Vilda djur (Wildlife) – Peter Angvarson Fotografi

Naturfotografering i huvudstaden

Förra helgen hälsade jag och min fru på vår äldsta dotter i Stockholm. Vi umgicks, spelade Alfapet, gjorde restaurangbesök, kollade ”På spåret” och tränade. Jag var sämst på Alfapet, varje gång. På söndagen tittade jag och min fru på föreställningen ”LeMarc” som gick på Kulturhuset. Jag hade fått biljetter med anledning av att jag sålt en bild på trädstammar vilken användes under andra akten som bakgrund. Det var en mycket bra föreställning som byggde på Peter LeMarc’s musik. Bilden kom till under en vandring på La Gomera och inte kunde väl vi ana då att den några år senare skulle föra oss till Kulturhuset.

På måndagen gick jag en sväng till Råstasjön med kameran. Först kollade jag efter en vattenrall men såg den bara vid ett tillfälle samtidigt som den försvann in i ett buskage. En ekorre skuttade runt men det blev inga bilder på den, jag var inte tillräckligt snabb.

Jag gick vidare till en fågelmatning. Antalet människor som sprang och promenerade var betydligt färre än på helgen men jag var långt ifrån ensam fotograf. Vid matningen fotade som mest fyra fotografer samtidigt. Där tog jag bilder på fotografer, ekorrar och en fasan.

Fasantuppens fjäderdräkt är magnifik.

Det retar mig att jag inte fick med spetsarna på stjärtfjädrarna i nedanstående bild. Jag höll inte tillräcklig koll på var de slutade.

En kvinnlig fotograf valde bort det långa teleobjektivet och satsade på närbildsfilmning istället. Snön var tyvärr smutsig och tråkig.

Efter allt stillastående vid matningen började kylan smyga sig på och jag begav mig mot norra delen av sjön där många gråhägrar var samlade. Men jag hann inte långt innan en ensam häger dök upp i ett dike. Där stannade jag och fick bland annat se hägern ta en liten fisk. Sen fortsatte promenaden i rask takt.

En man matade änder vid änden av sjön. Jag ville ta en bild som visade kaoset, minskade därför iso och bländare vilket gav en lång slutartid.

Sedan blev det gråhäger för hela slanten.

På tillbakavägen blev det ett stopp hos hägern i diket. Den hade bytt plats till andra sidan.

Jag var själv vid diket och efter ett tag insåg jag att hägern kommit väldigt nära. Jag zoomade in maximalt och tog bilder på bara huvud och hals. Jag gillar kontrasten mellan den raka vassa näbben och det rundade huvudet samt vackert böjda halsen.

Bildvisning med projektor

För ett tag sedan gjorde jag ett föredrag med mina bilder. Det handlar framför allt om natur i Sverige men för att skapa lite omväxling finns det även med en del bilder som inte är naturbilder, främst bilder på människor. Föredraget vänder sig i första hand till personer intresserade av foto och passar därför bra i till exempel fotoklubbar. Men berättelserna kan lätt anpassas till allmänt naturintresserade då jag i så fall kan lägga mer vikt vid naturupplevelsen än fotograferingen. Jag hade glädjen att få visa programmet för första gången hos Wargöns Fotoklubb för knappt en månad sedan.

Jag tar med egen projektor om det fungerar men det är bra om det finns en projektorduk på plats i lokalen. Bildvisningen tar drygt en timme. Vid intresse kontakta mig via mail, min adress finns under Kontakt.

Dimma, dimma och ännu mer dimma

Efter en varm period kom så några kalla och vindstilla mornar med fin dimma. Jag åkte till ett flackt område med ett flertal fristående träd. Dessa träd är inte intressanta att fotografera utan dimma eftersom bakgrunden förstör motiven. Tack vare dimman döljs den störande bakgrunden. Bilden nedan är fotograferad med 400 mm och det hade nog varit bättre med ett ännu längre teleobjektiv. Jag gillade fågeln som satt överst i det högra trädet.

I nedanstående bild försökte jag placera trädet på ett bra sätt i förhållande till bakgrunden. Min tanke var att skogsridån till vänster och träden till höger i bakgrunden skulle skapa en balans i bilden. Jag hade önskat få med något djur som en extra krydda i bilderna och kollade då och då om det skulle dyka upp något. Plötsligt anade jag en rörelse i riktning mot träden till höger. Det visade sig vara tre kronhjortar som sprang åt vänster i bild, hitom träden. De sprang som om de var skrämda av något och försvann snabbt in i ett buskage som inte syns i bilden på grund av dimman. Tänk om de hade stannat framför träden, då hade jag zoomat in träden i bakgrunden och fått djuren framför. Det hade nästan varit för bra. Men jag blev kompenserad morgonen efter vid samma ställe. Se längre ner i inlägget.

Solen började tränga igenom dimman och jag åkte en kort bit till en samling träd. Där försökte jag placera solen bakom träden för att få fina solstrålar i dimman. Allteftersom solen flyttade sig var jag tvungen att röra mig för att få så bra strålar som möjligt.

Då och då kom gäss flygande in mot slätten och jag zoomade ut för att få bilder med fåglarna över träden. De tre nedanstående bilderna tyckte jag blev bäst.

Morgonen efter att jag tog ovanstående bilder var förutsättningarna ungefär lika dana och jag åkte till samma område. När jag kom fram stod en råbock väldigt fint vid ett träd. Det var nästan för bra för att vara sant, men dumt nog låg kameran i bagaget. Jag körde bilen en bit till, stannade och hämtade kameran i bagaget så fort jag kunde, fullt medveten om att i nittionio fall av hundra står inte ett djur kvar när man kommer tillbaka. Snabbade mig att göra inställningar på kameran, vände bilen, rullade ned rutan och körde tillbaka. Råbocken stod kvar!!!

Två dagar senare var det fortfarande dimmigt på morgonen och med bilen letade jag efter älgar i dimman. På en åker betade en ko med sina två kalvar.

Efter ett tag tätnade dimman och det gick nätt och jämt att se älgarna. Autofokusen fungerade inte, därför stängde jag av den och försökte fokusera manuellt. Bilderna nedan är omvandlade till svartvitt med hjälp av Silver Efex Pro 2 och med inställningar som lyfter fram konturerna av älgarna.

När dimman började lätta fick jag plötsligt syn på en ung räv som låg ned på en sidoväg. Det var alldeles intill ett hus och först trodde jag det var en katt. Efter en stund reste sig räven och gick en bit bortåt på vägen.

Ännu en ny morgon i dimma, några dagar senare, gav inga bilder på djur. Det blev bara en bild på soluppgång i dimma.

Film om vildsvin

För några år sedan ville jag variera mig lite och under två års tid filmade jag bland annat vildsvin. Det resulterade i en trettio minuter lång film som bara handlar om vildsvin. I menyn under ”Film” hittar du den.

Misstag i samband med fotografering

När man har fotograferat under så lång tid som jag har gjort, i cirka fyrtiofem år, då har man gjort många misstag. Jag trodde jag hade gjort alla missar som går att göra men så var tydligen inte fallet. För två veckor sedan, när jag kom fram till min fotodestination, fanns inte stativet med i bagaget. Någon hade glömt det hemma. Jag fotar nästan alltid med stativ och det var nära att jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Men jag tänkte igenom situationen och kom då fram till att det fanns ett ställe där det nog skulle gå att lägga ryggsäcken på en sten med teleobjektivet ovanpå säcken. Samtidigt borde jag vara skymd av stenen. Sagt och gjort. Jag travade iväg med teleobjektivet i näven. Efter ett tag blev det tungt att bära och jag skiftade hand. Som jag saknade att lägga upp stativet med objektivet över axeln.

Framme vid stenen gjorde jag som jag tänkt. Sedan satt jag där hela dagen. I området cirkulerade en galt, en sugga med endast en kulting och två suggor med sju kultingar. Ett par gånger öste regnet ner. Min nya kamera vars autofokus slår min gamla med hästlängder hade emellertid svårt att fokusera på vildsvin i ösregn. Där finns det utvecklingspotential eller så finns det någon bättre inställning på kameran som jag inte har lärt mig än.

Fjortontaggare

Under ett antal veckor har jag lagt mycket tid på fotografering av älg och speciellt på en tjur med fjorton taggar. Älgtjuren visade sig vid två tillfällen. Första gången jag såg den var från bilen och den var tillsammans med två andra tjurar, en sjutaggare och en femtaggare. Andra gången satt jag i kanten av en havreåker och då gick den på ett hygge långt bort tillsammans med de andra två tjurarna samt en ko men den gick inte ut på åkern. Nedanstående två bilder är fotade från bilen och den sista av de två är kraftigt beskuren.

En morgon stod en ensam kviga eller ko på åkern men inga tjurar syntes till.

Flest gånger har jag suttit vid ett hygge intill en åker samt vid två olika öppna mossar som låg nära åkern med den eftertraktade maten. Den finaste miljön var så klart mossarna men även hygget var en, i mitt tycke, finare miljö än en åker. En morgon var det fin dimma på mossarna och när dimman lättade glänste växtligheten likt silver i motljuset. Nedanstående bilder är fotograferade med någon timmes mellanrum. Tänk om fjortontaggaren hade varit så snäll och klivit ut bland tallarna den gången.

En morgon när jag suttit vid den ena mossen i två timmar utan att se något bestämde jag mig för att smyga över till den andra mossen. När jag hade gått tjugo meter reste sig plötsligt en kviga i bortre delen av den öppna delen av mossen. Vi stod sen ett tag och tittade på varandra innan hon gick in i skogen. Hon måste ha legat där när jag smög ut till mossen. Det var enda gången jag såg en älg på någon av mossarna trots att jag att var säker på att älgtjurarna måste ha hållit till alldeles i närheten.

En kväll när jag satt utmed en åkerkant och väntade, klev plötsligt en vit dovhjort ut på åkern framför mig.

En morgon när jag hade gett upp och var på väg till bilen fick jag syn på en råget som kom gående åt mitt håll på ett hygge. Jag hukade mig ner och hoppades att hon skulle komma fram vid skogsvägen där jag satt. Efter en stund dök hon upp och studerade mig en kort stund innan hon försvann in i buskarna på hygget.

När all älgmat hade skördats i området åkte jag ändå dit en morgon för inte så länge sedan. Halvvägs fick jag syn på två älgar som åt havre på en liten plätt som ännu inte var slagen. Det var en ko och en liten sextaggare, förmodligen den minsta sextaggare jag har sett.

Jag var besviken över att jag inte lyckades få en bra bild på den fina fjortontaggaren eftersom min känsla var att chanserna var goda. Men så blev det tyvärr inte, trots att jag satsade mycket tid och dessutom skrämde jag, mig veterligen, inte tjurarna vid något tillfälle.

Vildsvin ur ett grodperspektiv

En försommar morgon, tidigare i år, vandrade jag omkring i vildsvinsskogen. På marken växte gröna vackra ormbunkar och plötsligt rusade ett yrvaket vildsvin upp ur vegetationen samtidigt som det gav ifrån sig ett grymtande. Snabbt sjönk jag ner på knä. Djuret stannade efter bara fem meter och då förstod jag att det hade sovit gott och inte riktigt hade koll på vad det var som hade stört dess morgonsömn. Till höger om oss löpte en liten brant och efter ett tag rundade vildsvinet branten och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Jag riktade in objektivet mot ett ställe ovanför stupet och väntade. Plötsligt syntes djuret men inte där jag hade hoppats på. Det tittade ner på mig och var så pass nära att varje rörelse från min sida hade resulterat i ett flyende vildsvin. Därför fanns inget annat alternativ än att sitta blick stilla och vänta. Vildsvinet försvann igen ur min åsyn och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Så dök det upp igen och på rätt plats denna gång. När vildsvinet hörde ljudet från kameran vände det om kom inte tillbaka.

När jag reste mig upp fick jag syn på ytterligare ett vildsvin som troligtvis hade legat en liten bit bortom branten. Efter ett bra tag lade det sig ner och jag övervägde om det skulle finnas någon möjlighet till fler vildsvinsbilder. Jag kom fram till att mina chanser var väldigt små och då valde jag att långsamt ta mig tillbaka samma väg jag kommit ifrån. Det vildsvinet fick sova vidare.

Rådjur

Under våren och försommaren har jag fotograferat rådjur vid några tillfällen. Samtliga bilder i det här inlägget är tagna i samma område och från bil. Det bildmässiga resultatet har varierat mycket från gång till gång. Ett par gånger fick jag användbara bilder på flera olika djur och vid ett tillfälle inte en enda bild trots att jag såg sex olika individer. Det gäller att inte tappa sugen om man har haft en dålig morgon. Ju mer man är ute och fotograferar desto fler bra tillfällen blir det.

De tre bilderna nedan är fotograferade tidigt i våras då rådjuren fortfarande hade kvar en del av den grå vinterpälsen.

Vid ett tillfälle hade jag inte lyckats ta en enda bild men när jag skulle lämna området fick jag syn på en bock som gick inne i täta buskage och betade. Jag försökte ta en bild där endast ögat var synligt i grönskan och lyckades nästan. I den tredje bilden nedan hade jag önskat att lite mer av ögats nedre del varit fritt från skymmande blad.

Dessa bilder tog jag i lördags morse för en vecka sedan och nästa morgon gjorde jag ett nytt försök men lyckades inte ta en enda bild.

Glad Midsommar!

Vildsvin och mufflonfår

För några dagar sedan åkte jag ut för att fotografera djur. Väderprognosen visade på mulet väder under hela dagen och eftersom det inte skulle bli ett superljus vid soluppgången på grund av molnen valde jag att sätta klockan på fyra vilket var ungefär då solen gick upp. Strax före fem lämnade jag bilen och gick ut i skogen i kanten av en äng. Jag kollade lite extra mot skogsbrynet eftersom det ibland legat vildsvin där. Plötsligt for ett vildsvin upp och gav ifrån sig ett kort grymtande. Skit också. Att det skulle vara så svårt och upptäcka. Det syntes på dess beteende att vildsvinet var osäkert på faran och antagligen hade det sovit gott när jag kom gående. Jag gick sakta lite längre in i skogen men tillräckligt nära ängen för att fortfarande se djuret. Efter ett tag verkade vildsvinet vara övertygat om att det som hade väck upp det inte var något farligt och gick sakta tillbaka mot sin lega. Men halvvägs dit fick vildsvinet känna min vittring och då försvann det snabbt.

Så småningom kom jag fram till en öppen tallskog med god sikt men inga djur syntes till. Jag följde beståndsgränsen till tallskogen och gick i en lite tätare granplantage där jag inte syntes lika tydligt. Plötsligt reste sig en kronhind upp och gav ifrån sig ett skällande ljud. Inte heller hon visste vad det var hon hade sett. Hon gick åt höger och stannade flera gånger, ända tills hon fick min vittring och sen var hon borta på ett kick.

När jag rundat tallskogen gick jag genom en ung granplantage och det kändes som det inte var länge sedan det var ett hygge där. Tiden går alldeles för fort. Rätt som det var fångade en detalj mitt öga och vid närmare granskning visade det sig vara ett sovande vildsvin. Jag försökte komma lite närmare och då syntes ytterligare ett sovande vildsvin som låg med baken mot mig. Det visade sig finnas en matare med majs där de två vildsvinen höll till. En grangren hängde lite i vägen och jag kröp på knä några meter åt höger för att slippa problemet med grenen. Sedan fotade jag vildsvinen både med och utan solljus. Den där väderprognosen på YR som lovade mulet väder hela dagen stämde väldigt dåligt ty solen lyste mer och mer mellan glesa moln. Vildsvinen såg dock ut att njuta av solens värmande strålar. Två gånger gäspade det ena djuret annars hände inte så mycket.

Plötsligt hördes ett högt rasslande ljud och det sprutade ut majskorn åt alla håll från mataren. De bägge vildsvinen for upp och sprang till mataren med en fart som borde ha gjort en hundrameterslöpare grön av avund. Då kom även en sugga med en kulting springande från andra sidan mataren. Alla fyra smaskade i sig majskorn och jag fotade för glatta livet. Det var svårt att välja vilket djur som var bäst att fota och närmast mataren var marken väldigt tråkig eftersom den var sliten samt saknade växtlighet. Dessutom var jag tvungen att röra kameran med försiktighet för att inte skrämma djuren. De bästa bilderna blev de jag tog när vildsvinen var i utkanten av området där mataren stod eftersom miljön var finare där.

När all majs var uppäten försvann vildsvinen in i granplanteringen och jag smög vidare mot en mosse.

Mossen var bevuxen med tall. När skogen öppnade upp sig vid mossen stannade jag till för att kolla om något djur rörde sig ute på mossen. Efter ett tag tittade jag till höger om mig där växtligheten var lite tätare. Något såg precis ut som en rumpa på ett mufflonfår men min första tanke var att det måste ändå vara en stubbe. Jag kollade noga ett tag och kanske var det trots allt ett mufflon. Sakta vred jag objektivet åt höger och sänkte ned benen på stativet för att med kameran kunna se genom en glugg i växtligheten. Jo, det var en rumpa på ett mufflonfår och framför fåret låg ytterligare ett får ner på marken alldeles intill en tall. Det var två baggar och baggen som stod upp gick lite åt höger där den lade sig ner utom synhåll för mig. Mufflonfåret som låg ner intill tallen idisslade och samtidigt började knott bita mig i ansiktet, framför allt nära ögonen. Efter cirka en halvtimme somnade djuret och jag började överväga om alla svidande knottbett var värda att stå ut med.

Sovstunden blev som tur var inte lång och strax reste sig baggen upp och började klia sig mot tallstammen. Den började med halsen och skrubbade hela sidan mot baken. Sedan vände fåret huvudet åt vänster och gjorde samma sak med andra sidan.

Därefter gick den till en annan tallstam där den fortsatte kliandet ett tag för att sedan lägga sig ner igen. Nu syntes baggen inte längre och jag kunde smyga tillbaka åt samma håll jag kommit från utan att skrämma mufflonbaggarna. Det var skönt att slippa ifrån knotten.

Rådjur

För några dagar sedan körde jag till ett ställe där det brukar finnas många rådjur. Senast jag var där var förra våren och jag undrade om det fortfarande skulle vara goda fotomöjligheter. Det var det glädjande nog. Jag fotade från bilen eftersom djuren var orädda för bilar. Den största delen av tiden spenderade jag tillsammans med en bock och en get med ett fjolårskid.

Så här års är inte rådjuren direkt till sin fördel. Vinterpälsen håller på att falla av och en del individer har päls som är påverkad av pälsätare, vilket är en fem millimeter lång lus och den lever som parasit på rådjuren.

I området fanns även några ensamma getter.

Grodor, paddor och spelglad tjäder

Förra helgen åkte jag till en sjö för att leta efter grodor och ormar. Tyvärr hittade jag inga ormar men i sjökanten fanns det gott om grodor och även paddor. Min tanke var att fota en groda som stack upp huvudet ovanför vattenytan från samma nivå som grodan och därför letade jag efter ett ställe där det skulle gå att ligga ner på magen med kameran på marken. En plan klippa intill vattnet fungerade utmärkt och dessutom fanns där flera grodor och paddor i vattnet intill klippan. Efter en halvtimme på mage med kameran på klippan gav jag upp. Åldern satte sina spår och min kropp pallade inte mer än så. Sedan satt jag på klippan och tittade på grodorna och paddorna samt en liten fisk som såg ut som en spigg. Solen sken och det var skönt i den värmande solen. Så småningom kom några grodor och paddor upp från bottnen och in över klippan. Jag tog bilder med mitt makro-objektiv rakt ner och snett uppifrån. Det blev inte den bilden jag hade hoppats på men det var en fin naturupplevelse. Mina kunskaper när det gäller grodor och paddor är högst bristfällig. Jag tror att bilden nedan är på en groda men är osäker på vilken art.

Detta gissar jag är en vanlig padda.

På hemvägen från sjön stannade jag till på ett ställe där jag fotade en tjäder för två år sedan. När jag gått genom området där den höll till förut, utan att se något, vände jag tillbaka mot bilen. Plötsligt stod tjädern framför mig och jag blev glatt överraskad. Han började omedelbart spela och det dröjde inte länge innan han sprang mot mig. Då reste jag mig snabbt upp och backade. Sen spelade han en kort trudelutt och gick åter igen till attack. När vi kom i utkanten av hans område gick jag i en cirkel för att komma in i området igen. Kom han för nära höll jag försiktigt ett av stativbenen mot hans bröst och då kunde han inte komma närmare. På så sätt var det ingen risk att han eller jag skulle bli skadad. Så länge jag inte snubblade och föll bakåt förstås, vilket jag lyckades undvika. Om jag backade lite för långt hände det att han istället för att gå flög rakt mot mig. Det gav lite extra puls eftersom han landade precis framför mig.

När jag kom hem och jämförde dagens bilder på tuppen med bilderna tagna för två år sedan insåg jag att han var mycket finare nu. För två år sedan hade tjädern varit i slagsmål. Han hade skador på hals, ögonbryn och stjärten. Med anledning av detta besökte jag honom även i torsdags morse. Men då hade tyvärr tuppen slagits och fjädrar saknades på halsen.

Efter ett tag tyckte jag mig höra ett svagt sisande ljud en bit bort i skogen. Det slutade och jag tänkte att det var nog något annat ljud. Men efter ytterligare en stund hördes ett tydligt tjäderspelande läte närma sig. En annan tupp spelade medan den gick mot oss. Så spännande, då skulle nog ”min” tupp öka sitt spelande. Tänk om det blev slagsmål. Jag satt stilla för att inte skrämma den nyanlända tuppen. Den var förmodligen inte lika spelglad och skulle säkert bli skrämd om den såg mig. Den nya tuppen stannade väldigt nära men jag kunde inte se den. Ljudet från den tuppen var mycket finare och till min förvåning blev ”min” tupp allt mer inaktiv. Till slut fällde han ner de ståtliga stjärtfjädrarna och började äta istället. Väldigt intressant och märkligt. Jag hade väntat mig en motsatt reaktion. Då började min gamla kropp klaga över stillasittandet och jag reste mig försiktigt. Då slutade den andra tuppen spela tvärt och därefter hördes den inte mer. Tjädern måste ha sett mig men den flög inte iväg, det hade hörts.

Jag försökte mig på lite motljusbilder. Om jag hade backat lite och fått med mer av utandningsluften över tuppens huvud, då hade bilderna blivit bättre.

Dagen efter hade jag ganska mycket träningsvärk i sätesmuskeln och låren. Det hade blivit många snabba knäböj med stativ och kamera dagen innan.