Peter Angvarson Fotografi – PAng Foto – May the light be with You

Rådjur

Under våren och försommaren har jag fotograferat rådjur vid några tillfällen. Samtliga bilder i det här inlägget är tagna i samma område och från bil. Det bildmässiga resultatet har varierat mycket från gång till gång. Ett par gånger fick jag användbara bilder på flera olika djur och vid ett tillfälle inte en enda bild trots att jag såg sex olika individer. Det gäller att inte tappa sugen om man har haft en dålig morgon. Ju mer man är ute och fotograferar desto fler bra tillfällen blir det.

De tre bilderna nedan är fotograferade tidigt i våras då rådjuren fortfarande hade kvar en del av den grå vinterpälsen.

Vid ett tillfälle hade jag inte lyckats ta en enda bild men när jag skulle lämna området fick jag syn på en bock som gick inne i täta buskage och betade. Jag försökte ta en bild där endast ögat var synligt i grönskan och lyckades nästan. I den tredje bilden nedan hade jag önskat att lite mer av ögats nedre del varit fritt från skymmande blad.

Dessa bilder tog jag i lördags morse för en vecka sedan och nästa morgon gjorde jag ett nytt försök men lyckades inte ta en enda bild.

Glad Midsommar!

Vildsvin och mufflonfår

För några dagar sedan åkte jag ut för att fotografera djur. Väderprognosen visade på mulet väder under hela dagen och eftersom det inte skulle bli ett superljus vid soluppgången på grund av molnen valde jag att sätta klockan på fyra vilket var ungefär då solen gick upp. Strax före fem lämnade jag bilen och gick ut i skogen i kanten av en äng. Jag kollade lite extra mot skogsbrynet eftersom det ibland legat vildsvin där. Plötsligt for ett vildsvin upp och gav ifrån sig ett kort grymtande. Skit också. Att det skulle vara så svårt och upptäcka. Det syntes på dess beteende att vildsvinet var osäkert på faran och antagligen hade det sovit gott när jag kom gående. Jag gick sakta lite längre in i skogen men tillräckligt nära ängen för att fortfarande se djuret. Efter ett tag verkade vildsvinet vara övertygat om att det som hade väck upp det inte var något farligt och gick sakta tillbaka mot sin lega. Men halvvägs dit fick vildsvinet känna min vittring och då försvann det snabbt.

Så småningom kom jag fram till en öppen tallskog med god sikt men inga djur syntes till. Jag följde beståndsgränsen till tallskogen och gick i en lite tätare granplantage där jag inte syntes lika tydligt. Plötsligt reste sig en kronhind upp och gav ifrån sig ett skällande ljud. Inte heller hon visste vad det var hon hade sett. Hon gick åt höger och stannade flera gånger, ända tills hon fick min vittring och sen var hon borta på ett kick.

När jag rundat tallskogen gick jag genom en ung granplantage och det kändes som det inte var länge sedan det var ett hygge där. Tiden går alldeles för fort. Rätt som det var fångade en detalj mitt öga och vid närmare granskning visade det sig vara ett sovande vildsvin. Jag försökte komma lite närmare och då syntes ytterligare ett sovande vildsvin som låg med baken mot mig. Det visade sig finnas en matare med majs där de två vildsvinen höll till. En grangren hängde lite i vägen och jag kröp på knä några meter åt höger för att slippa problemet med grenen. Sedan fotade jag vildsvinen både med och utan solljus. Den där väderprognosen på YR som lovade mulet väder hela dagen stämde väldigt dåligt ty solen lyste mer och mer mellan glesa moln. Vildsvinen såg dock ut att njuta av solens värmande strålar. Två gånger gäspade det ena djuret annars hände inte så mycket.

Plötsligt hördes ett högt rasslande ljud och det sprutade ut majskorn åt alla håll från mataren. De bägge vildsvinen for upp och sprang till mataren med en fart som borde ha gjort en hundrameterslöpare grön av avund. Då kom även en sugga med en kulting springande från andra sidan mataren. Alla fyra smaskade i sig majskorn och jag fotade för glatta livet. Det var svårt att välja vilket djur som var bäst att fota och närmast mataren var marken väldigt tråkig eftersom den var sliten samt saknade växtlighet. Dessutom var jag tvungen att röra kameran med försiktighet för att inte skrämma djuren. De bästa bilderna blev de jag tog när vildsvinen var i utkanten av området där mataren stod eftersom miljön var finare där.

När all majs var uppäten försvann vildsvinen in i granplanteringen och jag smög vidare mot en mosse.

Mossen var bevuxen med tall. När skogen öppnade upp sig vid mossen stannade jag till för att kolla om något djur rörde sig ute på mossen. Efter ett tag tittade jag till höger om mig där växtligheten var lite tätare. Något såg precis ut som en rumpa på ett mufflonfår men min första tanke var att det måste ändå vara en stubbe. Jag kollade noga ett tag och kanske var det trots allt ett mufflon. Sakta vred jag objektivet åt höger och sänkte ned benen på stativet för att med kameran kunna se genom en glugg i växtligheten. Jo, det var en rumpa på ett mufflonfår och framför fåret låg ytterligare ett får ner på marken alldeles intill en tall. Det var två baggar och baggen som stod upp gick lite åt höger där den lade sig ner utom synhåll för mig. Mufflonfåret som låg ner intill tallen idisslade och samtidigt började knott bita mig i ansiktet, framför allt nära ögonen. Efter cirka en halvtimme somnade djuret och jag började överväga om alla svidande knottbett var värda att stå ut med.

Sovstunden blev som tur var inte lång och strax reste sig baggen upp och började klia sig mot tallstammen. Den började med halsen och skrubbade hela sidan mot baken. Sedan vände fåret huvudet åt vänster och gjorde samma sak med andra sidan.

Därefter gick den till en annan tallstam där den fortsatte kliandet ett tag för att sedan lägga sig ner igen. Nu syntes baggen inte längre och jag kunde smyga tillbaka åt samma håll jag kommit från utan att skrämma mufflonbaggarna. Det var skönt att slippa ifrån knotten.

Fotografering i skog när det blåser

Förra helgen var jag i sommarstugan i Halland. Vädret varierade mycket och en dag var det en kraftig byig vind. Vid ett liknande väder har jag tidigare fotograferat med långa slutartider i en bokskog som ligger vid en sjö. Jag åkte till samma skog och gick på andra ställen i skogen där jag inte gick förra gången. Jag letade efter motiv med mycket vegetation av bok och samtidigt något i motiven som var skarpt, det vill säga inte rörde sig när vindbyarna slog till. Nästan direkt hittade jag en gammal väg omgiven av unga bokträd med ett ymnigt lövverk. Där fick vägen utgöra den skarpa delen i motivet. För att få tillräckligt lång slutartid utnyttjade jag ett variabelt gråfilter.

Sedan provade jag med att använda bokstammar i motivet, både med och utan mark i bilderna.

Ett tag gick jag utmed ett surdrag och på en plats växte ett mycket vackert gräs i en liten öppning i skogen. Jag provade ett par olika vinklar och jag tycker att nedanstående vinkel blev bäst. Till skillnad mot ovanstående bilder där jag inväntade vindbyar, gjorde jag här tvärtom, inväntade lugnet mellan byarna för att inte få rörelse i gräset, vilket jag inte ville ha.

Sprintorientering – Herrestads AIF

För ett par veckor sedan fotograferade jag orientering. Det var först sprint med individuella klasser och sedan sprintstafett där lagen bestod av två tävlande som sprang två sträckor vardera.

Flertalet kontroller var placerade i ett campingområde men några kontroller satt i skogen. Jag hade i förväg fått veta några kontroller i skogen av banläggaren och jag besökte området med dessa först.

Orientering, DM, sprint, Bohuslän-Dal, 2025.

Jag provade långa slutartider, en del i kombination med samtidig zoomning av objektivet.

Sedan gick jag till målet och den sista kontrollen som satt väldigt fint med skog långt bort i bakgrunden. Tyvärr satt ett gulrött plastband mellan träden som visade löparna var upploppet mot mål var. Jag hade väldigt gärna velat flytta bandet lite åt höger så att det inte hade kommit med i bild men jag vågade inte göra det.

Det gick att välja ett utsnitt utan plastbandet och då få en bakgrund med tallar på närmre håll.

Under stafetten gick jag runt i campingområdet och hittade några kontroller där jag stannade till och tog bilder.

En fin sak med orientering är att man kan börja i tidig ålder och hålla på långt upp i åldrarna.

Tack till Herrestads AIF samt deltagare.

Vandring och fotografering på Madeira

Resdag

Vårt plan landade på Madeiras speciella flygplats mitt på dagen den 1:a mars. Start och landningsbanan var byggd på höga pelare alldeles intill havet och huvudvägen utmed kusten gick under flygplatsen.

När vi hade hämtat hyrbilen och gått igenom en lång lista av skador på bilens chassi, åkte vi till vårt hotell Duas Torres i huvudorten Funchal. Där gjorde vi oss hemmastadda, gick en kort promenad på den fina strandpromenaden och handlade mat. Som brukligt hade vi valt ett hotell med ett litet kök på rummet eftersom vi ville vara flexibla.

Jag hade med en systemkamera och ett 24-105 mm objektiv. Dessutom använde jag ett resestativ vilket jag oftast bar över ena axeln. Filmerna är tagna med mobil.

Vandringsdag 1

Den första dagen blev inte som vi hade planerat. Vi satt i bilen strax utanför den lilla byn Santo da Serra och väntade. Regnet vräkte ner och en kraftig vind slet och drog i träden. Efter drygt en timme gav vi upp och åkte till Funchal igen. Där solade vi vid poolen i en timme och sedan gick vi till centrum som låg cirka fyra kilometer från hotellet. Stadskärnan var ganska mysig med bland annat en gammal katedral, en gata med många fina dörrmålningar samt en trevlig park. Fotbollsspelaren Christiano Ronaldo är från Funchal och han hade ett museum vid hamnen. Bilder från Funchal kan du se i mitt förra inlägg.

Vandringsdag 2 – Porta de Sao Lourenco

Den östligaste delen av Madeira bestod av en lång udde med en ö. Det var ett vackert och öppet landskap med fina branter mot havet.

Porta de Sao Lourenco, Madeira, Portugal.

På klippväggarna fanns fina mönster som var intressanta att fotografera.

För att se och fotografera själva udden och ön längst ut var man tvungen att gå upp på en höjd dit det var förbjudet att gå. Nästan alla andra gick dit och det gjorde vi också.

Landskapet erbjöd många bra fotomöjligheter men tyvärr förstördes naturupplevelsen av den sjukt stora mängden människor. Vi hade varit på plats ganska tidigt och på tillbakavägen mötte vi massor av människor trots att vi var där under en månad som normalt sett brukade ha sämre väder och därför troligtvis inte var högsäsong.

Vandringsdag 3 – vattenfallen Lagoa do Vento och 25 Fontes vid Rabacal

Vi var bland de första bilarna när vi tidigt på morgonen parkerade vid Rabacal. Bilen visade på 5 plusgrader, regnet öste ner och en iskall vind rev och slet i bilen. Som tur var lugnade ovädret snart ner sig och vi travade iväg mot Rabacal. Efter två kilometer på en liten asfaltsväg nådde vi fram till Rabacal. Vi kollade in en stor skylt med information om lederna i området och fotade även av den med våra mobiler innan vi fortsatte mot det närmaste vattenfallet, Lagoa do Vento. När vi kom fram var vi helt själva vid vattenfallet vilket var skönt. Men det blåste kraftigt och regnade. Fotograferingen var kaosartad. Jag försökte skydda kameran med ett paraply samtidigt som jag skulle skydda paraplyet från vinden. Det yrde även runt vatten från fallet. Men tack vare allt regnandet var vattenfallet välfyllt.

Sedan gick vi samma led tillbaka en bit och tog en annan led mot vattenfallet 25 Fontes. Då började det dyka upp massor av andra vandrare. Skogen i området var extremt tät och definitivt ingen skog som lockade att springa orientering i.

Efter 25 Fontes hade vi tänkt ta en en annan led än den vi vandrade dit på men den leden var avstängd. Någon sådan information fanns inte på informationstavlan vid Rabacal och vad som var ännu sämre var att kartan på tavlan inte var uppdaterad med att man skulle gå en annan stig från fallet än den vi gick dit, detta för att inte möta alla dessa vandrade som bara vällde fram. Det kostade 3 euro per vandrare vilket borde inbringa stora summor varje dag men portugiserna hade inte ens bemödat sig med att uppdatera informationsskylten.

På hemvägen låg det snö på ett ställe och på eftermiddagen solade vi vid poolen.

Vandringsdag 4 – Levada Nova vid Santo da Serra

Vi parkerade nära en rondell utanför Santo da Serra och följde en asfalterad väg till kapellet Capela dos Cardais. Där kunde vi sedan följa Levada Nova västerut.

Vandringen gick mestadels i vacker skog och vi passerade några vägar. Precis före en av vägarna låg en damm där massor av grodor spelade för fullt.

På bilden nedan syns inte hur tvärbrant det var till vänster om det omkullfallna trädet. Där kunde vi inte gå.

Tyvärr var det få blomningar. Kanske var det för tidigt på säsongen men på några ställen kunde vi njuta av lite blomsterprakt.

Sista biten innan vi vände upp mot Santo da Serra gick vi in i en vacker dal där vi kunde blicka ut över trädkronorna nedanför oss.

Från dalen följde vi en brant led uppåt, cirka 250 meters stigning, till en asfalterad väg som ledde fram till rondellen där vår bil stod parkerad. Den dagens vandring blev 13,5 kilometer och vi såg inte någon annan vandrare, vilket kändes befriande. Dessutom var det trevligt att gå en runda istället för att vända och gå samma väg tillbaka.

Dag 5 – sovmorgon och en promenad in till Funchal

Under natten stormade det och regnade. Våra, samt övriga gästers stolar på balkongerna for omkring och förde ett himla oväsen. Det skulle fortsätta blåsa stark vind under dagen och därför tog vi en välbehövlig sovmorgon.

Vi solade vid poolen på förmiddagen. Där klämde vi in oss mot en vägg som gav lite lä för vinden. Vinden var så stark att den lyfte vatten från poolen och ibland fick vi en liten dusch med poolvatten över oss. Ingen trängsel vid poolen.

Efter lunch promenerade vi in till Funchal centrum, strosade runt där och tog bilder. Vi gick drygt tio kilometer.

Vandringsdag 6 – Ribeira Seca till Boca do Risco

För att köra till Ribeira Seca där vår vandring skulle börja åkte vi förbi byn och genom en tunnel. Efter tunnelns slut tog vi av och åkte tillbaka genom samma berg men i en mindre och äldre tunnel. Det fanns inte särskilt många parkeringsplatser i Ribeira Seca och de flesta var upptagna. Antagligen för att det var helg och de boende skulle inte till jobbet. Efter lite letande fann vi en plats och gick sen till levadan. Vädret växlade och skapade emellanåt ett dramatiskt ljus.

Vi följde levadan in i en dal och hade fin utsikt ner över den skogbeklädda dalen.

Vid Boca do Risco öppnade sig landskapet till en dramatisk kuststräcka. Vi vandrade väster ut till udden Ponta do Espigao och vände sedan tillbaka samma väg. Vi mötte endast ett fåtal andra vandrare.

I en trädgård hade ägaren varit kreativ och placerat ut diverse föremål. Det hela var fascinerande och såg lite makabert ut.

Vandringsdag 7 – Levada da Portela

Vid Levada da Portela fanns en stor parkeringsplats och utsikten mot berget Penha de Aguiia var magnifik.

Berget Penha de Aguiia vid Porta da Cruz.

Vandringsdag 8 – Boca da Corrida till Pico Grande

Vi parkerade först av alla bilar på en liten parkeringsplats vid Boca da Corrida. Där fanns en informationsskylt och på den stod bland annat att leden var avstängd efter 3,5 kilometer. Vi bestämde oss för att gå till avstängningen och vända.

Hela området hade brunnit 2024 och endast lite grönt hade kommit tillbaka efter branden vilket gav en lite ödesmättad känsla.

På flera ställen hade vi en fin utsikt över Curral das Freiras, Nunnornas dal.

Curral das Freiras från Boca da Corrida.

Vissa delar av leden låg i lä för vinden och på andra delar blåste det kraftigt. Väl framme vid avspärrningen tog vi några bilder och vände sedan tillbaka samma väg som vi kommit. Efter ett tag mötte vi två vandrare och när vi blickade tillbaka efter ett tag såg det ut som att de gick höger vid avspärrningen och fortsatte. Leden till Pico Grande gick till höger precis innan avspärrningen och var inte avstängd vilket vi hade trott. Då blev vi rådvilla, skulle vi vända tillbaka? Efter lite velande gjorde vi det. Tillbaka vid avspärrningen gick vi till höger och snett tillbaka en bit. Strax gick en avstickare till vänster som vi följde upp mot Pico Grande. Ett par hundra meter framåt blev det väldigt brant. Till en början fanns det vajer att hålla i men sedan kom ett läskigt parti utan vajer och vi bestämde oss för att vända.

Vandringsdag 9 – Queimadas till Caldeirao Verde

Planen var att gå till Caldeirao de Inferna, men leden var bommad vid vattenfallet Caldeirao. Det fanns ingen information på tavlorna vid parkeringen om att leden var avstängd. Parkeringen var stor och det var många turister som parkerade där. Parkeringsavgiften var 2 euro per timme och avgiften skulle betalas i en automat för sedlar i ett hus 150 meter från parkeringen. Det var en fin vandring utmed en levada och fin utsikt över en dal. I levadan simmade ett stort antal små öringar.

Vi gick genom några tunnlar och förbi ett fint vattenfall halvvägs. På tillbakavägen mötte vi många vandrare vilket var krångligt, särskilt i tunnlarna.

Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.

Caldeirao Verde, Queimadas, Levada do Caldeirao, Madeira.

Vandringsdag 10 – Pico do Arieiro och Parque Ecologico do Funchal

Vi visste i förväg att leden skulle vara stängd efter 1,2 kilometer men vi tyckte ändå att det var värt att besöka Pico do Arieiro. Vi anlände till en stor parkeringsplats strax efter solens uppgång och där stod då redan massor av bilar parkerade. Sedan gick vi en stig cirka 300-400 meter upp till Pico do Arieiro som låg på 1818 meters höjd. Där fanns redan massor av människor och vi började med att gå leden till avstängningen och tillbaka.

På bilden nedan fotograferar jag det storslagna landskapet i området vid Pico do Arieiro. Det var skönt med vantar i det kylslagna vädret.

Innan vi gick ner till bilen gick vi upp på själva toppen. Där fanns ett kösystem likt det som finns till Lisebergs attraktioner. Denna dagen användes det inte eftersom det antagligen var förhållandevis få besökare. På bilden nedan väntar jag på min tur att gå högst upp på toppen.

På stigen ned mot parkeringen fick vi syn på två mycket vackra fåglar av arten rödbent rapphöna.

På vägen till Funchal stannade vi till i ett stort område som hette Parque Ecologico do Funchal. Vi vandrade runt i skogen och fotade träd och njöt av avsaknaden på andra turister.

Vandringsdag 11 – Levada da Serra

Vi parkerade bilen strax väster om Sito das Quatro Estradas där Levada da Serra korsade väg 202. Sedan följde vi levadan åt nordväst och tog samma väg tillbaka. I början hade vi ett stort kalhygge till vänster om oss och till höger en jättestor nedlagd produktionsanläggning för höns, grisar eller liknande. Snart kom vi in i skog och den tog sedan lite olika skepnader. Vi passerade många fina träd.

På grunda av allt regnande var leden lite lerig på en del partier.

Vi mötte inga andra vandrare eller cyklister!

När vi hade handlat mat och var på väg till hotellet kom det in ett oväder.

Vandringsdag 12 – Levada da Central da Ribeira da Janela, Porto Moniz och Fanal

Vi började vår vandring från rekreationsområdet nära Lamaceiros som låg i den nordöstliga delen av Madeira. Levadan var stor och välfylld med vatten. Den första biten hade vi sällskap av två män och det visade sig att de skulle rensa bort skräp som fastnat i filtreringsgaller en bit bort utmed levadan. Det regnade lite till och från och efter regnet bildades små dimslöjor i dalen.

När vi närmade oss, Fonte do Bispo, stället där skulle vända passerade leden att vattenfall. På bilden ovan kan man se ett skydd mitt i vattenfallet där leden går. Leden kan anas i klippväggen till höger om skyddet. Till vänster om vattenfallet gick levadan genom en tunnel i berget.

På bilden nedan har min fru precis passerat under vattenfallet på tillbakavägen.

Efter inmundigande av en medhavd lunch åkte vi ned till Porto Moniz. Det var den byn som låg längst åt nordost på Madeira. På vägen stannade vi vid en fin utsiktsplats över Porto Moniz. Tack vare blåsten tryckte havet på ordentligt mot klipporna vid havet.

På kvällen åkte vi till Fanal och fotograferade de vackra träden som fanns där. Området var större än förväntat och även antalet lagerträd. Helst skulle det vara dimma vilket var vanligt men så var inte fallet när vi var där. Däremot regnade det ibland vilket var en fördel då det minskade antalet turister. Några korta stunder började dimma bildas men den försvann snart.

Sista hela dagen innan hemresa – Porta de Sao Lourenco

Det blev en slappardag med en tur till den östligaste delen av Madeira, Porta de Sao Lourenco. Vi fotade de fantastiska klipporna och jag hittade fina mönster på marken.

På bilden nedan väntade jag ett tag för att bara få med en eller två personer ovanpå klippan. Oftast stod det fler människor där.

Sammanfattningsvis var jag nöjd med resan trots regn varje dag och dessutom blåsigt. Växlande och framför allt molnigt väder var väldigt bra för fotografering av skog, träd och landskap. Vi kunde för det mesta sola 30 till 60 minuter varje dag vilket räckte och jag använde därför inte solskyddskräm.

Naturen och landskapet var mycket vackert med fina skogar, vattenfall och dramatiska berg. Eftersom de flesta vandringslederna följde levador var de svårt att hitta bra rundor. Vi vandrade oftast samma stigar tillbaka. Vissa leder var otroligt populära vilket var väldigt trist. Ännu värre var att så många leder var avstängda. Jag har aldrig varit med om att betala för att vandra en led och inte heller att så många leder varit avstängda samt dåligt underhållna. Som vandrande turist kände jag mig ovälkommen.

Rådjur

För några dagar sedan körde jag till ett ställe där det brukar finnas många rådjur. Senast jag var där var förra våren och jag undrade om det fortfarande skulle vara goda fotomöjligheter. Det var det glädjande nog. Jag fotade från bilen eftersom djuren var orädda för bilar. Den största delen av tiden spenderade jag tillsammans med en bock och en get med ett fjolårskid.

Så här års är inte rådjuren direkt till sin fördel. Vinterpälsen håller på att falla av och en del individer har päls som är påverkad av pälsätare, vilket är en fem millimeter lång lus och den lever som parasit på rådjuren.

I området fanns även några ensamma getter.

Grodor, paddor och spelglad tjäder

Förra helgen åkte jag till en sjö för att leta efter grodor och ormar. Tyvärr hittade jag inga ormar men i sjökanten fanns det gott om grodor och även paddor. Min tanke var att fota en groda som stack upp huvudet ovanför vattenytan från samma nivå som grodan och därför letade jag efter ett ställe där det skulle gå att ligga ner på magen med kameran på marken. En plan klippa intill vattnet fungerade utmärkt och dessutom fanns där flera grodor och paddor i vattnet intill klippan. Efter en halvtimme på mage med kameran på klippan gav jag upp. Åldern satte sina spår och min kropp pallade inte mer än så. Sedan satt jag på klippan och tittade på grodorna och paddorna samt en liten fisk som såg ut som en spigg. Solen sken och det var skönt i den värmande solen. Så småningom kom några grodor och paddor upp från bottnen och in över klippan. Jag tog bilder med mitt makro-objektiv rakt ner och snett uppifrån. Det blev inte den bilden jag hade hoppats på men det var en fin naturupplevelse. Mina kunskaper när det gäller grodor och paddor är högst bristfällig. Jag tror att bilden nedan är på en groda men är osäker på vilken art.

Detta gissar jag är en vanlig padda.

På hemvägen från sjön stannade jag till på ett ställe där jag fotade en tjäder för två år sedan. När jag gått genom området där den höll till förut, utan att se något, vände jag tillbaka mot bilen. Plötsligt stod tjädern framför mig och jag blev glatt överraskad. Han började omedelbart spela och det dröjde inte länge innan han sprang mot mig. Då reste jag mig snabbt upp och backade. Sen spelade han en kort trudelutt och gick åter igen till attack. När vi kom i utkanten av hans område gick jag i en cirkel för att komma in i området igen. Kom han för nära höll jag försiktigt ett av stativbenen mot hans bröst och då kunde han inte komma närmare. På så sätt var det ingen risk att han eller jag skulle bli skadad. Så länge jag inte snubblade och föll bakåt förstås, vilket jag lyckades undvika. Om jag backade lite för långt hände det att han istället för att gå flög rakt mot mig. Det gav lite extra puls eftersom han landade precis framför mig.

När jag kom hem och jämförde dagens bilder på tuppen med bilderna tagna för två år sedan insåg jag att han var mycket finare nu. För två år sedan hade tjädern varit i slagsmål. Han hade skador på hals, ögonbryn och stjärten. Med anledning av detta besökte jag honom även i torsdags morse. Men då hade tyvärr tuppen slagits och fjädrar saknades på halsen.

Efter ett tag tyckte jag mig höra ett svagt sisande ljud en bit bort i skogen. Det slutade och jag tänkte att det var nog något annat ljud. Men efter ytterligare en stund hördes ett tydligt tjäderspelande läte närma sig. En annan tupp spelade medan den gick mot oss. Så spännande, då skulle nog ”min” tupp öka sitt spelande. Tänk om det blev slagsmål. Jag satt stilla för att inte skrämma den nyanlända tuppen. Den var förmodligen inte lika spelglad och skulle säkert bli skrämd om den såg mig. Den nya tuppen stannade väldigt nära men jag kunde inte se den. Ljudet från den tuppen var mycket finare och till min förvåning blev ”min” tupp allt mer inaktiv. Till slut fällde han ner de ståtliga stjärtfjädrarna och började äta istället. Väldigt intressant och märkligt. Jag hade väntat mig en motsatt reaktion. Då började min gamla kropp klaga över stillasittandet och jag reste mig försiktigt. Då slutade den andra tuppen spela tvärt och därefter hördes den inte mer. Tjädern måste ha sett mig men den flög inte iväg, det hade hörts.

Jag försökte mig på lite motljusbilder. Om jag hade backat lite och fått med mer av utandningsluften över tuppens huvud, då hade bilderna blivit bättre.

Dagen efter hade jag ganska mycket träningsvärk i sätesmuskeln och låren. Det hade blivit många snabba knäböj med stativ och kamera dagen innan.

Funchal på Madeira

Jag och min fru kom nyligen hem från en två veckor lång resa till Madeira. Planen var att vandra på morgnarna och förmiddagarna, slappa vid poolen på eftermiddagarna och avsluta dagarna med ett restaurangbesök. Vi bodde i utkanten av huvudorten Funchal, fyra kilometer från centrum. Vid två tillfällen tog vi en promenad in till de centrala delarna. Jag passade såklart på att fota lite av gatulivet. Jag gillar gatufoto men är lite för feg och det blev bilder därefter. Hundar var enkla motiv, de protesterade inte och frågade inte varför de blev fotograferade.

Fotografer var ett annat motiv som jag vågade mig på. De höll på med samma sak som jag och kändes inte lika farliga.

Det blev även en del bilder på människor som satt ner på olika ställen.

Till sist en bild på människor som var för upptagna för att lägga märke till mig. Det var endast den yngste i sällskapet som såg mig och han verkade känna sig säker bakom sina solglasögon.

Lite frostigt

I en och en halv vecka har jag varit sjuk och hållit mig inomhus. Men idag kände jag mig bättre och tog en efterlängtad tur med kameran. I morse låg dimman tät i Uddevalla och jag tänkte att det skulle kunna bli fint vid Uddevallabron när dimman lättade. Enligt väderprognosen skulle solen skina från bar himmel nästan hela dagen. Efter en ultrasnabb frukost åkte jag iväg och hoppades på att dimman inte skulle hinna lätta innan jag kom på plats vid bron. Som tur var låg dimman fortfarande tät när jag kom fram till bron vid åttatiden. Min oro visade sig dock vara helt obefogad eftersom dimman lättade först vid klockan ett.

Tack vare dimman och minusgrader bildades frost på träden. Jag använde ett teleobjektiv med zoom. Till det första motivet som låg i skugga zoomade jag till 400 mm. Jag överexponerade för att lyfta fram den vita frosten och i efterbehandlingen har jag ökat på det ljusa i bilden för att få fram frosten ytterligare.

De andra motivet var solbelyst med en mörk bakgrund. Jag var tvungen att underexponera lite för att inte bränna ut högdagrar och i efterbehandlingen har jag ökat det ljusa i tallarna samt mörkat ner skuggorna vilket lyfte fram tallarna mot den mörkare skogen i bakgrunden. Här använde jag en brännvidd på 260 mm.

Äntligen motiv med is

Det var länge sedan det frös till här i Bohuslän och samtidigt var snöfritt. Dessutom måste det inträffa en dag när jag är ledig från jobbet. Men för knappt tre veckor sedan hände det och för min del var det mycket efterlängtat. Jag spenderade en hel dag där jag letade efter ismönster. Många bilder blev det, förmodligen på grund av att det var så länge sedan jag hade möjlighet till fotografering av motiv med is.