte fått till bilderna så som jag hade hoppats på. Men den här gången blev det som jag visualiserat. I bilderna tagna i bokskog använde jag exponeringstider på 5-10 sekunder.

Fotografering av buskar

När jag kände mig klar i bokskogen gick jag ut till sjön och fotograferade buskar. Vinden tryckte på ännu hårdare där och när lövens undersidor vändes mot mig blev löven ganska ljusa. Jag valde medvetet att ta med någon eller några trädstammar i bilderna för att ha med något som var skarpt. I bilderna på buskarna använde jag exponeringstider mellan 1,5 och 4 sekunder.

Ett par dagar senare hade vi den enda dagen med härlig värme och då åkte vi till sjöns badplats som låg där jag fotat buskarna tidigare. Alla buskarna var nedsågade, förmodligen av kommunen eftersom jag tror att det är en kommunal badplats.

Möte med en annan fotograf en dimmig sommarmorgon

Under min semester var det inte särskilt många vindstilla morgnar med dimma. En enda morgon fotade jag i dimma. Jag åkte en runda i närområdet av vår sommarstuga i mellersta Halland och stannade till i närheten av vattendrag och sjöar. Plötsligt fick jag syn på en annan fotograf. Jag blev verkligen förvånad. Det var första morgonen under sextio år som jag såg en annan fotograf i det området och då förstår du att området inte direkt lockar andra fotografer. Jag åkte en liten bit till och stannade vid en äng med träd. Efter en stund kom den andre fotografen körande och stannade på samma ställe. Vi fotade och pratade. Så småningom gick det upp för oss att vi vuxit upp i samma Halländska by, nämligen Torup och att våra föräldrahem låg ganska nära varandra.

Det var speciellt ett träd som stod fint på en äng. Jag tog olika alternativ allteftersom dimman lättade. Gräset var vackert indränkt i dagg.

I en viss vinkel passade formen på trädkronorna bra ihop.

Nedanstående bild är fotograferad med objektivets minsta bländare 22 för att solen ska få en stjärneffekt.

Förkylt också

En fredag kväll, för drygt två veckor sedan, planerade jag för att försöka fota vilda djur i vinterlandskap. På lördag morgon kändes det som om jag hade en begynnande förkylning på gång. Då var det plötsligt inte lika lockande att spendera en hel dag ute i vinterkylan. Termometern visade minus 10 grader i Uddevalla och då vet jag av erfarenhet att skulle bli ännu kallare på platsen dit jag planerat åka. Snabbt bestämde jag mig för att åka en runda på Hunneberg istället och hoppas på att någon av det få älgar som finns där skulle behaga visa sig i närheten av vägen.

På väg ut från Uddevalla slog det mig att jag skulle passera en gammal bekant, den ensamma eken. Jag beslutade mig för att stanna till vid den. När jag klev ur bilen hade himlen fått en fin orange ton och det varma ljuset gav färg åt en dimslöja. Det blev en fin kontrast till den kalla snön. Bilens termometer visade minus 15. Jag provade olika alternativ där jag tog med olika mycket yta runt eken och placerade eken på olika ställen i bilden. Nedan har jag valt ut den varianten jag gillar bäst. Det fanns inga moln på himlen och därför tycker jag inte det tillför bilden något att ta med mer av himlen. Förgrunden är lite risig och av den anledningen har jag valt en bild med en kort förgrund.

Jag stannade kvar och fotade tills det mesta av färgen på himlen falnat. Då hade dimman ökat men det var inte tillräckligt för att jag skulle föredra de bilderna framför bilden ovan.

Sedan åkte jag till Hunneberg och körde runt ett varv. En ekorre var det enda jag såg.

Nu går vi mot kortare slutartider

Nu har vi passerat årets kortaste dag och dagarna blir längre igen. Under december månad hade vi två dagar med väldigt fin rimfrost utmed Göta älv. Min arbetsplats ligger intill älven och den 15:e december pryddes träden av en fantastisk rimfrost. I Uddevalla som ligger tre mil från älven hade vi inte ens tillstymmelsen av frost. Dagen efter den 15:e jobbade jag hemifrån och när klockan var 14 flexade jag ut och åkte till Trollhättan. Den finaste frosten fanns nära älven och efter att jag passerat Stallbackabron åkte jag parallellt med Göta älv mot Vargön. Plötsligt kom solen fram en kort stund. Jag stannade till och fotade en lantgård. Jag var tvungen att ta med mycket av en platt intetsägande åker i förgrunden, vilken jag inte tyckte var så intressant. Därför beskar jag bilden nertill i efterbehandlingen.

Sedan fortsatte jag igen. Efter Vargön åkte jag över älven men där hittade jag inga fina motiv. Däremot såg jag en räv på parkeringen där jag hade tänkt vända. Jag gick ut och följde efter räven en bit tills ett högt stängsel stoppade mig. Då återvände jag till bilen och åkte tillbaka längs älven. Strax söder om Vargön hittade jag ett skogsparti med bland annat ekar. Där stannade jag och fotograferade tills det blev mörkt.

Först tog jag bilder på frost och använde ekar som huvudmotiv i bilderna.

Sedan gick jag ut på en liten äng och fotograferade frostnupna buskar med skog i bakgrunden.

Till sist försökte jag hitta någon förgrund och efter lite sökande fann jag harspår i snön. För att lyfta fram spåret bytte jag till vidvinkel, gick nära ett spår och placerade mig lågt. Då hade himlen fått en blåare ton och den har jag försökt lyfta fram i efterbehandlingen av bilden.

Vintern gjorde en kort visit

För drygt en vecka sedan snöade det i Uddevalla. Det var ostlig vind och den snön vi fick var troligen snö från Vänern. När snön kommer tidigt i våra trakter försvinner den oftast efter några dagar och denna gång var inget undantag. Landskapet var sagolikt vackert i två dagar och sedan blev det varmare. Jag hann gå en kort promenad till utkanten av Uddevalla och ta bilder från en utsiktspunkt innan det började töa. Där letade jag upp en plats med två tallar som ramade in en fin gård omgiven av lövträd. Gården fick hamna i mitten av bilden, det var den komposition jag tyckte såg bäst ut. Jag provade olika exponering, varierade skärpedjupet samt med eller utan himmel. Bilden nedan tyckte jag bäst om. Utan himmel och ett stort skärpedjup som synes, det är skärpa från tallarna i förgrunden till oändligheten.

Fotografering i töväder

Några dagar senare åkte jag till Halleberg och fotade i skogsmiljöer. I Uddevalla hade det mesta av snön smält bort men i trakterna av Halle- och Hunneberg hade det kommit ännu mer snö och där låg det kvar ett snötäcke på marken. Det hade jag inte räknat med och jag borde ha tagit på mig tjockare strumpor. Jag fastnade för en planterad bokskog där jag tog en del bilder. Bland annat bilder på träden och detaljer på snön. När det var vindstilla uppstod en dimma från snön, så fort det blåste lite försvann dimman. Det var en av bilderna med dimma som jag fastnade för. För att undvika himmel i överdelen av bilden så mycket det gick använde jag ett telezoom objektiv inställt på 200 mm. Det gjorde att jag kunde stå längre ifrån motivet och därmed inte få med så mycket himmel i övre delen av bilden.

Stilleben på snön

Tack vare att snön kommit tidigt på säsongen hade inte alla löv och frökapslar fallit av träden ännu. På snön låg mängder av frökapslar och en del löv. Efter en stunds sökande fann jag ett ställe som såg lovande ut. Först tog jag en bild och sedan hjälpte jag motivet på traven med att plocka bort fula mörkbruna löv samt frökapslar som låg nära bildkanterna. Sedan lade jag dit några kapslar och nya finare löv. Jag tog bilder kontinuerligt efter varje förändring. Den sista bilden tycker jag bäst om och den ser ut så här.

Innan jag åkte hem tog en sväng till ett ställe där det växer mycket mossor och lavar på träd. Även om det var svag vind, räckte vinden till för att lavarna skulle svaja för mycket. I kombination med långa slutartider var det dåligt. Jag tog istället några bilder på mossbevuxna trädstammar vilka höll sig stilla.

Det är sällan jag beskär bilder i efterhand men här var jag tvungen vid fototillfället att få med en ful del av grenen till vänster där mossan var bortskavd. Den delen har jag skurit bort och för att få den balans jag vill ha beskar jag även bilden lite på höger sida. Jag fotograferade även med större skärpedjup men efteråt fastnade jag för denna variant med ett kortare skärpedjup.

Höstfärger

Den senaste tiden har jag fotograferat höstfärger. I år tycker jag att asplöven har haft extra fina färger i mitt närområde och som syns nedan har jag tagit en del bilder på aspar och asplöv.

Stenar med grön mossa klädda i gula asplöv

Färglösa motiv

Det är färgerna som är mest iögonfallande på hösten men det kan löna sig att hålla utkik efter färglösa motiv. Den typen av motiv blir fler ju längre hösten går mot vinter.

Vatten och långa slutartider

En kombination av rinnande vatten med lite längre slutartider för att få en mjuk känsla i vattnet och höstfärger kan bli en fin kombination. Det svåraste med denna typ av motiv brukar vara vinden som gör löven oskarpa. Om det blåser krävs det ett stort tålamod för att invänta de korta stunder när inte löven rör sig. Det kan dock bli bra om det blåser mycket, då kan man få mycket oskärpa i löven istället.

Spegelbilder

Jag hade tur att få uppleva en vindstilla kväll i helgen som gick. Tyvärr kom en stor flock kanadagäss och slog ner på sjön. Även om det var långt bort förstörde de spegelbilden totalt. Efter ett tag blev de skrämda av en person som dök upp vid sjön där de höll till och de flög iväg. Sedan kändes det som en evighet tills vattenytan var helt blank igen.

Fotografering av en ek

Ek

Jag har fotograferat en ensam ek vid flera tillfällen under vinterhalvåret och i veckan tänkte jag försöka fotografera samma ek i sommarskrud. Min förhoppning var att det skulle vara fina moln i bakgrunden till eken men när jag kom fram var himlen nästan molnfri.

Lönn

Jag hade ställt bilen vid en förfallen lada och intill ladan växte en liten lönn. På ladans vägg syntes en fin ådring och många vackra kvistar i träplankorna. Det var oftast helt vindstilla men emellanåt blåste det till i den lilla lönnen. Jag satte skärpan på lönnen som var närmast mig och valde bländare 8 vilket tillsammans med ett ND filter (gråfilter som förlänger exponeringstiden) gav mig en lagom lång slutartid på 0,5 till 1 sekund. När det blåste till i lönnen tog jag bilder. Efter ett tag insåg jag att det var onödigt att sätta skärpan på lönnen eftersom den ändå skulle vara i rörelseoskärpa. Det viktiga var ju att väggen skulle bli helt skarp. Så därför flyttade jag skärpan till väggen istället och tog fler bilder. Efteråt kan jag konstatera att det var bra eftersom jag i det första fallet inte fick full skärpa på väggen. Nu undrar kanske någon varför jag inte bara ändrade bländaren till intervallet 16-32 istället och på så sätt få ett större skärpedjup. Med bländare 8 är mitt objektiv skarpare än med bländare 16 – 32 och därför ville jag hellre använda den bländaren. Typiskt nog fick jag den finaste oskärpan på lönnen på en av de första bilderna innan jag flyttade skärpan. Men det blev två bilder med fin rörelseoskärpa på lönnen och full skärpa på väggen.

Gammal grindstolpe

När jag kände mig klar med lönnen strosade jag runt lite grann och tog bilder på ladan från olika håll. Det hördes ett brus från en bäck i närheten och när jag gick mot bäcken fick jag syn på en sten som antagligen använts som grindstolpe för länge sedan. Även på det motivet utnyttjade jag vinden för att göra motivet mer intressant.

Ek

Hur gick det då med motivet eken? Jag såg att det var moln på väg väster ifrån. Men när molnen väl fyllde ut himlen bakom eken hade solen börjat gå ner bakom en skogsridå och endast övre halvan av trädet var belyst. Jag får åka till eken fler gånger och förr eller senare kanske jag får min bild. När jag tittade på bilderna på datorn upptäckte jag en pinne (som används vid snöröjning) till höger om eken. Den pinnen lade jag ner på vintern när jag tog bilder på eken men den såg jag inte nu för all grönska. Nästa gång ska jag lägga ner pinnen och sätta upp den när jag fotat klart.

Kranar fick bytas ut mot människor

I onsdags var det dimmigt i Uddevalla och dimman höll i sig ända fram till lunch. Trots att jag tog en välbehövlig sovmorgon hann jag utnyttja dimman innan den upplöstes av solen och försvann. Efter en snabb frukost åkte jag till Skeppsviken i närheten av hamnen och hoppades kunna ta bilder på till exempel kranar. Väl där kunde jag konstatera att några kranar syntes det inte till eftersom dimman var för tät. Istället provade jag att ta bilder på träd och promenerande människor. Tyvärr vimlade det inte av människor och jag fick vänta länge mellan fototillfällena. Å andra sidan var det en fördel eftersom det var enkelt att renodla bilderna med avseende på mängden personer.

Motiv med den ensamme mannen

Först en serie på den ensamme mannen. Jag komponerade bilden i förväg, valde ut vilka träd som skulle vara med och inväntade honom. Sedan tog jag en bild på mannen i varje mellanrum av träden. Jag försökte fota precis när hans fötter var så långt i sär som möjligt. Det skapar ett starkare intryck av att han är i rörelse.

Kvinnan och hunden

Efter en stunds väntan kom det en kvinna med en hund. Hon släppte hundkopplet och kastade en boll, gång på gång, som hunden glatt hämtade.

Lång väntan på nästa motiv

Under tiden som jag ivrigt väntade på nästa person roade jag med ta bilder med enbart träd.

När så näste man dök upp hade dimman tätnat ännu mer.

Kråkorna

Medan jag fotograferade uppehöll sig några kråkor i närheten av promenaden. Ibland satte de sig i träden och jag försökte ta bilder på träden med kråkor sittande i. Men då behövde jag gå lite närmre och så fort jag började gå stack de iväg. Även om de var ganska långt bort. Det var tydligt att kråkorna inte litade på fotografer.

En kvinna gick förbi utan att kråkorna flyttade på sig.

Sedan kom det en man som kråkorna hängde på. De flög framför honom och när han gått förbi flög kråkorna framför honom igen. Helt klart kände fåglarna igen honom och visste att han inte innebar en fara. Kanske gick han där ofta eller hade han eventuellt matat kråkorna tidigare.

Fotografering i Halländsk bokskog del 3

Det tredje bokskogsreservatet, Myskebackarnas naturreservat, var det största och låg lite mer svårtillgängligt än de andra två. Där fanns ingen bilväg som gick fram till reservatet och därmed ingen parkering med informationsskyltar som brukar vara det första som möter oss besökare. Jag fick gå en bra bit innan jag nådde reservatsgränsen. Det fanns inga stigar i reservatet och jag önskar att det såg ut så i många fler reservat som kommit till för att skydda och bevara en skyddsvärd skog. Reservat som i första hand bildats för att vara till för det rörliga friluftslivet kan gärna ha anlagda stigar och tydliga skyltar. Det skulle kunna finnas två varianter, en är naturreservat där skyddet av naturen prioriteras och den andra kan kallas friluftsreservat och anpassas för det rörliga friluftslivet. Tyvärr kommer det förmodligen anläggas stigar även i Myskebackarnas naturreservat och vips försvinner all känsla av orörd natur, vilket jag tycker är jättetrist.