Dimma, dimma och ännu mer dimma

Efter en varm period kom så några kalla och vindstilla mornar med fin dimma. Jag åkte till ett flackt område med ett flertal fristående träd. Dessa träd är inte intressanta att fotografera utan dimma eftersom bakgrunden förstör motiven. Tack vare dimman döljs den störande bakgrunden. Bilden nedan är fotograferad med 400 mm och det hade nog varit bättre med ett ännu längre teleobjektiv. Jag gillade fågeln som satt överst i det högra trädet.

I nedanstående bild försökte jag placera trädet på ett bra sätt i förhållande till bakgrunden. Min tanke var att skogsridån till vänster och träden till höger i bakgrunden skulle skapa en balans i bilden. Jag hade önskat få med något djur som en extra krydda i bilderna och kollade då och då om det skulle dyka upp något. Plötsligt anade jag en rörelse i riktning mot träden till höger. Det visade sig vara tre kronhjortar som sprang åt vänster i bild, hitom träden. De sprang som om de var skrämda av något och försvann snabbt in i ett buskage som inte syns i bilden på grund av dimman. Tänk om de hade stannat framför träden, då hade jag zoomat in träden i bakgrunden och fått djuren framför. Det hade nästan varit för bra. Men jag blev kompenserad morgonen efter vid samma ställe. Se längre ner i inlägget.

Solen började tränga igenom dimman och jag åkte en kort bit till en samling träd. Där försökte jag placera solen bakom träden för att få fina solstrålar i dimman. Allteftersom solen flyttade sig var jag tvungen att röra mig för att få så bra strålar som möjligt.

Då och då kom gäss flygande in mot slätten och jag zoomade ut för att få bilder med fåglarna över träden. De tre nedanstående bilderna tyckte jag blev bäst.

Morgonen efter att jag tog ovanstående bilder var förutsättningarna ungefär lika dana och jag åkte till samma område. När jag kom fram stod en råbock väldigt fint vid ett träd. Det var nästan för bra för att vara sant, men dumt nog låg kameran i bagaget. Jag körde bilen en bit till, stannade och hämtade kameran i bagaget så fort jag kunde, fullt medveten om att i nittionio fall av hundra står inte ett djur kvar när man kommer tillbaka. Snabbade mig att göra inställningar på kameran, vände bilen, rullade ned rutan och körde tillbaka. Råbocken stod kvar!!!

Två dagar senare var det fortfarande dimmigt på morgonen och med bilen letade jag efter älgar i dimman. På en åker betade en ko med sina två kalvar.

Efter ett tag tätnade dimman och det gick nätt och jämt att se älgarna. Autofokusen fungerade inte, därför stängde jag av den och försökte fokusera manuellt. Bilderna nedan är omvandlade till svartvitt med hjälp av Silver Efex Pro 2 och med inställningar som lyfter fram konturerna av älgarna.

När dimman började lätta fick jag plötsligt syn på en ung räv som låg ned på en sidoväg. Det var alldeles intill ett hus och först trodde jag det var en katt. Efter en stund reste sig räven och gick en bit bortåt på vägen.

Ännu en ny morgon i dimma, några dagar senare, gav inga bilder på djur. Det blev bara en bild på soluppgång i dimma.

Film om vildsvin

För några år sedan ville jag variera mig lite och under två års tid filmade jag bland annat vildsvin. Det resulterade i en trettio minuter lång film som bara handlar om vildsvin. I menyn under ”Film” hittar du den.

Misstag i samband med fotografering

När man har fotograferat under så lång tid som jag har gjort, i cirka fyrtiofem år, då har man gjort många misstag. Jag trodde jag hade gjort alla missar som går att göra men så var tydligen inte fallet. För två veckor sedan, när jag kom fram till min fotodestination, fanns inte stativet med i bagaget. Någon hade glömt det hemma. Jag fotar nästan alltid med stativ och det var nära att jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Men jag tänkte igenom situationen och kom då fram till att det fanns ett ställe där det nog skulle gå att lägga ryggsäcken på en sten med teleobjektivet ovanpå säcken. Samtidigt borde jag vara skymd av stenen. Sagt och gjort. Jag travade iväg med teleobjektivet i näven. Efter ett tag blev det tungt att bära och jag skiftade hand. Som jag saknade att lägga upp stativet med objektivet över axeln.

Framme vid stenen gjorde jag som jag tänkt. Sedan satt jag där hela dagen. I området cirkulerade en galt, en sugga med endast en kulting och två suggor med sju kultingar. Ett par gånger öste regnet ner. Min nya kamera vars autofokus slår min gamla med hästlängder hade emellertid svårt att fokusera på vildsvin i ösregn. Där finns det utvecklingspotential eller så finns det någon bättre inställning på kameran som jag inte har lärt mig än.

Fotografera tallar i dimma

Under den här tiden på året brukar förutsättningarna för morgondimma vara goda. Oftast behöver det vara vindstilla och temperaturen bör krypa ner mot 10 grader. I söndags morse var det en fin dimma i mellersta Halland där vår sommarstuga ligger. Först åkte jag till en utsiktsplats där man ser ut över stora åkerarealer men strax innan jag kom fram minskade dimman och därför återvände jag till en liten öppen mosse i skogen några kilometer inåt landet. Där låg dimman kvar ända fram till klockan halv tio innan solen till slut bröt igenom. Tack vare det var ljuset bra under lång tid innan dimman försvann. Helst hade jag velat fotografera djur men Halland är så fattigt på vilda djur att det oftast är bortkastad tid att ens försöka. Istället valde jag tallar som motiv på en öppen mosse och dimman hjälpte till att separera träden från bakgrunden.

I motivet nedan hittade jag antal tallar tallar som bildade en enhet. Jag tyckte inte om den lilla björken i förgrunden och helst hade jag velat placera den mellan två tallar. Men jag prioriterade istället att låta två av tallarna till vänster dölja två björkstammar i bakgrunden.

Dimman minskade och ökade om vartannat under flera timmar vilket också påverkade motiven. Det hade stor betydelse om jag rörde mig närmare eller längre från tallarna. Dessutom gällde det att inte vara lat utan röra sig i sidled för att hitta bra bakgrund eller en viss form på tallarna.

Fjortontaggare

Under ett antal veckor har jag lagt mycket tid på fotografering av älg och speciellt på en tjur med fjorton taggar. Älgtjuren visade sig vid två tillfällen. Första gången jag såg den var från bilen och den var tillsammans med två andra tjurar, en sjutaggare och en femtaggare. Andra gången satt jag i kanten av en havreåker och då gick den på ett hygge långt bort tillsammans med de andra två tjurarna samt en ko men den gick inte ut på åkern. Nedanstående två bilder är fotade från bilen och den sista av de två är kraftigt beskuren.

En morgon stod en ensam kviga eller ko på åkern men inga tjurar syntes till.

Flest gånger har jag suttit vid ett hygge intill en åker samt vid två olika öppna mossar som låg nära åkern med den eftertraktade maten. Den finaste miljön var så klart mossarna men även hygget var en, i mitt tycke, finare miljö än en åker. En morgon var det fin dimma på mossarna och när dimman lättade glänste växtligheten likt silver i motljuset. Nedanstående bilder är fotograferade med någon timmes mellanrum. Tänk om fjortontaggaren hade varit så snäll och klivit ut bland tallarna den gången.

En morgon när jag suttit vid den ena mossen i två timmar utan att se något bestämde jag mig för att smyga över till den andra mossen. När jag hade gått tjugo meter reste sig plötsligt en kviga i bortre delen av den öppna delen av mossen. Vi stod sen ett tag och tittade på varandra innan hon gick in i skogen. Hon måste ha legat där när jag smög ut till mossen. Det var enda gången jag såg en älg på någon av mossarna trots att jag att var säker på att älgtjurarna måste ha hållit till alldeles i närheten.

En kväll när jag satt utmed en åkerkant och väntade, klev plötsligt en vit dovhjort ut på åkern framför mig.

En morgon när jag hade gett upp och var på väg till bilen fick jag syn på en råget som kom gående åt mitt håll på ett hygge. Jag hukade mig ner och hoppades att hon skulle komma fram vid skogsvägen där jag satt. Efter en stund dök hon upp och studerade mig en kort stund innan hon försvann in i buskarna på hygget.

När all älgmat hade skördats i området åkte jag ändå dit en morgon för inte så länge sedan. Halvvägs fick jag syn på två älgar som åt havre på en liten plätt som ännu inte var slagen. Det var en ko och en liten sextaggare, förmodligen den minsta sextaggare jag har sett.

Jag var besviken över att jag inte lyckades få en bra bild på den fina fjortontaggaren eftersom min känsla var att chanserna var goda. Men så blev det tyvärr inte, trots att jag satsade mycket tid och dessutom skrämde jag, mig veterligen, inte tjurarna vid något tillfälle.

Vildsvin ur ett grodperspektiv

En försommar morgon, tidigare i år, vandrade jag omkring i vildsvinsskogen. På marken växte gröna vackra ormbunkar och plötsligt rusade ett yrvaket vildsvin upp ur vegetationen samtidigt som det gav ifrån sig ett grymtande. Snabbt sjönk jag ner på knä. Djuret stannade efter bara fem meter och då förstod jag att det hade sovit gott och inte riktigt hade koll på vad det var som hade stört dess morgonsömn. Till höger om oss löpte en liten brant och efter ett tag rundade vildsvinet branten och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Jag riktade in objektivet mot ett ställe ovanför stupet och väntade. Plötsligt syntes djuret men inte där jag hade hoppats på. Det tittade ner på mig och var så pass nära att varje rörelse från min sida hade resulterat i ett flyende vildsvin. Därför fanns inget annat alternativ än att sitta blick stilla och vänta. Vildsvinet försvann igen ur min åsyn och det hördes hur det gick fram och tillbaka ovanför branten. Så dök det upp igen och på rätt plats denna gång. När vildsvinet hörde ljudet från kameran vände det om kom inte tillbaka.

När jag reste mig upp fick jag syn på ytterligare ett vildsvin som troligtvis hade legat en liten bit bortom branten. Efter ett bra tag lade det sig ner och jag övervägde om det skulle finnas någon möjlighet till fler vildsvinsbilder. Jag kom fram till att mina chanser var väldigt små och då valde jag att långsamt ta mig tillbaka samma väg jag kommit ifrån. Det vildsvinet fick sova vidare.

O-ringen 2025 i Jönköping

I slutet av juli deltog jag och min fru i orienteringstävlingen O-ringen. Tyvärr åkte jag på en förkylning tre veckor innan tävlingen och därför kunde jag inte träna som jag hade planerat. Men det var ändå riktigt kul att springa O-ringen igen, senast jag sprang O-ringen var för fyrtiotre år sedan. På den tiden hette O-ringen 5-dagars och det var tävlingar fem dagar i rad för samtliga tävlande. Numera har alla en vilodag och tävlingen spänner alltså över sex dagar. Förutom en vilodag har man devalverat tävlingen ytterligare genom att ha två etapper med medeldistans som innebär kortare banor. Efter två etapper har alla utom eliten sin vilodag, eliten vilar efter sin tredje etapp istället. Min fru som aldrig hade sprungit en orienteringsbana innan O-ringen lyckades hitta samtliga kontroller på hennes banor. Vi hade övat på orientering genom att leta efter Hitta Ut checkpoints under våren och sommaren.

Husqvarnasprinten

Den tredje etappen sprang eliten en sprint i centrala Jönköping och alla andra deltagare hade då möjlighet att titta på. Då passade jag såklart på att fotografera. Dessutom tyckte jag det var kul att se eliten ”live” eftersom många av världens bästa orienterare deltog. Jag och min fru hittade en kontroll i kanten av en gräsmatta i en liten park. Kontrollpunkten var en stor åkgräsklippare som ställts dit av en sponsor. I bilden nedan syns en liten del av klipparen till vänster i bild. Det hade regnat mycket innan tävlingen och gräsmattan var väldigt hal. En del tävlande halkade när de skulle sakta in farten mot kontrollen. Det gav spännande fotomöjligheter men samtidigt kändes det obehagligt eftersom det innebar en uppenbar skaderisk, speciellt om en löpare skulle glida in i åkgräsklipparen.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Lucia Baumgartner, SCOM Mendrisio, klass D18 Elit.

Efter att flera åskådare påpekat skaderisken flyttade arrangören kontrollen en liten bit från gräsklipparen och efter ytterligare en tid ställde sig en man från arrangören en bit före kontrollen och gjorde de tävlande uppmärksamma på att det var halt.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Ludvig Hagwall, Järla Orientering, klass H20 Elit.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Erik Maripuu, Östersunds OK, klass H18 Elit och Alma Jöhnemark, Stora Tuna OK; klass D18 Elit.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Axel Trofast, Tullinge SK, klass H20 Elit.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Axel Ekdala, Kungälvs OK, klass H18 Elit.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Botvid Simonsson, Sundbybergs IK, klass H18 Elit.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Albert Jonforsen, Frölunda OK, klass H18 Elit.

Emil Svensk flaxade till inför kontrolltagningen men återfick sedan balansen. Han tog sedan hem totalsegern i seniorklassen.

O-ringen 2025 i Jönköping. Etapp 3, Sprint. Emil Svensk, Stora Tuna OK, klass H21 Elit.

SM-veckan 2025 i Norrköping

För ungefär ett år sedan sa jag och min fru till varandra att någon gång skulle det vara roligt att se SM-veckan. När vår äldsta dotter hörde av sig en vecka före årets start av SM-veckan och frågade om vi ville åka till Norrköping och titta tillsammans med henne var vi inte sena att haka på. Hon tränar crossfit samt funktionell fitness och därför ville hon i första hand se SM i funktionell fitness som avgjordes tisdag till torsdag. Vi stannade inte hela veckan på grund av att vi sedan länge bokat in fredagen till söndagen för andra aktiviteter. Men nästa år går SM-veckan i Karlstad och då kanske vi kollar hela veckan. Förutom funktionell fitness hann vi titta lite på boule och mountainbike. Jag lyckades även klämma in två träningspass i form av löpning för egen del.

Funktionell fitness

Jag har fotograferat crossfit vid flera tillfällen förut och funktionell fitness är mycket likt crossfit. SM bestod av ett antal deltävlingar fördelade över tre dagar och den deltagare som till sist samlat ihop flest poäng stod som segrare. Varje deltävling bestod oftast av flera moment som i sin tur krävde ett antal repetitioner. För att klara detta behövdes mycket styrka, teknik, taktik och uthållighet.

Bilder på funktionärer

Som alltid vid den här typen av arrangemang skulle de inte vara möjliga att arrangera utan ett stort ideellt arbete från många hängivna människor. Varje deltagare följdes av en domare som kollade att varje repetition utfördes korrekt och domaren räknade även antal repetitioner. När en tävlande hade fem repetitioner kvar av ett delmoment, räknade domarna ner. De räknade högt och visade med antal fingrar hur många repetitioner det var kvar innan de tävlande kunde fortsätta till nästa moment.

Bilder på tävlande

Mina bilder kan inte på något sätt visa hur sjukt tuff sport detta är. Även när man ser den live kan det nog vara svårt att föreställa sig men om man börjar tänka på vad man själv skulle klara av, då ingår det många moment där många av oss inte skulle klara en enda repetition. Betänk då att dessa atleter ofta håller på i 15 till 20 minuter i varje deltävling.

När jag har fotograferat crossfit tidigare har det skett i inomhushallar med ganska svagt ljus. På SM arrangerades funktionell fitness utomhus vilket var en stor fördel eftersom det gick att få korta slutartider utan att behöva använda höga iso-tal. Det var tidvis soligt med hårda kontraster och regn gjorde att tidsschemat ändrades men jag föredrog det framför ett svagt ljus inomhus. I nedanstående bild använde jag solen för att få en överstrålningseffekt.

Det flesta bilderna är tagna med ett kort tele zoomobjektiv 70-200/2.8. Jag hade även med ett 24-105/4 som jag använde vid några tillfällen. Torget i Norrköping var ganska litet och tack vare det var tävlingsarenan mindre än den har varit inomhus. Det gjorde att publiken kom närmre de tävlande och därmed fick en större upplevelse. Såklart var det även en stor fördel för mig som fotograf.

Det förekom flera olika moment med skivstång. Dels många repetitioner, dels maxlyft. Jag gillade att fotografera de olika ansiktsuttrycken deltagarna visade upp.

Jag hade nyligen köpt min första spegellösa kamera och den största fördelen mot min spegelreflexkamera var en betydligt bättre autofokus. Med ansiktsigenkänning var det lättare att ställa in skärpan på de tävlande men i nedanstående motiv med handstående atleter ville såklart kameran hitta ett ansikte och det fanns bara i bakgrunden. Det kommer säkert ta mig ett bra tag innan jag lärt mig vilken teknik jag vill använda i den nya kameran. Det svåraste blir nog att hitta alla knappar och hjul eftersom Canon har ändrat en hel del på designen mellan spegelreflex och spegellöst. På min gamla kamera hittar jag alla alla knappar och hjul när jag fotograferar utan att behöva tänka på det. Med tiden kommer det såklart bli så även med den nya kameran men det tar nog ett tag.

De bilder där deltagarna hade en hand i luften tyckte jag blev bäst eftersom man då förstår att det sker en rörelse. Vid varje kudde skulle kroppen sänkas ner med huvudet mot kudden. Från huvudstående skulle de tävlande upp i handstående igen och gå vidare till nästa kudde.

Jag försökte använda stolparna som inramning. De bästa bilderna blev oftast de som visa ytterläget i en övning. Här utnyttjades en bakåtsving för att få fart framåt uppåt till att stå med raka armar i ringarna.

I denna bild fick jag till en diagonal med hjälp av armarna och det blev även bra med ett koncentrerat ansiktsuttryck. De tävlande skulle från stående lägga sig ned på rygg och sedan ta sig upp igen samtidigt som de skulle ha full kontroll på tyngden. Det krävdes stor koncentration, styrka, balans och teknik, vilket jag tycker man kan få en känsla av i bilden.

Mountainbike XCE

Mountainbike XCE har liknande upplägg som sprint på skidor. Här var det fyra tävlande i varje heat och de körde två varv på en kort bana. Jag hittade ett ställe där vissa deltagare gjorde ett litet hopp inför en nerförsbacke. Där blev jag varse hur mycket bättre autofokusen var på den spegellösa kameran jämfört med min gamla spegelreflex eftersom cyklisterna kom i hög fart utför.

Boule precisionsskytte

Vi hann även titta lite på boule precisionsskytte vilket var oväntat kul. Speakern förklarade väldigt pedagogiskt vad de olika kasten gick ut på och även om det var helt nytt för mig förstod jag direkt vad det handlade om. Domare visade med skyltar antalet poäng varje lyckat kast inbringade.

I nedanstående kast skulle kastarens klot träffa ett silvrigt klot som låg mellan två mörka klot utan att något av de mörka kloten nuddades.

Peg Parnevik på Fjordfestivalen i Uddevalla

Under de senaste tre dagarna har vi haft Fjordfestivalen här i Uddevalla. Bland annat har artister uppträtt på olika scener i staden. Jag tittade och lyssnade på Peg Parnevik. Här är några bilder på hennes uppträdande.

Rådjur

Under våren och försommaren har jag fotograferat rådjur vid några tillfällen. Samtliga bilder i det här inlägget är tagna i samma område och från bil. Det bildmässiga resultatet har varierat mycket från gång till gång. Ett par gånger fick jag användbara bilder på flera olika djur och vid ett tillfälle inte en enda bild trots att jag såg sex olika individer. Det gäller att inte tappa sugen om man har haft en dålig morgon. Ju mer man är ute och fotograferar desto fler bra tillfällen blir det.

De tre bilderna nedan är fotograferade tidigt i våras då rådjuren fortfarande hade kvar en del av den grå vinterpälsen.

Vid ett tillfälle hade jag inte lyckats ta en enda bild men när jag skulle lämna området fick jag syn på en bock som gick inne i täta buskage och betade. Jag försökte ta en bild där endast ögat var synligt i grönskan och lyckades nästan. I den tredje bilden nedan hade jag önskat att lite mer av ögats nedre del varit fritt från skymmande blad.

Dessa bilder tog jag i lördags morse för en vecka sedan och nästa morgon gjorde jag ett nytt försök men lyckades inte ta en enda bild.

Glad Midsommar!

Vildsvin och mufflonfår

För några dagar sedan åkte jag ut för att fotografera djur. Väderprognosen visade på mulet väder under hela dagen och eftersom det inte skulle bli ett superljus vid soluppgången på grund av molnen valde jag att sätta klockan på fyra vilket var ungefär då solen gick upp. Strax före fem lämnade jag bilen och gick ut i skogen i kanten av en äng. Jag kollade lite extra mot skogsbrynet eftersom det ibland legat vildsvin där. Plötsligt for ett vildsvin upp och gav ifrån sig ett kort grymtande. Skit också. Att det skulle vara så svårt och upptäcka. Det syntes på dess beteende att vildsvinet var osäkert på faran och antagligen hade det sovit gott när jag kom gående. Jag gick sakta lite längre in i skogen men tillräckligt nära ängen för att fortfarande se djuret. Efter ett tag verkade vildsvinet vara övertygat om att det som hade väck upp det inte var något farligt och gick sakta tillbaka mot sin lega. Men halvvägs dit fick vildsvinet känna min vittring och då försvann det snabbt.

Så småningom kom jag fram till en öppen tallskog med god sikt men inga djur syntes till. Jag följde beståndsgränsen till tallskogen och gick i en lite tätare granplantage där jag inte syntes lika tydligt. Plötsligt reste sig en kronhind upp och gav ifrån sig ett skällande ljud. Inte heller hon visste vad det var hon hade sett. Hon gick åt höger och stannade flera gånger, ända tills hon fick min vittring och sen var hon borta på ett kick.

När jag rundat tallskogen gick jag genom en ung granplantage och det kändes som det inte var länge sedan det var ett hygge där. Tiden går alldeles för fort. Rätt som det var fångade en detalj mitt öga och vid närmare granskning visade det sig vara ett sovande vildsvin. Jag försökte komma lite närmare och då syntes ytterligare ett sovande vildsvin som låg med baken mot mig. Det visade sig finnas en matare med majs där de två vildsvinen höll till. En grangren hängde lite i vägen och jag kröp på knä några meter åt höger för att slippa problemet med grenen. Sedan fotade jag vildsvinen både med och utan solljus. Den där väderprognosen på YR som lovade mulet väder hela dagen stämde väldigt dåligt ty solen lyste mer och mer mellan glesa moln. Vildsvinen såg dock ut att njuta av solens värmande strålar. Två gånger gäspade det ena djuret annars hände inte så mycket.

Plötsligt hördes ett högt rasslande ljud och det sprutade ut majskorn åt alla håll från mataren. De bägge vildsvinen for upp och sprang till mataren med en fart som borde ha gjort en hundrameterslöpare grön av avund. Då kom även en sugga med en kulting springande från andra sidan mataren. Alla fyra smaskade i sig majskorn och jag fotade för glatta livet. Det var svårt att välja vilket djur som var bäst att fota och närmast mataren var marken väldigt tråkig eftersom den var sliten samt saknade växtlighet. Dessutom var jag tvungen att röra kameran med försiktighet för att inte skrämma djuren. De bästa bilderna blev de jag tog när vildsvinen var i utkanten av området där mataren stod eftersom miljön var finare där.

När all majs var uppäten försvann vildsvinen in i granplanteringen och jag smög vidare mot en mosse.

Mossen var bevuxen med tall. När skogen öppnade upp sig vid mossen stannade jag till för att kolla om något djur rörde sig ute på mossen. Efter ett tag tittade jag till höger om mig där växtligheten var lite tätare. Något såg precis ut som en rumpa på ett mufflonfår men min första tanke var att det måste ändå vara en stubbe. Jag kollade noga ett tag och kanske var det trots allt ett mufflon. Sakta vred jag objektivet åt höger och sänkte ned benen på stativet för att med kameran kunna se genom en glugg i växtligheten. Jo, det var en rumpa på ett mufflonfår och framför fåret låg ytterligare ett får ner på marken alldeles intill en tall. Det var två baggar och baggen som stod upp gick lite åt höger där den lade sig ner utom synhåll för mig. Mufflonfåret som låg ner intill tallen idisslade och samtidigt började knott bita mig i ansiktet, framför allt nära ögonen. Efter cirka en halvtimme somnade djuret och jag började överväga om alla svidande knottbett var värda att stå ut med.

Sovstunden blev som tur var inte lång och strax reste sig baggen upp och började klia sig mot tallstammen. Den började med halsen och skrubbade hela sidan mot baken. Sedan vände fåret huvudet åt vänster och gjorde samma sak med andra sidan.

Därefter gick den till en annan tallstam där den fortsatte kliandet ett tag för att sedan lägga sig ner igen. Nu syntes baggen inte längre och jag kunde smyga tillbaka åt samma håll jag kommit från utan att skrämma mufflonbaggarna. Det var skönt att slippa ifrån knotten.