På årets sista dag handlar mitt inlägg om fjällräv. Mina två tidigare inlägg från höstresan till Dovrefjäll i Norge handlade om älg och myskoxe. En stor och oväntad bonus på resan var ett möte med fjällrävungar. Under mina vandringar i svenska fjällvärlden har det alltid varit en dröm att få se fjällräv samt fjälluggla men den drömmen hade hittills inte gått i uppfyllelse.
Fjället är stort och rävarna små men en av dagarna bestämde jag mig ändå för att göra ett försök. Jag hade två områden att välja på där jag av olika anledningar visste att det kunde hålla till fjällräv. Till sist bestämde jag mig för ett flackt område som låg cirka två timmars vandring från närmsta väg. I början gick jag sakta på grund av en tät dimma. Sikten var kortare än femtio meter och jag använde mitt kompasshus för att klara hålla riktningen i det flacka landskapet. Efter drygt en halvtimme började dimman lätta och det blev mycket enklare med orienteringen. På en slänt långt framför mig gick en grupp myskoxar. Jag gick mot myskoxarna och tänkte att det kan åtminstone bli bilder på myskoxar. När jag hade avverkat halva avståndet till djuren fick jag syn på en svart sak som inte passade in i naturen. Det var en slags matningsanordning för fjällräv vilket jag hade sett på bild. När jag tittade på matningsgrejen såg jag en liten mörk prick röra sig en bit därifrån och förstod genast vad det var. Jag hade sett min första fjällräv. Det visade sig vara tre prickar som höll till på en liten höjd cirka hundra meter från matningsplatsen. Jag gjorde upp en plan och den gick ut på att gå sakta i en halvcirkel till andra delen av höjden i förhållande till var rävarna höll hus. Rävarna borde vara orädda och förhoppningsvis även lite nyfikna.
Framme vid höjden lade jag mig ned och väntade. Efter fem minuter anade jag en rörelse ganska nära mig. En av rävarna kom och kollade in mig. Först såg jag bara öronen, efter en stund ögonen och en nos.
Det var en fin nyfiken unge. Den skällde några gånger vilket lät som en varning och att den ville tala om för mig att den hade koll på mig.
Den verkade snart inse att jag inte utgjorde någon fara. Jag höll mig stilla och tog bilder.
Efter ett tag lade den sig ned och sov.
Den väcktes av röster som kom bakom mig. När jag vände mig om såg jag två fotografer stå och diskutera en bit bort. Konstigt nog travade de fram till mig och rävungen stack givetvis iväg. Ganska irriterad talade jag om för dem att jag inte tyckte om att de skrämde iväg ungen. De berättade då att de kände till många gryt och att de varit på denna plats tidigare på sommaren. Då fanns här sju ungar och de hade kommit fram till de två fotograferna. Efter vår pratstund gick det äldre norska paret en bit bort och fikade. Jag passade också på att käka. Sedan började de röra sig runt kullen och hela tiden oroade de rävungarna. Jag förvånades över hur dumt de bar sig åt och troligtvis fick de inga bilder. Som tur var gick de därifrån efter någon timme, antagligen till ett annat gryt.
Jag passade på att flytta till en ny plats på höjden och vänta där. Två rävar dök upp men de sov mesta delen av tiden. Vid ett tillfälle kom ett militärfordon körande på fjället och då kollade ungarna in fordonet. Vädret var behagligt och jag vilade en stund medan rävarna sov. Sedan började de leka med varandra vilket jag hade hoppats på. Leken pågick i tio minuter och jag fick några bilder. Sedan var jag nöjd med en fantastisk naturupplevelse och började min vandring tillbaka.
Gott Nytt Fotoår!
May the light be with You!