Peter Angvarson Fotografi – PAng Foto – May the light be with You

Kronhjort och rådjur

För några veckor sedan gick jag på en skogsbilväg in mot ett öppet område med fristående träd. Gräset hade börjat spira och förhoppningsvis kunde det locka till sig djur. Framme vid mitt mål fick jag syn på rumpan av en kronhjort. Försiktigt satte jag ned stativet och i samma ögonblick skymtade jag en råget lite längre bort som sprang mot skogsbrynet. Geten hade sett mig och det gjorde hjorten orolig även om den inte förstod varför geten fick så bråttom. Sakta rörde sig kronhjorten bortåt, ivrigt spanande efter någon fara.

Den stannade till framför en ek som blev en fin bakgrund. Då syntes ytterligare två hjortar till vänster om mig. Även de drog sig bortåt. Alla tre försvann in i skogen.

Jag gick sakta framåt och snart fick jag syn på en råbock till höger om mig. Jag kunde smyga fram till en gran utan att bli sedd och där satte jag mig ned och hoppades på att bocken skulle komma åt mitt håll. Efter ett tag skymtade jag kronhjortarna i bortre delen av det öppna området. De hade tydligen bestämt sig för att det inte var någon fara. De betade fram och tillbaka ett tag och sedan gick en av dem rakt emot mig. Mellan mig och hjorten fanns en slänt och det det skulle bli jättefint om hjorten kom upp för slänten. Den fortsatte mot mig och försvann bakom krönet. När som helst skulle den dyka upp och jag skulle få en kanonbild. Men istället kom råbocken gående framför en buske. Då insåg jag att kronhjorten hade vikit av åt höger, bakom slänten, där den förmodligen hade stört bocken som därför gick åt mitt håll.

Efter en stund kom även de två andra hjortarna gående rakt emot mig men de följde i den första hjortens spår och efter att de försvunnit bakom krönet syntes de inte mer.

Sveriges Nationaldag

Sveriges Nationaldag firades traditionsenligt i Regementsparken i Uddevalla. Det bjöds bland annat på tal, musikkår och militärmarsch.

Tre rådjur och en häst

Igår åkte jag en sväng med bilen på morgonen och fotograferade rådjur. Klockan ringde 03:45 och efter 20 minuter satt jag i bilen. Strax utanför Uddevalla dök det första rådjuret upp, en liten bock med basthuden kvar på hornen. Så fort jag såg den tryckte jag på knappen för sidorutan, med anledning av att rutan väsnades när den åkte ner, behövde den vara nere innan elbilen stod still och bilen var helt tyst. Jag stannade bilen så att bocken syntes i ett gatt mellan högt gräs. Jag placerade bocken ungefär enligt tredjedelsregeln och skippade skogen i bakgrunden till förmån för gula smörblommor i förgrunden. På så sätt fick jag gula blommor både framför och bakom honom.

Efter ytterligare ett par kilometer dök nästa modell upp. Det var en get med en stor gravidmage. Hon stod också på en äng med smörblommor och jag valde att placera djuret i ena hörnet av bilden och på så sätt göra bilden lite mer intressant och inte så statisk.

Sedan körde jag ungefär en mil innan en fin bock stod snyggt i högt gräs. Några rådjur syntes på vägen dit men de stod långt från vägen. Alldeles intill vägen växte en del buskar och det fanns en öppning där rådjuret syntes bra. Jag placerade bocken nästan mitt i bild med oskarpa buskar som ramade in den på vänster och höger sida. Jag var annars beredd på att försöka fota genom buskaget, ifall det inte funnits en öppning, vilket ibland kan bli intressanta bilder. Svårigheten då är att lyckas få skärpa på ett djur genom växtligheten. Dessutom vill jag helst att minst ett öga ska synas tydligt.

I slutet av bilturen blev det även en bild på en morgontrött häst vars grå färg matchade fasaden på en fint sätt.

Väl hemma igen blev det först frukost och sedan sängen.

Vandring på Kroppefjäll i Dalsland

Norr om Högsäter ligger Tångelanda. Där klev jag av buss 730 från Uddevalla och påbörjade min vandring. Efter tre kilometers promenad på asfalterad väg låg en camping vid norra delen av Ragnerudsjön och där passerade Kroppefjällsleden. Jag följde leden österut mot Kroppefjälls naturreservat. Det var cirka två kilometer till reservatgränsen, mestadels på småstigar. Området var ganska kuperat med några småsjöar, bland annat Nedre Stocketjärnen.

Nedre Stocketjärnen, Kroppefjäll, Dalsland.

På några ställen var det fin skog men mestadels var det som vanligt fula spår efter skogsindustrin.

Nedanstående motiv hittade jag i branten ner mot sjön Stora Kvarndådet.

Väl inne i reservatet fortsatte min vandring på Kroppefjällsleden mot dagens mål, sjön Stora Husemadtjärnet.

Stora Husemadtjärnet, Kroppefjäll, Dalsland.

Vid sjön låg tyvärr ett vindskydd men som tur var fanns det ingen där. Tvärs över sjön från vindskyddet sett hittade jag en någorlunda plan liten plätt där mitt enmanstält fick plats.

Tältplats vid Stora Husemadtjärnet, Kroppefjäll, Dalsland.

Utmed sjön fanns det några fina döda tallar. Jag gick runt och fotade en stund i omgivningarna på kvällen. Skogen är ung och med få inslag av gamla eller döda träd. Kroppefjäll var till stora delar skoglös under 1800-talet och den nuvarande skogen uppkom i början av 1900-talet.

Min fotoutrustning bestod av systemkamera med ett objektiv 24-105/4, resestativ, trådutlösare, tre batterier samt ND- och polarisationsfilter.

Efter en god natts sömn och frukost fortsatte min vandring norrut till Lilla Husemadtjärnet där jag lämnade Kroppefjällsleden och gick en stig österut mot Örlevattnet. Precis öster om Lilla Husemadtjärnet gjorde stigen en krök och passerade över en långsmal mosse. Där hade någon kapat drygt tio tallar med motorsåg vilket var en mycket tråkig syn och väldigt märkligt eftersom det var inne i reservatet.

Fällda tallar öster om Lilla Husemadtjärnet, Kroppefjälls naturreservat, Dalsland.

När jag började skymta Örlevattnet mellan trädstammarna lämnade jag stigen och gick söderut i stiglös terräng. Jag passerade ett område med många lågväxande tallar, en annan typ av tall än den jag sett tidigare i reservatet. Innan jag skulle komma ut till leden igen stannade jag till vid en liten bäck och åt lunch. Jag hade med mig en vattenrenare för att kunna dricka vattnet från sjöar och bäckar utan att behöva värma upp det först.

Åter ute på leden igen mötte jag tre vandrare från Tyskland. Efter cirka en halv kilometer lämnade jag den överbefolkade leden och gick mot en mosse öster om sjön Lilla Amboln. Jag följde mossen utmed norra sidan fram till sjön. På höjden öster om sjön låg en del omkullfallna granar.

På höjden fanns en plats med utsikt över mossen söder om sjön. Där rastade jag ett tag och fotade bland annat en tall som stack upp ur ett buskage av gran. Ett tag drömde jag om en bild på en älg ute på den trädlösa mossen, den skulle i så fall ha blivit en jättebra miljöbild på älg. Men med tanke på hur fattigt Kroppefjällsreservatet var på vild djur hade jag förmodligen kunnat sitta där i ett helt år utan att skymta en endaste älg. Totalt kunde jag räkna till knappt tio spillningshögar från älg i reservatet under två dagar. Flertalet låg i utkanten av reservatet. Två tranor, en tjäder och noll däggdjur blev det magra resultatet.

Tallstam och gran vid sjön Lilla Amboln.

Ett av ytterst få spår från älg i reservatet.

När vilorasten var slut styrdes kosan söderut mot Svingdalsberget. Några hundra meter norr om berget låg en liten göl. Jag gick över mossen som syns i nedanstående bild och kollade in gölen innan jag fortsatte till berget.

Öppen mosse nordost om Svingdalsberget, Kroppefjäll, Dalsland.

Av någon anledning hade jag fått för mig att Svingdalsberget skulle erbjuda en fin utsikt söder ut men där fanns ingen utsikt överhuvudtaget, bara ett röse på toppen.

Fotografen vid röse på Svingdalsberget, Kroppefjäll, Dalsland.

Vid Måketjärnen, sydöst om Svingdalsberget, fanns en fin plats för tältet. -Ja, jag är medveten om den dåliga sträckningen av tältduken. Jag sträckte upp den innan det var dags att krypa in och sova.

Tältplats vid Måketjärnen, Kroppefjäll, Dalsland.

Matlagning vid Måketjärnen, Kroppefjäll, Dalsland.

Det blåste lite grann och sjön vill inte lägga sig spegelblank. Därför satsade jag min tid på fotografering av skogsmiljöer runt sjön.

Tallskog och blåbärsris vid Måketjärnen, Kroppefjäll, Dalsland.

Sten med mossa vid Måketjärnen, Kroppefjäll, Dalsland.

Sista dagen lämnade jag Kroppefjällsreservatet och vandrade mot centrum i Högsäter, där skulle jag ta en buss hem till Uddevalla. Väl ute ur reservatet låg ett stort kalhygge och där gick två rådjur, de enda synliga djuren på hela vandringen. Jag passerade norr om Ålestugan samt genade över hyggen och genom skogen till norra delen av Bunesjön. Därifrån ledde skogsvägar nästan ända fram till Svarttjärnen i naturreservatet Ragnerudsjöns branter.

Blomma på skogsväg, Kroppefjäll, Dalsland.

Vid Svarttjärnen låg en del omkullfallna granar och det blev till att sicksacka sig fram genom skogen till en liten led som gick åt sydväst, ner mot Ragnerudsjön.

Svarttjärnen i Ragnerudsjön naturreservat, Kroppefjäll, Dalsland.

Jag njöt av vandring i en riktig skog istället för granplantage och på hyggen.

Lågor vid Svarttjärnen, Kroppefjäll, Dalsland.

Kroppefjällsleden genom Ragnerudsjöns branter naturreservat.

Vägen mellan Ragnerudsjön och Sågekullen. Kroppefjällsleden, Dalsland.

Leden slutade vid campingen vid norra delen av sjön och därifrån blev det vandring på väg till Högsäter centrum.

Sammanfattningsvis var det en fin vandring med superbra vandringsväder, dåligt fotoväder och inga mygg eller knott.

Tallskog

När jag var i Halland för några veckor sedan passade jag på att besöka en tallskog. Tyvärr var det väldigt torrt och soligt. Jag tror att marken kan bli mer intressant efter en period med regn eftersom det växte en del mossa på den. Nu var mossan torr och blek i färgerna. Skogen kan nog bli riktigt fin en disig eller dimmig höstdag. Jag valde att göra bilderna svartvita på grund av det tråkiga solljuset.

Bohuslunken 2026

På påskdagen arrangerade vi i Uddevalla Orienteringsklubb tävlingen Bohuslunken. Jag började dagen med att sätta ut tio kontroller och det regnade hela tiden. Sedan åkte jag hem och bytte kläder, varenda plagg var blött trots att jag använt regnkläder. Under tävlingen fotograferade jag först lite vid starten och därefter vid ett par kontroller i skogen. Som tur var regnade det nästan inget under tävlingen.

Bohuslunken 2026. På väg mot startpunkten.

En glad påsktupp

År 2023 sprang jag på en spelglad tjädertupp när jag tränade orientering. Jag återvände med kameran och fotograferade den. Året efter besökte jag inte tjädern men förra året, 2025, tog jag bilder på tuppen igen, fast lite tidigare på våren, innan den hade varit i slagsmål. Då hade fågeln fina, oskadda, fjädrar och ögonbryn. Hemma vid datorn insåg jag att det fanns ett speciellt ställe i området där tjädern höll till. På den platsen hamnade morgonsolen i bakgrunden, vilket gjorde att utandningsluften syntes. Tyvärr upptäckte jag inte detta vid fotograferingstillfället och hade därför inte lämnat tillräckligt med utrymme ovanför tuppens huvud. En sådan bild med rök från tjäderns näbb ville jag väldigt gärna ta.

I förrgår vaknade jag tidigt. Himlen var helt molnfri och det var lite frost. Precis de förutsättningar som skulle krävas för min drömbild på tjädern. Jag skippade frukosten och åkte iväg till tjädern. När jag hade vandrat en bit in i dess område kom den flygande som vanligt. Sedan gick jag mot den plats där solen skulle komma bakom tjädern. Det handlade om ett område på några meter där den i så fall måste stanna. Den följde argt efter, men problemet var att det inte skulle gå att få fågeln att stanna till på precis rätt ställe. Jag fick helt enkelt lita på turen. Dessutom blåste en byig vind än hit, än dit och chansen till min drömbild kändes därför avlägsen. Det kändes som att chansen var 1 på 100. På vägen till ”solplatsen” tog jag bilder som jag redan hade sedan tidigare men det var svårt att låta bli. Väl framme vid platsen stannade tjädertuppen på precis rätt ställe, det blåste en svag vind från höger vilket placerade utandningsluften snett till vänster om huvudet. Vilken extrem tur. Du kan se min drömbild sist i inlägget.

Jag gick en kort bit från ”solplatsen”, vände tillbaka med tjädern i släptåg för att få en chans till på samma ställe. Men när tuppen kom tillbaka hade solen gått i moln och därefter var det mulet resten av den dagen.

Glad Påsk!

Uddevallabron

Nu har det gått ett tag sedan mitt senaste inlägg. Det beror på att jag har slutfört jobbet med en ny fotobok som har pågått i tre år. Den är gjord på blurb.com och nu väntar jag spänt på första exemplaret. Förmodligen måste det sedan göras lite justeringar innan den är helt färdig. Bilderna i boken är emellertid tagna under en lång period. Till och med inskannade diabilder från början av 2000-talet finns med. Typen av motiv är den typen som finns med på mina utställningar och boken har drygt 150 sidor.

Även om mycket tid gått åt till boken så har jag ändå varit ute och fotat en del. Bland annat har det blivit bilder på Uddevallabron. En kväll, för några veckor sedan, hade massor av fåglar samlats på Byfjordens is, plötsligt lyfte hela flocken och flög fram och tillbaka framför bron.

I fredags lyste solen upp himlen fint bakom bron.

Större hackspett

Platser där snälla människor matar fåglar under vintern erbjuder ibland fina fototillfällen. Bilderna i föregående inlägg är ett exempel på det. Med risk för upprepning kommer här ännu fler bilder tagna vid en annan matning. Jag har gått förbi detta ställe många gånger med kameran på stativet utan att för den skull ta några bilder. Fåglar är inte lika intressanta för mig som däggdjur och landskap. Jag har vid dessa tillfällen noterat förekomst av större hackspett och hackspettar hade jag nästan inga bilder på. Därför bestämde jag mig för ett försök eller rättare sagt två försök blev det. Stativet ställdes upp på lagom avstånd från matningen, sedan höll jag mig stilla och gjorde endast rörelser mycket långsamt. Ansiktet gömde jag bakom kameran och sedan var det bara att ha tålamod. Det dröjde inte mer än någon minut innan en svartmes kom fram. Den var minstingen vid matplatsen och kanske passade den på när inga av de andra större arterna tog för sig av maten. Svartmesen kan också ha varit den minst skygga arten. Därefter dröjde det inte länge förrän blåmesar och talgoxar invaderade stället. Så kom även nötväcka och koltrast, samt sist av alla kom hackspettarna.

Fotografering av större hackspett, försök ett.

Som mest var det fyra individer av Större hackspett framme samtidigt. Det var enkelt att höra när en ny spett var på ingång tack vare ljudet från vingarna under flykten. Först försökte jag bara med att ta bilder på dem men efter hand insåg jag att på vissa ställen fanns det störande grenar som förstörde bilderna. Då inriktade jag mig på ställen med fina stammar utan alltför många störande kvistar och med förhoppning om att någon fågel skulle sätta sig där. Hackspettarna rörde sig ganska snabbt och ibland hann jag inte med, eftersom var det nödvändigt med mycket långsamma rörelser, annars hade de försvunnit sin kos. Vid två tillfällen försvann plötsligt småfåglarna och spettarna satt som fastfrusna i tio minuter. Jag antog det berodde på en rovfågel och jag kollade sakta runt omkring men kunde inte se någon. Så småningom kom småfåglarna tillbaka och då började även hackspettarna röra på sig igen.

Fotografering av större hackspett, försök två.

Med en gammal blixt på kameran provade jag om det kunde ge ett fint blänk i ögat på fåglarna. Blixten var inställd på manuellt läge och 1/64 del av styrkan. Blänket blev som en pytteliten prick i ögat. Det hade krävts en större ljuskälla om det skulle ha blivit bra.

En av hackspettarna hade en skada på övre delen av näbben. Spetsen såg illa tilltygad ut och näbben var onormalt ljus till färgen. Det såg tyvärr dåligt ut.

Naturfotografering i huvudstaden

Förra helgen hälsade jag och min fru på vår äldsta dotter i Stockholm. Vi umgicks, spelade Alfapet, gjorde restaurangbesök, kollade ”På spåret” och tränade. Jag var sämst på Alfapet, varje gång. På söndagen tittade jag och min fru på föreställningen ”LeMarc” som gick på Kulturhuset. Jag hade fått biljetter med anledning av att jag sålt en bild på trädstammar vilken användes under andra akten som bakgrund. Det var en mycket bra föreställning som byggde på Peter LeMarc’s musik. Bilden kom till under en vandring på La Gomera och inte kunde väl vi ana då att den några år senare skulle föra oss till Kulturhuset.

På måndagen gick jag en sväng till Råstasjön med kameran. Först kollade jag efter en vattenrall men såg den bara vid ett tillfälle samtidigt som den försvann in i ett buskage. En ekorre skuttade runt men det blev inga bilder på den, jag var inte tillräckligt snabb.

Jag gick vidare till en fågelmatning. Antalet människor som sprang och promenerade var betydligt färre än på helgen men jag var långt ifrån ensam fotograf. Vid matningen fotade som mest fyra fotografer samtidigt. Där tog jag bilder på fotografer, ekorrar och en fasan.

Fasantuppens fjäderdräkt är magnifik.

Det retar mig att jag inte fick med spetsarna på stjärtfjädrarna i nedanstående bild. Jag höll inte tillräcklig koll på var de slutade.

En kvinnlig fotograf valde bort det långa teleobjektivet och satsade på närbildsfilmning istället. Snön var tyvärr smutsig och tråkig.

Efter allt stillastående vid matningen började kylan smyga sig på och jag begav mig mot norra delen av sjön där många gråhägrar var samlade. Men jag hann inte långt innan en ensam häger dök upp i ett dike. Där stannade jag och fick bland annat se hägern ta en liten fisk. Sen fortsatte promenaden i rask takt.

En man matade änder vid änden av sjön. Jag ville ta en bild som visade kaoset, minskade därför iso och bländare vilket gav en lång slutartid.

Sedan blev det gråhäger för hela slanten.

På tillbakavägen blev det ett stopp hos hägern i diket. Den hade bytt plats till andra sidan.

Jag var själv vid diket och efter ett tag insåg jag att hägern kommit väldigt nära. Jag zoomade in maximalt och tog bilder på bara huvud och hals. Jag gillar kontrasten mellan den raka vassa näbben och det rundade huvudet samt vackert böjda halsen.