Peter Angvarson Fotografi – PAng Foto – May the light be with You

Större hackspett

Platser där snälla människor matar fåglar under vintern erbjuder ibland fina fototillfällen. Bilderna i föregående inlägg är ett exempel på det. Med risk för upprepning kommer här ännu fler bilder tagna vid en annan matning. Jag har gått förbi detta ställe många gånger med kameran på stativet utan att för den skull ta några bilder. Fåglar är inte lika intressanta för mig som däggdjur och landskap. Jag har vid dessa tillfällen noterat förekomst av större hackspett och hackspettar hade jag nästan inga bilder på. Därför bestämde jag mig för ett försök eller rättare sagt två försök blev det. Stativet ställdes upp på lagom avstånd från matningen, sedan höll jag mig stilla och gjorde endast rörelser mycket långsamt. Ansiktet gömde jag bakom kameran och sedan var det bara att ha tålamod. Det dröjde inte mer än någon minut innan en svartmes kom fram. Den var minstingen vid matplatsen och kanske passade den på när inga av de andra större arterna tog för sig av maten. Svartmesen kan också ha varit den minst skygga arten. Därefter dröjde det inte länge förrän blåmesar och talgoxar invaderade stället. Så kom även nötväcka och koltrast, samt sist av alla kom hackspettarna.

Fotografering av större hackspett, försök ett.

Som mest var det fyra individer av Större hackspett framme samtidigt. Det var enkelt att höra när en ny spett var på ingång tack vare ljudet från vingarna under flykten. Först försökte jag bara med att ta bilder på dem men efter hand insåg jag att på vissa ställen fanns det störande grenar som förstörde bilderna. Då inriktade jag mig på ställen med fina stammar utan alltför många störande kvistar och med förhoppning om att någon fågel skulle sätta sig där. Hackspettarna rörde sig ganska snabbt och ibland hann jag inte med, eftersom var det nödvändigt med mycket långsamma rörelser, annars hade de försvunnit sin kos. Vid två tillfällen försvann plötsligt småfåglarna och spettarna satt som fastfrusna i tio minuter. Jag antog det berodde på en rovfågel och jag kollade sakta runt omkring men kunde inte se någon. Så småningom kom småfåglarna tillbaka och då började även hackspettarna röra på sig igen.

Fotografering av större hackspett, försök två.

Med en gammal blixt på kameran provade jag om det kunde ge ett fint blänk i ögat på fåglarna. Blixten var inställd på manuellt läge och 1/64 del av styrkan. Blänket blev som en pytteliten prick i ögat. Det hade krävts en större ljuskälla om det skulle ha blivit bra.

En av hackspettarna hade en skada på övre delen av näbben. Spetsen såg illa tilltygad ut och näbben var onormalt ljus till färgen. Det såg tyvärr dåligt ut.

Naturfotografering i huvudstaden

Förra helgen hälsade jag och min fru på vår äldsta dotter i Stockholm. Vi umgicks, spelade Alfapet, gjorde restaurangbesök, kollade ”På spåret” och tränade. Jag var sämst på Alfapet, varje gång. På söndagen tittade jag och min fru på föreställningen ”LeMarc” som gick på Kulturhuset. Jag hade fått biljetter med anledning av att jag sålt en bild på trädstammar vilken användes under andra akten som bakgrund. Det var en mycket bra föreställning som byggde på Peter LeMarc’s musik. Bilden kom till under en vandring på La Gomera och inte kunde väl vi ana då att den några år senare skulle föra oss till Kulturhuset.

På måndagen gick jag en sväng till Råstasjön med kameran. Först kollade jag efter en vattenrall men såg den bara vid ett tillfälle samtidigt som den försvann in i ett buskage. En ekorre skuttade runt men det blev inga bilder på den, jag var inte tillräckligt snabb.

Jag gick vidare till en fågelmatning. Antalet människor som sprang och promenerade var betydligt färre än på helgen men jag var långt ifrån ensam fotograf. Vid matningen fotade som mest fyra fotografer samtidigt. Där tog jag bilder på fotografer, ekorrar och en fasan.

Fasantuppens fjäderdräkt är magnifik.

Det retar mig att jag inte fick med spetsarna på stjärtfjädrarna i nedanstående bild. Jag höll inte tillräcklig koll på var de slutade.

En kvinnlig fotograf valde bort det långa teleobjektivet och satsade på närbildsfilmning istället. Snön var tyvärr smutsig och tråkig.

Efter allt stillastående vid matningen började kylan smyga sig på och jag begav mig mot norra delen av sjön där många gråhägrar var samlade. Men jag hann inte långt innan en ensam häger dök upp i ett dike. Där stannade jag och fick bland annat se hägern ta en liten fisk. Sen fortsatte promenaden i rask takt.

En man matade änder vid änden av sjön. Jag ville ta en bild som visade kaoset, minskade därför iso och bländare vilket gav en lång slutartid.

Sedan blev det gråhäger för hela slanten.

På tillbakavägen blev det ett stopp hos hägern i diket. Den hade bytt plats till andra sidan.

Jag var själv vid diket och efter ett tag insåg jag att hägern kommit väldigt nära. Jag zoomade in maximalt och tog bilder på bara huvud och hals. Jag gillar kontrasten mellan den raka vassa näbben och det rundade huvudet samt vackert böjda halsen.

Ändrade fotoplaner

Dimman låg tät i Uddevalla en morgon några dagar före jul. En gammal orörd skog med många omkullfallna träd skulle kunna erbjuda fina motiv i dimman. Men när jag bara hade ett par kilometer kvar till mitt mål försvann all dimma plötsligt och solen sken från en klarblå himmel. Det var bara att vända om och köra tillbaka mot Uddevalla igen. Istället för gammal skog blev det ett översvämmat område där jag fotat många gånger tidigare.

I nedanstående bild hittade jag en någorlunda ordning i form av grenar som bildade en diagonal nerifrån vänster bildkant mot den övre högra bilkanten i ett annars kaosartat motiv.

Bara femtio meter från kaoset ovan tag jag denna bild som andas mycket mer harmoni och ordning. Dimman gav en fin, lite mystisk, stämning.

Jag fortsatte till en liten sjö där jag fastnade för en grupp kaveldun. Utmaningen blev att avgränsa antalet kaveldun och välja hur stor mängd strån det skulle komma med i förgrunden.

Under fotograferingen av kaveldunet noterade jag en skarv som satt en bit bort i sjökanten. Jag tog god tid på mig för att skarven skulle vänja sig vid min närvaro. Därefter var det inga problem att sakta gå runt och fotografera skarven från olika vinklar och med varierade brännvidder. Den höll koll men verkade förstå hur ofarlig den där fotografen var.

Bortom skarven låg sjön och hitom fågeln var förgrunden översvämmad. Det erbjöd en fin spegelbild. Nedan syns fem varianter med olika kompositioner men jag tog betydligt fler än så.

Gott Nytt År!

May the light be with You 2026!

Fotografering i nytt naturreservat med orörd skog

Gråvädret och regnandet i Uddevalla har hållit i sig en längre tid nu. En dag när det skulle vara uppehåll åkte jag till ett, för mig, nytt naturreservat. Skogen skulle vara tämligen orörd och därför lockade det till en fotoutflykt. Vädret skulle vara mulet och vindstilla hela dagen enligt prognosen. Men solen dök oväntat fram ett tag och det var inte fördelaktigt i skogen. Som tur var försvann den igen efter en stund.

Skogen var tämligen orörd och vacker men den innehöll inte särskilt många omkullfallna träd. Jag hittade dock några träd värda att fotografera.

Halvvägs på min vandring dök det upp en vacker liten göl med en omgivande mosse.

På sina ställen fanns det klippor bevuxna med fin mossa.

Bildvisning med projektor

För ett tag sedan gjorde jag ett föredrag med mina bilder. Det handlar framför allt om natur i Sverige men för att skapa lite omväxling finns det även med en del bilder som inte är naturbilder, främst bilder på människor. Föredraget vänder sig i första hand till personer intresserade av foto och passar därför bra i till exempel fotoklubbar. Men berättelserna kan lätt anpassas till allmänt naturintresserade då jag i så fall kan lägga mer vikt vid naturupplevelsen än fotograferingen. Jag hade glädjen att få visa programmet för första gången hos Wargöns Fotoklubb för knappt en månad sedan.

Jag tar med egen projektor om det fungerar men det är bra om det finns en projektorduk på plats i lokalen. Bildvisningen tar drygt en timme. Vid intresse kontakta mig via mail, min adress finns under Kontakt.

Frost i träd

Här om dagen ringde klockan tidigt. Planen var en tur till Trollhättan och fotografera motiv med frost i. Väderprognosen från gårdagen hade visat att det skulle bli dimma hela dagen i Trollhättan. Men när jag kollade prognosen hade den ändrats totalt med avseende på dimman. Ingen dimma alls i Trollhättan. Jag käkade frukost och när det började ljusna lite syntes en dimma över Uddevalla. Det var minusgrader och dimman borde kunna bilda frost men då behövde jag komma högre upp eftersom det inte fanns någon frost i staden. Därför åkte jag en bit utanför stan och kom på så sätt upp på lite högre höjd över havet. Som jag misstänkt hade dimman och kylan bildat frost i naturen. Jag tog mest bilder på träd med frost i. Här kommer några exempel. I bildbehandlingen har jag ökat på högdagrarna, det ljusa, i bilderna för att lyfta fram frosten.

Fotografering av infrusna grässtrån

Under de senaste veckorna har vi haft två perioder med minusgrader här i Bohuslän. Runt Uddevalla har snön lyst med sin frånvaro vilket har inneburit fina förutsättningar att fotografera motiv med is. Vid ett tillfälle hittade jag ett område med isbildning intill en sjö. Vattennivån hade sjunkit och gräs hade frusit fast i isen. En del grässtrån var fortfarande gröna vilket jag gillade. Jag letade efter mönster i de infrusna stråna och var försiktig med att klampa på innan jag hade kollat noga så det inte fanns något intressant motiv förrän jag förstörde det. Succesivt jobbade jag mig genom området och som tur var blev det inga långa sprickor i isen när jag gick i den. Isen gick bara sönder precis där stövlarna gjorde hål i isen.

Det var generellt sett ganska rörigt och svårt att skapa ordning. I bilden nedan hittade jag en samling strån omgiven av is och jag komponerade bilden så strånas riktning bildade en diagonal.

I nedanstående två motiv lät jag gräset fylla ut hela bilderna. Det svåra var att hitta en del av isen som helt och hållet bestod av infruset gräs. Även här använde jag diagonaler för att skapa en riktning och lite rörelse i bilderna.

Denna bild blev jag mest nöjd med. Även denna innehåller diagonaler men det som tilltalade mig mest var formen av en stjärna och lagom mängd infrusna växter runt stjärnan. Det blev även en fin blandning av färgerna grönt och brunt. Jag försökte komponera så att inga alltför störande strån hamnade i kanterna eller hörnen.

Höstfärger

Nu har så gott som alla löv fallit till marken här i Bohuslän. En vindstilla kväll tidigare i höst och när färgerna var som finast fotograferade jag vid en damm. Jag ville få med speglingen av träden i vattenytan. Träden bestod i huvudsak av björkar och aspar de kan skapa fina färger om man har tur. Först tog jag en översiktsbild och sedan fotograferade jag delar av motivet genom att zooma in med hjälp av ett 100-400 mm zoomobjektiv.

Dimma, dimma och ännu mer dimma

Efter en varm period kom så några kalla och vindstilla mornar med fin dimma. Jag åkte till ett flackt område med ett flertal fristående träd. Dessa träd är inte intressanta att fotografera utan dimma eftersom bakgrunden förstör motiven. Tack vare dimman döljs den störande bakgrunden. Bilden nedan är fotograferad med 400 mm och det hade nog varit bättre med ett ännu längre teleobjektiv. Jag gillade fågeln som satt överst i det högra trädet.

I nedanstående bild försökte jag placera trädet på ett bra sätt i förhållande till bakgrunden. Min tanke var att skogsridån till vänster och träden till höger i bakgrunden skulle skapa en balans i bilden. Jag hade önskat få med något djur som en extra krydda i bilderna och kollade då och då om det skulle dyka upp något. Plötsligt anade jag en rörelse i riktning mot träden till höger. Det visade sig vara tre kronhjortar som sprang åt vänster i bild, hitom träden. De sprang som om de var skrämda av något och försvann snabbt in i ett buskage som inte syns i bilden på grund av dimman. Tänk om de hade stannat framför träden, då hade jag zoomat in träden i bakgrunden och fått djuren framför. Det hade nästan varit för bra. Men jag blev kompenserad morgonen efter vid samma ställe. Se längre ner i inlägget.

Solen började tränga igenom dimman och jag åkte en kort bit till en samling träd. Där försökte jag placera solen bakom träden för att få fina solstrålar i dimman. Allteftersom solen flyttade sig var jag tvungen att röra mig för att få så bra strålar som möjligt.

Då och då kom gäss flygande in mot slätten och jag zoomade ut för att få bilder med fåglarna över träden. De tre nedanstående bilderna tyckte jag blev bäst.

Morgonen efter att jag tog ovanstående bilder var förutsättningarna ungefär lika dana och jag åkte till samma område. När jag kom fram stod en råbock väldigt fint vid ett träd. Det var nästan för bra för att vara sant, men dumt nog låg kameran i bagaget. Jag körde bilen en bit till, stannade och hämtade kameran i bagaget så fort jag kunde, fullt medveten om att i nittionio fall av hundra står inte ett djur kvar när man kommer tillbaka. Snabbade mig att göra inställningar på kameran, vände bilen, rullade ned rutan och körde tillbaka. Råbocken stod kvar!!!

Två dagar senare var det fortfarande dimmigt på morgonen och med bilen letade jag efter älgar i dimman. På en åker betade en ko med sina två kalvar.

Efter ett tag tätnade dimman och det gick nätt och jämt att se älgarna. Autofokusen fungerade inte, därför stängde jag av den och försökte fokusera manuellt. Bilderna nedan är omvandlade till svartvitt med hjälp av Silver Efex Pro 2 och med inställningar som lyfter fram konturerna av älgarna.

När dimman började lätta fick jag plötsligt syn på en ung räv som låg ned på en sidoväg. Det var alldeles intill ett hus och först trodde jag det var en katt. Efter en stund reste sig räven och gick en bit bortåt på vägen.

Ännu en ny morgon i dimma, några dagar senare, gav inga bilder på djur. Det blev bara en bild på soluppgång i dimma.

Film om vildsvin

För några år sedan ville jag variera mig lite och under två års tid filmade jag bland annat vildsvin. Det resulterade i en trettio minuter lång film som bara handlar om vildsvin. I menyn under ”Film” hittar du den.

Misstag i samband med fotografering

När man har fotograferat under så lång tid som jag har gjort, i cirka fyrtiofem år, då har man gjort många misstag. Jag trodde jag hade gjort alla missar som går att göra men så var tydligen inte fallet. För två veckor sedan, när jag kom fram till min fotodestination, fanns inte stativet med i bagaget. Någon hade glömt det hemma. Jag fotar nästan alltid med stativ och det var nära att jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Men jag tänkte igenom situationen och kom då fram till att det fanns ett ställe där det nog skulle gå att lägga ryggsäcken på en sten med teleobjektivet ovanpå säcken. Samtidigt borde jag vara skymd av stenen. Sagt och gjort. Jag travade iväg med teleobjektivet i näven. Efter ett tag blev det tungt att bära och jag skiftade hand. Som jag saknade att lägga upp stativet med objektivet över axeln.

Framme vid stenen gjorde jag som jag tänkt. Sedan satt jag där hela dagen. I området cirkulerade en galt, en sugga med endast en kulting och två suggor med sju kultingar. Ett par gånger öste regnet ner. Min nya kamera vars autofokus slår min gamla med hästlängder hade emellertid svårt att fokusera på vildsvin i ösregn. Där finns det utvecklingspotential eller så finns det någon bättre inställning på kameran som jag inte har lärt mig än.