Peter Angvarson Fotografi – PAng Foto – May the light be with You

Fotografering i nytt naturreservat med orörd skog

Gråvädret och regnandet i Uddevalla har hållit i sig en längre tid nu. En dag när det skulle vara uppehåll åkte jag till ett, för mig, nytt naturreservat. Skogen skulle vara tämligen orörd och därför lockade det till en fotoutflykt. Vädret skulle vara mulet och vindstilla hela dagen enligt prognosen. Men solen dök oväntat fram ett tag och det var inte fördelaktigt i skogen. Som tur var försvann den igen efter en stund.

Skogen var tämligen orörd och vacker men den innehöll inte särskilt många omkullfallna träd. Jag hitta dock några träd värda att fotografera.

Halvvägs på min vandring dök det upp en vacker liten göl med en omgivande mosse.

På sina ställen fanns det klippor bevuxna med fin mossa.

Bildvisning med projektor

För ett tag sedan gjorde jag ett föredrag med mina bilder. Det handlar framför allt om natur i Sverige men för att skapa lite omväxling finns det även med en del bilder som inte är naturbilder, främst bilder på människor. Föredraget vänder sig i första hand till personer intresserade av foto och passar därför bra i till exempel fotoklubbar. Men berättelserna kan lätt anpassas till allmänt naturintresserade då jag i så fall kan lägga mer vikt vid naturupplevelsen än fotograferingen. Jag hade glädjen att få visa programmet för första gången hos Wargöns Fotoklubb för knappt en månad sedan.

Jag tar med egen projektor om det fungerar men det är bra om det finns en projektorduk på plats i lokalen. Bildvisningen tar drygt en timme. Vid intresse kontakta mig via mail, min adress finns under Kontakt.

Frost i träd

Här om dagen ringde klockan tidigt. Planen var en tur till Trollhättan och fotografera motiv med frost i. Väderprognosen från gårdagen hade visat att det skulle bli dimma hela dagen i Trollhättan. Men när jag kollade prognosen hade den ändrats totalt med avseende på dimman. Ingen dimma alls i Trollhättan. Jag käkade frukost och när det började ljusna lite syntes en dimma över Uddevalla. Det var minusgrader och dimman borde kunna bilda frost men då behövde jag komma högre upp eftersom det inte fanns någon frost i staden. Därför åkte jag en bit utanför stan och kom på så sätt upp på lite högre höjd över havet. Som jag misstänkt hade dimman och kylan bildat frost i naturen. Jag tog mest bilder på träd med frost i. Här kommer några exempel. I bildbehandlingen har jag ökat på högdagrarna, det ljusa, i bilderna för att lyfta fram frosten.

Fotografering av infrusna grässtrån

Under de senaste veckorna har vi haft två perioder med minusgrader här i Bohuslän. Runt Uddevalla har snön lyst med sin frånvaro vilket har inneburit fina förutsättningar att fotografera motiv med is. Vid ett tillfälle hittade jag ett område med isbildning intill en sjö. Vattennivån hade sjunkit och gräs hade frusit fast i isen. En del grässtrån var fortfarande gröna vilket jag gillade. Jag letade efter mönster i de infrusna stråna och var försiktig med att klampa på innan jag hade kollat noga så det inte fanns något intressant motiv förrän jag förstörde det. Succesivt jobbade jag mig genom området och som tur var blev det inga långa sprickor i isen när jag gick i den. Isen gick bara sönder precis där stövlarna gjorde hål i isen.

Det var generellt sett ganska rörigt och svårt att skapa ordning. I bilden nedan hittade jag en samling strån omgiven av is och jag komponerade bilden så strånas riktning bildade en diagonal.

I nedanstående två motiv lät jag gräset fylla ut hela bilderna. Det svåra var att hitta en del av isen som helt och hållet bestod av infruset gräs. Även här använde jag diagonaler för att skapa en riktning och lite rörelse i bilderna.

Denna bild blev jag mest nöjd med. Även denna innehåller diagonaler men det som tilltalade mig mest var formen av en stjärna och lagom mängd infrusna växter runt stjärnan. Det blev även en fin blandning av färgerna grönt och brunt. Jag försökte komponera så att inga alltför störande strån hamnade i kanterna eller hörnen.

Höstfärger

Nu har så gott som alla löv fallit till marken här i Bohuslän. En vindstilla kväll tidigare i höst och när färgerna var som finast fotograferade jag vid en damm. Jag ville få med speglingen av träden i vattenytan. Träden bestod i huvudsak av björkar och aspar de kan skapa fina färger om man har tur. Först tog jag en översiktsbild och sedan fotograferade jag delar av motivet genom att zooma in med hjälp av ett 100-400 mm zoomobjektiv.

Dimma, dimma och ännu mer dimma

Efter en varm period kom så några kalla och vindstilla mornar med fin dimma. Jag åkte till ett flackt område med ett flertal fristående träd. Dessa träd är inte intressanta att fotografera utan dimma eftersom bakgrunden förstör motiven. Tack vare dimman döljs den störande bakgrunden. Bilden nedan är fotograferad med 400 mm och det hade nog varit bättre med ett ännu längre teleobjektiv. Jag gillade fågeln som satt överst i det högra trädet.

I nedanstående bild försökte jag placera trädet på ett bra sätt i förhållande till bakgrunden. Min tanke var att skogsridån till vänster och träden till höger i bakgrunden skulle skapa en balans i bilden. Jag hade önskat få med något djur som en extra krydda i bilderna och kollade då och då om det skulle dyka upp något. Plötsligt anade jag en rörelse i riktning mot träden till höger. Det visade sig vara tre kronhjortar som sprang åt vänster i bild, hitom träden. De sprang som om de var skrämda av något och försvann snabbt in i ett buskage som inte syns i bilden på grund av dimman. Tänk om de hade stannat framför träden, då hade jag zoomat in träden i bakgrunden och fått djuren framför. Det hade nästan varit för bra. Men jag blev kompenserad morgonen efter vid samma ställe. Se längre ner i inlägget.

Solen började tränga igenom dimman och jag åkte en kort bit till en samling träd. Där försökte jag placera solen bakom träden för att få fina solstrålar i dimman. Allteftersom solen flyttade sig var jag tvungen att röra mig för att få så bra strålar som möjligt.

Då och då kom gäss flygande in mot slätten och jag zoomade ut för att få bilder med fåglarna över träden. De tre nedanstående bilderna tyckte jag blev bäst.

Morgonen efter att jag tog ovanstående bilder var förutsättningarna ungefär lika dana och jag åkte till samma område. När jag kom fram stod en råbock väldigt fint vid ett träd. Det var nästan för bra för att vara sant, men dumt nog låg kameran i bagaget. Jag körde bilen en bit till, stannade och hämtade kameran i bagaget så fort jag kunde, fullt medveten om att i nittionio fall av hundra står inte ett djur kvar när man kommer tillbaka. Snabbade mig att göra inställningar på kameran, vände bilen, rullade ned rutan och körde tillbaka. Råbocken stod kvar!!!

Två dagar senare var det fortfarande dimmigt på morgonen och med bilen letade jag efter älgar i dimman. På en åker betade en ko med sina två kalvar.

Efter ett tag tätnade dimman och det gick nätt och jämt att se älgarna. Autofokusen fungerade inte, därför stängde jag av den och försökte fokusera manuellt. Bilderna nedan är omvandlade till svartvitt med hjälp av Silver Efex Pro 2 och med inställningar som lyfter fram konturerna av älgarna.

När dimman började lätta fick jag plötsligt syn på en ung räv som låg ned på en sidoväg. Det var alldeles intill ett hus och först trodde jag det var en katt. Efter en stund reste sig räven och gick en bit bortåt på vägen.

Ännu en ny morgon i dimma, några dagar senare, gav inga bilder på djur. Det blev bara en bild på soluppgång i dimma.

Film om vildsvin

För några år sedan ville jag variera mig lite och under två års tid filmade jag bland annat vildsvin. Det resulterade i en trettio minuter lång film som bara handlar om vildsvin. I menyn under ”Film” hittar du den.

Misstag i samband med fotografering

När man har fotograferat under så lång tid som jag har gjort, i cirka fyrtiofem år, då har man gjort många misstag. Jag trodde jag hade gjort alla missar som går att göra men så var tydligen inte fallet. För två veckor sedan, när jag kom fram till min fotodestination, fanns inte stativet med i bagaget. Någon hade glömt det hemma. Jag fotar nästan alltid med stativ och det var nära att jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Men jag tänkte igenom situationen och kom då fram till att det fanns ett ställe där det nog skulle gå att lägga ryggsäcken på en sten med teleobjektivet ovanpå säcken. Samtidigt borde jag vara skymd av stenen. Sagt och gjort. Jag travade iväg med teleobjektivet i näven. Efter ett tag blev det tungt att bära och jag skiftade hand. Som jag saknade att lägga upp stativet med objektivet över axeln.

Framme vid stenen gjorde jag som jag tänkt. Sedan satt jag där hela dagen. I området cirkulerade en galt, en sugga med endast en kulting och två suggor med sju kultingar. Ett par gånger öste regnet ner. Min nya kamera vars autofokus slår min gamla med hästlängder hade emellertid svårt att fokusera på vildsvin i ösregn. Där finns det utvecklingspotential eller så finns det någon bättre inställning på kameran som jag inte har lärt mig än.

Fotografera tallar i dimma

Under den här tiden på året brukar förutsättningarna för morgondimma vara goda. Oftast behöver det vara vindstilla och temperaturen bör krypa ner mot 10 grader. I söndags morse var det en fin dimma i mellersta Halland där vår sommarstuga ligger. Först åkte jag till en utsiktsplats där man ser ut över stora åkerarealer men strax innan jag kom fram minskade dimman och därför återvände jag till en liten öppen mosse i skogen några kilometer inåt landet. Där låg dimman kvar ända fram till klockan halv tio innan solen till slut bröt igenom. Tack vare det var ljuset bra under lång tid innan dimman försvann. Helst hade jag velat fotografera djur men Halland är så fattigt på vilda djur att det oftast är bortkastad tid att ens försöka. Istället valde jag tallar som motiv på en öppen mosse och dimman hjälpte till att separera träden från bakgrunden.

I motivet nedan hittade jag antal tallar tallar som bildade en enhet. Jag tyckte inte om den lilla björken i förgrunden och helst hade jag velat placera den mellan två tallar. Men jag prioriterade istället att låta två av tallarna till vänster dölja två björkstammar i bakgrunden.

Dimman minskade och ökade om vartannat under flera timmar vilket också påverkade motiven. Det hade stor betydelse om jag rörde mig närmare eller längre från tallarna. Dessutom gällde det att inte vara lat utan röra sig i sidled för att hitta bra bakgrund eller en viss form på tallarna.

Fjortontaggare

Under ett antal veckor har jag lagt mycket tid på fotografering av älg och speciellt på en tjur med fjorton taggar. Älgtjuren visade sig vid två tillfällen. Första gången jag såg den var från bilen och den var tillsammans med två andra tjurar, en sjutaggare och en femtaggare. Andra gången satt jag i kanten av en havreåker och då gick den på ett hygge långt bort tillsammans med de andra två tjurarna samt en ko men den gick inte ut på åkern. Nedanstående två bilder är fotade från bilen och den sista av de två är kraftigt beskuren.

En morgon stod en ensam kviga eller ko på åkern men inga tjurar syntes till.

Flest gånger har jag suttit vid ett hygge intill en åker samt vid två olika öppna mossar som låg nära åkern med den eftertraktade maten. Den finaste miljön var så klart mossarna men även hygget var en, i mitt tycke, finare miljö än en åker. En morgon var det fin dimma på mossarna och när dimman lättade glänste växtligheten likt silver i motljuset. Nedanstående bilder är fotograferade med någon timmes mellanrum. Tänk om fjortontaggaren hade varit så snäll och klivit ut bland tallarna den gången.

En morgon när jag suttit vid den ena mossen i två timmar utan att se något bestämde jag mig för att smyga över till den andra mossen. När jag hade gått tjugo meter reste sig plötsligt en kviga i bortre delen av den öppna delen av mossen. Vi stod sen ett tag och tittade på varandra innan hon gick in i skogen. Hon måste ha legat där när jag smög ut till mossen. Det var enda gången jag såg en älg på någon av mossarna trots att jag att var säker på att älgtjurarna måste ha hållit till alldeles i närheten.

En kväll när jag satt utmed en åkerkant och väntade, klev plötsligt en vit dovhjort ut på åkern framför mig.

En morgon när jag hade gett upp och var på väg till bilen fick jag syn på en råget som kom gående åt mitt håll på ett hygge. Jag hukade mig ner och hoppades att hon skulle komma fram vid skogsvägen där jag satt. Efter en stund dök hon upp och studerade mig en kort stund innan hon försvann in i buskarna på hygget.

När all älgmat hade skördats i området åkte jag ändå dit en morgon för inte så länge sedan. Halvvägs fick jag syn på två älgar som åt havre på en liten plätt som ännu inte var slagen. Det var en ko och en liten sextaggare, förmodligen den minsta sextaggare jag har sett.

Jag var besviken över att jag inte lyckades få en bra bild på den fina fjortontaggaren eftersom min känsla var att chanserna var goda. Men så blev det tyvärr inte, trots att jag satsade mycket tid och dessutom skrämde jag, mig veterligen, inte tjurarna vid något tillfälle.

Vildsvin ur ett grodperspektiv

En försommar morgon, tidigare i år, vandrade jag omkring i vildsvinsskogen. På marken växte gröna vackra ormbunkar och plötsligt rusade ett yrvaket vildsvin upp ur vegetationen samtidigt som det gav ifrån sig ett grymtande. Snabbt sjönk jag ner på knä. Djuret stannade efter bara fem meter och då förstod jag att det hade sovit gott och inte riktigt hade koll på vad det var som hade stört dess morgonsömn. Till höger om oss löpte en liten brant och efter ett tag rundade vildsvinet branten och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Jag riktade in objektivet mot ett ställe ovanför stupet och väntade. Plötsligt syntes djuret men inte där jag hade hoppats på. Det tittade ner på mig och var så pass nära att varje rörelse från min sida hade resulterat i ett flyende vildsvin. Därför fanns inget annat alternativ än att sitta blick stilla och vänta. Vildsvinet försvann igen ur min åsyn och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Så dök det upp igen och på rätt plats denna gång. När vildsvinet hörde ljudet från kameran vände det om kom inte tillbaka.

När jag reste mig upp fick jag syn på ytterligare ett vildsvin som troligtvis hade legat en liten bit bortom branten. Efter ett bra tag lade det sig ner och jag övervägde om det skulle finnas någon möjlighet till fler vildsvinsbilder. Jag kom fram till att mina chanser var väldigt små och då valde jag att långsamt ta mig tillbaka samma väg jag kommit ifrån. Det vildsvinet fick sova vidare.