Fotografera supermånen

Den trettonde juli skulle det vara en så kallad supermåne. Då skulle månen se extra stor ut när den gick upp. På kvällen åkte jag till ett högt beläget område och tänkte att därifrån skulle jag förhoppningsvis se månen. Jag hade koll på när den skulle gå upp och i vilken riktning. Men då jag försökte kolla upp riktningen med min mobil fick jag inte appen med kompass att fungera. Jag hade en känsla för riktningen och ställde mig på en stor äng för att invänta månen. En bit bort låg det ett ensamt hus med en upplyst förstuga. Det spelades mycket hög musik i stugan. Det var en jobbig och intensiv jazzmusik på piano som välde ut över nejden. Jag kunde skymta en person i ljuset och eftersom jag inte kan njuta av den typen av musik såg jag framför mig hur haschröken låg tät i förstugan. För att gilla en sådan jobbig musik måste man väl vara drogpåverkad, tänkte jag.

Hur gick det då med månen? Det gick inte alls bra. Den hade gått upp åt ett helt annat håll och syntes inte för mig på grund av en skog som stod ivägen åt det hållet. Jag skulle ha tagit med en riktig kompass eller kollat upp riktningen på en karta i förväg. Men det blev ändå en speciell upplevelse att stå där i mörkret i den annars så tysta sommarkvällen och lyssna på en intensiv jazzmusik.

Skumma bilder

I vattenfall och forsar brukar det bildas skum på vattenytan. Om det finns ett bakvatten nedströms och om vattnet virvlar runt kan skummet samlas upp där. Med hjälp av långa exponeringstider går det att fånga virvlar av skum på vattenytan.

Mina tips för skumma motiv är:

Ta tillfället i akt. Om du ser att förhållandena är bra på ett visst ställe, passa då på att ta bilder. Även om du återvänder till samma ställe där det en gång varit bra ska du ha mycket tur för att det ska bli lika bra igen.

Använd stativ.

Använd gråfilter (ND filter) för att få ”rätt” slutartid. Jag använder ett variabelt gråfilter av hög kvalitet.

Ta många bilder. Då lär du dig dels vilken exponeringstid du vill använda vid det aktuella tillfället och hur skummet rör sig för att du ska uppnå önskat resultat. Detta förutsätter att du använder en digitalkamera där du omedelbart kan se resultatet och utifrån det prova dig fram. Efter ett tag lär du dig hur skummet ska se ut när du startar exponeringen för att ta bilder så som du vill ha dem.

Vandring i Värmland

Första veckan på semestern vandrade jag och min fru dagsturer i Värmland. Vi bodde i två olika stugor, tre nätter strax utanför Kristinehamn och fyra nätter mellan Torsby och Hovfjället. Båda stugorna var fina, prisvärda och stugvärdarna var mycket trevliga.

Kristinehamn

När vi installerat oss i stugan och stugvärden bjudit oss på kaffe med smörgås och kaka, åkte vi till Picassostatyn som ligger strax söder om Kristinehamn. På återvägen stannade vi till vid en fin badplats och njöt av det varma vattnet i Vänern. Det var faktiskt det varmaste badet för mig i sommar och när jag badat i Vänern förut har det alltid varit svinkallt.

Naturreservat Nötön-Åråsviken

I naturreservatet finns tre leder, Prästöleden, Nötöleden och Arskogsleden. Vi vandrade de två förstnämnda.

Prästöleden

På Prästöleden passerade vi först Linsöstugen, där det såg ut som att man kunde övernatta om man velat det. Sedan gick vi till östra udden och där såg vi en havsörn. Längst söderut på leden heter området Prästudden. Ett vackert område med många fina ekar i ett öppet landskap.

Nötöleden

Första och sista delen på Nötöleden är samma. Vid ledens delning valde vi att först gå öster ut. Delvis gick stigen genom fina alkärr och ganska tät lövskog. Leden vände sedan söder ut och därefter åt väster mot Österstugan. Vid stugan som ligger mitt på halvön finns det några ängar. Leden fortsatte väster ut mot Hästudden. Här ändrade skogen karaktär och övergick till gammal granskog. Framme vid udden öppnade skogen upp sig och det var en vacker udde som såg ut att vara en perfekt tältplats för paddlare eller vandrare. Efter udden vandrade vi norrut till delningen och samma väg åter till bilen.

Sammanfattningsvis var det ett flackt område med trevliga leder och fin skog. Jag lyckades emellertid inte ta en enda bild värd att visa. Vi såg inga andra människor och heller inga andra bilar på reservatets parkeringar.

Vandring på öar och fotografering av lavar

Vi ställde bilen på parkeringen avsedd för Picasso statyn och gick den korta biten till bryggan, där båten låg förtöjd, som skulle ta oss till Vålön. Överfarten till Vålön tog bara 10 – 15 minuter och där vi gick iland låg två badplatser. Vi vandrade leden söderut mot Kalvön och när vi gått över bron till Kalvön var vi inne i Sibberöns naturreservat. Vi fortsatte mot nästa ö, Sibberön. Där gick vi ut på Västra Lakholmsudden som längst ut bestod av kala klippor. Solen sken och en svag vind smekte över Vänerns vatten. Vi stannade på udden och njöt av vistelsen. Min fru löste korsord och jag letade motiv. På vissa klippor och stenar växte fina lavar och jag roade mig med att ta bilder på olika mönster.

Innan vi vandrade tillbaka gick vi ut på Östra Lakholmsudden. Vi hade gott om tid tills båten skulle avgå och vi passade på att bada vid en av stränderna nära båtbryggan.

Sandgrund med Lars Lerin

En dag när väderprognosen spådde regn åkte vi till Karlstad och tittade på Lars Lerins konstverk på Sandgrund. Som jag har skrivit i tidigare inlägg kan konst vara en utmärkt inspiration och utvecklande för oss fotografer. Förutom konstupplevelsen utspelade sig ett drama i utställningslokalen. Plötsligt hördes en kraftig smäll från krossat glas när ett stort verk föll i golvet. Kraschen följdes av höga upprörda skrik från en besökare som hastigt lämnade lokalen. Jag befann mig i andra delen av rummet och såg inte vad som hände. Området med glas på golvet spärrades av och sedan kom en av personalen bärande på själva konstverket som såg ut att ha överlevt kraschen. På golvet syntes ett spår av blodstänk som gissningsvis kom från personen som lämnade lokalen.

Torsby

Hovfjället

När vi hade anlänt till stugan norr om Torsby åkte vi till Hovfjällstoppen och vandrade en kort kvällstur förbi Trekantmyren, Giljankorset och Dammen. Vi hade planerat att gå den längsta leden, som var cirka 12 km, tre dagar senare. Det blev tyvärr inte som vi hade tänkt oss på grund av en punktering i slutet av vistelsen.

Ängenleden

Sydväst om Torsby finns Ängenleden som går runt Ängsjön. Leden är sjutton kilometer och det är ingen naturupplevelse förutom cirka 150 meter som går genom ett litet naturreservat med orörd skog på Flisåsberget. Resterande 16850 meter går genom plantage i olika stadier eller över kalhyggen. Låten ”Ack Värmeland du sköna” bör skrivas om till ”Ack Värmeland du kalhuggna” för att göra Värmland rättvisa. För den kultur- och historieintresserade fanns det många intressanta berättelser att ta del av på leden som passerade många gamla torpgrunder med infotavlor. Dessutom fanns det två områden med gamla fångstgropsystem. Jag valde att inte bära med kamera och stativ vilket efteråt visade sig var rätt beslut. Däremot tog jag bilder med mobilen.

Sundsbergsleden i Sunne

Leden startar och slutar vid Selma Spa. Det var svårt att förstå var man fick parkera men bortanför parkeringen för Selma Spa fanns en liten parkering där det var tillåtet att stå med bilen.

Vi gick leden medurs och i början vandrade vi genom några fina partier med granskog. Även denna gång gick vi på hyggen och i plantage. Vissa delar hade nyligen blivit gallrade. Det fanns dock några områden med fin natur och dessutom en fin utsiktsplats.

Gultberget

Sista dagen skulle vi ha vandrat en lång led runt Hovfjället men som jag skrev tidigare gick det om intet på grund av en punktering. Istället gick vi till ett naturreservat som låg på lagom avstånd från stugan, eftersom bilen var på verkstad den dagen.

På väg till reservatet passerade vi några ödehus. När jag ser sådana hus hus väcks frågor som vem som bott där, hur var deras liv och när bodde någon där senast.

I reservatet hittade vi den största rotvälta jag hittills sett.

På reservatets infotavla hade vi läst om en fjäril, Pantermätare, som bara förekommer i Värmland och Skåne. Min fru lyckades få syn på fjärilen vilket var kul och intressant. Jag hade bara en normalzoom och därför är bilden nedan kraftigt beskuren. Jag undrar om fjärilen förekommer i helsvarta varianter, annars har den som gett namn åt fjärilen förmodligen aldrig sett en panter. Ett lämpligare namn kanske skulle varit Leopardmätare eller Jaguarmätare.

Fotografering i naturskog

För tio dagar sedan åkte jag till en naturskog och fotograferade. Det hade nyligen regnat vilket brukar vara bra för fotografering i skogsmiljöer. Dessutom var det mulet vilket också var en förutsättning. Tyvärr kom solen fram emellanåt och då fick jag vänta in nästa moln innan jag tryckte på trådutlösaren. Som vanligt fotade jag döda, omkullfallna träd, bevuxna med mossa, ett motiv som jag tycker mycket om. Dels är den typen av motiv ovanliga eftersom vi har extremt få skogar i Sverige, nästan all trädbevuxen areal är antingen plantage i olika stadier eller kalhygge. Idag är det få träd och även vilda djur för den delen som får leva att ”helt liv”. De fallna träden ger möjlighet att skapa linjer i bilderna vilket jag tycker är intressant. Dessutom är den massiva grönskan något som tilltalar mig.

När jag går i den här typen av skogar är jag noga med var jag sätter stövlarna för att inte skada till exempel mossa och lummer. Man ska alltid undvika att trampa på omkullfallna träd eftersom slitaget det innebär kan synas i åratal efteråt.

Omkullfallna och mossbevuxna träd omgivna av lummer

Fotografering av rådjur från bil

Ta tillvara bra förutsättningar till fotografering

I morse åkte jag en runda i ett rådjurstätt område. Tyvärr är det inte lika bra som det var för tre år sedan och ett antal år tillbaka. I en mindre del av området skedde med all säkerhet ingen jakt och rådjuren var vana vid bilar samt människor. Jag kunde sitta i bilen och fotografera rådjur på nära håll utan att de brydde sig särskilt mycket. Några timmar efter soluppgången brukade hundägare i området ta en morgonpromenad. Vid flera tillfällen passerade människan och hunden mellan bilen och rådjuret utan att djuret brydde sig. Rådjuren var så nära bilen att det nätt och jämt rymdes i bild. Förra året märkte jag en stor skillnad, rådjuren var betydligt skyggare och de gick iväg strax efter jag stannat bilen. Med all säkerhet hade det nu skett jakt i området. Som tur är lade jag mycket tid där under flera år när det var bra. Något jag har lärt mig med åren är att om man upptäcker goda förutsättningar att fotografera vilda djur utan att djuren störs, ska man ta vara på den möjligheten. Snabbare än man tror brukar chanserna vara borta.

God utdelning

Utdelningen i morse blev bra men inga av bilderna är tagna i det lilla området som var allra bäst förr om åren.

Tyvärr har fullvuxna bockar i området få taggar på hornen. Hornen ser vanligtvis ut som på bocken nedan.

Säkerhet vid fotografering från bil

När jag fotograferar från bil tänker jag extra mycket på säkerheten. Även om det är ytterst få bilar ute på småvägar tidiga mornar på helger, under sommarhalvåret, håller jag alltid noggrann koll på om det kommer någon bil. I morse var det bara jag som var ute och körde i området.

Bra förutsättningar för rådjursfoto

Bra ställen att fotografera rådjur på är i och nära villaområden samt friluftsområden. Där är djuren vana vid bilar och människor.

Lite bilder från vårens fotografering av vilda djur

När den allra första grönskan kommer upp på vissa åkrar är den som en magnet på klövviltet. Innan bladen slår ut på buskar och träd i skogen finns det inte mycket annat grönt att äta och det i kombination med att djuren är utsvultna efter vintern gör att de samlas på sådana åkrar. I våras såg jag flera älgar på väg till och från jobbet på just en sådan åker. Jag passade på att åka dit de kvällar som vinden låg åt rätt håll och vid två tillfällen lyckades jag ta bilder.

Bilder på älg som betar på en åker är kanske inte de jag mest av allt önskar. Jag vill hellre ta bilder på djur i en vacker skogs- eller mossmiljö. Men naturupplevelsen är ändå fin och det var kul. Älgkon hade två små kalvar och vid ett tillfälle kunde jag ta bilder på kon och en av hennes kalvar. Att kon kanske snart skulle stöta bort dessa små kalvar och föda igen kändes konstigt. För kalvarnas skull hoppas jag att kon inte kom i brunst i höstas. Annars hoppas jag att de får hålla till i närheten av kon även om hon får en ny kalv i år. De kan nog behöva lära sig mer av sin mamma innan de klarar sig själva.

Efter några kvällar lärde jag mig var älgarna oftast gick in i och ut ur skogen. Tyvärr var det ganska risigt där men jag fick i alla fall några bilder med träd i bakgrunden.

Fotografering av dovhjort

Efter ett antal resultatlösa dagar på förvåren tog jag äntligen en bra bild på en vit hind. Det är framför allt bakgrunden med lövträd och varmt ljus från en uppåtgående sol som jag gillar med bilden.

En annan morgon blev ljuset starkt nästan direkt efter soluppgången vilket oftast inte är bra. Men då hade jag turen att en hind ställde sig i en strimma.

Nyligen satt jag vid en brant i kanten av en äng. Plötsligt kom två hindar springande ut på ängen från motstående sida och det såg nästan ut som om de lekte tafatt eller hade vårkänslor. Anledningen till att de sprang var säkert någon annan som jag inte kunde räkna ut eftersom jag inte är en dovhjort. Bägge kom rätt mot mig och stannade i skogen precis framför mig. De stirrade på mig en stund och sedan sprang de ut på ängen igen, förvann i skogen till höger om mig och efter en stund sprang de ut på ängen igen, passerade mig och försvann till sist till vänster om mig in i skogen.

På väg till bilen fick jag syn på sex hjortar som betade tillsammans. Under vår och sommar, ända fram till brunsten i november, håller sig hindar med kalvar för sig och lite äldre hjortar(hanar) för sig. Ibland har spetshjortar anslutit sig till hjortgrupper och då beror det förmodligen på att deras mammor blivit skjutna under vintern.

Jag satt länge och väntade inne i skogen med en stenmur som skydd. Som tur var lade sig en hjort ner för att idissla ganska nära mig. De hade lika gärna ha kunnat lagt sig ner hundra meter bort och jag hade väntat i ett par timmar för gäves.

Mellan tuggorna sov hjortarna och jag tog mig också en lur inne i skogen. Jag hade det dock inte lika bekvämt som hjortarna. Det slog mig plötsligt vilken otrolig skillnad det var nu jämfört med för cirka tio år sedan. Då bestod gruppen av hjortar i detta området av mellan trettio och fyrtio djur.

När djuren vilat klart började de beta igen. Ett tag höll de till där jag satt. Jag tog många bilder eftersom jag visste att många bildfiler skulle raderas på grund av att grässtrån skymmer hjortarnas ögon när de betar. På ett ställe växte inget gräs och där tog jag de bästa bilderna. En nackdel med att ta så många bilder är allt arbete med att rensa bort bilder efteråt. Samtidigt kan jag lyckas ta några som är bra. Kanske får jag som bäst ett sådant här tillfälle en gång per år och då kan det ju vara värt att lägga lite tid på att radera bilder.

Så småningom gick hjortarna längre bort från mig och jag kunde smyga därifrån utan att bli upptäckt.

Fotografering av en ek

Ek

Jag har fotograferat en ensam ek vid flera tillfällen under vinterhalvåret och i veckan tänkte jag försöka fotografera samma ek i sommarskrud. Min förhoppning var att det skulle vara fina moln i bakgrunden till eken men när jag kom fram var himlen nästan molnfri.

Lönn

Jag hade ställt bilen vid en förfallen lada och intill ladan växte en liten lönn. På ladans vägg syntes en fin ådring och många vackra kvistar i träplankorna. Det var oftast helt vindstilla men emellanåt blåste det till i den lilla lönnen. Jag satte skärpan på lönnen som var närmast mig och valde bländare 8 vilket tillsammans med ett ND filter (gråfilter som förlänger exponeringstiden) gav mig en lagom lång slutartid på 0,5 till 1 sekund. När det blåste till i lönnen tog jag bilder. Efter ett tag insåg jag att det var onödigt att sätta skärpan på lönnen eftersom den ändå skulle vara i rörelseoskärpa. Det viktiga var ju att väggen skulle bli helt skarp. Så därför flyttade jag skärpan till väggen istället och tog fler bilder. Efteråt kan jag konstatera att det var bra eftersom jag i det första fallet inte fick full skärpa på väggen. Nu undrar kanske någon varför jag inte bara ändrade bländaren till intervallet 16-32 istället och på så sätt få ett större skärpedjup. Med bländare 8 är mitt objektiv skarpare än med bländare 16 – 32 och därför ville jag hellre använda den bländaren. Typiskt nog fick jag den finaste oskärpan på lönnen på en av de första bilderna innan jag flyttade skärpan. Men det blev två bilder med fin rörelseoskärpa på lönnen och full skärpa på väggen.

Gammal grindstolpe

När jag kände mig klar med lönnen strosade jag runt lite grann och tog bilder på ladan från olika håll. Det hördes ett brus från en bäck i närheten och när jag gick mot bäcken fick jag syn på en sten som antagligen använts som grindstolpe för länge sedan. Även på det motivet utnyttjade jag vinden för att göra motivet mer intressant.

Ek

Hur gick det då med motivet eken? Jag såg att det var moln på väg väster ifrån. Men när molnen väl fyllde ut himlen bakom eken hade solen börjat gå ner bakom en skogsridå och endast övre halvan av trädet var belyst. Jag får åka till eken fler gånger och förr eller senare kanske jag får min bild. När jag tittade på bilderna på datorn upptäckte jag en pinne (som används vid snöröjning) till höger om eken. Den pinnen lade jag ner på vintern när jag tog bilder på eken men den såg jag inte nu för all grönska. Nästa gång ska jag lägga ner pinnen och sätta upp den när jag fotat klart.

Uddevalla Dirt Race 2022

När Uddevalla Dirt Race arrangerades förra helgen tog jag och min fru en promenad för att titta på tävlingen. Självklart hade jag med kameran och tog bilder på deltagarna. Direkt efter starten skulle de tävlande ta sig över ett stort trapphinder.

Efter diverse hinder på Landbadet sprang de tävlande till Skeppsviken och på vägen passerades olika hinder. Vid Skeppsviken skulle de hoppa i vattnet vilket också de flesta vågade men med lite olika stilar.

Strax innan målgång skulle löparna ta sig genom en mur av kampsportare.

Fotografering på första metardagen

När jag var liten pojk kallades Kristi Himmelsfärds dag ”första metardagen”. Därför trodde jag att innan den dagen var det inte lönt att fiska. Det nappade helt enkelt inte innan den dagen inföll. Så småningom förstod jag att det bara var tomt prat som inte innehöll någon sanning.

Bakom uttrycket ”första metardagen” ligger gamla svenska folklivsföreställningar om att detta var första sommardagen då man inledde sommarfisket.

I år inföll ”första metardagen” den 26:e maj. Istället för att meta den dagen åkte jag ut till bohuskusten och fotograferade. Det blåste en kraftig västlig vind och jag hoppades kunna utnyttja den i min fotografering. På parkeringen där jag lämnade bilen stod bara en annan bil parkerad. Där kan det i vanliga fall stå många bilar men som så ofta förr var det ingen trängsel i det hårda blåsiga vädret. Gissa om jag blev förvånad när jag kom fram till stället där jag tänkt fota, där stod redan två fotografer. Så ”trångt” har det aldrig tidigare varit när jag besökt platsen vid denna typ av väder. Eftersom det var första gången jag stött på andra fotografer på platsen passade jag på att ta bilder med dem och de kraftiga vågorna.

Jag förstod snart vilka fotograferna var, nämligen Claes Thorberntsson och Krister Körner. Det var första gången jag träffade dem men jag kände igen de båda från sociala medier. Jag hälsade lite kort på dem eftersom jag inte hade så lång tid på mig innan solen gick ned och jag ville utnyttja tiden. Dessutom var det inget bra väder att pratas vid i. Det hade annars varit intressant att tala mer med dem.

Tyvärr var det molnfritt över havet och därför en ganska tråkig himmel. Jag försökte undvika himlen och istället utnyttja motljuset i den starka solen.

Efter solens nedgång tog jag fler bilder och i nedanstående bild ville jag ta med en fyr och då fick helt enkelt den tråkiga molnfria himlen vara med. Utan moln framträder å andra sidan fyren tydligt.

När jag tog de sista bilderna innan hemgång var det nästan mörkt och då jag gick till bilen åkte pannlampan på. Med tanke på vädret var det nog lika bra att jag hade lämnat metspöt hemma även om det ju var ”första metardagen”. Men vem vet det hade kanske nappat bra, det får jag aldrig veta eftersom jag inte provade.

Fotografering av älgar på högmosse, del 4

13 minusgrader och garanterat myggfritt

Fram till denna dag hade jag inga bra bilder på älgar i snö. När vintern kom till mitt område passade jag så klart på att åka till älgarnas mosse så fort det gavs tillfälle. Men skulle älgarna komma ut på mossen när det var så kallt? Bilen visade att det var 13 minus när jag i mörkret lämnade den och sakta gick mot mossen. När älgarna skulle gå till mossen var de tvungna att simma genom en å och jag tyckte inte det skulle vara så lockande i den kylan.

Rödräv

När jag suttit på mossen en halvtimme fick jag syn på en rödräv som traskade över mossen åt mitt håll. Plötsligt vek den av från sin rutt, hoppade några gånger på rävars vis och tuggade i sig en gnagare. Sedan fortsatte den mot mig och jag tog bilder. När den hörde ljudet från slutaren stannade den till en kort stund innan den svängde om och sprang in i skogen.

Bilder på älgar i snölandskap

En timme efter solens uppgång hade fortfarande inga älgar visat sig. Jag började precis misströsta när en älg kom fram i mosskanten en bra bit bort. Snart dök ytterligare två djur upp. Det var två tjurar och en ko. De stod helt stilla så som de ofta gör innan de ska lägga sig ner. Efter tio minuter lade sig den minsta tjuren ner och det var precis det jag inte ville. Snart skulle antagligen även de andra två lägga sig ner och troligtvis ligga där i flera timmar. Men så reste sig plötsligt den som låg ner och alla tre gick i rask takt ut på mossen. Något hade oroat dem. De stannade till ute på mossen och tittade åt det håll de kommit från. Efter en stund gick den större tjuren åt mitt håll. Vilken tur! Han stannade på ett alldeles lagom avstånd från mig, där stod han länge och tittade. Jag tog många bilder.

Älgtjuren flyttade på sig lite ett par gånger innan den gick mot de andra djuren igen. I bortre mosskanten syntes ytterligare fyra älgar. Så småningom gick alla sju älgar in i skogen till vänster om mig på andra sida mossen.

Efter att älgarna hade försvunnit åt jag min frukost. Sedan flyttade jag mig till ett ställe på mossen dit jag visste sedan tidigare att de troligtvis skulle gå om de blev störda på den plats där de nu vilade. Efter en timme gav jag upp och gick till bilen. Hurra, jag hade äntligen tagit bra bilder på älgar i vinterlandskap och dessutom som en bonus bilder på rödräv!!! Det tog ”bara” fyrtio år att lyckas med det.

Nästa fototillfälle på mossen

En vecka senare åkte jag åter till mossen. Snön låg kvar på marken men snön som legat på träden hade blåst av. Det var fem minusgrader och blåste tio meter i sekunden i riktning mot den kanten av mossen där jag placerade mig. Då visade sig inga djur på mossen. Jag kunde verkligen inte klandra dem. Det var väldigt kallt i vinden.

Kläder vid fotografering i kyla

Jag är frusen av mig, framför allt om händer och allra mest om fötter. Här ska jag berätta vad jag hade på mig vid de två tillfällen jag skrivit om ovan. De gångerna satt jag stilla på en rycksäckstol i många timmar. Jag hade med mig en stjärtlapp som jag lade på stolen samt två lappar som jag placerade på marken och satte stövlarna på. På vägen till fotoplatsen gick jag sakta för att inte svettas eftersom jag hade mycket kläder på mig.

På fötterna

Två par ullsockar, ett par tjocka och ett par halvtjocka. Vinterstövlar av märket Le Chameau gjorda i bland annat neopren. Jag tror att de är två nummer större än jag vanligtvis brukar ha för att få plats med sockarna. De var dyra men värda varenda krona. När jag köpte dem för cirka tjugofem år sedan sa säljaren att de skulle jag inte slita ut, vilket jag tyckte lät något överdrivet. Nu har jag använt dem varenda vinterhalvår sedan dess och de är varma och helt otroligt slitstarka.

På benen

Underst ett underställ av ull, sedan ett tjockt underställ av ull. Därpå vind och vattentäta byxor. Ytterst ett par byxor i vinterkamouflage.

På överkroppen

Underst ett underställ av ull, en flanellskjorta och sedan ett tjockt underställ av ull. En tunn fleece, en täckjacka, en tjockare fleece, en vind och vattentät jacka. Ytterst en jacka i vinterkamouflage.

På huvudet

En varm mössa i fleece samt huva i vinterkamouflage. Jag kan även använda huva på täckjackan samt huva på jackan om det skulle behövas.

På händerna

Ett par tunna handskar, ett par tjockare handskar i fleece där jag kan sticka ut fingrar och tumme vid behov. Ytterst en tjock tumvante på vilken jag också kan sticka ut fingrar och tumme.

Sista inlägget i serien

Det här är det sista inlägget om älgarna på mossen för den här säsongen. Avslutningsvis vill jag berätta att jag har suttit på mossen många gånger utan att se ett enda djur.