Vandring och fotografering på Madeira

Resdag

Vårt plan landade på Madeiras speciella flygplats mitt på dagen den 1:a mars. Start och landningsbanan var byggd på höga pelare alldeles intill havet och huvudvägen utmed kusten gick under flygplatsen.

När vi hade hämtat hyrbilen och gått igenom en lång lista av skador på bilens chassi, åkte vi till vårt hotell Duas Torres i huvudorten Funchal. Där gjorde vi oss hemmastadda, gick en kort promenad på den fina strandpromenaden och handlade mat. Som brukligt hade vi valt ett hotell med ett litet kök på rummet eftersom vi ville vara flexibla.

Jag hade med en systemkamera och ett 24-105 mm objektiv. Dessutom använde jag ett resestativ vilket jag oftast bar över ena axeln. Filmerna är tagna med mobil.

Vandringsdag 1

Den första dagen blev inte som vi hade planerat. Vi satt i bilen strax utanför den lilla byn Santo da Serra och väntade. Regnet vräkte ner och en kraftig vind slet och drog i träden. Efter drygt en timme gav vi upp och åkte till Funchal igen. Där solade vi vid poolen i en timme och sedan gick vi till centrum som låg cirka fyra kilometer från hotellet. Stadskärnan var ganska mysig med bland annat en gammal katedral, en gata med många fina dörrmålningar samt en trevlig park. Fotbollsspelaren Christiano Ronaldo är från Funchal och han hade ett museum vid hamnen. Bilder från Funchal kan du se i mitt förra inlägg.

Vandringsdag 2 – Porta de Sao Lourenco

Den östligaste delen av Madeira bestod av en lång udde med en ö. Det var ett vackert och öppet landskap med fina branter mot havet.

Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.

På klippväggarna fanns fina mönster som var intressanta att fotografera.

Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.

För att se och fotografera själva udden och ön längst ut var man tvungen att gå upp på en höjd dit det var förbjudet att gå. Nästan alla andra gick dit och det gjorde vi också.

Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.

Landskapet erbjöd många bra fotomöjligheter men tyvärr förstördes naturupplevelsen av den sjukt stora mängden människor. Vi hade varit på plats ganska tidigt och på tillbakavägen mötte vi massor av människor trots att vi var där under en månad som normalt sett brukade ha sämre väder och därför troligtvis inte var högsäsong.

Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.
Vandringsdag 3 – vattenfallen Lagoa do Vento och 25 Fontes vid Rabacal

Vi var bland de första bilarna när vi tidigt på morgonen parkerade vid Rabacal. Bilen visade på 5 plusgrader, regnet öste ner och en iskall vind rev och slet i bilen. Som tur var lugnade ovädret snart ner sig och vi travade iväg mot Rabacal. Efter två kilometer på en liten asfaltsväg nådde vi fram till Rabacal. Vi kollade in en stor skylt med information om lederna i området och fotade även av den med våra mobiler innan vi fortsatte mot det närmaste vattenfallet, Lagoa do Vento. När vi kom fram var vi helt själva vid vattenfallet vilket var skönt. Men det blåste kraftigt och regnade. Fotograferingen var kaosartad. Jag försökte skydda kameran med ett paraply samtidigt som jag skulle skydda paraplyet från vinden. Det yrde även runt vatten från fallet. Men tack vare allt regnandet var vattenfallet välfyllt.

Lagoa do Vento, Rabacal, Madeira.
Lagoa do Vento, Rabacal, Madeira.

Sedan gick vi samma led tillbaka en bit och tog en annan led mot vattenfallet 25 Fontes. Då började det dyka upp massor av andra vandrare. Skogen i området var extremt tät och definitivt ingen skog som lockade att springa orientering i.

Rabacal, Madeira.
Rabacal, Madeira.
25 Fontes, Rabacal, Madeira.

Efter 25 Fontes hade vi tänkt ta en en annan led än den vi vandrade dit på men den leden var avstängd. Någon sådan information fanns inte på informationstavlan vid Rabacal och vad som var ännu sämre var att kartan på tavlan inte var uppdaterad med att man skulle gå en annan stig från fallet än den vi gick dit, detta för att inte möta alla dessa vandrade som bara vällde fram. Det kostade 3 euro per vandrare vilket borde inbringa stora summor varje dag men portugiserna hade inte ens bemödat sig med att uppdatera informationsskylten.

På hemvägen låg det snö på ett ställe och på eftermiddagen solade vi vid poolen.

Vandringsdag 4 – Levada Nova vid Santo da Serra

Vi parkerade nära en rondell utanför Santo da Serra och följde en asfalterad väg till kapellet Capela dos Cardais. Där kunde vi sedan följa Levada Nova västerut. 

Levada nova, Santo da Serra, Madeira.

Vandringen gick mestadels i vacker skog och vi passerade några vägar. Precis före en av vägarna låg en damm där massor av grodor spelade för fullt.

Levada nova, Santo da Serra, Madeira.

På bilden nedan syns inte hur tvärbrant det var till vänster om det omkullfallna trädet. Där kunde vi inte gå. 

Levada nova, Santo da Serra, Madeira.

Tyvärr var det få blomningar. Kanske var det för tidigt på säsongen men på några ställen kunde vi njuta av lite blomsterprakt. 

Levada nova, Santo da Serra, Madeira.
Levada nova, Santo da Serra, Madeira.
Levada nova, Santo da Serra, Madeira.

Sista biten innan vi vände upp mot Santo da Serra gick vi in i en vacker dal där vi kunde blicka ut över trädkronorna nedanför oss.

Levada nova, Santo da Serra, Madeira.
Levada nova, Santo da Serra, Madeira.
Levada nova, Santo da Serra, Madeira.

Från dalen följde vi en brant led uppåt, cirka 250 meters stigning, till en asfalterad väg som ledde fram till rondellen där vår bil stod parkerad. Den dagens vandring blev 13,5 kilometer och vi såg inte någon annan vandrare, vilket kändes befriande. Dessutom var det trevligt att gå en runda istället för att vända och gå samma väg tillbaka.

Dag 5 – sovmorgon och en promenad in till Funchal

Under natten stormade det och regnade. Våra, samt övriga gästers stolar på balkongerna for omkring och förde ett himla oväsen. Det skulle fortsätta blåsa stark vind under dagen och därför tog vi en välbehövlig sovmorgon.

Vi solade vid poolen på förmiddagen. Där klämde vi in oss mot en vägg som gav lite lä för vinden. Vinden var så stark att den lyfte vatten från poolen och ibland fick vi en liten dusch med poolvatten över oss. Ingen trängsel vid poolen.

Efter lunch promenerade vi in till Funchal centrum, strosade runt där och tog bilder. Vi gick drygt tio kilometer.

Foto: Sassa Corin
Vandringsdag 6 – Ribeira Seca till Boca do Risco

För att köra till Ribeira Seca där vår vandring skulle börja åkte vi förbi byn och genom en tunnel. Efter tunnelns slut tog vi av och åkte tillbaka genom samma berg men i en mindre och äldre tunnel. Det fanns inte särskilt många parkeringsplatser i Ribeira Seca och de flesta var upptagna. Antagligen för att det var helg och de boende skulle inte till jobbet. Efter lite letande fann vi en plats och gick sen till levadan. Vädret växlade och skapade emellanåt ett dramatiskt ljus.

Ribeira Seca, Madeira.

Vi följde levadan in i en dal och hade fin utsikt ner över den skogbeklädda dalen.

Ribeira Seca, Madeira.

Vid Boca do Risco öppnade sig landskapet till en dramatisk kuststräcka. Vi vandrade väster ut till udden Ponta do Espigao och vände sedan tillbaka samma väg. Vi mötte endast ett fåtal andra vandrare.

Boca do Risco

I en trädgård hade ägaren varit kreativ och placerat ut diverse föremål. Det hela var fascinerande och såg lite makabert ut.

Ribeira Seca, Madeira.
Vandringsdag 7 – Levada da Portela

Vid Levada da Portela fanns en stor parkeringsplats och utsikten mot berget Penha de Aguiia var magnifik.

Berget Penha de Aguiia vid Porta da Cruz.
Levada da Portela
Levada da Portela
Levada da Portela
Levada da Portela
Levada da Portela

 

Vandringsdag 8 – Boca da Corrida till Pico Grande

Vi parkerade först av alla bilar på en liten parkeringsplats vid Boca da Corrida. Där fanns en informationsskylt och på den stod bland annat att leden var avstängd efter 3,5 kilometer. Vi bestämde oss för att gå till avstängningen och vända.

Boca da Corrida
Boca da Corrida

Hela området hade brunnit 2024 och endast lite grönt hade kommit tillbaka efter branden vilket gav en lite ödesmättad känsla.

Boca da Corrida

På flera ställen hade vi en fin utsikt över Curral das Freiras, Nunnornas dal.

Curral das Freiras från Boca da Corrida.
Curral das Freiras från Boca da Corrida.
Curral das Freiras från Boca da Corrida.

Vissa delar av leden låg i lä för vinden och på andra delar blåste det kraftigt. Väl framme vid avspärrningen tog vi några bilder och vände sedan tillbaka samma väg som vi kommit. Efter ett tag mötte vi två vandrare och när vi blickade tillbaka efter ett tag såg det ut som att de gick höger vid avspärrningen och fortsatte. Leden till Pico Grande gick till höger precis innan avspärrningen och var inte avstängd vilket vi hade trott. Då blev vi rådvilla, skulle vi vända tillbaka? Efter lite velande gjorde vi det. Tillbaka vid avspärrningen gick vi till höger och snett tillbaka en bit. Strax gick en avstickare till vänster som vi följde upp mot Pico Grande. Ett par hundra meter framåt blev det väldigt brant. Till en början fanns det vajer att hålla i men sedan kom ett läskigt parti utan vajer och vi bestämde oss för att vända.

Boca da Corrida
Boca da Corrida
Vandringsdag 9 – Queimadas till Caldeirao Verde

Planen var att gå till Caldeirao de Inferna, men leden var bommad vid vattenfallet Caldeirao. Det fanns ingen information på tavlorna vid parkeringen om att leden var avstängd. Parkeringen var stor och det var många turister som parkerade där. Parkeringsavgiften var 2 euro per timme och avgiften skulle betalas i en automat för sedlar i ett hus 150 meter från parkeringen. Det var en fin vandring utmed en levada och fin utsikt över en dal. I levadan simmade ett stort antal små öringar.

Vi gick genom några tunnlar och förbi ett fint vattenfall halvvägs. På tillbakavägen mötte vi många vandrare vilket var krångligt, särskilt i tunnlarna.

Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Foto: Sassa Corin
Foto: Sassa Corin
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Caldeirao Verde, Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.
Vandringsdag 10 – Pico do Arieiro och Parque Ecologico do Funchal

Vi visste i förväg att leden skulle vara stängd efter 1,2 kilometer men vi tyckte ändå att det var värt att besöka Pico do Arieiro. Vi anlände till en stor parkeringsplats strax efter solens uppgång och där stod då redan massor av bilar parkerade. Sedan gick vi en stig cirka 300-400 meter upp till Pico do Arieiro som låg på 1818 meters höjd. Där fanns redan massor av människor och vi började med att gå leden till avstängningen och tillbaka.

Pico do Arieiro, Madeira.
Pico do Arieiro area, Madeira.

På bilden nedan fotograferar jag det storslagna landskapet i området vid Pico do Arieiro. Det var skönt med vantar i det kylslagna vädret. 

Foto: Sassa Corin
Pico do Arieiro area, Madeira.
Pico do Arieiro area, Madeira.
Pico do Arieiro area, Madeira.

Innan vi gick ner till bilen gick vi upp på själva toppen. Där fanns ett kösystem likt det som finns till Lisebergs attraktioner. Denna dagen användes det inte eftersom det antagligen var förhållandevis få besökare. På bilden nedan väntar jag på min tur att gå högst upp på toppen.

Foto: Sassa Corin

På stigen ned mot parkeringen fick vi syn på två mycket vackra fåglar av arten rödbent rapphöna.

Rödbent rapphöna

På vägen till Funchal stannade vi till i ett stort område som hette Parque Ecologico do Funchal. Vi vandrade runt i skogen och fotade träd och njöt av avsaknaden på andra turister.

Parque Ecologico do Funcha, Madeira.
Parque Ecologico do Funcha, Madeira.
Parque Ecologico do Funcha, Madeira.
Vandringsdag 11 – Levada da Serra

Vi parkerade bilen strax väster om Sito das Quatro Estradas där Levada da Serra korsade väg 202. Sedan följde vi levadan åt nordväst och tog samma väg tillbaka. I början hade vi ett stort kalhygge till vänster om oss och till höger en jättestor nedlagd produktionsanläggning för höns, grisar eller liknande. Snart kom vi in i skog och den tog sedan lite olika skepnader. Vi passerade många fina träd.

Levada da Serra
Levada da Serra, Madeira.

På grunda av allt regnande var leden lite lerig på en del partier.

Levada da Serra
Levada da Serra, Madeira.

Lavar
Foto: Sassa Corin

Vi mötte inga andra vandrare eller cyklister!

När vi hade handlat mat och var på väg till hotellet kom det in ett oväder.

Vandringsdag 12 – Levada da Central da Ribeira da Janela, Porto Moniz och Fanal

Vi började vår vandring från rekreationsområdet nära Lamaceiros som låg i den nordöstliga delen av Madeira. Levadan var stor och välfylld med vatten. Den första biten hade vi sällskap av två män och det visade sig att de skulle rensa bort skräp som fastnat i filtreringsgaller en bit bort utmed levadan. Det regnade lite till och från och efter regnet bildades små dimslöjor i dalen.

Levada da Central da Ribeira da Janela
Levada da Central da Ribeira
Levada da Central da Ribeira da Janela

När vi närmade oss, Fonte do Bispo, stället där skulle vända passerade leden att vattenfall. På bilden ovan kan man se ett skydd mitt i vattenfallet där leden går. Leden kan anas i klippväggen till höger om skyddet. Till vänster om vattenfallet gick levadan genom en tunnel i berget.

På bilden nedan har min fru precis passerat under vattenfallet på tillbakavägen.

Levada da Central da Ribeira da Janela
Levada da Central da Ribeira da Janela

Efter inmundigande av en medhavd lunch åkte vi ned till Porto Moniz. Det var den byn som låg längst åt nordost på Madeira. På vägen stannade vi vid en fin utsiktsplats över Porto Moniz. Tack vare blåsten tryckte havet på ordentligt mot klipporna vid havet.

Porto Moniz, Madeira
Porto Moniz, Madeira

På kvällen åkte vi till Fanal och fotograferade de vackra träden som fanns där. Området var större än förväntat och även antalet lagerträd. Helst skulle det vara dimma vilket var vanligt men så var inte fallet när vi var där. Däremot regnade det ibland vilket var en fördel då det minskade antalet turister. Några korta stunder började dimma bildas men den försvann snart.

Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Fanal, Madeira
Sista hela dagen innan hemresa – Porta de Sao Lourenco

Det blev en slappardag med en tur till den östligaste delen av Madeira, Porta de Sao Lourenco. Vi fotade de fantastiska klipporna och jag hittade fina mönster på marken.

Porta de Sao Lourenco, Madeira
Porta de Sao Lourenco, Madeira
Porta de Sao Lourenco, Madeira
Porta de Sao Lourenco, Madeira
Porta de Sao Lourenco, Madeira

På bilden nedan väntade jag ett tag för att bara få med en eller två personer ovanpå klippan. Oftast stod det fler människor där.

Porta de Sao Lourenco, Madeira

Sammanfattningsvis var jag nöjd med resan trots regn varje dag och dessutom blåsigt. Växlande och framför allt molnigt väder var väldigt bra för fotografering av skog, träd och landskap. Vi kunde för det mesta sola 30 till 60 minuter varje dag vilket räckte och jag använde därför inte solskyddskräm.

Naturen och landskapet var mycket vackert med fina skogar, vattenfall och dramatiska berg. Eftersom de flesta vandringslederna följde levador var de svårt att hitta bra rundor. Vi vandrade oftast samma stigar tillbaka.  Vissa leder var otroligt populära vilket var väldigt trist. Ännu värre var att så många leder var avstängda. Jag har aldrig varit med om att betala för att vandra en led och inte heller att så många leder varit avstängda samt dåligt underhållna. Som vandrande turist kände jag mig ovälkommen.

 

 

Rådjur

För några dagar sedan körde jag till ett ställe där det brukar finnas många rådjur. Senast jag var där var förra våren och jag undrade om det fortfarande skulle vara goda fotomöjligheter. Det var det glädjande nog. Jag fotade från bilen eftersom djuren var orädda för bilar. Den största delen av tiden spenderade jag tillsammans med en bock och en get med ett fjolårskid.

Råbock
Råd

Så här års är inte rådjuren direkt till sin fördel. Vinterpälsen håller på att falla av och en del individer har päls som är påverkad av pälsätare, vilket är en fem millimeter lång lus och den lever som parasit på rådjuren.

Råbock
Råbock
Råbock

I området fanns även några ensamma getter.

Råget
Råget
Råget

Grodor, paddor och spelglad tjäder

Förra helgen åkte jag till en sjö för att leta efter grodor och ormar. Tyvärr hittade jag inga ormar men i sjökanten fanns det gott om grodor och även paddor. Min tanke var att fota en groda som stack upp huvudet ovanför vattenytan från samma nivå som grodan och därför letade jag efter ett ställe där det skulle gå att ligga ner på magen med kameran på marken. En plan klippa intill vattnet fungerade utmärkt och dessutom fanns där flera grodor och paddor i vattnet intill klippan. Efter en halvtimme på mage med kameran på klippan gav jag upp. Åldern satte sina spår och min kropp pallade inte mer än så. Sedan satt jag på klippan och tittade på grodorna och paddorna samt en liten fisk som såg ut som en spigg. Solen sken och det var skönt i den värmande solen. Så småningom kom några grodor och paddor upp från bottnen och in över klippan. Jag tog bilder med mitt makro-objektiv rakt ner och snett uppifrån. Det blev inte den bilden jag hade hoppats på men det var en fin naturupplevelse. Mina kunskaper när det gäller grodor och paddor är högst bristfällig. Jag tror att bilden nedan är på en groda men är osäker på vilken art.

Detta gissar jag är en vanlig padda.

Vanlig padda

På hemvägen från sjön stannade jag till på ett ställe där jag fotade en tjäder för två år sedan. När jag gått genom området där den höll till förut, utan att se något, vände jag tillbaka mot bilen. Plötsligt stod tjädern framför mig och jag blev glatt överraskad. Han började omedelbart spela och det dröjde inte länge innan han sprang mot mig. Då reste jag mig snabbt upp och backade. Sen spelade han en kort trudelutt och gick åter igen till attack. När vi kom i utkanten av hans område gick jag i en cirkel för att komma in i området igen. Kom han för nära höll jag försiktigt ett av  stativbenen mot hans bröst och då kunde han inte komma närmare. På så sätt var det ingen risk att han eller jag skulle bli skadad. Så länge jag inte snubblade och föll bakåt förstås, vilket jag lyckades undvika. Om jag backade lite för långt hände det att han istället för att gå flög rakt mot mig. Det gav lite extra puls eftersom han landade precis framför mig.

Tjädertupp

När jag kom hem och jämförde dagens bilder på tuppen med bilderna tagna för två år sedan insåg jag att han var mycket finare nu. För två år sedan hade tjädern varit i slagsmål. Han hade skador på hals, ögonbryn och stjärten. Med anledning av detta besökte jag honom även i torsdags morse. Men då hade tyvärr tuppen slagits och fjädrar saknades på halsen.

Efter ett tag tyckte jag mig höra ett svagt sisande ljud en bit bort i skogen. Det slutade och jag tänkte att det var nog något annat ljud. Men efter ytterligare en stund hördes ett tydligt tjäderspelande läte närma sig. En annan tupp spelade medan den gick mot oss. Så spännande, då skulle nog ”min” tupp öka sitt spelande. Tänk om det blev slagsmål. Jag satt stilla för att inte skrämma den nyanlända tuppen. Den var förmodligen inte lika spelglad och skulle säkert bli skrämd om den såg mig. Den nya tuppen stannade väldigt nära men jag kunde inte se den. Ljudet från den tuppen var mycket finare och till min förvåning blev ”min” tupp allt mer inaktiv. Till slut fällde han ner de ståtliga stjärtfjädrarna och började äta istället. Väldigt intressant och märkligt. Jag hade väntat mig en motsatt reaktion. Då började min gamla kropp klaga över stillasittandet och jag reste mig försiktigt. Då slutade den andra tuppen spela tvärt och därefter hördes den inte mer. Tjädern måste ha sett mig men den flög inte iväg, det hade hörts.

Tjädertupp
Tjädertupp
Tjädertupp
Tjädertupp
Tjädertupp

Jag försökte mig på lite motljusbilder. Om jag hade backat lite och fått med mer av utandningsluften över tuppens huvud, då hade bilderna blivit bättre.

Tjädertupp
Tjädertupp

Dagen efter hade jag ganska mycket träningsvärk i sätesmuskeln och låren. Det hade blivit många snabba knäböj med stativ och kamera dagen innan.

 

Funchal på Madeira

Jag och min fru kom nyligen hem från en två veckor lång resa till Madeira. Planen var att vandra på morgnarna och förmiddagarna, slappa vid poolen på eftermiddagarna och avsluta dagarna med ett restaurangbesök. Vi bodde i utkanten av huvudorten Funchal, fyra kilometer från centrum. Vid två tillfällen tog vi en promenad in till de centrala delarna. Jag passade såklart på att fota lite av gatulivet. Jag gillar gatufoto men är lite för feg och det blev bilder därefter. Hundar var enkla motiv, de protesterade inte och frågade inte varför de blev fotograferade.

Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.

Fotografer var ett annat motiv som jag vågade mig på. De höll på med samma sak som jag och kändes inte lika farliga.

Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.

Det blev även en del bilder på människor som satt ner på olika ställen.

Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.
Funchal, Madeira, Portugal.

Till sist en bild på människor som var för upptagna för att lägga märke till mig. Det var endast den yngste i sällskapet som såg mig och han verkade känna sig säker bakom sina solglasögon.

Funchal, Madeira, Portugal.

Lite frostigt

I en och en halv vecka har jag varit sjuk och hållit mig inomhus. Men idag kände jag mig bättre och tog en efterlängtad tur med kameran. I morse låg dimman tät i Uddevalla och jag tänkte att det skulle kunna bli fint vid Uddevallabron när dimman lättade. Enligt väderprognosen skulle solen skina från bar himmel nästan hela dagen. Efter en ultrasnabb frukost åkte jag iväg och hoppades på att dimman inte skulle hinna lätta innan jag kom på plats vid bron. Som tur var låg dimman fortfarande tät när jag kom fram till bron vid åttatiden. Min oro visade sig dock vara helt obefogad eftersom dimman lättade först vid klockan ett.

Tack vare dimman och minusgrader bildades frost på träden. Jag använde ett teleobjektiv med zoom. Till det första motivet som låg i skugga zoomade jag till 400 mm. Jag överexponerade för att lyfta fram den vita frosten och i efterbehandlingen har jag ökat på det ljusa i bilden för att få fram frosten ytterligare.

Frost på träd.

De andra motivet var solbelyst med en mörk bakgrund. Jag var tvungen att underexponera lite för att inte bränna ut högdagrar och i efterbehandlingen har jag ökat det ljusa i tallarna samt mörkat ner skuggorna vilket lyfte fram tallarna mot den mörkare skogen i bakgrunden. Här använde jag en brännvidd på 260 mm.

Frost på träd.

 

Äntligen motiv med is

Det var länge sedan det frös till här i Bohuslän och samtidigt var snöfritt. Dessutom måste det inträffa en dag när jag är ledig från jobbet. Men för knappt tre veckor sedan hände det och för min del var det mycket efterlängtat. Jag spenderade en hel dag där jag letade efter ismönster. Många bilder blev det, förmodligen på grund av att det var så länge sedan jag hade möjlighet till fotografering av motiv med is.

Isfigur
Isfigur
Isfigur
Isfigur
Isfigur
Isfigur
Isfigur
Ismönster
Ismönster
Ismönster
Ismönster
Ismönster
Ismönster
Ismönster
Ismönster
Iskil
Ismönster

I älgskogen 4

En dag i mitten av november hade jag under morgonen väntat och hoppats på ett älgmöte i skogen. Tyvärr missade älgarna att komma i tid till mötet och innan jag åkte hem tänkte jag gå genom ett nytt område som hade sett lovande ut på kartan. Omedelbart visade det sig vara snårigt och eländigt, inte alls som jag hade hoppats på. Mitt i området var jag tvungen att korsa ett dike vilket var svårare än det sett ut på kartan. På andra sidan diket fortsatte den täta skogen och jag tänkte att det var bortkastad tid eftersom där kunde väl ingen älg gilla att hålla till. Så kom jag fram till en granplantering med gallrade träd på marken. Det såg ännu värre ut och jag ville inte gå in där. Istället följde jag kanten på planteringen och jag hade inte gått mer än tjugo till trettio meter så syntes plötsligt bakdelen på en älg. Jag fällde ut stativbenen och lade mig på knä. Det blåste en kraftig vind den dagen och tack vare det hade älgen inte hört mig. Älgen stod stilla och betade. Jag hoppades på att den skulle vända framdelen mot mig och inte gå åt det hållet den var vänd åt. Den gången var turen med mig och det visade sig vara en älgtjur som åt kvistar av något slag. Tyvärr var ljuset hårt men det gjorde å andra sidan det svårare för tjuren att upptäcka mig. Jag fotade, vid de få tillfällen, när han tittade upp. Älgen kände sig förmodligen säker i det täta och den betade med huvudet ner i riset det mesta av tiden.

Älgtjur

Jag hoppades på moln framför solen och vid ett tillfälle skedde det samtidigt som tjuren tittade upp.

Älgtjur

Efter ett tag vände han sig åt vänster igen och betade sakta åt det hållet. När tjuren varit utom synhåll ett tag reste jag mig försiktigt och gick åt höger istället för att inte skrämma älgen.

Vinter och en älgskog utan älgar

Nu har vi fått lite vinterkyla här i Bohuslän och i samband med kylan kom snö. Jag hade hoppats på att snön hade dröjt ett tag till för att få möjlighet att fotografera is först.

I förrgår spenderade jag hela dagen i älgskogen eller närmare bestämt skogen eftersom älgarna lyste med sin frånvaro. Inte en enda älg så långt ögat kunde nå men det var å andra sidan inte en ovanlig dag på det sättet. Däremot kom ett rådjur gående på morgonen vilket var trevligt. Jag skulle ha varit lite mer kylig och väntat tills det kommit fram till några träd innan jag tog de första bilderna. Rådjuret hörde ljudet från kameran men fattade inte att det fanns en människa där. Det gick raskt vidare utan att stanna och jag missade möjligheten till en bättre bildkomposition.

Rådjur

Igår föll mer snö här i Uddevalla. Jag gick en promenad med kameran på stan. Vid busstationen Kampenhof hittade jag ett vitt och blått motiv med bänkar och bussar.

Blått
Blått
Sommarbild

Mitt i vintern känns sommaren avlägsen och det kan vara svårt att tänka sig hur det var att vandra omkring i badbyxor och t-shirt. Den här bilden fotograferade jag i somras iförd den utstyrseln.

Rhododendron
Uddevalla hamn

En dag i höstas hade kranförarna i hamnen för en gångs skull parkerat kranarna precis så som vi fotografer vill ha dem. Tyvärr händer detta alltför sällan och det lutar åt att kranförarna inte fotograferar.

Uddevalla hamn

 

I älgskogen 3

 

Den här dagen besökte jag ett helt nytt skogsområde som jag haft i åtanke en längre tid. Under natten hade det snöat lite och alla färska spår skulle synas tydligt. Bilens temperaturgivare visade -8 grader när jag parkerade. Det var fortfarande helt mörkt och eftersom området var nytt för mig valde jag att vänta en kvart i bilen innan jag gjorde mig klar för att vandra ut i skogen. Då hade det blivit lite ljus som gjorde det möjligt att navigera fram mellan träden. Efter ett par hundra meter öppnade skogen upp sig och jag satte mig ner på min stolsryggsäck med kameran på stativ framför mig. Jag åt min frukost men inga djur visade sig.

Det hade ljusnat betydligt nu, jag beslutade mig för att gå en kort runda och öka blodcirkulationen i kroppen. Med lite tur kanske jag kunde hitta färska spår i snön. Endast rådjur hade lämnat spår efter sig och på ett ställe stod plötsligt en råget uppe på ett litet berg som låg mitt i en granplantage med låga granar. Hon hade nog legat där och rest sig upp när hon anade min närvaro. Hon stod fritt och snyggt på kullen  med en äldre granplantage en bit bort som bakgrund. Sakta försökte jag ställa upp stativet för att ta en bild och precis när jag fått syn på henne i sökaren gick hon nerför berget och försvann innan jag hunnit ta en bild. Typiskt, det kändes som om detta hade hänt hundratals gånger förut, att så fort jag sett djuret i sökaren och innan jag hunnit komponera bilden så gick djuret. Om det bara stått kvar i tre sekunder till. Den tanken hade jag tänkt vid otaliga tillfällen förut. Inga älgspår syntes under min runda och jag styrde kosan mot bilen.

Framme vid bilen korsade jag vägen och gick in i skogen på andra sidan. Hundra meter in och snett till höger låg en liten avlång, halvöppen mosse. Färska älgspår ledde ut på mossen och här kunde det alltså finnas älg i närheten. Jag tog mig långsamt fram över den närmaste delen av mossen. Den var sur och varje steg gick i slowmotion för att undvika plaskande ljud. Plötsligt syntes något svart långt bort. Det såg ut som en myrstack men det borde ha legat snö på den och därför stämde det inte. När jag tittade i kameran insåg jag att ”myrstacken” var rumpan på en älgtjur. Huvudet skymdes av en trädstam och horntaggar stack ut på bägge sidor om stammen.

Älgtjur

Ett bra tag stod jag där och funderade på vad jag skulle göra. En rörelse till vänster om mig fångade mitt intresse. En annan älgtjur passerade en glugg i skogen på väg i riktning mot den vilande tjuren. Det skulle inte gå att närma sig den liggande tjuren från min position och jag bestämde mig efter en stund för att gå rakt bakåt, sen gå i en halvcirkel åt vänster mot det stället där den andra tjuren passerade för att tag sedan. Där fanns några små höjder som jag kunde använda mig av för att smyga närmare. När jag gått så långt bakåt att den vilande tjuren inte längre kunde se mig vek jag av och följde min plan. Knappt hade jag gått tio meter förrän en liten älg rusade iväg, som tur var sprang den i riktning bort från de två tjurarna. Vinden låg på åt det hållet där den yngre älgen var och jag hade inte kunnat undvika upptäckt. Jag fortsatte framåt men hann inte så långt förrän en älgtjur stod rakt framför mig. Samtidigt fick jag syn på en tredje tjur som låg ner och då hade jag inget annat val än att stanna bakom en liten gran. Snart gick den stående tjuren och lade sig i närheten av den liggande tjuren. Nu var det omöjligt att följa planen jag hade tänkt för att fota den första tjuren(myrstacken). Dessa två tjurar låg precis där jag hade velat gå. Sakta lät jag ryggsäcken glida av och satte ner den på marken. Jag stod upp och fotograferade älgtjurarna. Från ingenstans dök en ko upp och hon hade nog legat ner utan att jag lagt märke till henne. Hon stirrade misstänksamt åt mitt håll och måste ha sett någon rörelse. Där stod hon länge och jag höll mig blick stilla.

Älgar

Hon tog två kliv framåt och fortsatte sen att titta åt mitt håll. Till sist gick hon lugnt åt vänster där hon inte syntes längre och så småningom kom hon tillbaka.

Älgar

Kon stannade till mellan tjurarna, gick sedan lite till höger och lade sig ner utom synhåll för mig.

Älgar

Sakta satte jag mig ner på min stol och väntade. Efter ett par timmar reste sig den närmsta tjuren, en tiotaggare, upp. Huvudet hamnade bakom en tallstam och det var verkligen inte det jag hade drömt om. Tänk om han hade vänt sig rakt mot mig och stått lite till höger om tallstammen istället. Han vände om, gick in bland tallarna till höger och sen syntes han inte till mer.

Älgtjurar
Älgtjurar

Sist reste sig den mindre tjuren och gick runt lite innan även han försvann.

Jag avvaktade en stund och sen smög jag framåt. Älgarna syntes inte till och jag gick mot den första tjuren(myrstacken) i skydd av små höjder. När jag till sist stack upp huvudet över den sista höjden och kunde se den plats där den första tjuren hade legat kunde jag tyvärr konstatera att han hade gått därifrån. Spåren ledde mot vägen som han hade korsat och gått in i det område där jag ätit min frukost på morgonen. Det hade blivit så pass mörkt att det dags för mig att återvända till bilen.

Jag var nöjd med dagen även om det inte hade blivit några bra bilder, för med lite mer tur hade det kunnat bli det. Jämfört med alla dessa tillfällen där inga älgar har synts till överhuvud taget hade detta ändå varit en toppendag.

God Jul!

Hoppas Tomten kommer med en säck som innehåller många nya och fina fototillfällen till alla fotografer som har varit snälla under 2024.

I älgskogen 2

 

Det hade börjat ljusna lite när jag lämnade bilen och styrde kosan mot samma ställe där jag fotade den lilla älgtjuren som jag skrev om i mitt förra inlägg. Den halvt igenvuxna skogsmaskinvägen syntes nätt och jämt. Tur att jag hade gått här förut. Jag lämnade de djupa hjulspåren och började traggla mig genom ett område med granplantage. Det fanns en passage bestående av en rad med små berg där det inte kunde växa några träd som gjorde det möjligt att ta sig genom plantaget. Plötsligt dök två rådjur upp i dunklet och jag stannade en stund tills de gått in den täta skogen. Framme vid mitt mål gick jag upp på en höjd och satte mig till rätta. Där hade den unga älgtjuren gått några dager tidigare.

Sen hände ingenting förutom att jag avnjöt mina frukostmackor. Först när klockan blivit tio anade jag något litet ljust på långt håll bland träden som jag inte hade sett förut. I kameran syntes lite av huvudet på en älg hitom det ljusa. Till och från skymtade två älgar och jag höll tummarna för att de skulle komma åt mitt håll. Minst en älg bar horn och älgarna verkade komma mot mig, men väldigt långsamt. Så visade sig en älgko på ett öppet område och jag kunde börja ta bilder. Lite tråkigt med bilder tagna ovanifrån, uppifrån höjden, men å andra sidan syntes älgen fint nu. Tjuren syntes inte till än men den var troligen inte långt bakom kon. När kon betat ett tag gick hon åt höger och skymdes oftast av träd. Lite längre bort syntes ibland en annan älg. Kon kom upp på höjden till höger om mig och där lade hon sig ner. Endast hennes öron syntes från mitt håll.

Älgko

Plötsligt blev tjurens huvud synligt i en liten öppning innan även han gick lite till höger.

Älgtjur

Där kom han fram fint i en större öppning där han betade ett tag innan även han lade sig ner.

Älgtjur
Älgtjur

Glädjande nog kom ännu en älgko och lade sig till vänster om tjuren. Ytterligare en tjur lade sig till vila längre bort och storleken på den var inte möjligt att se. Nu hade jag två kor och två tjurar som låg ner i området framför mig.

Sen hände ingenting, ingenting och ingenting. Älgarna idisslade och sov om vart annat. En känsla av kissenödighet växte sig allt starkare ju längre tiden gick. Till slut var jag tvungen att i slowmotion ta mig ner på marken bakom min stolsryggsäck och liggande på knä lätta på trycket. Sakta tog jag mig upp på stolen igen och då hade den närmsta älgkon ställt sig upp. Hon måste ha hört skvalandet  och undrat varför det plötsligt rann en bäck nerför berget. Väldigt länge stod hon där och blängde.

Älgko

Till sist gick hon ner till tjuren och han ställde sig upp. Kon kissade också, sånt smittar av sig, men det berodde snarare på hennes oro. De började beta och efter ett tag lade de två älgarna sig ner igen och jag kunde andas ut.

Älgar

Min störande kissepaus förde det goda med sig att den andra tjuren började röra på sig och kom betande mot foten av höjden.

Älgtjur

Då förstod jag vad det ljusa var för något som jag sett tidigare. Han hade ett hemskt sår utmed hela ovansidan av ryggen. I mitten var det ett öppet sår och på båda sidor om såret var huden bar och nästan vit. Det gjorde ont i hjärtat att se såret och jag led verkligen med tjuren. I vanliga fall hade jag känt en stor glädje om en så fin tjur dök upp men denna gång kändes det inte så.

Älgtjur med sår på ryggen

Han lade sig ner alldeles intill höjden och jag fick på nytt öva mitt tålamod för nu låg alla fyra älgarna ner igen.

Älgtjur med sår på ryggen

För cirka tio år sedan, såg jag under några års tid, en och samma älgtjur som också hade sår på ryggen men den hade betydligt mindre sår. De såren läkte och det gör förhoppningsvis även såret på denna tjur eftersom han var i god kondition. Men det måste ha kliat förfärligt mycket och tjuren hade gissningsvis kliat sig med hornen vilket gett upphov till såret som nu såg ut att göra ont. Han kliade sig emellertid inte med hornen när jag såg honom.

Jag mindes att jag för tio år sedan läste om en undersökning med anledning av liknande sår och efter ett idogt sökande hittade jag rapporten. Statens veterinärmedicinska anstalt gjorde en undersökning mellan 2015 och 2019. Detta är ett utdrag ur slutsatsen i rapporten:

”Grundorsaken till de utbredda sårnaderna har inte kunnat fastställas trots
omfattande undersökningar avseende olika mikroorganismer. Utseendet på
skadorna och de mikroskopiska fynden indikerar att huden under en längre
tid utsatts för skav, och då mest sannolikt att tjurarna kliat sig med hornen.
Flera rapporter från jägare och allmänhet gör också gällande att älgtjurar
med dessa sår gått och kliat sig med hornen på ryggen. Det finns dock några
fall där hudinflammationen sträckt sig hela vägen upp till hornbasen, där
älgen inte har kunnat klia sig med hornen.”

Använd nedanstående länk för att läsa hela rapporten.

Rapport: Undersökningar av hudsår hos älgar 2015–2019 – SVA

Älgtjur
Älgtjur

Tjuren med såret reste sig till slut och jag kunde ta många bilder när han betade nedanför höjden. Så småningom gick han i riktning bort från höjden och försvann ur sikte.

Älgtjur med sår på rygg
Älgtjur med sår på ryggen
Älgtjur med sår på rygg
Älgtjur med sår på ryggen

Den andra tjuren och de två korna reste sig först när det började skymma. Ett tag gick de runt och betade för att sedan gå i riktning bort från mig. Efter att ha sett dessa fyra älgar under en längre tid slår det mig återigen vilket stillsamt liv de för när det inte är brunsttider eller då de inte blir störda av oss människor.

PAng Foto Menu