Vilda djur (Wildlife) – Peter Angvarson Fotografi

Motiv med rådjur och sand

I går morse ringde väckarklockan 03:30 och när jag kokat vatten till te styrde jag kosan mot Trollhättan och dess vilda invånare. Min plan var rådjursfotografering men det skulle även kunna bli fin dimma eftersom det hade regnat mycket dagen innan. Dimman var inte tillräckligt bra men däremot såg jag flera rådjur. Två olika rådjur betade bland höga ormbunkar och oftast skymtade bara huvudet. Jag önskade få en bild med ett rådjurshuvud som stack upp i grönskan och vänt åt mitt håll men det var hela tiden ormbunkar framför huvudena som störde för mycket. Det hade kunnat bli riktigt bra men jag hade inte den där lilla extra turen på min sida. Sedan tog jag bilder på en get som stod i en trädgård med diverse bråte i bakgrunden. Hon betraktade mig ett tag och hade full fokus åt mitt håll. Rätt vad det var kom en katt gående bakom henne. Det syntes att hon hörde katten eftersom hon vred ena örat bakåt.

När jag hade gett upp och åkte iväg från området fanns det en liten höjd där det gått rådjur vid flera tillfällen tidigare gånger och där stod det en get. På den tog jag en lite annorlunda bild som jag inte har sedan tidigare och den bilden blev jag nöjd med.

Efter rådjursfotograferingen åkte jag till badstranden. Inte för att bada utan jag var mest nyfiken på hur hög vattennivån var. För att hitta motiv med sandmönster ville jag ha så låg vattennivå som möjligt men tyvärr var vattennivån mycket hög. Istället för att leta motiv åt jag mina frukostmackor och njöt av utsikten. Vattenytan var nästan spegelblank. Efteråt gick jag en sväng och tittade om det fanns några mönster där jag normalt sett brukar hitta motiv vid lägre vattennivåer. Som jag misstänkte fanns det inga. På väg till bilen gick jag via en liten vik där skogen började nära vattnet och jag kunde undvika att få med en massa sand på stövlarna. I den viken fann jag till min förvåning fina mönster. Där har det inte funnits några motiv förut men nu fanns det flera fina formationer där.

En liten tillbakablick med vinterbilder

Nu har vi haft högtryck och sommarvärme ett bra tag här i Bohuslän. Värmen ser ut att hålla i sig. Jag gillar när det är varmt ute men stark sol är oftast ett svårt fotoljus. Nu är det tidigt morgonljus samt sent kvällsljus som gäller vilket kan vara magiskt. Men det är inte så länge sedan vi hade vinterväder här.

Spegelbilder

I början av april tog jag nedanstående bilder. Det låg snö på varenda liten gren och det var ett vykortsvackert vinterlandskap. Speglingar av träd har jag fotat många gånger förut men inte med så mycket snö på. Det var en svag krusning på vattenytan och jag laborerade med slutartid. För lång tid gav, i mitt tycke, för suddiga bilder och med för kort slutartid blev vattenytan för skarp. Jag ville ha en lite målerisk känsla och under de förutsättningarna som var då visade det sig att runt en tjugondedels sekund gav de bilder jag ville ha.

Dovhjort och kronhjort

Ett par dagar senare fotograferade jag hjortar. Snön låg fortfarande kvar men den höll på att smälta bort. Dovhjorten på bilden nedan hittade något att äta i kanten på en äng där snön smält bort intill en stenmur.

En ung kronhjort passerade en öppning i en stenmur och jag kunde använda en ek för att rama in djuret.

Fotografering av älg på våren

När gräset börjat spira på vissa åkrar och innan lövsprickningen tagit fart har dessa åkrar en stark dragningskraft på älgar och rådjur. Men en bild på en älg mitt ute på en åker och inget mer än så blir oftast en ganska tråkig bild.

På ovanstående bild finns det visserligen med en körväg som ger lite linjer i bilden men två stolpar snett bakom rumpan på älgen är störande. Tänk om älgen istället stått på vägen och vägens linjer hade blivit diagonaler i bilden då hade bilden kunnat bli lite mer intressant, under förutsättning att störande stolpar med mera hade gått att undvika.

Här är en bild på enbart en älg. Det som är lite intressant är dock att man ser ränder från revbenen trots att älgen har kvar sin tjocka vinterpäls. Vintern måste vara en fruktansvärt jobbig tid för många älgar. Ont om föda på grund av det industriella skogsbruket. Det finns ingen mat till älgar i granplantager. Lägg till det att älgarna i Västra Götaland jagas från 8:e oktober till och med 31:e januari, alltså en stor del av vintern. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det kan vara men jag förstår verkligen att den första grönskan är efterlängtad av många djur.

Älgen på den första bilden i detta inlägg gick upp på en väg och stod still en stund. Det är den bild jag tycker blev bäst denna morgon.

Fotografering av rådjur

I onsdags morse åkte jag till Trollhättan till ett nytt fotoställe och försökte fotografera rådjur. Jag hade varit där tidigare och sprungit orientering ett par gånger. Då såg jag många rådjur. Dessutom verkade djuren inte vara jätterädda eftersom området låg nära bebyggelse och de var troligtvis vana vid människor. Alldeles i slutet av ett villakvarter, innan skogen tar vid, gick det fyra rådjur och åt i en trädgård. De var inte alls rädda för bilen och jag kunde fota inifrån bilen med nedvevad sidoruta.

Rådjuren gick in i grannträdgården och sedan vidare ut i skogen. Jag åkte en liten bit och parkerade. Sedan gick jag på småstigar i skogen. Först syntes inga djur till men efter ett tag fick jag syn på ett rådjur långt bort på en stor åker. Jag gick vidare och kom till en mindre åker och där gick en get på den delen av åkern som var närmast mig. Jag gick framåt när hon betade och stannade så fort hon lyfte huvudet. Hon tittade åt bortre delen av åkern och där gick en räv som letade smågnagare. Tyvärr anade hon mig och det visade sig att hon var försiktig och sprang över till andra sidan åkern. Där stannade hon och fortsatte beta. Räven blev lite misstänksam men förstod inte vad som hade oroat rådjuret. Den verkade ta det säkra före det osäkra och gick åt höger mot skogskanten. Där fortsatte stigen som jag gått på. Räven försvann bakom en skogsudde och jag satte mig försiktigt ner. Med lite tur skulle räven kunna följa stigen åt mitt håll. Efter en stund kom den gående på stigen mot mig. När den kom i ett gatt mellan buskar tog jag första bilden och den tvärstannade. Där stod den ett tag och tittade. Jag tog några bilder till och ljudet från kameran gjorde den misstänksam. Räven vände helt om och gick tillbaka samma väg som den kommit och försvann.

Sen kom solen fram och det blev väldigt fint motljus som fick frosten i gräset att glittra. Jag satte mig på en stubbe i kanten på åkern och satte kamouflagenätet framför stativet. Rågeten betade fortfarande på andra sidan. Jag hoppades på att det skulle komma något annat rådjur i motljuset på min sida. Nu smakade det bra med mackor och varmt te. Tyvärr kom inga djur och efter frukosten gick jag vidare mot bilen.

På väg till bilen dök först en liten råbock upp och kort därefter en get. När jag hade kört en kort bit fick jag syn på en lite finare bock som stod en bit upp i en backe.

Fler försök att fotografera älgar

Efter otursmorgonen jag skrev om i förra inlägget har jag varit på samma plats ytterligare fyra gånger. För exakt en vecka sedan hade jag lite mer flyt och lyckades ta bilder på några älgar. Jag var på plats vid hygget när det började ljusna. Efter nån timme kunde jag skymta den första älgen på en åker till höger om mig. Den följdes strax av ytterligare en älg. De gick upp på kanten av en höjd och hade ingen större brådska.

När de två älgarna försvunnit in skogen tog det en stund innan nästa två älgar dök upp. Först kom en ko och hundra meter bakom kom sedan en liten tjur. Bägge stannade till och betade kvistar på några ställen.

Kon hade en konstig utväxt på höger sida av huvudet i höjd med ögat. Utväxten går att se på bilden ovan. Hon gick också upp på höjden innan hon försvann utom synhåll.

Bara ett par minuter efter att pinntjuren hade försvunnit såg jag att det var en större tjur på väg åt mitt håll ute på åkern. Jag hoppades det skulle vara den udda fjortontaggaren men det var en åttataggare som jag inte sett förut. Den var fin och jag var glad över bilderna samt naturupplevelsen.

Nedanstående bild tycker jag hade varit den bästa på tjuren när den gick men som du ser har jag inte lyckats få med hela bakbenet och det förstör hela bilden. Typiskt att jag skulle tabba mig på den bästa bilden. Det var inte första gången och det kommer inte heller vara den sista.

Dagen efter, på söndagen, såg jag tio älgar. Två älgkor kom först gående långt framför mig och därför blev det inga bilder. Sen kom två älgar på hygget på lagom avstånd men de var skrämda och hade bråttom. Jag försökte panorera och ta bilder med rörslseoskärpa medan de sprang men tabbade mig med autofokusen. Jag skulle ha bytt till följande autofokus, då hade jag kanske lyckats bättre. En enda bild var på gränsen till användbar. Det är den du ser här nedan.

Senare gick två kor cirka 300-400 meter bakom mig och de följdes av fyra tjurar. På grund av avståndet blev det inga bra bilder på dem heller.

Jag satt på samma ställe även i onsdags. Snön vräkte ner och det kunde ha blivit intressanta bilder men jag såg inte en enda älg.

I morse blåste det västlig vind och då var jag tvungen att gå upp på höjden för att inte vittringen skulle skrämma älgarna. Fördelen att sitta på höjden jämfört med hygget var att jag skulle kunna se älgarna på långt håll. Men när det hade ljusnat tillräckligt mycket kunde jag tyvärr konstatera att inga älgar syntes så långt ögat kunde nå. Jag började äta mina frukostmackor och efter ett tag tyckte jag mig se något litet mörkt långt borta som inte hade varit där förut. När jag tittade i kikaren kunde jag se en älg som var ungefär en kilometer bort. Den stod helt stilla och bara tittade. När jag käkat klart stod den fortfarande kvar och kollade. Plötsligt tyckte jag att den rörde sig. I kikaren kunde jag se att den sprang åt mitt håll. Efter ett tag fick den sällskap av en korp som kanske hoppades att någon skulle skjuta älgen så att korpen skulle få sig ett skrovmål. Jag fick snabbt packa ihop mina prylar och gå en bit upp på höjden till ett ställe jag sett ut när anlände på morgonen. Därifrån kunde jag se hur älgen fortsatte att springa åt mitt håll. Hundra meter innan hygget stannade den till vid ett dike innan den tog sig över och sprang vidare mot hygget. Älgkon stannade till i kanten av hygget och gick sedan ut på hygget och upp på kanten av höjden.

Den passerade framför mig och gick vidare till skogskanten där den stannade och betade ett bra tag.

Hur kan man ha en sån otur?

För några veckor sedan hittade jag ett ställe där två älgar betade på en stor åker. Vid första tillfället satt jag i bilen och kollade var älgarna gick när de betat klart. Det var två tjurar där den största var en udda fjortontaggare, det vill säga den hade horn med totalt tretton taggar. Älgarna gick ungefär en kilometer på åkrar för att sedan passera över en liten grusväg och ut på ett hygge. När de var på hygget körde jag sakta framåt på grusvägen som följde utmed hyggeskanten. När jag var mitt för den största tjuren stannade jag bilen och stängde av motorn. Snabbt försökte jag få till en bild men tjuren började gå mot skogen och de blev en bild när den hade börjat gå. Den gick in i skogen och försvann.

Vid det andra tillfället var jag på plats tidigare på morgonen och satte mig i kanten på hygget där tjurarna hade gått förra gången. Efter ett tag såg jag en ko längre bort på åkern och hon gick in i skogen bortom hygget. Efter henne följde fem älgar, däribland det två tjurarna. Jag gick en bit fram på grusvägen och sedan vek jag av in i skogen och uppför en backe. Där var det också ett hygge och jag hoppades på att någon av älgarna kanske kunde dyka upp där. Jag ställde mig bakom en rotvälta och väntade. Det gick nog en halvtimme utan att något hände. Jag hade tagit bilder på långt håll när älgarna gick ute på åkern och började förstora upp bilderna på kamera displayen. Det var en ko, tre små tjurar och de två större tjurarna jag sett tidigare. Plötsligt fick jag syn på två älgar som stod till höger om mig i kanten på hygget.

Där stod det två större tjurarna. Tänk om de kunde gå mot mig. Men de gick åt vänster istället och jag kunde skymta dem någon gång emellanåt. Jag hörde hur en av dem stångade på ett träd. Sen dök de upp framför mig i bortre delen av hygget.

Där befann de sig hela tiden lite skymda av förgrunden. Om någon av dem gått fem till tio meter närmare mig kunde det blivit hyfsade bilder men det gjorde ingen av dem. Vid ett tillfälle syntes lite mer av den mindre tjuren som syns på bilden ovan. Efter ett tag försvann bägge in i den täta skogen bortom hygget.

Vid det tredje försöket kom jag fram till hygget precis lagom för att se ett antal älgar försvinna in i skogen vid hygget. Så tidigt hade de inte lämnat åkrarna förut och det kanske berodde på att detta var en vardag och förut hade jag varit där på helgdagar. På vardagar är det lite fler bilar eftersom folk ska till jobbet vilket kan ha gjort att älgarna slutade beta tidigare. Jag gick till rotvältan där jag satt förra gången. Jag satte mig mer på min stolsryggsäck och åt mina smörgåsar samt drack varmt te. Sedan gick jag en runda i skogen för att rekognosera. Jag fick en fin promenad och bild på en råbock som stod ganska fint på en liten kulle. Den förstod nog inte att jag var en människa ty den stod där och kollade ganska länge innan den gick över kullen och försvann.

Vid det femte försöket var jag på plats ännu tidigare på hygget. Det hade precis börja ljusna. I bortre delen av hygget skymtade något stort mörkt som troligtvis var en rotvälta men det skulle också kunna vara en älg. Jag tog en bild och när jag tittade på bilden visade det sig vara en liten älgtjur. Den hade sett mig gå till hygget och gick snart in i skogen. Sedan satte jag mig och väntade. Därifrån min plats kunde jag inte se mer än cirka femtio meter av den stora åkern. Resten skymdes av ett skogsparti. Efter en stund kom en bil körande på grusvägen och stannade till när den kom fram till åkern. Jag tänkte att föraren stannade för att titta på älgarna och hoppades att bilen inte skulle få älgarna att gå en annan väg. Bilen åkte vidare efter en liten stund. Sedan gick det nog minst en kvart utan att något hände tills jag till min förvåning hörde steg på grusvägen bakom mig. Det var en joggare som var ute och sprang innan soluppgången i minus tio grader. Han passerade fem meter från mig utan att lägga märke till mig. När han var tio meter framför mig rusade en älg iväg och följdes av ytterligare fem älgar. De skenade bortåt, korsade vägen och försvann in i skogen. Älgarna var på väg mot hygget och hade inte joggaren kommit så hade jag haft stora möjligheter att få bra bilder. Vilken maximal otur. Jag kände mig verkligen snuvad på bra älgbilder. Ljuset var jämt och fint. Inte ett moln på himlen Några minuter efteråt kom solens första strålar och det var sådär gnistrande som det kan vara vid tio minusgrader. Joggaren var den enda människa jag sett på vägen och totalt hade där kört tre bilar under de fem gånger jag varit där. Hur är det möjligt att ha en sådan otur?

Fotografering av rådjur från bil

Den senaste tiden har vi haft ovanligt varmt och torrt väder. Så varmt att jag till och med har badat i havet. Det är dock inget som imponerar på de övriga i min familj, de har badat i havet sedan januari. Jag gillar värme och jag trivs mycket bättre när det är varmt än kallt.

I söndags ringde klockan tidigt, jag skulle åka en tur med bilen och försöka fota rådjur. Det gick ganska bra. Förutom att jag såg en hel del rådjur så fick jag bilder på en get och två bockar. Geten hade ett kid med sig men det skymtade nätt och jämt i det höga gräset.

När så den första hundägaren promenerade förbi med sina hundar var det dags för mig att åka hem, äta frukost och sedan sova några timmar.

Dovhjort 2022

Förra året var det ovanligt svårt att fotografera dovhjort eller så hade jag helt enkelt inte turen på min sida. Djuren verkade mer skygga än vanligt. Jag gissar att det berodde på fler jakttillfällen än tidigare. Kanske var det en effekt av att man jagat mindre under pandemin och tog igen det under förra året.

Vid flera tillfällen under 2022 hade jag sett en fin hjort från bilen och även försökt få bilder på den genom att sitta på olika platser i området där jag hade sett den. Tyvärr blev det många resultatlösa dagar och jag lyckades inte få några bra bilder på andra djur heller. Men så till slut, en sen höstdag, dök hjorten upp och jag fick mina bilder. Dessutom undgick jag upptäckt vilket kändes som en extra bonus.

Det är ytterst sällan jag ser samma stora hjort två år i rad. Antagligen skjuts de under senhösten och nästkommande år är det en ny hjort som vuxit till sig och dominerar.

Det lossnade rejält den dagen och jag fick även en hel del bilder på andra dovhjortar. Med facit i hand hade jag kunnat skippa alla andra försök att fota dovhjort förra året och nöjt mig med denna dagen då allt föll på plats. Men den stora 10000-kronorsfrågan är hur jag skulle ha räknat ut det.

Fotografering av rådjur från bil

Ta tillvara bra förutsättningar till fotografering

I morse åkte jag en runda i ett rådjurstätt område. Tyvärr är det inte lika bra som det var för tre år sedan och ett antal år tillbaka. I en mindre del av området skedde med all säkerhet ingen jakt och rådjuren var vana vid bilar samt människor. Jag kunde sitta i bilen och fotografera rådjur på nära håll utan att de brydde sig särskilt mycket. Några timmar efter soluppgången brukade hundägare i området ta en morgonpromenad. Vid flera tillfällen passerade människan och hunden mellan bilen och rådjuret utan att djuret brydde sig. Rådjuren var så nära bilen att det nätt och jämt rymdes i bild. Förra året märkte jag en stor skillnad, rådjuren var betydligt skyggare och de gick iväg strax efter jag stannat bilen. Med all säkerhet hade det nu skett jakt i området. Som tur är lade jag mycket tid där under flera år när det var bra. Något jag har lärt mig med åren är att om man upptäcker goda förutsättningar att fotografera vilda djur utan att djuren störs, ska man ta vara på den möjligheten. Snabbare än man tror brukar chanserna vara borta.

God utdelning

Utdelningen i morse blev bra men inga av bilderna är tagna i det lilla området som var allra bäst förr om åren.

Tyvärr har fullvuxna bockar i området få taggar på hornen. Hornen ser vanligtvis ut som på bocken nedan.

Säkerhet vid fotografering från bil

När jag fotograferar från bil tänker jag extra mycket på säkerheten. Även om det är ytterst få bilar ute på småvägar tidiga mornar på helger, under sommarhalvåret, håller jag alltid noggrann koll på om det kommer någon bil. I morse var det bara jag som var ute och körde i området.

Bra förutsättningar för rådjursfoto

Bra ställen att fotografera rådjur på är i och nära villaområden samt friluftsområden. Där är djuren vana vid bilar och människor.

Lite bilder från vårens fotografering av vilda djur

När den allra första grönskan kommer upp på vissa åkrar är den som en magnet på klövviltet. Innan bladen slår ut på buskar och träd i skogen finns det inte mycket annat grönt att äta och det i kombination med att djuren är utsvultna efter vintern gör att de samlas på sådana åkrar. I våras såg jag flera älgar på väg till och från jobbet på just en sådan åker. Jag passade på att åka dit de kvällar som vinden låg åt rätt håll och vid två tillfällen lyckades jag ta bilder.

Bilder på älg som betar på en åker är kanske inte de jag mest av allt önskar. Jag vill hellre ta bilder på djur i en vacker skogs- eller mossmiljö. Men naturupplevelsen är ändå fin och det var kul. Älgkon hade två små kalvar och vid ett tillfälle kunde jag ta bilder på kon och en av hennes kalvar. Att kon kanske snart skulle stöta bort dessa små kalvar och föda igen kändes konstigt. För kalvarnas skull hoppas jag att kon inte kom i brunst i höstas. Annars hoppas jag att de får hålla till i närheten av kon även om hon får en ny kalv i år. De kan nog behöva lära sig mer av sin mamma innan de klarar sig själva.

Efter några kvällar lärde jag mig var älgarna oftast gick in i och ut ur skogen. Tyvärr var det ganska risigt där men jag fick i alla fall några bilder med träd i bakgrunden.

Fotografering av dovhjort

Efter ett antal resultatlösa dagar på förvåren tog jag äntligen en bra bild på en vit hind. Det är framför allt bakgrunden med lövträd och varmt ljus från en uppåtgående sol som jag gillar med bilden.

En annan morgon blev ljuset starkt nästan direkt efter soluppgången vilket oftast inte är bra. Men då hade jag turen att en hind ställde sig i en strimma.

Nyligen satt jag vid en brant i kanten av en äng. Plötsligt kom två hindar springande ut på ängen från motstående sida och det såg nästan ut som om de lekte tafatt eller hade vårkänslor. Anledningen till att de sprang var säkert någon annan som jag inte kunde räkna ut eftersom jag inte är en dovhjort. Bägge kom rätt mot mig och stannade i skogen precis framför mig. De stirrade på mig en stund och sedan sprang de ut på ängen igen, förvann i skogen till höger om mig och efter en stund sprang de ut på ängen igen, passerade mig och försvann till sist till vänster om mig in i skogen.

På väg till bilen fick jag syn på sex hjortar som betade tillsammans. Under vår och sommar, ända fram till brunsten i november, håller sig hindar med kalvar för sig och lite äldre hjortar(hanar) för sig. Ibland har spetshjortar anslutit sig till hjortgrupper och då beror det förmodligen på att deras mammor blivit skjutna under vintern.

Jag satt länge och väntade inne i skogen med en stenmur som skydd. Som tur var lade sig en hjort ner för att idissla ganska nära mig. De hade lika gärna ha kunnat lagt sig ner hundra meter bort och jag hade väntat i ett par timmar för gäves.

Mellan tuggorna sov hjortarna och jag tog mig också en lur inne i skogen. Jag hade det dock inte lika bekvämt som hjortarna. Det slog mig plötsligt vilken otrolig skillnad det var nu jämfört med för cirka tio år sedan. Då bestod gruppen av hjortar i detta området av mellan trettio och fyrtio djur.

När djuren vilat klart började de beta igen. Ett tag höll de till där jag satt. Jag tog många bilder eftersom jag visste att många bildfiler skulle raderas på grund av att grässtrån skymmer hjortarnas ögon när de betar. På ett ställe växte inget gräs och där tog jag de bästa bilderna. En nackdel med att ta så många bilder är allt arbete med att rensa bort bilder efteråt. Samtidigt kan jag lyckas ta några som är bra. Kanske får jag som bäst ett sådant här tillfälle en gång per år och då kan det ju vara värt att lägga lite tid på att radera bilder.

Så småningom gick hjortarna längre bort från mig och jag kunde smyga därifrån utan att bli upptäckt.