Den senaste tiden har jag åkt till samma område vid fem tillfällen. Ett på kvällen och fyra tillfällen under tidiga morgnar. Det blev mängder av bilder på rådjur och samtliga bilder togs från bilen.
Kväll
Jag åkte ut sent med en förhoppning om kvällsdimma. Dimman dök upp på några ställen men jag kunde inte utnyttja den på ett bra sätt eftersom djuren inte stod där jag helst hade velat. Generellt tycker jag morgnar brukar ge bättre bildresultat än kvällar. Men under de här turerna blev jag mest nöjd med en kvällsbild, nämligen bilden här nedan. Den fick en speciell effekt, liknade nästan en dubbelexponering. Exponeringstiden var sex sekunder och rådjuret höll sig stilla under större delen av tiden. Bocken har bara rört sig lite alldeles i början eller i slutet av exponeringen, vilket syns på hornspetsarna. Ögonen blev hyfsat skarpa.
Jag ändrade inställningarna i kameran och tog en bild på 0,3 sekunder istället och då syntes inte samma effekt i bilden.
När jag precis bestämt mig för att åka hem skymtade jag något mörkt på en havreåker. Först trodde jag det var en av hästarna som gick i en hage på andra sidan åkern men i kamerans sökare syntes en älgko. Det var mycket glädjande eftersom det var många år sedan någon älg visat sig i området. Tråkigt nog hade den inte någon kalv. Det var den tredje älgkon på raken jag hade sett de senaste veckorna utan kalv. Förr i tiden hade så gott som alla kor en eller två kalvar.
Första morgonen – möte med älg och rådjur
Älgkon stod kvar på havreåkern men travade snart in i skogen efter att jag tagit några bilder.
Sedan blev det rådjursbilder för hela slanten. På en stubbåker betade två getter med varsitt kid.
Två små bockar betade intill varandra. Kanske var de syskon.
En mittemellanstor bock höll också till i området.
En gamling som jag med stor sannolikhet har fotat förr. Hornen var trubbiga och klena.
Andra morgonen – rådjur i dimma
Området var insvept i en jämn dimma och rådjuren var som vanligt på plats.
Den gamle.
Tredje morgonen – ingen dimma
Bocken nedan var den största i området och han betade oftast i närheten av det två getterna som hade varsitt kid. Tyvärr var hornen nästan utan taggar även hos den starkaste bocken.
Den gamle.
En av de små bockarna lekte att han utmanade en get och hon var med på noterna. De hoppade runt en kort stund innan de fortsatte med betandet.
Fjärde morgonen – med vacker dimma
Den här morgonen var dimman fin. Den var ojämnt fördelad och koncentrerad nära marken. Som tur var betade en get på rätt ställe med avseende på dimman.
När solen gick upp skingrades dimman och det blev en ljus lyster i det våta gräset när solen lyste upp det.
I bilden nedan tyckte jag att öppningen i bland träden i bakgrunden tillförde mycket till bilden.
