Det blir inte alltid som man tänkt sig

För ett tag sedan var jag vid en å där det vid den här tiden på året brukar svärma dagsländor. De flesta åren har det varit ganska få sländor men i år var det betydligt fler. Tyvärr var gräset slaget på åkern intill ån där svärmningen pågick. Några sländor vilade sig i det avslagna gräset medan de flesta flög upp och dalade ner med utslagna vingar på typiskt dagsländevis. Det var svårt att ta bilder utan få med avslagna grässtrån i bilden vilket såg lite tråkigt ut. Dessutom var det svårt att fota med kort skärpedjup och ändå få tillräcklig skärpa på sländorna. Jag försökte även se till att både främre ben och stjärtspröt kom med i bilden. Att det inte är full skärpa på ben och spröt tycker jag inte gör så mycket men för mig är det viktigt att de inte är avhuggna i bildkanterna.

Jag har sett många fina bilder på sländor med massor av daggdroppar på hela sländorna och jag tänkte att det skulle kunna vara ett bra tillfälle morgonen därpå om det med mycket tur blev dimma. Nästa morgon steg jag upp en halvtimme innan soluppgång och kunde konstatera att dimman låg tät. Mycket lovande. Nu skulle jag äntligen få möjlighet att ta bilder på sländor med dagg på.

Väl framme vid stället där sländorna svärmade dagen innan kände jag direkt att något var fel. Någon hade gödslat hela åkern med en blandning av svinpiss och svinbajs. Sländorna var som bortflugna. Inte en enda syntes till och det spelade ingen roll för även om jag kan utstå mycket för en bra bild så är gränsen passerad vid att ligga ner i svingödsel och fota. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Bilden på en daggdränkt slända får jag ta någon annan gång.

Tunga moln över Ätran

Det är sällan vi landskapsfotografer har fina förutsättningar mitt på dagen. Ofta är vinden sådär lagom tråkig, ljuset för hårt och bara trist, men plötsligt händer det. Det fick jag uppleva i helgen när jag var i sommarstugan i Halland. Min helg sträcker sig numera från lördag till och med tisdag eftersom jag är permitterad två dagar per vecka på grund av corona-pandemin.

Mitt på måndagen märkte jag att det var svag vind och tänkte passa på att fota lite makrobilder. På väg till min fotoplats såg jag att en vik av ån Ätran var helt spegelblank och tänkte att det kunde vara värt att kolla om även resten dammen var det. Därför svängde jag åt motsatta hållet jämfört med var jag först hade tänkt åka och kan man tänka sig, vattenytan på dammen låg blank som en spegel. Dessutom var himlen dekorerad med tunga mörka och vackra moln. Jag önskade att jag hade tagit med mig min vidvinkelzoom som går ner till 11 millimeters brännvidd. Då hade jag kunnat få med både de fina molnen på himlen och hela spegelbilden. Nu hade jag bara 24 mm och den bästa bilden tyckte jag blev en bild där jag prioriterade att återge så mycket som möjligt av spegelbilden i vattenytan.

Nu efteråt tänker jag att jag skulle ha tagit flera angränsande bilder som täckte in både himmel och spegelbild för att sedan sätta samman dem till en större bild i Photoshop.

Tunga moln över Ätran.