PAng Foto – May the light be with You
På våren har suggorna fått sina små kultingar och då behöver de extra mycket mat för att kunna ge di åt de små. Till en början verkar suggorna lämna kultingarna vid sök efter föda men redan när kultingarna fortfarande är ganska små får de följa med sin mamma. De lär sig tidigt att hitta mat själva. Det är därför en bra tid att fotografera vildsvin. Dels för att de visar sig mer i dagsljus och för att kultingarna är så fina.
Fullmånen var på väg ner och solen på väg upp. Temperaturen låg på runt fem minusgrader när jag lämnade bilen och smög ut i skogen. Direkt fick jag syn på en flock dovhjortar eller rättare sagt de fick syn på mig. Vi tittade på varandra ett tag innan djuren gick ut på en äng och sedan försvann de in i skogen på andra sidan. Ryggarna var vita av frost vilket hade gjort sig väldigt fint på bild men eftersom jag var upptäckt var det ingen idé att röra på sig för att försöka ta en bild. Då vet jag att de hade rusat iväg på en gång. Istället njöt jag av naturupplevelsen. Ljuset var vackert på morgonen men tyvärr kom inte djuren där jag hade hoppats att de skulle. Längre fram på morgonen värmde solen gott och jag gick till ett ställe där vildsvin brukar ligga och sola sig. Men så var inte fallet den här gången, nu solade de sig förmodligen någon annanstans. Plötsligt såg jag något som såg ut som en djurrygg skymta i högt fjolårsgräs. När djuret rörde sig förstod jag att det var mufflon. Två baggar betade en bit bort och jag satt kvar bakom en stenmur och höll tummarna. Turen var på min sida, baggarna kom åt mitt håll och vid några tillfällen syntes de i öppningar i gräset.
På vägen till bilen fick jag först syn på några vildsvin med små kultingar och sedan två galtar som grävde mitt ute på en äng så att gyttja stundtals for åt olika håll.
En räv studerade också vildsvinen en stund. Kanske kollade den om det fanns kultingar. Jag vet inte om räven vågar ta kultingar. Det är nog i så fall med livet som insats. Räven var halt på ena frambenet och kanske hade den redan varit i närkontakt med en sugga. Jag anser dock vildsvinen vara helt ofarliga såvida man inte gör något dumt mot dem.
Efter ett antal veckor med grått väder sken så äntligen solen från en blå himmel idag. Jag var ute i skogen från morgon till kväll trots att ljuset egentligen var lite för starkt för fotografering mitt på dagen men det var så härligt. Vildsvinen verkade också trivas i den värmande solen.
Morgondimman låg tät när jag nådde fram till kanten av ett stort hygge. Min förhoppning var att någon av traktens brunstiga kronhjortar skulle visa sig på hygget denna morgon. Efter ett tag lättade dimman och en råget med sitt kid kom ut ur skogen på andra sidan hygget. De betade sig sakta mot mitt håll och gick in i skogen cirka tjugo meter till vänster om min plats. Ett tag studerade jag några korpar som höll till på en gammal rotvälta en bra bit bort. Rätt som det var skymtade jag något mörkt i gräset inte långt bort på hygget och förstod genast att det var vildsvin på gång. En sugga med två kultingar kom gående rakt mot mig. Strax innan de kom fram vek de av lite åt vänster och började böka bakom en omkullfallen gran. Jag höll tummarna för att de sedan skulle komma på min sida av granen och inte ta samma väg rådjuren gjort tidigare. Turen stod mig bi och suggan kom gående framför mig i kanten av hygget. Klicket från kameran fick henne att undrande titta fram över en gammal raserad stenmur. Efter ytterligare 4-5 klick gick hon och kultingarna ut en bit på hygget för att sedan gå åt höger in i en granplantering. Några kronhjortar dök aldrig upp men jag var nöjd med dagen ändå.