En försommar morgon, tidigare i år, vandrade jag omkring i vildsvinsskogen. På marken växte gröna vackra ormbunkar och plötsligt rusade ett yrvaket vildsvin upp ur vegetationen samtidigt som det gav ifrån sig ett grymtande. Snabbt sjönk jag ner på knä. Djuret stannade efter bara fem meter och då förstod jag att det hade sovit gott och inte riktigt hade koll på vad det var som hade stört dess morgonsömn. Till höger om oss löpte en liten brant och efter ett tag rundade vildsvinet branten och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Jag riktade in objektivet mot ett ställe ovanför stupet och väntade. Plötsligt syntes djuret men inte där jag hade hoppats på. Det tittade ner på mig och var så pass nära att varje rörelse från min sida hade resulterat i ett flyende vildsvin. Därför fanns inget annat alternativ än att sitta blick stilla och vänta. Vildsvinet försvann igen ur min åsyn och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Så dök det upp igen och på rätt plats denna gång. När vildsvinet hörde ljudet från kameran vände det om kom inte tillbaka.
När jag reste mig upp fick jag syn på ytterligare ett vildsvin som troligtvis hade legat en liten bit bortom branten. Efter ett bra tag lade det sig ner och jag övervägde om det skulle finnas någon möjlighet till fler vildsvinsbilder. Jag kom fram till att mina chanser var väldigt små och då valde jag att långsamt ta mig tillbaka samma väg jag kommit ifrån. Det vildsvinet fick sova vidare.