Kategori: Vilda djur (Wildlife)

För några dagar sedan åkte jag ut för att fotografera djur. Väderprognosen visade på mulet väder under hela dagen och eftersom det inte skulle bli ett superljus vid soluppgången på grund av molnen valde jag att sätta klockan på fyra vilket var ungefär då solen gick upp. Strax före fem lämnade jag bilen och gick ut i skogen i kanten av en äng. Jag kollade lite extra mot skogsbrynet eftersom det ibland legat vildsvin där. Plötsligt for ett vildsvin upp och gav ifrån sig ett kort grymtande. Skit också. Att det skulle vara så svårt och upptäcka. Det syntes på dess beteende att vildsvinet var osäkert på faran och antagligen hade det sovit gott när jag kom gående. Jag gick sakta lite längre in i skogen men tillräckligt nära ängen för att fortfarande se djuret. Efter ett tag verkade vildsvinet vara övertygat om att det som hade väck upp det inte var något farligt och gick sakta tillbaka mot sin lega. Men halvvägs dit fick vildsvinet känna min vittring och då försvann det snabbt.

Så småningom kom jag fram till en öppen tallskog med god sikt men inga djur syntes till. Jag följde beståndsgränsen till tallskogen och gick i en lite tätare granplantage där jag inte syntes lika tydligt. Plötsligt reste sig en kronhind upp och gav ifrån sig ett skällande ljud. Inte heller hon visste vad det var hon hade sett. Hon gick åt höger och stannade flera gånger, ända tills hon fick min vittring och sen var hon borta på ett kick.

När jag rundat tallskogen gick jag genom en ung granplantage och det kändes som det inte var länge sedan det var ett hygge där. Tiden går alldeles för fort. Rätt som det var fångade en detalj mitt öga och vid närmare granskning visade det sig vara ett sovande vildsvin. Jag försökte komma lite närmare och då syntes ytterligare ett sovande vildsvin som låg med baken mot mig. Det visade sig finnas en matare med majs där de två vildsvinen höll till. En grangren hängde lite i vägen och jag kröp på knä några meter åt höger för att slippa problemet med grenen. Sedan fotade jag vildsvinen både med och utan solljus. Den där väderprognosen på YR som lovade mulet väder hela dagen stämde väldigt dåligt ty solen lyste mer och mer mellan glesa moln. Vildsvinen såg dock ut att njuta av solens värmande strålar. Två gånger gäspade det ena djuret annars hände inte så mycket. 

Plötsligt hördes ett högt rasslande ljud och det sprutade ut majskorn åt alla håll från mataren. De bägge vildsvinen for upp och sprang till mataren med en fart som borde ha gjort en hundrameterslöpare grön av avund. Då kom även en sugga med en kulting springande från andra sidan mataren. Alla fyra smaskade i sig majskorn och jag fotade för glatta livet. Det var svårt att välja vilket djur som var bäst att fota och närmast mataren var marken väldigt tråkig eftersom den var sliten samt saknade växtlighet. Dessutom var jag tvungen att röra kameran med försiktighet för att inte skrämma djuren. De bästa bilderna blev de jag tog när vildsvinen var i utkanten av området där mataren stod eftersom miljön var finare där.

När all majs var uppäten försvann vildsvinen in i granplanteringen och jag smög vidare mot en mosse.

Mossen var bevuxen med tall. När skogen öppnade upp sig vid mossen stannade jag till för att kolla om något djur rörde sig ute på mossen. Efter ett tag tittade jag till höger om mig där växtligheten var lite tätare. Något såg precis ut som en rumpa på ett mufflonfår men min första tanke var att det måste ändå vara en stubbe. Jag kollade noga ett tag och kanske var det trots allt ett mufflon. Sakta vred jag objektivet åt höger och sänkte ned benen på stativet för att med kameran kunna se genom en glugg i växtligheten. Jo, det var en rumpa på ett mufflonfår och framför fåret låg ytterligare ett får ner på marken alldeles intill en tall. Det var två baggar och baggen som stod upp gick lite åt höger där den lade sig ner utom synhåll för mig. Mufflonfåret som låg ner intill tallen idisslade och samtidigt började knott bita mig i ansiktet, framför allt nära ögonen. Efter cirka en halvtimme somnade djuret och jag började överväga om alla svidande knottbett var värda att stå ut med.

Sovstunden blev som tur var inte lång och strax reste sig baggen upp och började klia sig mot tallstammen. Den började med halsen och skrubbade hela sidan mot baken. Sedan vände fåret huvudet åt vänster och gjorde samma sak med andra sidan.

Därefter gick den till en annan tallstam där den fortsatte kliandet ett tag för att sedan lägga sig ner igen. Nu syntes baggen inte längre och jag kunde smyga tillbaka åt samma håll jag kommit från utan att skrämma mufflonbaggarna. Det var skönt att slippa ifrån knotten.