Vilda djur (Wildlife) – Peter Angvarson Fotografi

En kvällstur och fyra morgonturer

Den senaste tiden har jag åkt till samma område vid fem tillfällen. Ett på kvällen och fyra tillfällen under tidiga morgnar. Det blev mängder av bilder på rådjur och samtliga bilder togs från bilen.

Kväll

Jag åkte ut sent med en förhoppning om kvällsdimma. Dimman dök upp på några ställen men jag kunde inte utnyttja den på ett bra sätt eftersom djuren inte stod där jag helst hade velat. Generellt tycker jag morgnar brukar ge bättre bildresultat än kvällar. Men under de här turerna blev jag mest nöjd med en kvällsbild, nämligen bilden här nedan. Den fick en speciell effekt, liknade nästan en dubbelexponering. Exponeringstiden var sex sekunder och rådjuret höll sig stilla under större delen av tiden. Bocken har bara rört sig lite alldeles i början eller i slutet av exponeringen, vilket syns på hornspetsarna. Ögonen blev hyfsat skarpa.

Jag ändrade inställningarna i kameran och tog en bild på 0,3 sekunder istället och då syntes inte samma effekt i bilden.

När jag precis bestämt mig för att åka hem skymtade jag något mörkt på en havreåker. Först trodde jag det var en av hästarna som gick i en hage på andra sidan åkern men i kamerans sökare syntes en älgko. Det var mycket glädjande eftersom det var många år sedan någon älg visat sig i området. Tråkigt nog hade den inte någon kalv. Det var den tredje älgkon på raken jag hade sett de senaste veckorna utan kalv. Förr i tiden hade så gott som alla kor en eller två kalvar.

Första morgonen – möte med älg och rådjur

Älgkon stod kvar på havreåkern men travade snart in i skogen efter att jag tagit några bilder.

Sedan blev det rådjursbilder för hela slanten. På en stubbåker betade två getter med varsitt kid.

Två små bockar betade intill varandra. Kanske var de syskon.

En mittemellanstor bock höll också till i området.

En gamling som jag med stor sannolikhet har fotat förr. Hornen var trubbiga och klena.

Andra morgonen – rådjur i dimma

Området var insvept i en jämn dimma och rådjuren var som vanligt på plats.

Den gamle.

Tredje morgonen – ingen dimma

Bocken nedan var den största i området och han betade oftast i närheten av det två getterna som hade varsitt kid. Tyvärr var hornen nästan utan taggar även hos den starkaste bocken.

Den gamle.

En av de små bockarna lekte att han utmanade en get och hon var med på noterna. De hoppade runt en kort stund innan de fortsatte med betandet.

Fjärde morgonen – med vacker dimma

Den här morgonen var dimman fin. Den var ojämnt fördelad och koncentrerad nära marken. Som tur var betade en get på rätt ställe med avseende på dimman.

När solen gick upp skingrades dimman och det blev en ljus lyster i det våta gräset när solen lyste upp det.

I bilden nedan tyckte jag att öppningen i bland träden i bakgrunden tillförde mycket till bilden.

Sommarnatt

På sommaren kan det bildas dimma sent på kvällen över vissa öppna områden. Den verkar främst uppstå över åkrar där det växer gräs och över ängar. Åkrar där det växer olika sädesslag verkar inte vara lika bra. Här om kvällen tog jag en tur med bilen och på ett ställe betade ett rådjur där det hade bildats dimma. Autofokusen fungerade inte på grund av mörkret och jag ställde därför in skärpan manuellt.

En kvällstur med bilen

Nu har det varit bilder på artister i två inlägg och jag har fler bilder från Fjordfestivalen. Men jag sticker emellan med ett inlägg innehållande naturbilder från en biltur, en sen kväll, i slutet av juni. Jag letade efter något ställe där det gick ut älgar på sädesåkrar och plötsligt stod en kviga alldeles intill vägen vid ett igenvuxet hygge med främst björksly som hon åt av. När jag stannade bilen gick hon in bakom ett buskage men hon stannade där och efter ett tag kom hon fram och kikade lite nyfiket. Hon kom nära och jag hade svårt att få med hela ansiktet samt öronen i bild.

Efter ett tag gick hon lite längre från vägen och på grund av tät växtlighet försvann hon ur sikte. Då åkte jag vidare.

Sedan syntes inga djur till förrän det var nästan helt mörkt. Då stod en råbock på en äng och käkade. Med hjälp av högt iso gick det att fotografera men kvaliteten på bilderna blev ganska dåliga.

När det var dags för hemfärd kom en fin fullmåne upp över horisonten. Jag letade efter någon bra förgrund och tiden var knapp innan ljuset på månen skulle bli för starkt. Jag hittade en lada och ett hus som fick fungera som förgrunder. Om man ska lyckas med bilder på månen när den är nära horisonten bör man kolla i förväg när och var den går upp för att i god tid hinna hitta en riktigt bra förgrund. Det finns bra appar till hjälp men jag har hittills inte varit tillräckligt intresserad av mån-fotografering för att lägga tid och energi på detta. Mina bilder på månen kommer därför till av rena tillfälligheter.

Kronhjort och rådjur

För några veckor sedan gick jag på en skogsbilväg in mot ett öppet område med fristående träd. Gräset hade börjat spira och förhoppningsvis kunde det locka till sig djur. Framme vid mitt mål fick jag syn på rumpan av en kronhjort. Försiktigt satte jag ned stativet och i samma ögonblick skymtade jag en råget lite längre bort som sprang mot skogsbrynet. Geten hade sett mig och det gjorde hjorten orolig även om den inte förstod varför geten fick så bråttom. Sakta rörde sig kronhjorten bortåt, ivrigt spanande efter någon fara.

Den stannade till framför en ek som blev en fin bakgrund. Då syntes ytterligare två hjortar till vänster om mig. Även de drog sig bortåt. Alla tre försvann in i skogen.

Jag gick sakta framåt och snart fick jag syn på en råbock till höger om mig. Jag kunde smyga fram till en gran utan att bli sedd och där satte jag mig ned och hoppades på att bocken skulle komma åt mitt håll. Efter ett tag skymtade jag kronhjortarna i bortre delen av det öppna området. De hade tydligen bestämt sig för att det inte var någon fara. De betade fram och tillbaka ett tag och sedan gick en av dem rakt emot mig. Mellan mig och hjorten fanns en slänt och det det skulle bli jättefint om hjorten kom upp för slänten. Den fortsatte mot mig och försvann bakom krönet. När som helst skulle den dyka upp och jag skulle få en kanonbild. Men istället kom råbocken gående framför en buske. Då insåg jag att kronhjorten hade vikit av åt höger, bakom slänten, där den förmodligen hade stört bocken som därför gick åt mitt håll.

Efter en stund kom även de två andra hjortarna gående rakt emot mig men de följde i den första hjortens spår och efter att de försvunnit bakom krönet syntes de inte mer.

Tre rådjur och en häst

Igår åkte jag en sväng med bilen på morgonen och fotograferade rådjur. Klockan ringde 03:45 och efter 20 minuter satt jag i bilen. Strax utanför Uddevalla dök det första rådjuret upp, en liten bock med basthuden kvar på hornen. Så fort jag såg den tryckte jag på knappen för sidorutan, med anledning av att rutan väsnades när den åkte ner, behövde den vara nere innan elbilen stod still och bilen var helt tyst. Jag stannade bilen så att bocken syntes i ett gatt mellan högt gräs. Jag placerade bocken ungefär enligt tredjedelsregeln och skippade skogen i bakgrunden till förmån för gula smörblommor i förgrunden. På så sätt fick jag gula blommor både framför och bakom honom.

Efter ytterligare ett par kilometer dök nästa modell upp. Det var en get med en stor gravidmage. Hon stod också på en äng med smörblommor och jag valde att placera djuret i ena hörnet av bilden och på så sätt göra bilden lite mer intressant och inte så statisk.

Sedan körde jag ungefär en mil innan en fin bock stod snyggt i högt gräs. Några rådjur syntes på vägen dit men de stod långt från vägen. Alldeles intill vägen växte en del buskar och det fanns en öppning där rådjuret syntes bra. Jag placerade bocken nästan mitt i bild med oskarpa buskar som ramade in den på vänster och höger sida. Jag var annars beredd på att försöka fota genom buskaget, ifall det inte funnits en öppning, vilket ibland kan bli intressanta bilder. Svårigheten då är att lyckas få skärpa på ett djur genom växtligheten. Dessutom vill jag helst att minst ett öga ska synas tydligt.

I slutet av bilturen blev det även en bild på en morgontrött häst vars grå färg matchade fasaden på en fint sätt.

Väl hemma igen blev det först frukost och sedan sängen.

Naturfotografering i huvudstaden

Förra helgen hälsade jag och min fru på vår äldsta dotter i Stockholm. Vi umgicks, spelade Alfapet, gjorde restaurangbesök, kollade ”På spåret” och tränade. Jag var sämst på Alfapet, varje gång. På söndagen tittade jag och min fru på föreställningen ”LeMarc” som gick på Kulturhuset. Jag hade fått biljetter med anledning av att jag sålt en bild på trädstammar vilken användes under andra akten som bakgrund. Det var en mycket bra föreställning som byggde på Peter LeMarc’s musik. Bilden kom till under en vandring på La Gomera och inte kunde väl vi ana då att den några år senare skulle föra oss till Kulturhuset.

På måndagen gick jag en sväng till Råstasjön med kameran. Först kollade jag efter en vattenrall men såg den bara vid ett tillfälle samtidigt som den försvann in i ett buskage. En ekorre skuttade runt men det blev inga bilder på den, jag var inte tillräckligt snabb.

Jag gick vidare till en fågelmatning. Antalet människor som sprang och promenerade var betydligt färre än på helgen men jag var långt ifrån ensam fotograf. Vid matningen fotade som mest fyra fotografer samtidigt. Där tog jag bilder på fotografer, ekorrar och en fasan.

Fasantuppens fjäderdräkt är magnifik.

Det retar mig att jag inte fick med spetsarna på stjärtfjädrarna i nedanstående bild. Jag höll inte tillräcklig koll på var de slutade.

En kvinnlig fotograf valde bort det långa teleobjektivet och satsade på närbildsfilmning istället. Snön var tyvärr smutsig och tråkig.

Efter allt stillastående vid matningen började kylan smyga sig på och jag begav mig mot norra delen av sjön där många gråhägrar var samlade. Men jag hann inte långt innan en ensam häger dök upp i ett dike. Där stannade jag och fick bland annat se hägern ta en liten fisk. Sen fortsatte promenaden i rask takt.

En man matade änder vid änden av sjön. Jag ville ta en bild som visade kaoset, minskade därför iso och bländare vilket gav en lång slutartid.

Sedan blev det gråhäger för hela slanten.

På tillbakavägen blev det ett stopp hos hägern i diket. Den hade bytt plats till andra sidan.

Jag var själv vid diket och efter ett tag insåg jag att hägern kommit väldigt nära. Jag zoomade in maximalt och tog bilder på bara huvud och hals. Jag gillar kontrasten mellan den raka vassa näbben och det rundade huvudet samt vackert böjda halsen.

Bildvisning med projektor

För ett tag sedan gjorde jag ett föredrag med mina bilder. Det handlar framför allt om natur i Sverige men för att skapa lite omväxling finns det även med en del bilder som inte är naturbilder, främst bilder på människor. Föredraget vänder sig i första hand till personer intresserade av foto och passar därför bra i till exempel fotoklubbar. Men berättelserna kan lätt anpassas till allmänt naturintresserade då jag i så fall kan lägga mer vikt vid naturupplevelsen än fotograferingen. Jag hade glädjen att få visa programmet för första gången hos Wargöns Fotoklubb för knappt en månad sedan.

Jag tar med egen projektor om det fungerar men det är bra om det finns en projektorduk på plats i lokalen. Bildvisningen tar drygt en timme. Vid intresse kontakta mig via mail, min adress finns under Kontakt.

Dimma, dimma och ännu mer dimma

Efter en varm period kom så några kalla och vindstilla mornar med fin dimma. Jag åkte till ett flackt område med ett flertal fristående träd. Dessa träd är inte intressanta att fotografera utan dimma eftersom bakgrunden förstör motiven. Tack vare dimman döljs den störande bakgrunden. Bilden nedan är fotograferad med 400 mm och det hade nog varit bättre med ett ännu längre teleobjektiv. Jag gillade fågeln som satt överst i det högra trädet.

I nedanstående bild försökte jag placera trädet på ett bra sätt i förhållande till bakgrunden. Min tanke var att skogsridån till vänster och träden till höger i bakgrunden skulle skapa en balans i bilden. Jag hade önskat få med något djur som en extra krydda i bilderna och kollade då och då om det skulle dyka upp något. Plötsligt anade jag en rörelse i riktning mot träden till höger. Det visade sig vara tre kronhjortar som sprang åt vänster i bild, hitom träden. De sprang som om de var skrämda av något och försvann snabbt in i ett buskage som inte syns i bilden på grund av dimman. Tänk om de hade stannat framför träden, då hade jag zoomat in träden i bakgrunden och fått djuren framför. Det hade nästan varit för bra. Men jag blev kompenserad morgonen efter vid samma ställe. Se längre ner i inlägget.

Solen började tränga igenom dimman och jag åkte en kort bit till en samling träd. Där försökte jag placera solen bakom träden för att få fina solstrålar i dimman. Allteftersom solen flyttade sig var jag tvungen att röra mig för att få så bra strålar som möjligt.

Då och då kom gäss flygande in mot slätten och jag zoomade ut för att få bilder med fåglarna över träden. De tre nedanstående bilderna tyckte jag blev bäst.

Morgonen efter att jag tog ovanstående bilder var förutsättningarna ungefär lika dana och jag åkte till samma område. När jag kom fram stod en råbock väldigt fint vid ett träd. Det var nästan för bra för att vara sant, men dumt nog låg kameran i bagaget. Jag körde bilen en bit till, stannade och hämtade kameran i bagaget så fort jag kunde, fullt medveten om att i nittionio fall av hundra står inte ett djur kvar när man kommer tillbaka. Snabbade mig att göra inställningar på kameran, vände bilen, rullade ned rutan och körde tillbaka. Råbocken stod kvar!!!

Två dagar senare var det fortfarande dimmigt på morgonen och med bilen letade jag efter älgar i dimman. På en åker betade en ko med sina två kalvar.

Efter ett tag tätnade dimman och det gick nätt och jämt att se älgarna. Autofokusen fungerade inte, därför stängde jag av den och försökte fokusera manuellt. Bilderna nedan är omvandlade till svartvitt med hjälp av Silver Efex Pro 2 och med inställningar som lyfter fram konturerna av älgarna.

När dimman började lätta fick jag plötsligt syn på en ung räv som låg ned på en sidoväg. Det var alldeles intill ett hus och först trodde jag det var en katt. Efter en stund reste sig räven och gick en bit bortåt på vägen.

Ännu en ny morgon i dimma, några dagar senare, gav inga bilder på djur. Det blev bara en bild på soluppgång i dimma.

Film om vildsvin

För några år sedan ville jag variera mig lite och under två års tid filmade jag bland annat vildsvin. Det resulterade i en trettio minuter lång film som bara handlar om vildsvin. I menyn under ”Film” hittar du den.

Misstag i samband med fotografering

När man har fotograferat under så lång tid som jag har gjort, i cirka fyrtiofem år, då har man gjort många misstag. Jag trodde jag hade gjort alla missar som går att göra men så var tydligen inte fallet. För två veckor sedan, när jag kom fram till min fotodestination, fanns inte stativet med i bagaget. Någon hade glömt det hemma. Jag fotar nästan alltid med stativ och det var nära att jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Men jag tänkte igenom situationen och kom då fram till att det fanns ett ställe där det nog skulle gå att lägga ryggsäcken på en sten med teleobjektivet ovanpå säcken. Samtidigt borde jag vara skymd av stenen. Sagt och gjort. Jag travade iväg med teleobjektivet i näven. Efter ett tag blev det tungt att bära och jag skiftade hand. Som jag saknade att lägga upp stativet med objektivet över axeln.

Framme vid stenen gjorde jag som jag tänkt. Sedan satt jag där hela dagen. I området cirkulerade en galt, en sugga med endast en kulting och två suggor med sju kultingar. Ett par gånger öste regnet ner. Min nya kamera vars autofokus slår min gamla med hästlängder hade emellertid svårt att fokusera på vildsvin i ösregn. Där finns det utvecklingspotential eller så finns det någon bättre inställning på kameran som jag inte har lärt mig än.

Fjortontaggare

Under ett antal veckor har jag lagt mycket tid på fotografering av älg och speciellt på en tjur med fjorton taggar. Älgtjuren visade sig vid två tillfällen. Första gången jag såg den var från bilen och den var tillsammans med två andra tjurar, en sjutaggare och en femtaggare. Andra gången satt jag i kanten av en havreåker och då gick den på ett hygge långt bort tillsammans med de andra två tjurarna samt en ko men den gick inte ut på åkern. Nedanstående två bilder är fotade från bilen och den sista av de två är kraftigt beskuren.

En morgon stod en ensam kviga eller ko på åkern men inga tjurar syntes till.

Flest gånger har jag suttit vid ett hygge intill en åker samt vid två olika öppna mossar som låg nära åkern med den eftertraktade maten. Den finaste miljön var så klart mossarna men även hygget var en, i mitt tycke, finare miljö än en åker. En morgon var det fin dimma på mossarna och när dimman lättade glänste växtligheten likt silver i motljuset. Nedanstående bilder är fotograferade med någon timmes mellanrum. Tänk om fjortontaggaren hade varit så snäll och klivit ut bland tallarna den gången.

En morgon när jag suttit vid den ena mossen i två timmar utan att se något bestämde jag mig för att smyga över till den andra mossen. När jag hade gått tjugo meter reste sig plötsligt en kviga i bortre delen av den öppna delen av mossen. Vi stod sen ett tag och tittade på varandra innan hon gick in i skogen. Hon måste ha legat där när jag smög ut till mossen. Det var enda gången jag såg en älg på någon av mossarna trots att jag att var säker på att älgtjurarna måste ha hållit till alldeles i närheten.

En kväll när jag satt utmed en åkerkant och väntade, klev plötsligt en vit dovhjort ut på åkern framför mig.

En morgon när jag hade gett upp och var på väg till bilen fick jag syn på en råget som kom gående åt mitt håll på ett hygge. Jag hukade mig ner och hoppades att hon skulle komma fram vid skogsvägen där jag satt. Efter en stund dök hon upp och studerade mig en kort stund innan hon försvann in i buskarna på hygget.

När all älgmat hade skördats i området åkte jag ändå dit en morgon för inte så länge sedan. Halvvägs fick jag syn på två älgar som åt havre på en liten plätt som ännu inte var slagen. Det var en ko och en liten sextaggare, förmodligen den minsta sextaggare jag har sett.

Jag var besviken över att jag inte lyckades få en bra bild på den fina fjortontaggaren eftersom min känsla var att chanserna var goda. Men så blev det tyvärr inte, trots att jag satsade mycket tid och dessutom skrämde jag, mig veterligen, inte tjurarna vid något tillfälle.