I en och en halv vecka har jag varit sjuk och hållit mig inomhus. Men idag kände jag mig bättre och tog en efterlängtad tur med kameran. I morse låg dimman tät i Uddevalla och jag tänkte att det skulle kunna bli fint vid Uddevallabron när dimman lättade. Enligt väderprognosen skulle solen skina från bar himmel nästan hela dagen. Efter en ultrasnabb frukost åkte jag iväg och hoppades på att dimman inte skulle hinna lätta innan jag kom på plats vid bron. Som tur var låg dimman fortfarande tät när jag kom fram till bron vid åttatiden. Min oro visade sig dock vara helt obefogad eftersom dimman lättade först vid klockan ett.
Tack vare dimman och minusgrader bildades frost på träden. Jag använde ett teleobjektiv med zoom. Till det första motivet som låg i skugga zoomade jag till 400 mm. Jag överexponerade för att lyfta fram den vita frosten och i efterbehandlingen har jag ökat på det ljusa i bilden för att få fram frosten ytterligare.
Frost på träd.
De andra motivet var solbelyst med en mörk bakgrund. Jag var tvungen att underexponera lite för att inte bränna ut högdagrar och i efterbehandlingen har jag ökat det ljusa i tallarna samt mörkat ner skuggorna vilket lyfte fram tallarna mot den mörkare skogen i bakgrunden. Här använde jag en brännvidd på 260 mm.
I år tycker jag att höstfärgerna på västkusten är ovanligt fina. Kanske beror det på en nederbördsrik sommar. Jag har åkt runt med bilen och letat efter färggranna träd. På grund av att jag opererade en lilltå för ett tag sedan blir det inga långa promenader. Min brutna handled börjar så smått återhämta sig och jag kan hantera ett stativ om jag använder min högra hand när det krävs lite mer kraft som till exempel lossa eller spärra stativbenen.
Bland annat har jag fotograferat spegelbilder med höstfärger.
Vattenspegel med höstfärger.Vattenspegel med höstfärger.
Nedanstående bild valde jag att vända upp och ned, det vill säga 180 grader. För att bilden skulle se lite mer naturlig ut gjorde jag den nedre delen lite mörkare i efterbehandlingen.
Vattenspegel med höstfärger.
Man kan även testa och vrida en bild 90 grader vilket jag har gjort med följande bild.
De två bilderna här nedan fotograferade jag under en av få vindstilla morgnar vi hade i somras. Jag var i sommarstugan och tog en sväng med bilen ner till ån Ätran. Inte en krusning syntes på vattenytan och det låg en jämn tät dimma över den uppdämda ån. En bit ut låg en liten plastbåt och tack vare vattenspegeln och dimman gick det att få till en minimalistisk bild. Jag tog även bilder där jag placerade båten längre ner i bilden så att det istället blev mer negativ yta över båten. Jag tycker den här varianten ger en större känsla av att båten svävar i tomma intet än när båten är placerad längre ned i bilden. Därför gillar jag den här varianten bäst. Tänk om det istället varit en eka gjord av trä med åror på.
Båt på vattenspegel
Därefter fotade jag några andra motiv med vatten och dimma innan jag åkte nästan ända hem till stugan igen. Drygt hundra meter från vår tomt står det här ensamma trädet. Fast det var inte så ensamt som det ser ut på bilden för på ängen hade hundra kossor vaknat när jag klev över stenmuren. Av någon anledning som jag inte kunde förstå hade bonden satt ett stängsel som höll kossorna borta från det lilla området runt trädet. Precis så mycket jag behövde för att i lugn och ro dels kunna fota och dels slippa få med kossor i bilden. Nu tycker du kanske det hade varit snyggt med en ensam kossa under trädet eller varför inte tjuren Ferdinand. Jo, visst hade det det. Men med så många nyfikna kossor hade de förmodligen bildat en cirkel runt mig, ty kossor verkar vara väldigt fotointresserade.
Foto i en riktig skog
En annan dag på semestern åkte jag till en fin bokskog som ligger knappt en mil från sommarstugan. I skogar finns ögon och öron har jag hört sägas. Det stämmer nog. Vem vet, skogens herdar Enter, finns kanske på riktigt.
Gammal bokskog
Träning
Just ögonen är extremt viktiga för oss fotografer. Fotograferande är bland annat ett sätt att öva sig på att se. Jag har tränat mina ögon i mer än fyrtio års tid men ibland tvivlar jag ändå på att jag kan lita på dom. I den delen av Sverige där min hemstad Uddevalla ligger har vi ett transportbolag som driver linjetrafik med bland annat bussar i färgerna blått och blått. När jag åker i området ser jag ofta de blå bussarna köra runt i trafiken. Ibland undrar jag om jag verkligen kan lita på min syn när jag ser en blå buss och det står ”Ej i trafik” på bussen. Jag kan svära på att bussen rör sig i trafiken och ändå står det klart och tydligt med stor text att så inte är fallet. Det är vid sådana tillfällen jag börjar tvivla på mina ögon och det ger ingen god känsla för en fotograf.
Tolkningsföreträde
Jag som fotograf kan ha en uppfattning om vilket budskap jag vill en bild ska förmedla. Men en betraktare kan tolka min bild på ett helt annat sätt. Betraktaren kanske har helt andra erfarenheter som ligger till grund för en helt annan tolkning. Det här funderar jag på ibland när jag handlar i en ICA-butik. Jämte prismärkningen på hyllorna står det ofta en tilläggsskylt med texten ”VÅRT PRIS”. Tror ICA-handlarna att kunderna kan tolka det angivna priset som någon annans pris än deras? Skulle kunderna med sina olika livserfarenheter och upplevelser kunna misstolka det som om det är Willys eller Coops priser ICA-handlarna har satt på sina varor? Eftersom betraktaren alltid har tolkningsföreträde verkar ICA ta det säkra före det osäkra. Vad kan vi fotografer då lära av ICA. Jo, om vi vill att betraktaren ska tolka våra bilder på det sätt vi vill förmedla, då ska vi lägga till en text som talar om för betraktaren hur hen ska tolka bilderna. Texten måste vara tydlig och får på intet sätt kunna misstolkas.
I år hade vi högsommarvärme på försommaren och under huvudsemestern var vädret växlande med en del blåst och regn. När semestern var slut och jag återgick till arbetet tyckte jag att det hade varit ett bra semesterväder. Till min förvåning var en del av mina arbetskamrater mycket missnöjda med vädret. När jag tänkte efter hade det visserligen inte varit badväder särskilt många dagar kanske en enda bara men fotovädret var jag nöjd med och därför tyckte jag semestervädret varit bra. De första 4-5 dagarna under min fjällvandring hade jag högsommarväder men det var förstås i Norrland.
Långa slutartider
Det blåste kraftiga vindbyar på en av mina första semesterdagar och jag åkte till en liten bokskog som låg intill en sjö. Det var mitt på dagen och för att kunna använda långa slutartider satte jag ett gråfilter framför objektivet. Med hjälp av långa slutartider kunde jag fånga rörelsen i löven. Träden hade grenar nertill på stammarna vilket oftast inte är fallet med bokträd. Jag placerade mig dessutom på en liten höjd i skogen för att komma upp i förhållande till träden och därmed få med ännu mer löv i bilderna. Det gjorde även det möjligt att undvika att få med himlen i överkant av bilderna. Jag har försökt att ta den här typen av bilder vid ett flertal tillfällen tidigare men inte fått till bilderna så som jag hade hoppats på. Men den här gången blev det som jag visualiserat. I bilderna tagna i bokskog använde jag exponeringstider på 5-10 sekunder.
Hård vind i bokskog.Stubbe i bokskog.
Fotografering av buskar
När jag kände mig klar i bokskogen gick jag ut till sjön och fotograferade buskar. Vinden tryckte på ännu hårdare där och när lövens undersidor vändes mot mig blev löven ganska ljusa. Jag valde medvetet att ta med någon eller några trädstammar i bilderna för att ha med något som var skarpt. I bilderna på buskarna använde jag exponeringstider mellan 1,5 och 4 sekunder.
Buskar i hård vind.Buskar och aspstam i hård vind.Buskar i hård vind.
Ett par dagar senare hade vi den enda dagen med härlig värme och då åkte vi till sjöns badplats som låg där jag fotat buskarna tidigare. Alla buskarna var nedsågade, förmodligen av kommunen eftersom jag tror att det är en kommunal badplats.
Nu har vi passerat årets kortaste dag och dagarna blir längre igen. Under december månad hade vi två dagar med väldigt fin rimfrost utmed Göta älv. Min arbetsplats ligger intill älven och den 15:e december pryddes träden av en fantastisk rimfrost. I Uddevalla som ligger tre mil från älven hade vi inte ens tillstymmelsen av frost. Dagen efter den 15:e jobbade jag hemifrån och när klockan var 14 flexade jag ut och åkte till Trollhättan. Den finaste frosten fanns nära älven och efter att jag passerat Stallbackabron åkte jag parallellt med Göta älv mot Vargön. Plötsligt kom solen fram en kort stund. Jag stannade till och fotade en lantgård. Jag var tvungen att ta med mycket av en platt intetsägande åker i förgrunden, vilken jag inte tyckte var så intressant. Därför beskar jag bilden nertill i efterbehandlingen.
Lantgård i snölandskap
Sedan fortsatte jag igen. Efter Vargön åkte jag över älven men där hittade jag inga fina motiv. Däremot såg jag en räv på parkeringen där jag hade tänkt vända. Jag gick ut och följde efter räven en bit tills ett högt stängsel stoppade mig. Då återvände jag till bilen och åkte tillbaka längs älven. Strax söder om Vargön hittade jag ett skogsparti med bland annat ekar. Där stannade jag och fotograferade tills det blev mörkt.
Först tog jag bilder på frost och använde ekar som huvudmotiv i bilderna.
Rimfrost på träd
Sedan gick jag ut på en liten äng och fotograferade frostnupna buskar med skog i bakgrunden.
Rimfrost på buske och ekskog
Till sist försökte jag hitta någon förgrund och efter lite sökande fann jag harspår i snön. För att lyfta fram spåret bytte jag till vidvinkel, gick nära ett spår och placerade mig lågt. Då hade himlen fått en blåare ton och den har jag försökt lyfta fram i efterbehandlingen av bilden.
För drygt en vecka sedan snöade det i Uddevalla. Det var ostlig vind och den snön vi fick var troligen snö från Vänern. När snön kommer tidigt i våra trakter försvinner den oftast efter några dagar och denna gång var inget undantag. Landskapet var sagolikt vackert i två dagar och sedan blev det varmare. Jag hann gå en kort promenad till utkanten av Uddevalla och ta bilder från en utsiktspunkt innan det började töa. Där letade jag upp en plats med två tallar som ramade in en fin gård omgiven av lövträd. Gården fick hamna i mitten av bilden, det var den komposition jag tyckte såg bäst ut. Jag provade olika exponering, varierade skärpedjupet samt med eller utan himmel. Bilden nedan tyckte jag bäst om. Utan himmel och ett stort skärpedjup som synes, det är skärpa från tallarna i förgrunden till oändligheten.
Gård i Bodele, Uddevalla.
Fotografering i töväder
Några dagar senare åkte jag till Halleberg och fotade i skogsmiljöer. I Uddevalla hade det mesta av snön smält bort men i trakterna av Halle- och Hunneberg hade det kommit ännu mer snö och där låg det kvar ett snötäcke på marken. Det hade jag inte räknat med och jag borde ha tagit på mig tjockare strumpor. Jag fastnade för en planterad bokskog där jag tog en del bilder. Bland annat bilder på träden och detaljer på snön. När det var vindstilla uppstod en dimma från snön, så fort det blåste lite försvann dimman. Det var en av bilderna med dimma som jag fastnade för. För att undvika himmel i överdelen av bilden så mycket det gick använde jag ett telezoom objektiv inställt på 200 mm. Det gjorde att jag kunde stå längre ifrån motivet och därmed inte få med så mycket himmel i övre delen av bilden.
Bokskog på förvintern.
Stilleben på snön
Tack vare att snön kommit tidigt på säsongen hade inte alla löv och frökapslar fallit av träden ännu. På snön låg mängder av frökapslar och en del löv. Efter en stunds sökande fann jag ett ställe som såg lovande ut. Först tog jag en bild och sedan hjälpte jag motivet på traven med att plocka bort fula mörkbruna löv samt frökapslar som låg nära bildkanterna. Sedan lade jag dit några kapslar och nya finare löv. Jag tog bilder kontinuerligt efter varje förändring. Den sista bilden tycker jag bäst om och den ser ut så här.
Under boken.
Innan jag åkte hem tog en sväng till ett ställe där det växer mycket mossor och lavar på träd. Även om det var svag vind, räckte vinden till för att lavarna skulle svaja för mycket. I kombination med långa slutartider var det dåligt. Jag tog istället några bilder på mossbevuxna trädstammar vilka höll sig stilla.
Mossor och lavar på träd.
Det är sällan jag beskär bilder i efterhand men här var jag tvungen vid fototillfället att få med en ful del av grenen till vänster där mossan var bortskavd. Den delen har jag skurit bort och för att få den balans jag vill ha beskar jag även bilden lite på höger sida. Jag fotograferade även med större skärpedjup men efteråt fastnade jag för denna variant med ett kortare skärpedjup.
Nu är det ett tag sedan de härliga och mustiga höstfärgerna försvann. Nedfallna bruna löv som ligger på marken kan bli fina motiv. Ett par gånger har jag varit vid en bäck där det leker havsöring. Första gången såg jag ett par öringar men efter det har vattnet varit för högt. Tyvärr är vattnet humus färgat och därför är det svårt att ta bilder på öringarna.
Jag hittade en sten med gamla löv vid bäcken. En lång slutartid gjorde vattnet mjukt och stenen framträdande. Först provade jag mig fram till en lagom lång slutartid och sedan plockade jag bort lite skräp, som inte tillförde något, från stenen. Helst hade jag velat ta med lite mer i bilden av det som var nedanför stenen men det såg inte bra ut. Därför hamnade stenen långt ner i bild.
Mossbevuxen sten med höstlöv.
Bra tid för fotografering av mossa
På senhösten är oftast mossorna väldigt fina. Strax utanför Uddevalla ligger en smal dalgång och genom den rinner en liten fin bäck. Där försökte jag ta bilder med fin grön mossa.
Dalgång med en liten bäck.Bäck och mossbevuxna stenar.
I bilden nedan hade jag önskat att den stora stenen ner till vänster hade varit helt grön av mossa. Förmodligen har lekande barn hoppat fram och tillbaka över bäcken och slitit bort mossa från stenen.
Den senaste tiden har jag fotograferat höstfärger. I år tycker jag att asplöven har haft extra fina färger i mitt närområde och som syns nedan har jag tagit en del bilder på aspar och asplöv.
Träd med höstfärgerStenar med grön mossa klädda i gula asplövAspar i höstskrud
Färglösa motiv
Det är färgerna som är mest iögonfallande på hösten men det kan löna sig att hålla utkik efter färglösa motiv. Den typen av motiv blir fler ju längre hösten går mot vinter.
Rönnlöv på sten
Vatten och långa slutartider
En kombination av rinnande vatten med lite längre slutartider för att få en mjuk känsla i vattnet och höstfärger kan bli en fin kombination. Det svåraste med denna typ av motiv brukar vara vinden som gör löven oskarpa. Om det blåser krävs det ett stort tålamod för att invänta de korta stunder när inte löven rör sig. Det kan dock bli bra om det blåser mycket, då kan man få mycket oskärpa i löven istället.
Safsa iklädd höstfärgerHöstfärger speglade i vatten
Spegelbilder
Jag hade tur att få uppleva en vindstilla kväll i helgen som gick. Tyvärr kom en stor flock kanadagäss och slog ner på sjön. Även om det var långt bort förstörde de spegelbilden totalt. Efter ett tag blev de skrämda av en person som dök upp vid sjön där de höll till och de flög iväg. Sedan kändes det som en evighet tills vattenytan var helt blank igen.
Ö i sjö med höstfärgerSpegelbildSpegelbild med moln och höstfärgerSpegelbild med moln och höstfärgerSpegelbild av asplöv med höstfärger
För tio dagar sedan åkte jag till en naturskog och fotograferade. Det hade nyligen regnat vilket brukar vara bra för fotografering i skogsmiljöer. Dessutom var det mulet vilket också var en förutsättning. Tyvärr kom solen fram emellanåt och då fick jag vänta in nästa moln innan jag tryckte på trådutlösaren. Som vanligt fotade jag döda, omkullfallna träd, bevuxna med mossa, ett motiv som jag tycker mycket om. Dels är den typen av motiv ovanliga eftersom vi har extremt få skogar i Sverige, nästan all trädbevuxen areal är antingen plantage i olika stadier eller kalhygge. Idag är det få träd och även vilda djur för den delen som får leva att ”helt liv”. De fallna träden ger möjlighet att skapa linjer i bilderna vilket jag tycker är intressant. Dessutom är den massiva grönskan något som tilltalar mig.
Naturskog
När jag går i den här typen av skogar är jag noga med var jag sätter stövlarna för att inte skada till exempel mossa och lummer. Man ska alltid undvika att trampa på omkullfallna träd eftersom slitaget det innebär kan synas i åratal efteråt.
Tickor och lummerOmkullfallna och mossbevuxna träd omgivna av lummer
Det tredje bokskogsreservatet, Myskebackarnas naturreservat, var det största och låg lite mer svårtillgängligt än de andra två. Där fanns ingen bilväg som gick fram till reservatet och därmed ingen parkering med informationsskyltar som brukar vara det första som möter oss besökare. Jag fick gå en bra bit innan jag nådde reservatsgränsen. Det fanns inga stigar i reservatet och jag önskar att det såg ut så i många fler reservat som kommit till för att skydda och bevara en skyddsvärd skog. Reservat som i första hand bildats för att vara till för det rörliga friluftslivet kan gärna ha anlagda stigar och tydliga skyltar. Det skulle kunna finnas två varianter, en är naturreservat där skyddet av naturen prioriteras och den andra kan kallas friluftsreservat och anpassas för det rörliga friluftslivet. Tyvärr kommer det förmodligen anläggas stigar även i Myskebackarnas naturreservat och vips försvinner all känsla av orörd natur, vilket jag tycker är jättetrist.
