Ett osannolikt morgonmöte

Jag fortsätter skriva om min fotografering under den gångna semestern. En tillfälle utspelade sig en tidig morgon när åkte jag ut utan någon speciell plan. Det låg en fin dimma över ängarna och då kom jag på att jag skulle åka till en öppen mosse som ligger intill en naturskog där jag fotograferat många gånger. Dimma över mossen skulle kunna bli en fin landskapsbild och dessutom kunde jag ta bilder i skogen efteråt när jag ändå var där.

Efter en promenad genom skogen kom jag fram till mossen och besvikelsen blev stor när det inte syntes ens en antydan till dimma. Förklaringen var en lätt vind som gjorde att det inte bildades någon dimma. Mossen låg på högre höjd än ängarna där jag nyss sett fin dimma. Det var ingen brådska att gå in i skogen och därför stod jag kvar en stund och njöt av utsikten över mossen. Precis framför mig hade det tagits torv någon gång för länge sedan. Där växte nu en grön matta av myrlilja som hade blommat över. En liten bit bort växte en gles rad av tallar och bortanför träden öppnade sig den stora mossen.  Efter ett tag behövde jag slå en sjua och jag funderade som bäst på om jag skulle göra det då eller vänta när jag tyckte mig se något avvikande bakom en av tallarna. Sådär såg det väl inte ut förut, tänkte jag. Försiktigt vred jag kameran åt det hållet och lät autofokusen arbeta. Då syntes tydliga grå älgben bakom tallen. Länge stod älgen kvar innan den sakta gick åt vänster. Jag hoppades att den skulle stanna till i något gatt mellan tallarna. Solen hade inte gått upp och ljuset var inte tillräckligt bra för att jag skulle få en skarp bild när älgen rörde sig. Det visade sig vara en liten älgtjur och ett par gånger stannade den till, inte på de bästa ställena men ändå rätt så bra. Den fortsatte sedan gå åt vänster och försvann in i naturskogen utan att ha märkt mig.

Älgtjur på mosse
Älgtjur på mosse

När jag gick in i skogen för att fortsätta fota kände jag mig nöjd över ett så överraskande och trevligt möte. I mellersta Halland där mossen ligger finns så få vilda djur att det inte är lönt att släpa med det fasta teleobjektiv som jag annars alltid använder till fotografering av vilda djur. Bilderna är tagna med ett zoom 100-400 mm. Jämfört med Bohuslän och intilliggande län är Halland extremt fattigt på vilda djur. Det är helt enkelt inte lönt att satsa på djurfotografering när jag är där. Därför var detta möte extra värmande.

Fotografering på bohuskusten

Den 1:a juli åkte jag ut till kusten och fotograferade. Uddevalla, där jag bor, ligger visserligen vid havet, men det är tre mil till öppet hav och när jag skriver kusten menar jag öppet hav.

Det var en fin kväll med intressanta moln på himlen som bidrog positivt till landskapsbilderna. Jag tog bilder på enbart moln också men de visar jag kanske någon annan gång. Väderrapporten hade förutspått växlande väder med inslag av regnskurar och det är vid sådant väder en kan få uppleva intressanta moln. Har en otur så regnar det mycket men med lite tur kanske det bara kommer någon enstaka skur och ett varierande molntäcke.

Landskapsfotografi på klippor och moln. Landscape photography, cliffs and clouds.
Klippor i Bohuslän och moln

När molnformationerna är som finast och bäst belysta av solen då gäller det hitta en intressant förgrund. Helst bör en ha koll på det i förväg eftersom det perfekta ögonblicket kan försvinna fort.

Landskapsfotografi på klippor och moln. Landscape photography, cliffs and clouds.
Klippor i Bohuslän och moln
Självporträtt av skugga på klippa. Selfie on a shadow on a cliff.
Fotograf i landskap

Som vanligt kunde jag inte motstå motiv med klippor översköljda av havsvatten.

Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea.
Klippor och hav

Plötsligt kom solen fram i en glipa under molnen och färgskalan växlade från kalla blå färger till varmt gula och röda.

Solnedgång och moln. Sunset and clouds. Bohuslän.
Solnedgång och solbelysta moln
Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea.
Klippor, moln och hav

Det var ganska blåsigt och vågor slog in mot klipporna. Temperaturen var dock behaglig och jag kunde inte låta bli att tänka på kontrasten mot alla de tillfällen då jag varit ute på kusten under vinterhalvåret i hård vind med temperaturer på endast några grader över nollstrecket. Skillnaden är så stor att en knappt kan fatta att en är på samma planet. Nu hade jag till exempel inga handskar på händerna medan jag på vinterhalvåret brukar ha tre par handskar i tre tjocklekar för att inte mina händer ska bli stelfrusna och obrukbara.

Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea.
Klippor i Bohuslän, moln och hav.

 

Rådjur

I några inlägg framöver kommer jag berätta om några av mina fototillfällen under  den gångna semestern. En morgon hittade jag ett par rådjur betandes mellan två ängar där det växte vass och blommor. Den miljön var mer intressant än om de hade gått mitt ute på en äng. Dessutom var växterna fulla av små silvriga daggdroppar.

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

 

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

 

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

 

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

Livesända en vigsel via Facebook

I morgon ska jag börja jobba igen efter fyra veckors semester. Som vanligt känns semestern kort men när jag tänker tillbaka så har jag hunnit med en hel del under de fyra veckorna.

En vecka in på min semester gifte min yngsta dotter sig och några av mina uppgifter var bland annat att livesända från vigseln och fotografera senare på kvällen under middagen. Proffsfotografer fotade före, under och efter vigseln. På grund av coronapandemin hade brudparet varit tvungna att kraftigt minska antalet gäster på middagen. Vigseln var utomhus vilket gjorde det lätt att hålla avstånd och därför kunde alla som hade möjlighet att följa vigseln på plats göra det men det var tyvärr en hel del gäster som av olika anledningar inte kunde komma. Därför livesände vi.

Efter att ha undersökt olika alternativ för livesändning föll mitt val på Facebook. Brudparet hade en Facebooksida med info om vigseln och då var det praktiskt att starta livesändningen därifrån. De flesta hade Facebook och det var dessutom gratis. Jag valde mobilen för enkelhets skull. Min första tanke var att gå omkring och filma med mobilen en stund före vigseln och sedan sätta mobilen på ett stativ under själva vigseln. När jag letade efter en mobilhållare att sätta på ett standardstativ visade det sig att det fanns inga på lager av de hållare som jag tyckte verkade bra. Kanske hade de gått åt som smör i solsken på grund av pandemin. När jag letade efter hållare på Internet fick jag syn på något som kallas gimbal. Flertalet modeller hade en standardgänga för stativ i underdelen. Vitsen med en gimbal är att den kan röra mobilen i tre ledder och jämna ut alla skakningar. Jag valde mellan två modeller DJI Osmo 3 och Zhiyun Smooth 4. Mitt val föll till slut på DJI Osmo 3 eftersom jag inte kunde uttala namnet på den andra modellen. Skämt åsido så var det ett svårt val, bägge verkade bra. DJI var smidigare och lättare. Zhiyun hade fler knappar och det verkade som om det gick att ladda mobilen med en powerbank via gimbalen. Jag föll för smidigheten hos DJI. Jag förberedde mig genom att träna med DJI:n och åkte till vigselplatsen drygt en vecka i förväg för att testa om det gick bra att livesända därifrån.

På den stora dagen körde jag min dotter till en plats nära havet där proffsfotograferna skulle ta bilder före vigseln. När hon och en av tärnorna stigit ut ur bilen gick tärnan i förväg och skulle kolla om allt var klart. Brudgummen skulle stå med ryggen vänd åt det hållet bruden kom ifrån och bruden skulle sedan knacka honom på axeln varpå han skulle vända sig om och de skulle se varandra för första gången under bröllopsdagen. Jag tog några bilder när min dotter väntade på att få klartecken. Brudklänningen som hängt i en vecka hemma hos oss för att inte få några veck hasade vackert på skogsbilvägen. Jag tänkte på det komiska i att vi knappt hade fått andas i närheten av den dyrbara klänningen och nu släpade den där på skogsbilvägen bland pinnar, stenar och gräs.

Brud i skog. Bride in a forest.

Sedan åkte jag till vigselplatsen som skulle vara på bohusklippor vid havet och förberedde mig inför livesändningen. Jag började sända live från brudparets vigselsida i Facebook tio minuter innan brudparet skulle anlända vilket sedan visade sig vara tjugofem minuter innan de slutligen anlände. Innan jag startade livesändningen kunde jag välja vem eller vilka som skulle få se sändningen. Högst upp på sidan stod det ”Till:” och genom att välja det kunde jag sedan välja att sända till alla inbjudna i vigselgruppen. Två nackdelar med att använda Facebook var att jag kunde inte ändra exponeringen och jag hade ingen batteriindikator. Att jag inte kunde påverka exponeringen var inget problem däremot var jag orolig för att mobilens batteri skulle lägga av utan förvarning precis innan brudparet sade ja till varandra. Men allt gick bra, batteriet varade hela tiden ut och brudparet svarade rätt på frågorna. När sändningen var klar valde jag att spara den på Facebook och då sparades den med en upplösning av 480 pixlar på långsidan. Hade jag haft gott om ledigt minne i mobilen hade jag kunnat spara filmen i HD på mobilen men minnet räckte inte till. Att jag inte kunde spara filmen i hög upplösning var nog det enda som var negativt annars fungerade allt bra.

En gimbal var väldigt bra att använda till detta då jag filmade minglet före vigseln och jag höll den i handen även under själva vigseln även om jag hade ett stativ till hands. Det var lätt att gå runt och filma utan att det blev skakningar i sändningen. Jag hade med mig flera powerbanks ifall batteriet i mobilen skulle lägga av. Efter en stunds filmande kom jag på att alla powerbanks låg i min lilla ryggsäck. Det var inte helt enkelt att filma och samtidigt leta efter en powerbank och sladd i en ryggsäck med en massa andra prylar men det gick till slut.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att en gimbal är väldigt bra att ha och det är bra att träna med den i förväg. Det fungerar utmärkt med mobil och Facebook under förutsättning att det är bra mobiltäckning och om man inte måste ändra exponering. Träna på att sända från den aktuella vigselplatsen i god tid innan den stora dagen. Då kan en testsända till en eller två personer så att inte alla i gruppen får se test sändningen och när testet är klart välj att inte spara på tidslinjen. Kolla batterikapaciteten i förväg och att det finns tillräckligt med plats att spara hela sändningen på mobilen, ifall man vill det. Det kan underlätta att vara två som hjälps åt om man till exempel behöver ha tag i en powerbank. Den som inte filmar kan även hålla kolla på om brudparet håller tidtabellen och kontrollera på en annan mobil att sändningen fungerar. Dessutom kanske vissa tittare behöver hjälp med hur de ska kunna se livesändningen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

För ett tag sedan var jag vid en å där det vid den här tiden på året brukar svärma dagsländor. De flesta åren har det varit ganska få sländor men i år var det betydligt fler. Tyvärr var gräset slaget på åkern intill ån där svärmningen pågick. Några sländor vilade sig i det avslagna gräset medan de flesta flög upp och dalade ner med utslagna vingar på typiskt dagsländevis. Det var svårt att ta bilder utan få med avslagna grässtrån i bilden vilket såg lite tråkigt ut. Dessutom var det svårt att fota med kort skärpedjup och ändå få tillräcklig skärpa på sländorna. Jag försökte även se till att både främre ben och stjärtspröt kom med i bilden. Att det inte är full skärpa på ben och spröt tycker jag inte gör så mycket men för mig är det viktigt att de inte är avhuggna i bildkanterna.

Jag har sett många fina bilder på sländor med massor av daggdroppar på hela sländorna och jag tänkte att det skulle kunna vara ett bra tillfälle morgonen därpå om det med mycket tur blev dimma. Nästa morgon steg jag upp en halvtimme innan soluppgång och kunde konstatera att dimman låg tät. Mycket lovande. Nu skulle jag äntligen få möjlighet att ta bilder på sländor med dagg på.

Väl framme vid stället där sländorna svärmade dagen innan kände jag direkt att något var fel. Någon hade gödslat hela åkern med en blandning av svinpiss och svinbajs. Sländorna var som bortflugna. Inte en enda syntes till och det spelade ingen roll för även om jag kan utstå mycket för en bra bild så är gränsen passerad vid att ligga ner i svingödsel och fota. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Bilden på en daggdränkt slända får jag ta någon annan gång.

Tunga moln över Ätran

Det är sällan vi landskapsfotografer har fina förutsättningar mitt på dagen. Ofta är vinden sådär lagom tråkig, ljuset för hårt och bara trist, men plötsligt händer det. Det fick jag uppleva i helgen när jag var i sommarstugan i Halland. Min helg sträcker sig numera från lördag till och med tisdag eftersom jag är permitterad två dagar per vecka på grund av corona-pandemin.

Mitt på måndagen märkte jag att det var svag vind och tänkte passa på att fota lite makrobilder. På väg till min fotoplats såg jag att en vik av ån Ätran var helt spegelblank och tänkte att det kunde vara värt att kolla om även resten dammen var det. Därför svängde jag åt motsatta hållet jämfört med var jag först hade tänkt åka och kan man tänka sig, vattenytan på dammen låg blank som en spegel. Dessutom var himlen dekorerad med tunga mörka och vackra moln. Jag önskade att jag hade tagit med mig min vidvinkelzoom som går ner till 11 millimeters brännvidd. Då hade jag kunnat få med både de fina molnen på himlen och hela spegelbilden. Nu hade jag bara 24 mm och den bästa bilden tyckte jag blev en bild där jag prioriterade att återge så mycket som möjligt av spegelbilden i vattenytan.

Nu efteråt tänker jag att jag skulle ha tagit flera angränsande bilder som täckte in både himmel och spegelbild för att sedan sätta samman dem till en större bild i Photoshop.

Tunga moln över Ätran.

Långa eller korta slutartider

I förrgår fotograferade jag vid Bohuskusten. Förhållandena var bra. Först blåste det  cirka tio sekundmeter och mot slutet av kvällen mojnade vinden. När det har blåst under en period och sedan mojnar fortsätter vågor att slå in mot klipporna ett tag efter att vinden har avtagit. Då kan man fota vågor som slår upp mot klipporna utan att vinden ger vibrationer i stativet och därför blir det lättare att få skarpa bilder. Jag behövde inte skydda kameran mot saltstänk med en plastpåse. Det var en bekväm fotografering. Tio sekundmeter är lite för svag vind, helst vill jag ha tjugo sekundmeter för att få ordentligt tryck i vågorna. Å andra sidan är allt kaos vid sådana tillfällen och efteråt kan jag känna mig lite sliten.

Jag letade efter klippor där vågorna ”träffade rätt” och provade med olika exponeringstider. Längre tider, en till två sekunder och uppåt, ger vattenstänk och havsytan ett drömlikt och mjukt utseende. Lite kortare tider, en femtedel till en halv sekund, ger mer struktur i vattnet. Det beror givetvis även på hur snabbt vattnet rör sig. Jag brukar prova lite olika varianter.

Slutartid 1,6 sekunder
Slutartid 0,4 sekunder
Slutartid 3,2 sekunder
Slutartid 0,6 sekunder

Hur mycket motivet är belyst påverkar motivet. Ett växlande väder är tacksamt då man får möjlighet att ta olika alternativ som till exempel solbelyst och mulet.

Slutartid 0,3 sekunder och sol
Slutartid 0,25 sekunder och mulet

 

Bokskog

I går fotograferade jag bokskog. Det var ganska blåsigt och min plan var att ta bilder med rörelseoskärpa i lövverket medan bokstammarna skulle bli skarpa. Förmodligen var vindriktningen inte optimal på de två platserna jag besökte ty bladen rörde inte särskilt mycket på sig. Därför tänkte jag om och tog andra bilder i bokskogen istället. Bilden nedan hade jag velat ha med mycket rörelse i lövverket vilket jag tror hade varit effektfullt. Men det får bli vid något annat tillfälle. Nu vet jag i alla fall att det ska inte vara västlig vind på det stället.

Bokskog
Bokskog

Det är så tråkigt att se att någon har ristat i barken på bokstammar. Det försvinner aldrig och trädet är märkt för resten av sitt liv. I bilden nedan har jag ruskat i grenen till höger för att få till en rörelseoskärpa. Det fungerar bra med en gren men inte en hel skog, då behövs hjälp av vinden.

Bokskog
Bokskog
Bokskog

I förrgår blåste det också en hel del i mitt område och då var jag på ett tredje ställe och där var det mer rörelse i bokskogen.

Bokskog

Rådjur

Förra helgen åkte jag en tur med bilen och fotograferade rådjur. Det är ett effektivt sätt att använda bilen dels för att man täcker en stor yta på kort tid och dels för att bilen fungerar lite som ett gömsle. Däremot är naturupplevelsen inte så stor jämfört med när man vandrar fritt i naturen eller sitter på ett ställe och väntar på att det ska dyka upp ett djur. Jag brukar kombinera en biltur med en promenad till någon fin plats där jag äter frukost i väntan på att något djur ska dyka upp.

Råbock

Vinterpälsen har börjat falla av med början i ansiktet och på nacken.

Råbock
Råget i vårgrönska
Råbock

Den här unga råbocken är sen med att feja bort basthuden på hornen. Eventuellt tror den att om den väntar tillräckligt länge så växer hornen ut till sex taggar.

 

Gitzo stativ

Det är sällan jag skriver om utrustning här men nu vill jag berätta lite om mitt stativ, ett Gitzo G1325. Det köpte jag år 2004 och det var dyrt. Men med tanke på hur mycket stativet har blivit använt och hur bra det fortfarande är måste jag säga att med facit i hand så var det ett mycket prisvärt köp. För mig är ett stativ det i särklass viktigaste tillbehöret och jag använder det i mer än 95% av all min naturfotografering. Jag använder det till allt förutom när jag fotar macro, till exempel reptiler och blommor. Mitt Gitzo G1325 har varit med på alla fotoresor sedan 2004 och under tiden stativet funnits med mig har ett antal kameramodeller passerat revy. Jag tycker om att gå långa sträckor när jag fotograferar och bär då stativet med kameran över axeln. Det känns nästan som om stativet blivit en del av mig själv. När jag förflyttar mig korta sträckor kan jag ha stativbenen utdragna annars brukar jag skjuta in dem vid längre promenader.

I slutet av förra året var jag på Halleberg och fotograferade. Jag skulle bara förflytta mig en liten bit och bar som vanligt stativet över axeln med benen utdragna. På ett ställe stod en bil parkerad och när jag gick förbi såg den tom ut. Strax efter det kom en vägbom och när jag var framme vid bommen hörde jag hur bilen startade. Lite förvånad vände jag mig om och tittade mot bilen som jag trott var tom samtidigt som jag fortsatte att gå. Knak hördes det när den smalaste delen på ett av stativbenen hade kommit in mellan två rör i bommen och knäckts. Så tråkigt, riktigt dålig känlsa. Det kändes nästan som om jag mist en god gammal vän. Funderade på om det kunde finnas begagnade stativ att köpa så jag skulle kunna byta ut det trasiga benet på mitt stativ. Jag visste att modellen G1325 inte funnits att köpa nytt sedan många år tillbaka.

Väl hemma sökte jag fram att det var Tura Scandinavia AB som hade service och support för Gitzo i Sverige. Utan några större förhoppningar skickade jag ett mail med en fråga om det fanns reservdelar till mitt gamla trasiga stativ. Dagen efter kom svaret att det fanns det och med frakt skulle allt kosta 285 kronor. Oj, vad imponerad jag blev! Efter ett par dagar kom det en reservdel och när den var ditsatt fungerade stativet som vanligt igen. När det handlar om bra kvalitet kan en pryl som verkar dyr vid köptillfället visa sig vara mycket prisvärd det i långa loppet. 

Här är några bilder som jag tagit i vinter med hjälp av mitt Gitzo 1325. Det hade varit omöjligt att ta dessa utan ett bra stativ.