Fotografering på lunchen

I år har det blåst kraftiga och byiga nordostvindar i Uddevalla vid två tillfällen. Det första tillfället var den 1:a juli och det andra tillfället var den 26:e augusti. Där jag bor är det framför allt vindar från norr och öster som märks. Även om jag bor ganska nära havet märks inte västliga vindar särskilt mycket i området där mitt hus är beläget. Det beror på ett höjdparti som ligger mellan huset och havet. Dessa två blåsiga dagar var arbetsdagar och när jag skulle äta lunch satte jag upp kameran på baksidan av huset. Med hjälp av en fjärrutlösare kunde jag ta bilder sittandes vid matbordet medan jag åt min lunch.

Bilder från 1:a juli
Kraftig blåst i träd.

Jag använde döda träd i bilderna eftersom jag ville ha några detaljer skarpa. Ovan är det en död tall och nedan är det döda almar.

Kraftig blåst i träd.
Bilder från 26:e augusti
Kraftig blåst i träd.
Kraftig blåst i träd.
Kraftig blåst i träd.

Jag testade att göra en bild i svartvitt och då framträder de döda träden mer.

Kraftig blåst i träd.

Höga Kusten dag 7, den sista dagen på resan.

Vi steg upp tidigt och när vi lämnade stugan skingrades dimmorna över Docksta gamla kyrka.

Docksta gamla kyrka.
Skuleskogens Nationalpark

Vi parkerade bilen vid entré väst och gick mot Norrsvedjebodarna. Det var en fin vandring genom orörd skog, under förutsättning att en blundade för Naturvårdsverkets härjningar i nationalparken. Tyvärr tyckte jag att den fina skogen var ganska tråkig och ointressant att fotografera från leden. Därför roade jag mig med att fotografera Naturvårdsverkets härjningar istället. Det verkade som om ett absolut krav på Naturvårdverkets anställda var att de skulle ha utbildning som skogshuggare.

Jag förstår att det ibland måste ha varit nödvändigt att röja undan träd som fallit över leden. Men det skulle höja min naturupplevelse om ett och annat träd legat kvar över leden, även om jag hade varit tvungen att lyfta på benen. Dock skulle en bryta av kvistar på träden precis vid leden för att inte vandrare skulle välja att gå runt trädet, då det i så fall skulle ha ökat slitaget. Det fanns några leder som var anpassade för rörelsehindrade och på dem var det givetvis nödvändigt att såga bort alla nedfallna träd. Jag skulle även önska att det fanns ett verktyg som gjorde det möjligt att splittra de kapade ändarna på de träd som var tvungna att sågas itu. Då skulle det se mer naturligt ut.

Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Norrsvedjebodarna

När vi kom fram till Norrsvedjebodarna låg alla övernattande besökare fortfarande och sov. Där förstod jag anledningen till varför alla träd var kapade. Nationalparkens onyktra och festande besökare skulle ha snubblat och fått blåmärken på knäna om det hade legat träd över lederna. Då skulle Naturvårdsverkets överhuggare riskera bli stämda.

Norrsvedjebodarna, Skuleskogens nationalpark
Norrsvedjebodarna, Skuleskogens nationalpark
Norrsvedjebodarna, Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark

Vi hade planerat att äta frukost vid Norrsvedjebodarna men valde att fortsätta till den närbelägna sjön, med det roliga namnet Skrattaborrtjärnen.

Efter frukosten vandrade vi samma väg tillbaka och på hemvägen tog vi svängen om Långtjärnhällorna samt en led anpassad för rörelsehindrade.

 

Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogen Nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark entré syd

När vi tidigare i veckan vandrade från entré syd låg det spänger lång väg. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur många normalstora kalhyggen allt virke som använts i nationalparken hade genererat. Det var lite makabert att en skyddad skog hade orsakat kalhyggen någon annan stans. Men det låg förmodligen i linje med Naturvårdsverkets exploateringsstrategi.

Skuleskogens nationalpark

Den sista delen gick leden utmed Kälsviken och där tog jag också bilder på träd.

Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark

Vi hade även den stora turen att få se och höra Naturvårdsverkets medarbetare jobba med naturvård inne i parken.

Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark
Skuleskogens nationalpark

Det har nog inte varit en lätt gränsdragning mellan att skydda naturen och att göra den lättillgänglig för besökare. Jag skulle önska att Naturvårdsverket eller varför inte kalla det Naturvanvårdsverket istället, hade satsat mer på att skydda naturen än att att göra den lättillgänglig jämfört med vad som är gjort hittills.

Under två dagar i Skuleskogens Nationalpark såg vi totalt två ekorrar, inga andra djur. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att all jakt är förbjuden i våra Svenska nationalparker. Tyvärr känner jag inte till en enda svensk park där ett helt ekosystem är skyddat. I det avseendet är Sverige ett u-land när det gäller naturskydd.

Bokskog i Halland

I mitt förra inlägg skrev jag om mitt besök i Torup. Efter det åkte jag till sommarstugan ett par dagar. Där fotograferade jag bokskog. Boklöven var lagom utslagna och de hade fortfarande kvar sin skira  ljusgröna färg. Det var tämligen vindstilla vilket också var en fördel. Ska det blåsa så vill jag att det blåser mycket. Då kan jag utnyttja rörelsen i bladverken när jag fotograferar.

Bokskog
Döda träd

Jag gillar skogar med inslag av döda träd vilket det tyvärr inte finns så gott om. Döda träd bevuxna med tickor som fortfarande står upp eller ligger ner kan användas som huvudmotiv i bilderna.

Bokskog
Skoglöst land

För hundra år sedan fanns det nästan ingen skog i Halland. Den del av landskapet som inte var odlad bestod ofta av ljunghed och de träd som fanns då stod ensamma eller i skogsdungar. På väldigt gamla granar syns det på ett välutvecklat och tätt grenverk som börjar nära marken. Tyvärr finns det ännu färre skogar i Halland i dag än det gjorde för hundra år sedan. Landskapet består nästan uteslutande av virkesplantage, gröna industrier, granmonokulturer eller virkesåkrar vilket man väljer att kalla det. Ädellövskogen, där bokskogen ingår, växer idag endast på tre procent av Hallands landareal. Så sent som 1950 var den halländska skogen variationsrik och jag som är född 1962 minns många fina områden med blandskog och en stor variation av växter på marknivån. I dessa skogar som jag sprang orientering i och fotograferade i, växer det idag bara gran och marken är näst intill steril bortsett från lite mossa. Det är förskräckligt och sorgligt att se. Överallt är det även utdikat vilket gör plantagerna sårbara för torra somrar som i sin tur medför ökad risk för insektsangrepp. Utdikningen är också ett stort hot mot våra vattendrag och de arter som lever där.

Bokskog