PAng Foto – May the light be with You
På sommaren kan det bildas dimma sent på kvällen över vissa öppna områden. Den verkar främst uppstå över åkrar där det växer gräs och över ängar. Åkrar där det växer olika sädesslag verkar inte vara lika bra. Här om kvällen tog jag en tur med bilen och på ett ställe betade ett rådjur där det hade bildats dimma. Autofokusen fungerade inte på grund av mörkret och jag ställde därför in skärpan manuellt.
Bland artisterna på Fjordfestivalen i Uddevalla var det Newkid som jag hade lyssnat mest på i förväg. Det var också hans musik jag gillade bäst, framför allt hans ballader. Han var dock inte lika intressant att fotografera. Dels hade han inga musiker och uppträdde helt själv på scenen. Dels var ljussättningen nästan hela tiden sådan att hans ögon knappt syntes. Ljuset kom snett bakifrån och uppifrån vilket skapade mycket mörka skuggor runt ögonen.
I mitt tidigare inlägg med bilder på Hanna Ferm skrev jag om hur hon använde sitt hår på ett fint sätt och hur det gick att utnyttja bildmässigt. På en mindre scen, på torget i Uddevalla, spelade bandet Recoil. De hade utvecklat hårviftarkonsten till fulländning. En stor mängd restaurangbesökare och en skara trogna fans kunde njuta av deras melodier. Tyvärr kom jag till torget när endast två låtar återstod men jag hann ändå med att fota lite grann.
Nu har det varit bilder på artister i två inlägg och jag har fler bilder från Fjordfestivalen. Men jag sticker emellan med ett inlägg innehållande naturbilder från en biltur, en sen kväll, i slutet av juni. Jag letade efter något ställe där det gick ut älgar på sädesåkrar och plötsligt stod en kviga alldeles intill vägen vid ett igenvuxet hygge med främst björksly som hon åt av. När jag stannade bilen gick hon in bakom ett buskage men hon stannade där och efter ett tag kom hon fram och kikade lite nyfiket. Hon kom nära och jag hade svårt att få med hela ansiktet samt öronen i bild.
Efter ett tag gick hon lite längre från vägen och på grund av tät växtlighet försvann hon ur sikte. Då åkte jag vidare.
Sedan syntes inga djur till förrän det var nästan helt mörkt. Då stod en råbock på en äng och käkade. Med hjälp av högt iso gick det att fotografera men kvaliteten på bilderna blev ganska dåliga.
När det var dags för hemfärd kom en fin fullmåne upp över horisonten. Jag letade efter någon bra förgrund och tiden var knapp innan ljuset på månen skulle bli för starkt. Jag hittade en lada och ett hus som fick fungera som förgrunder. Om man ska lyckas med bilder på månen när den är nära horisonten bör man kolla i förväg när och var den går upp för att i god tid hinna hitta en riktigt bra förgrund. Det finns bra appar till hjälp men jag har hittills inte varit tillräckligt intresserad av mån-fotografering för att lägga tid och energi på detta. Mina bilder på månen kommer därför till av rena tillfälligheter.
På Fjordfestivalens andra dag inledde Hanna Ferm med ett bra uppträdande. Hon använde armar och fingrar på ett uttrycksfullt sätt vilket gjorde det extra kul att fota henne. Det gav en fin variation i bilderna. Några gånger snurrade hon runt så hennes långa hår for runt henne och då gällde det att fota med korta slutartider.
Nyligen genomfördes den tre dagar långa Fjordfestivalen i Uddevalla och bland annat uppträdde ett antal bra artister. Först ut på torsdagskvällen var Greczula. Han började spela klockan åtta och höll på i ungefär en timme. Då var det fortfarande dagsljus vilket gjorde att det räckte med iso 800-1000 för att få korta slutartider.
För några veckor sedan gick jag på en skogsbilväg in mot ett öppet område med fristående träd. Gräset hade börjat spira och förhoppningsvis kunde det locka till sig djur. Framme vid mitt mål fick jag syn på rumpan av en kronhjort. Försiktigt satte jag ned stativet och i samma ögonblick skymtade jag en råget lite längre bort som sprang mot skogsbrynet. Geten hade sett mig och det gjorde hjorten orolig även om den inte förstod varför geten fick så bråttom. Sakta rörde sig kronhjorten bortåt, ivrigt spanande efter någon fara.
Den stannade till framför en ek som blev en fin bakgrund. Då syntes ytterligare två hjortar till vänster om mig. Även de drog sig bortåt. Alla tre försvann in i skogen.
Jag gick sakta framåt och snart fick jag syn på en råbock till höger om mig. Jag kunde smyga fram till en gran utan att bli sedd och där satte jag mig ned och hoppades på att bocken skulle komma åt mitt håll. Efter ett tag skymtade jag kronhjortarna i bortre delen av det öppna området. De hade tydligen bestämt sig för att det inte var någon fara. De betade fram och tillbaka ett tag och sedan gick en av dem rakt emot mig. Mellan mig och hjorten fanns en slänt och det det skulle bli jättefint om hjorten kom upp för slänten. Den fortsatte mot mig och försvann bakom krönet. När som helst skulle den dyka upp och jag skulle få en kanonbild. Men istället kom råbocken gående framför en buske. Då insåg jag att kronhjorten hade vikit av åt höger, bakom slänten, där den förmodligen hade stört bocken som därför gick åt mitt håll.
Efter en stund kom även de två andra hjortarna gående rakt emot mig men de följde i den första hjortens spår och efter att de försvunnit bakom krönet syntes de inte mer.
Sveriges Nationaldag firades traditionsenligt i Regementsparken i Uddevalla. Det bjöds bland annat på tal, musikkår och militärmarsch.
Igår åkte jag en sväng med bilen på morgonen och fotograferade rådjur. Klockan ringde 03:45 och efter 20 minuter satt jag i bilen. Strax utanför Uddevalla dök det första rådjuret upp, en liten bock med basthuden kvar på hornen. Så fort jag såg den tryckte jag på knappen för sidorutan, med anledning av att rutan väsnades när den åkte ner, behövde den vara nere innan elbilen stod still och bilen var helt tyst. Jag stannade bilen så att bocken syntes i ett gatt mellan högt gräs. Jag placerade bocken ungefär enligt tredjedelsregeln och skippade skogen i bakgrunden till förmån för gula smörblommor i förgrunden. På så sätt fick jag gula blommor både framför och bakom honom.
Efter ytterligare ett par kilometer dök nästa modell upp. Det var en get med en stor gravidmage. Hon stod också på en äng med smörblommor och jag valde att placera djuret i ena hörnet av bilden och på så sätt göra bilden lite mer intressant och inte så statisk.
Sedan körde jag ungefär en mil innan en fin bock stod snyggt i högt gräs. Några rådjur syntes på vägen dit men de stod långt från vägen. Alldeles intill vägen växte en del buskar och det fanns en öppning där rådjuret syntes bra. Jag placerade bocken nästan mitt i bild med oskarpa buskar som ramade in den på vänster och höger sida. Jag var annars beredd på att försöka fota genom buskaget, ifall det inte funnits en öppning, vilket ibland kan bli intressanta bilder. Svårigheten då är att lyckas få skärpa på ett djur genom växtligheten. Dessutom vill jag helst att minst ett öga ska synas tydligt.
I slutet av bilturen blev det även en bild på en morgontrött häst vars grå färg matchade fasaden på en fint sätt.
Väl hemma igen blev det först frukost och sedan sängen.
Norr om Högsäter ligger Tångelanda. Där klev jag av buss 730 från Uddevalla och påbörjade min vandring. Efter tre kilometers promenad på asfalterad väg låg en camping vid norra delen av Ragnerudsjön och där passerade Kroppefjällsleden. Jag följde leden österut mot Kroppefjälls naturreservat. Det var cirka två kilometer till reservatgränsen, mestadels på småstigar. Området var ganska kuperat med några småsjöar, bland annat Nedre Stocketjärnen.
På några ställen var det fin skog men mestadels var det som vanligt fula spår efter skogsindustrin.
Nedanstående motiv hittade jag i branten ner mot sjön Stora Kvarndådet.
Väl inne i reservatet fortsatte min vandring på Kroppefjällsleden mot dagens mål, sjön Stora Husemadtjärnet.
Vid sjön låg tyvärr ett vindskydd men som tur var fanns det ingen där. Tvärs över sjön från vindskyddet sett hittade jag en någorlunda plan liten plätt där mitt enmanstält fick plats.
Utmed sjön fanns det några fina döda tallar. Jag gick runt och fotade en stund i omgivningarna på kvällen. Skogen är ung och med få inslag av gamla eller döda träd. Kroppefjäll var till stora delar skoglös under 1800-talet och den nuvarande skogen uppkom i början av 1900-talet.
Min fotoutrustning bestod av systemkamera med ett objektiv 24-105/4, resestativ, trådutlösare, tre batterier samt ND- och polarisationsfilter.
Efter en god natts sömn och frukost fortsatte min vandring norrut till Lilla Husemadtjärnet där jag lämnade Kroppefjällsleden och gick en stig österut mot Örlevattnet. Precis öster om Lilla Husemadtjärnet gjorde stigen en krök och passerade över en långsmal mosse. Där hade någon kapat drygt tio tallar med motorsåg vilket var en mycket tråkig syn och väldigt märkligt eftersom det var inne i reservatet.
När jag började skymta Örlevattnet mellan trädstammarna lämnade jag stigen och gick söderut i stiglös terräng. Jag passerade ett område med många lågväxande tallar, en annan typ av tall än den jag sett tidigare i reservatet. Innan jag skulle komma ut till leden igen stannade jag till vid en liten bäck och åt lunch. Jag hade med mig en vattenrenare för att kunna dricka vattnet från sjöar och bäckar utan att behöva värma upp det först.
Åter ute på leden igen mötte jag tre vandrare från Tyskland. Efter cirka en halv kilometer lämnade jag den överbefolkade leden och gick mot en mosse öster om sjön Lilla Amboln. Jag följde mossen utmed norra sidan fram till sjön. På höjden öster om sjön låg en del omkullfallna granar.
På höjden fanns en plats med utsikt över mossen söder om sjön. Där rastade jag ett tag och fotade bland annat en tall som stack upp ur ett buskage av gran. Ett tag drömde jag om en bild på en älg ute på den trädlösa mossen, den skulle i så fall ha blivit en jättebra miljöbild på älg. Men med tanke på hur fattigt Kroppefjällsreservatet var på vild djur hade jag förmodligen kunnat sitta där i ett helt år utan att skymta en endaste älg. Totalt kunde jag räkna till knappt tio spillningshögar från älg i reservatet under två dagar. Flertalet låg i utkanten av reservatet. Två tranor, en tjäder och noll däggdjur blev det magra resultatet.
Ett av ytterst få spår från älg i reservatet.
När vilorasten var slut styrdes kosan söderut mot Svingdalsberget. Några hundra meter norr om berget låg en liten göl. Jag gick över mossen som syns i nedanstående bild och kollade in gölen innan jag fortsatte till berget.
Av någon anledning hade jag fått för mig att Svingdalsberget skulle erbjuda en fin utsikt söder ut men där fanns ingen utsikt överhuvudtaget, bara ett röse på toppen.
Vid Måketjärnen, sydöst om Svingdalsberget, fanns en fin plats för tältet. -Ja, jag är medveten om den dåliga sträckningen av tältduken. Jag sträckte upp den innan det var dags att krypa in och sova.
Det blåste lite grann och sjön vill inte lägga sig spegelblank. Därför satsade jag min tid på fotografering av skogsmiljöer runt sjön.
Sista dagen lämnade jag Kroppefjällsreservatet och vandrade mot centrum i Högsäter, där skulle jag ta en buss hem till Uddevalla. Väl ute ur reservatet låg ett stort kalhygge och där gick två rådjur, de enda synliga djuren på hela vandringen. Jag passerade norr om Ålestugan samt genade över hyggen och genom skogen till norra delen av Bunesjön. Därifrån ledde skogsvägar nästan ända fram till Svarttjärnen i naturreservatet Ragnerudsjöns branter.
Vid Svarttjärnen låg en del omkullfallna granar och det blev till att sicksacka sig fram genom skogen till en liten led som gick åt sydväst, ner mot Ragnerudsjön.
Jag njöt av vandring i en riktig skog istället för granplantage och på hyggen.
Leden slutade vid campingen vid norra delen av sjön och därifrån blev det vandring på väg till Högsäter centrum.
Sammanfattningsvis var det en fin vandring med superbra vandringsväder, dåligt fotoväder och inga mygg eller knott.