Fotografering av rådjur från bil

Ta tillvara bra förutsättningar till fotografering

I morse åkte jag en runda i ett rådjurstätt område. Tyvärr är det inte lika bra som det var för tre år sedan och ett antal år tillbaka. I en mindre del av området skedde med all säkerhet ingen jakt och rådjuren var vana vid bilar samt människor. Jag kunde sitta i bilen och fotografera rådjur på nära håll utan att de brydde sig särskilt mycket. Några timmar efter soluppgången brukade hundägare i området ta en morgonpromenad. Vid flera tillfällen passerade människan och hunden mellan bilen och rådjuret utan att djuret brydde sig. Rådjuren var så nära bilen att det nätt och jämt rymdes i bild. Förra året märkte jag en stor skillnad, rådjuren var betydligt skyggare och de gick iväg strax efter jag stannat bilen. Med all säkerhet hade det nu skett jakt i området. Som tur är lade jag mycket tid där under flera år när det var bra. Något jag har lärt mig med åren är att om man upptäcker goda förutsättningar att fotografera vilda djur utan att djuren störs, ska man ta vara på den möjligheten. Snabbare än man tror brukar chanserna vara borta.

God utdelning

Utdelningen i morse blev bra men inga av bilderna är tagna i det lilla området som var allra bäst förr om åren.

Rådjur

Tyvärr har fullvuxna bockar i området få taggar på hornen. Hornen ser vanligtvis ut som på bocken nedan.

Rådjur
Rådjur
Säkerhet vid fotografering från bil

När jag fotograferar från bil tänker jag extra mycket på säkerheten. Även om det är ytterst få bilar ute på småvägar tidiga mornar på helger, under sommarhalvåret, håller jag alltid noggrann koll på om det kommer någon bil. I morse var det bara jag som var ute och körde i området.

Bra förutsättningar för rådjursfoto

Bra ställen att fotografera rådjur på är i och nära villaområden samt friluftsområden. Där är djuren vana vid bilar och människor.

Lite bilder från vårens fotografering av vilda djur

När den allra första grönskan kommer upp på vissa åkrar är den som en magnet på klövviltet. Innan bladen slår ut på buskar och träd i skogen finns det inte mycket annat grönt att äta och det i kombination med att djuren är utsvultna efter vintern gör att de samlas på sådana åkrar. I våras såg jag flera älgar på väg till och från jobbet på just en sådan åker. Jag passade på att åka dit de kvällar som vinden låg åt rätt håll och vid två tillfällen lyckades jag ta bilder.

Älgko
Älgko
Älgko
Älgko

Bilder på älg som betar på en åker är kanske inte de jag mest av allt önskar. Jag vill hellre ta bilder på djur i en vacker skogs- eller mossmiljö. Men naturupplevelsen är ändå fin och det var kul. Älgkon hade två små kalvar och vid ett tillfälle kunde jag ta bilder på kon och en av hennes kalvar. Att kon kanske snart skulle stöta bort dessa små kalvar och föda igen kändes konstigt. För kalvarnas skull hoppas jag att kon inte kom i brunst i höstas. Annars hoppas jag att de får hålla till i närheten av kon även om hon får en ny kalv i år. De kan nog behöva lära sig mer av sin mamma innan de klarar sig själva.

Älgko och älgkalv
Älgkalv
Älgkalv

Efter några kvällar lärde jag mig var älgarna oftast gick in i och ut ur skogen. Tyvärr var det ganska risigt där men jag fick i alla fall några bilder med träd i bakgrunden.

Älgko
Älgkalv
Fotografering av dovhjort

Efter ett antal resultatlösa dagar på förvåren tog jag äntligen en bra bild på en vit hind. Det är framför allt bakgrunden med lövträd och varmt ljus från en uppåtgående sol som jag gillar med bilden.

Vit dovhjort

En annan morgon blev ljuset starkt nästan direkt efter soluppgången vilket oftast inte är bra. Men då hade jag turen att en hind ställde sig i en strimma.

Dovhjort i solstrimma
Tre dovhjortshindar

Nyligen satt jag vid en brant i kanten av en äng. Plötsligt kom två hindar springande ut på ängen från motstående sida och det såg nästan ut som om de lekte tafatt eller hade vårkänslor. Anledningen till att de sprang var säkert någon annan som jag inte kunde räkna ut eftersom jag inte är en dovhjort. Bägge kom rätt mot mig och stannade i skogen precis framför mig. De stirrade på mig en stund och sedan sprang de ut på ängen igen, förvann i skogen till höger om mig och efter en stund sprang de ut på ängen igen, passerade mig och försvann till sist till vänster om mig in i skogen.

Dovhjort

På väg till bilen fick jag syn på sex hjortar som betade tillsammans. Under vår och sommar, ända fram till brunsten i november, håller sig hindar med kalvar för sig och lite äldre hjortar(hanar) för sig. Ibland har spetshjortar anslutit sig till hjortgrupper och då beror det förmodligen på att deras mammor blivit skjutna under vintern.

Jag satt länge och väntade inne i skogen med en stenmur som skydd. Som tur var lade sig en hjort ner för att idissla ganska nära mig. De hade lika gärna ha kunnat lagt sig ner hundra meter bort och jag hade väntat i ett par timmar för gäves. 

Dovhjort
Dovhjort

Mellan tuggorna sov hjortarna och jag tog mig också en lur inne i skogen. Jag hade det dock inte lika bekvämt som hjortarna. Det slog mig plötsligt vilken otrolig skillnad det var nu jämfört med för cirka tio år sedan. Då bestod gruppen av hjortar i detta området av mellan trettio och fyrtio djur.

När djuren vilat klart började de beta igen. Ett tag höll de till där jag satt. Jag tog många bilder eftersom jag visste att många bildfiler skulle raderas på grund av att grässtrån skymmer hjortarnas ögon när de betar. På ett ställe växte inget gräs och där tog jag de bästa bilderna. En nackdel med att ta så många bilder är allt arbete med att rensa bort bilder efteråt. Samtidigt kan jag lyckas ta några som är bra. Kanske får jag som bäst ett sådant här tillfälle en gång per år och då kan det ju vara värt att lägga lite tid på att radera bilder.

Dovhjort
Dovhjort
Dovhjort
Dovhjort

Så småningom gick hjortarna längre bort från mig och jag kunde smyga därifrån utan att bli upptäckt.

Fotografering av älgar på högmosse, del 4

13 minusgrader och garanterat myggfritt

Fram till denna dag hade jag inga bra bilder på älgar i snö. När vintern kom till mitt område passade jag så klart på att åka till älgarnas mosse så fort det gavs tillfälle. Men skulle älgarna komma ut på mossen när det var så kallt?  Bilen visade att det var 13 minus när jag i mörkret lämnade den och sakta gick mot mossen. När älgarna skulle gå till mossen var de tvungna att simma genom en å och jag tyckte inte det skulle vara så lockande i den kylan.

Rödräv

När jag suttit på mossen en halvtimme fick jag syn på en rödräv som traskade över mossen åt mitt håll. Plötsligt vek den av från sin rutt, hoppade några gånger på rävars vis och tuggade i sig en gnagare. Sedan fortsatte den mot mig och jag tog bilder. När den hörde ljudet från slutaren stannade den till en kort stund innan den svängde om och sprang in i skogen.

Rödräv i snö
Rödräv i snö
Bilder på älgar i snölandskap

En timme efter solens uppgång hade fortfarande inga älgar visat sig. Jag började precis misströsta när en älg kom fram i mosskanten en bra bit bort. Snart dök ytterligare två djur upp. Det var två tjurar och en ko. De stod helt stilla så som de ofta gör innan de ska lägga sig ner. Efter tio minuter lade sig den minsta tjuren ner och det var precis det jag inte ville. Snart skulle antagligen även de andra två lägga sig ner och troligtvis ligga där i flera timmar. Men så reste sig plötsligt den som låg ner och alla tre gick i rask takt ut på mossen. Något hade oroat dem. De stannade till ute på mossen och tittade åt det håll de kommit från. Efter en stund gick den större tjuren åt mitt håll. Vilken tur! Han stannade på ett alldeles lagom avstånd från mig, där stod han länge och tittade. Jag tog många bilder.

Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud

Älgtjuren flyttade på sig lite ett par gånger innan den gick mot de andra djuren igen. I bortre mosskanten syntes ytterligare fyra älgar. Så småningom gick alla sju älgar in i skogen till vänster om mig på andra sida mossen.

Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgko på mosse i snölandskap

Efter att älgarna hade försvunnit åt jag min frukost. Sedan flyttade jag mig till ett ställe på mossen dit jag visste sedan tidigare att de troligtvis skulle gå om de blev störda på den plats där de nu vilade. Efter en timme gav jag upp och gick till bilen. Hurra, jag hade äntligen tagit bra bilder på älgar i vinterlandskap och dessutom som en bonus bilder på rödräv!!! Det tog ”bara” fyrtio år att lyckas med det.

Nästa fototillfälle på mossen

En vecka senare åkte jag åter till mossen. Snön låg kvar på marken men snön som legat på träden hade blåst av. Det var fem minusgrader och blåste tio meter i sekunden i riktning mot den kanten av mossen där jag placerade mig. Då visade sig inga djur på mossen. Jag kunde verkligen inte klandra dem. Det var väldigt kallt i vinden.

Kläder vid fotografering i kyla

Jag är frusen av mig, framför allt om händer och allra mest om fötter. Här ska jag berätta vad jag hade på mig vid de två tillfällen jag skrivit om ovan. De gångerna satt jag stilla på en rycksäckstol i många timmar. Jag hade med mig en stjärtlapp som jag lade på stolen samt två lappar som jag placerade på marken och satte stövlarna på. På vägen till fotoplatsen gick jag sakta för att inte svettas eftersom jag hade mycket kläder på mig.

På fötterna

Två par ullsockar, ett par tjocka och ett par halvtjocka. Vinterstövlar av märket Le Chameau gjorda i bland annat neopren. Jag tror att de är två nummer större än jag vanligtvis brukar ha för att få plats med sockarna. De var dyra men värda varenda krona. När jag köpte dem för cirka tjugofem år sedan sa säljaren att de skulle jag inte slita ut, vilket jag tyckte lät något överdrivet. Nu har jag använt dem varenda vinterhalvår sedan dess och de är varma och helt otroligt slitstarka.

På benen

Underst ett underställ av ull, sedan ett tjockt underställ av ull. Därpå vind och vattentäta byxor. Ytterst ett par byxor i vinterkamouflage.

På överkroppen

Underst ett underställ av ull, en flanellskjorta och sedan ett tjockt underställ av ull. En tunn fleece, en täckjacka, en tjockare fleece, en vind och vattentät jacka. Ytterst en jacka i vinterkamouflage.

På huvudet

En varm mössa i fleece samt huva i vinterkamouflage. Jag kan även använda huva på täckjackan samt huva på jackan om det skulle behövas.

På händerna

Ett par tunna handskar, ett par tjockare handskar i fleece där jag kan sticka ut fingrar och tumme vid behov. Ytterst en tjock tumvante på vilken jag också kan sticka ut fingrar och tumme.

Sista inlägget i serien

Det här är det sista inlägget om älgarna på mossen för den här säsongen. Avslutningsvis vill jag berätta att jag har suttit på mossen många gånger utan att se ett enda djur.

 

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 3

 

Den här morgonen och förmiddagen dök det ”bara” upp tre älgar på mossen, två tjurar och en ko. Jag hade turen att få se och fotografera dem under några timmar innan de gick in skogen och försvann.

Älgko på mosse en tidig höstmorgon.
Älgko på mosse en tidig höstmorgon.
Älgko på mosse som äter tallbarr.
Älgtjur på mosse
Älgko på mosse
Älgtjur på mosse
Älgtjur på mosse

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 2

Denna morgon var jag på plats innan det började ljusna och det skulle  inte jagas i området, det hade jag kollat med jägarna som jag träffade dagen innan. I skogen gick det nätt och jämt att se träden och jag lyckades se diket jag skulle hoppa över innan jag kom ut till mosskanten. Där satte jag mig på min stolsryggsäck intill en gran där jag suttit tidigare och kände mig genast som hemma. Det hade regnat under natten och det låg en dimma över mossen. Efter ett tag kunde jag urskilja några mörka områden i bortre mosskanten. Först tänkte jag att det var tallar men sedan såg det ut som att det mörka rörde sig. Kanske spelade min hjärna mig ett spratt. De nio älgarna jag sett dagen innan satt nog kvar på näthinnan. Men när det blivit ännu lite ljusare till kunde jag med säkerhet konstatera att det var ett gäng älgar. Så småningom visade det sig vara sju stycken.

Två älgar på myren en tidig höstmorgon. Svartvitt.
Älgar på mosse
Älgko på mosse
Älgko på mosse

När de sju älgarna hade passerat över mossen och försvunnit ur synhåll började jag så smått fundera på frukost. Men innan jag hann ta fram mina mackor syntes en rörelse långt bort på andra sidan mossen. I kameran syntes en ko och en tjur. Ytterligare tre djur dök sedan upp, två tjurar och en ko. Korna kan ha varit kvigor, det kunde jag inte avgöra. De korsade högmossen och gick i en riktning till vänster om mig. Först kom en av korna med den näst största tjuren en bit bakom sig.

Älgtjur på mosse
Älgko på mosse
Älgtjur på mosse
Älgtjur på mosse

Sedan kom den minsta tjuren och därefter den andra kon tillsammans med den största tjuren som var en niotaggare. Den andra kon stannade mitt på mossen och lade sig ner. Niotaggaren gick förbi och bort till den första kon. Hon vände, gick femtio meter ut på mossen och lade sig ned bakom en ensam tall. Då vände också den största tjuren om och gick till den andra kon mitt på mossen och lade sig ned hos henne. 

Älgtjur på mosse
Älgko och älgtjur på mosse

Mellantjuren och den minsta tjuren gick mot varandra och började stångas på skoj. De tog inte i utan bara svängde hornen mot varandra.

Älgtjur på mosse
Älgtjurar stångas på mosse

Den mellersta tjuren gick in i skogsbrynet och lade sig ner. Minstingen lade sig också ner, fast i mosskanten, där det var en öppning mellan tallarna i tjurens riktning och mot mig. Nu låg fem älgar ner på mossen och hade inte den minsta tjuren haft fritt synfält mot mig skulle jag gärna ha ätit mina frukostmackor. Jag kunde inte röra mig, då skulle tjuren upptäcka mig. Tiden gick och det blev ganska obekvämt att sitta på stolen. Jag hade ryggstödet på vänster sida och om jag lutade mig på det hade jag vält åt sidan då benen inte kunde fungera som motvikt. Under två och en halv timme hände bara två saker. Den stora tjuren reste sig upp, stod helt stilla i fem minuter och lade sig ned igen. Samma sak gjorde den minsta tjuren. Plötsligt kom två ”nya” kor och en kalv gående ut på motsatta sidan av mossen. Något hade oroat dem men de sprang inte bara gick i rask takt. När de kommit till mitten av mossen hakade den stora tjuren och kon på och alla fem gick mot de andra tre djuren. Väl framme vid dem hakade även de på och sen vara alla åtta älgar uppslukade av skogen.

Älgar på mosse
Älgar på mosse

Det var lite snopet att alla försvann så plötsligt men nu kunde jag äntligen äta min frukost. Klockan var två.

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 1

När jag kom fram till stället där jag skulle parkera bilen hade det börjat ljusna lite, vilket var dåligt. Jag hade missbedömt tiden och borde ha varit på plats en halvtimme tidigare för att inte riskera skrämma några djur på min väg till mossen. När jag gick från bilen skymtade jag nätt och jämt älgar på ett fält och det syntes att de hade lagt märke till mig. De gick mot mossen. För att inte skrämma djuren ännu mer gick jag längre bort än vanligt innan jag vek av mot mossen. Plötsligt hör jag någon säga med hög röst ”-Vad håller du på med?”. Förvånad tittade jag åt det håll ljudet kom ifrån, ett jakttorn. Där satt en jägare som inte var glad åt att jag dök upp, vilket jag hade full förståelse för. Det gick bara en väg in mot mossen och ett år tidigare hade jag sett att jägare parkerade där jag nu hade ställt bilen. Där stod inga bilar och därför trodde jag inte att någon jägare var ute i området. Jag bad om ursäkt och berättade vem jag var och vad jag tänkte göra. Sedan gick jag försiktigt ut till mosskanten. Flera älgar syntes på bortre delen av mossen och jag bestämde mig för stanna på sidan av en skogsudde som gick en bit ut i mossen. Egentligen hade jag planerat gå en bit till men då skulle älgarna kanske få syn på mig. Jag hängde kamouflagenätet framför mig och stativet. Efter en kvart var det något som gjorde älgarna oroade och de följde mosskanten åt höger. Därmed försvann de bakom skogsudden, men det dröjde inte länge förrän en älg dök upp runt udden. Det var en ung tjur med de minsta älghorn jag sett. Ljuset var fortfarande ganska svagt och det var synd att de kom nära mig så tidigt. Dessutom skulle de gå rakt på mig om de fortsatte.

Älgtjur med pyttesmå horn.

Jag började fota för att få stopp på dem och det svaga ljudet från kameran var precis lagom för att det skulle höras till älgarna men inte så högt att det skrämde dem. Tack och lov för att jag hade en kamera som gav lite ljud ifrån sig. Den första älgen stannade upp och bakom den dök två till upp.

Älgko på mosse

Den lilla tjuren och en ko var inte kompisar. De lade båda öronen bakåt vilket var ett tydligt tecken på aggressivitet. Först reste sig kon upp på bakbenen och vevade med frambenen och sedan gjorde tjuren lika dant.

Älgko och älgtjur är aggressiva
Älgko och älgtjur är aggressiva

Ingen av dem var i närheten att träffa den andre. Det såg ut som en slags kraftdemonstration och efteråt slutade de att ha öronen bakåtlagda. Om en kommer nära en vuxen älg slås en av hur stora de är. När det står på bakbenen och vevar med frambenen ser de ännu större ut.

Älgko på mosse
Älgko på mosse

Det upprepande ljudet från kameran gjorde älgarna lite misstänksamma och de lämnade den öppna mossen och gick in i skogen. De passerade mig tjugo meter in i skogen. Det var bra eftersom ingen av dem då förstod att jag var en människa och det är alltid en tillfredsställelse att kunna fotografera djur utan att skrämma dem. Bakom mig passerade de en öppning i skogen och jag kunde räkna till nio stycken älgar.

När älgarna hade gått förbi mig passade jag på att äta mina frukostmackor. Därefter kom två rådjur ut på mossen.

Råget på mosse
Råget på mosse
Rådjur på mosse

Bägge rådjuren tittade flera gånger åt det håll på mossen som jag inte kunde se på grund av udden med träd. Jag förstod att det var något där men det var inget som skrämde rådjuren. Jag försökte se genom träden och plötsligt fick jag se ett bakben på en älg i en liten glipa mellan träden. Det gick en halvtimme utan att älgen rörde sig. När jag tittade bakom mig såg jag en jägare långt bort på mossen. Han kom gående tillsammans med en hund och de var på väg åt mitt håll. Det syntes på hunden när den fick syn på älgarna. Jag fick efteråt veta av jägaren att det var flera älgar. Hunden stannade och stod helt stilla ett tag. Sedan började den springa och skälla. Varpå älgarna försvann. Där hade jag otur men på morgonen hade jag haft tur eftersom det var en jägare som skrämde älgarna åt mitt håll när han skulle gå till ett jakttorn i den kanten av mossen där jag först såg älgarna.

Fotografering dan före dan

Den 23:e åkte jag till en mosse för att fotografera älg i vinterlandskap. Det var fortfarande mörkt när jag placerade min ryggsäcksstol intill en gran i kanten av mossen. Efter ett tag började det ljusna lite men inga älgar syntes till. När det blev ytterligare lite mer ljus såg jag att det låg en fin dimma över den snötäckta högmossen. Så småningom lättade dimman och avslöjade en totalt älgfri mosse. Vad hjälpte det att omständigheterna var perfekta när älgarna lyste med sin frånvaro. Inga andra vilda djur behagade visa sig heller. Jag har sett både räv och rådjur på mossen tidigare.

När mina mackor blivit uppätna var klockan elva och då gick jag till bilen. På vägen dit såg jag en räv som letade efter gnagare utmed ett dike. Jag valde att göra bilderna i svartvitt och med brus/korn. Då framstod räven tydligt i bilderna och kornet gav bilderna en skön känsla i de ljusa högdagarna som jag gillade.

Rödräv i snö
Räv i vinterlandskap.

 

När man inte ser älgen för alla träd

Vilda djur kan inte regisseras. Ett uttryck jag har hört och läst flera gånger. Det är en svårighet men samtidigt en tjusning vid fotografering av vilda djur att dessa inte kan regisseras. Vid massor av tillfällen under mina drygt fyrtio år som naturfotograf har jag väntat och hoppats på att ett eller flera djur ska ställa sig på ett visst ställe för att det ska bli en bra bild. Även om det oftast inte blivit som jag önskat så vet jag att då och då uppfylls mina önskningar. Förr eller senare tar jag bra bilder bara jag är tålmodig. För varje tillfälle som ett djur går åt fel håll så kommer jag närmare den gång när allt istället stämmer. Om jag har ett skyggt vilt djur framför mig har jag lärt mig att det är oftast bättre att sitta still och hoppas på turen än att avancera och då riskera skrämma djuret. Ett sätt att öka sina chanser är att lägga ut foder åt djuren och sitta i gömsle vilket jag bara har provat med fåglar. Om man matar vilda djur tycker jag att det ska ske med ett så naturligt foder som möjligt och det bör inte ske i sådan omfattning att man påverkar djurstammarna. Det är till exempel inte okej att placera ut sötsaker för att få ett djur till ett speciellt ställe om sötsakerna inte ingår i djurets naturliga diet. Ett sådant beteende från en fotograf kan öka risken för karies hos djuren och påverka dem negativt.

Lyckas man inte ta en bild där hela djuret syns i bild då kan man göra som jag gjort nedan och fota olika delar. Sedan får betraktaren fylla i resten med sin fantasi.

Älg i skog
Älg i skog

 

Vildsvin

I veckan som gick lyckades jag glädjande nog ta bilder på vildsvin. Jag satt många timmar på samma ställe och hade turen att det kom tre olika suggor med kultingar där jag satt. Intill en brant fanns en stubbe som blev en utmärkt stol och inklämd mot berget fick jag lite skydd för regnet vilket varade i  ett par timmar. Tidigare under året har jag endast sett två suggor med ungar men inte lyckats ta bilder. Därför var det extra kul med så många djur under en och samma dag. Där fanns även en ensam individ som återkom flera gånger och jag antar det var en ung galt.

Vildsvin är mycket trevliga djur att studera och fotografera. De ser dåligt och om en sitter stilla kan de komma mycket nära. I den första samt tredje flocken var kultingarna stora och hade förmodligen fötts någon gång i februari eller mars. Kultingarna i den andra flocken var betydligt mindre och de hade fötts ovanligt sent i år. De små kultingarna var framme vid mina stövlar och nosade på kamouflagenätet medans de större kom som närmast ett par meter från mig. Jag lyckades bara få bilder på de små kultingarna, vilket delvis berodde på att jag i de andra flockarna satsade på att ta bilder på suggorna istället. Om vinden ligger rätt kan en se vildsvinen under en längre tid innan de drar vidare och det tillsammans med att de är sociala samt intelligenta djur gör att jag gillar dem. Det är mysigt att höra deras småprat i form av lågmälda grymtningar och smaskande om de finner något gott. Känner de lukten av människa så ger suggan ifrån sig en hög utdragen grymtning, likt ett morrande och gruppen försvinner så fort de kan.

Sen frukost

Jag glömde mina frukost- och lunchmackor hemma, de stod kvar i kylen. Tur att jag inte direkt har några hungerkänslor, det blev en kombinerad frukost/lunch vegetarisk burgare mellan klockan fyra och fem på hemvägen till Uddevalla istället.

Trots att temperaturen inte var särskilt låg och trots bra med kläder kände jag mig ganska frusen innan hemfärd. Det berodde nog på en kombination av långt stillasittande, regn, blåst och inget energiintag.

Vildsvin
Vildsvin
Vildsvin
Vildsvin
Vildsvin
Vildsvin
Vildsvin

 

Brunstiga älgar vägrade posera för fotografen

I onsdags besökte jag två mossar. Den första hade jag varit vid tidigare och vid ett par tillfällen lyckats ta bilder på älgar. Denna gång var mossen tom men frukosten smakade lika bra som vanligt.

Den andra mossen gick jag till för första gången och när jag närmade mig den från söder fick jag ge upp på grund av en alltför bred bäck som jag inte kom över. En älg hade inte haft några problem att hoppa över bäcken men mina ben var för korta och spänsten var för dålig. Jag gick till bilen och åkte en runda på cirka en mil och provade att gå till mossen norrifrån. Det gick utmärkt även om det var en bit att gå. På vägen hittade jag två råbockshorn. Även denna mosse var tom på älg. Det enda intressanta var en markering på en tall där en tjur hade skavt av barken. Riset på mossen hade fått fina höstfärger och det hade varit en dröm ifall en älgtjur travat fram i den miljön. Hur mycket jag än önskade att drömmen skulle bli sann dök ingen älg upp. Jag hade nöjt mig med ett cykelstyre men den drömmen förblev en dröm. Efter några timmars väntan och efter att ha studerat alla martallar många gånger om gav jag upp. Jag kom inte så långt att jag gav tallarna namn men det kommer säkert bli fler besök till mossen och tid att göra det. Jag tog några bilder och återvände till bilen.

Martallar på mosse i höstfärger
Martallar på mosse i höstfärger

 

PAng Foto Menu