Quatten Queso

Ett av mina favoritmotiv är vilda djur, det har nog ingen som läst min blogg missat vid det här laget. Däremot har jag inte fotograferat tama djur så många gånger. Det ändrades när quatten Queso tillfälligt flyttade in hos oss för några månader sedan. Han kommer bo hos oss tills hans ägare flyttar in i sitt hus i mitten av november. Då flyttar han också in i deras hus och han kommer säkert se det som sitt eget. Det kommer kännas tomt när han har flyttat. Nu håller jag hela tiden koll på var Queso håller hus någonstans och vad han gör. Dessutom har jag passat på att ta en del bilder på honom. För att lyckas ta de bilder jag vill, har jag varit tvungen att ha kameran liggande framme för att snabbt kunna ta bilder. Det finns flera bildidéer som jag inte lyckats förverkliga än. En bild är när han har vilat och reser sig upp, då brukar han sträcka ut hela kroppen med framtassarna rakt fram. Dessutom vill jag försöka fånga honom när han leker med studsbollar och det kommer bli en stor utmaning. Då behöver jag hjälp av någon som kastar bollarna och det måste ske mitt på dagen då ljuset är som bäst eftersom jag vill ha korta slutartider. Dessutom måste han vara på jaga-boll-humör. Queso är dessutom lite obekväm med att bli fotograferad, vilket också försvårar. Det är inte samma intensitet i bolljagandet när jag försöker fotografera.

Jag har jobbat mycket hemifrån under corona pandemin och då har jag fått hjälp ibland.
Vad är det som är så speciellt med lådor?

Lägger någon en filt eller en plastkasse på golvet, då dröjer det inte länge innan en katt också ligger där.

I början, innan jag hade kameran framme, tog jag bilder med mobilen.

Kan det bli några smulor över kanske, undrar Queso?
Bara en päronskrutt, inte mycket att hämta för en katt.

Få djur ser ut att njuta så mycket som katter gör.

En enda gång har Queso hoppat upp på en avsats över öppna spisen och lagt sig ner. Där hade vi några konstverk i keramik, bland annat två korpar med långa näbbar som kostade 2400 kronor. När jag gick fram till den vilande katten reste han sig hastigt upp och stötte till den ena korpens näbb så att korpen åkte omkull och gick sönder. Det kunde han inte hjälpa och om jag inte hade varit där när han reste sig, då hade det förmodligen inte hänt. Jag förlät honom snabbt för det. Jag förlät honom även när han kissade i vår tvättmaskin, när han kissade i badkaret och även när han kissade på mattan där mitt datorskrivbord står. Detta hände den första tiden och sedan länge kissar han alltid i en av sina tre kattsandlådor. Queso åt även upp mitt näpna lilla talgoxeägg som låg som prydnad i en bokhylla. Det är också förlåtet. Ägget hade av någon anledning inte kläckts och jag hittade det när jag rensade fågelholkarna en höst för många år sedan. Jag har också förlåtit honom för att han en natt kalasade på tre muffins som jag skulle ha till mitt kaffe. Kakorna låg i en plastpåse i ett skåp som inte var ordentligt stängt. Dagen efter blev han inte hungrig förrän framåt eftermiddagen, vilket inte säger lite eftersom Queso är väldigt noga med mattiderna annars. Jag förlåter honom för allt, ingen är så lätt att förlåta som Queso.

Queso har ett eget Instagram konto. Om du tycker om katter kan jag rekommendera:  https://www.instagram.com/quattenqueso/

 

Efter sol och värme kommer vind

Efter en härlig period med sommarväder kom, som det så ofta brukar göra, en period med kraftig vind. Förra lördagen och söndagen blåste det cirka 15 meter i sekunden på Bohuskusten och då passade jag på att åka dit. Vid sådana tillfällen brukar jag ta med mig ett lite längre objektiv med zoom eftersom det är lurigt att gå nära strandlinjen. På klipporna nära havsytan är ett svart bälte som blir såphalt när det är blött. Det svarta området måste man hålla sig borta från när det är fuktigt. Vid lågvatten och när det svarta är helt torrt är det inte farligt att gå där men det är ett måste att också vara torr om skosulorna. Förutom ett stadigt stativ är det bra med en stor plastpåse eller dylikt till kamera- och objektivskydd mot saltstänk samt en mjuk duk till att torka bort vattenstänk från frontlinsen på objektivet. Om jag misstänker att stänket har torkat och bildat saltkristaller brukar jag använda tungan och slicka på linsen innan jag torkar med duken. Detta för att undvika repor som kristallerna annars kan ge upphov till. Jag använder ofta ett variabelt gråfilter för att kunna fota med långa slutartider när ljuset är för starkt.

Förutom att reglera slutartiden med filtret försöker jag använda den bländare varvid mitt objektiv är skarpast. Det är vanligtvis när ett zoomobjektiv är nedbländat två steg från maximal öppning. Som till exempel ett zoomobjektiv 24-105 mm bländare 4 är oftast skarpast vid bländare 8.  Om en bländar ner ytterligare till 11, 14, 16, 18 eller 22 försämras skärpan successivt. Längre, fasta och högkvalitativa teleobjektiv som 300/2.8, 400/2.8, 500/4 och 600/4 är ofta mycket skarpa redan på den största bländaren. Om en bländar ned dessa objektiv mycket till exempel 5-8 steg blir skärpan successivt sämre. Ett tips är att läsa objektivtester, där står det ofta vid vilken eller vilka bländare ett objektiv är skarpast. Det är en bra kunskap att veta vid vilken bländare ens olika objektiv är skarpast. Sedan beror givetvis valet av bländare också på vilket skärpedjup en önskar i bilden. Vid landskapsfotografering försöker jag välja den bländare varvid objektivet är skarpast och som täcker in det skärpedjup jag önskar. Om en är osäker på ifall skärpedjupet är det en vill ha så finns det appar en kan installera på mobilen som visar skärpedjup för en vissa kameramodell vid en viss bländare och beroende på var i motivet en ställer in skärpan. Att till exempel konsekvent använda bländare 14 på ett vidvinkelobjektiv för att vara säker på att ha tillräckligt skärpedjup vid landskapsfotografering är ett vanligt nybörjarfel men det kan givetvis var bra nog tills en lärt sig mer om sin utrustning.

 

 

1000

Sedan jag köpte min första digitala systemkamera har jag lagrat mina bilder i en katalog för varje fototillfälle och namngett katalogerna med ett fyrsiffrigt löpnummer plus datum och någon typ av beskrivning. Till exempel 0368_2017-04-25_Hunneberg_Älg. Den första katalogen skapade jag den 24:e maj 2006 och nu har det blivit katalog nummer tusen, den femte september 2020. Det tog alltså 14 år att nå upp till 1000 fototillfällen med digital systemkamera. Fast egentligen är det fler tillfällen än så. Bilder från fotoresor hamnar under en katalog per resa även om jag till exempel har haft 10 fototillfällen under resan. Dessutom har jag fotograferat en del med kompaktkameror genom åren och de bilderna lagrar jag i en katalogstruktur för sig..

På den tusende fotograferingen tog jag bilder på ån Ätran och landskapsbilder i Okome i Halland. Vackra moln bidrog mycket till bilderna. 

Rådjursbrunst

I slutet av min semester gjorde jag några försök att fotografera rådjur i brunst. Vid ett tillfälle hade jag tur när jag hittade en bock och en get som brunstade. Geten och bocken åt diverse örter. Då och då uppmuntrade geten bocken till lite parningsdans, det vill säga geten började springa i cirklar och bocken följde tätt i hennes hasor.

När det handlar om rådjurets brunst har jag många gånger läst berättelser där det står att bocken hetsar geten. Jag har själv aldrig sett en bock hetsa en get. Vid samtliga tillfällen när jag studerat och fotograferat rådjursbrunst har det varit geten som tagit initiativet och lockat med bocken på en ”dans”. Det har sett ut som om hon vill testa bocken och hans ork, lite som om hon ville kontrollera att han skulle ha tillräckligt bra gener. Så fort geten har upphört med att springa runt så har även bocken gjort det och bägge har fortsatt med att äta eller vila. Jag har aldrig sett att bocken tagit initiativet och hetsat geten.

Tyvärr var den här morgonens rådjur lite för nära mig och med mitt fasta teleobjektiv var det svårt att få med båda djuren helt i bild. Istället tog jag bilder där ett av rådjuren helt fanns med i bilderna och det andra bara delvis.

Geten äter diverse örter
Geten har bjudit upp bocken till parningsdans
Geten tar en paus och vilar samt äter
Geten tar en paus och vilar samt äter
Efter en stunds vila var det dags för en ”löptur” igen

Utnyttja havrens dragningskraft på vilda djur

Här kommer det ett aktuellt inlägg och bryter av mina inlägg från  semestern. Det handlar om den möjlighet som finns vid den här tiden på året att fotografera djur som tycker om att äta havre. Det är framför allt älg, kronhjort och rådjur. Även mindre djur som till exempel vildsvin och grävling tror jag gillar havre men eftersom de försvinner i den höga havren måste de fotas på väg till och från matplatsen. Snart är havren mogen och ska när som helst kördas i min del av Sverige.

En kväll såg jag sju älgar och tre kronhjortar på en havreåker samt ytterligare en älg på en mindre åker alldeles intill. Jag åkte dit med kameran redan kvällen efter och hoppades på samma mängd djur men framför allt på en udda tolvtaggare som fanns bland de sju älgarna kvällen före. Udda tolvtaggare innebär totalt elva taggar, fem på ena hornet och sex taggar på det andra. Tyvärr dök det bara upp en mindre älgtjur på för långt håll som dessutom blev skrämd av någonting.

Jag åkte även dit tidigt morgonen efter bara för att kunna konstatera att det var tomt på djur. Jag misstänkte att någon hade skrämt djuren eftersom så många djur skulle knappast lämna en fin havreåker utan anledning.

Några kvällar senare satt jag vid den mindre åkern och då kom en älgtjur samt en kronhjort ut på fältet. Tyvärr för långt bort och lite för sent med tanke på ljuset.

Kvällen efter satte jag mig närmare det ställe där djuren föregående kväll kommit ut. Som vanligt tog jag hänsyn till vindriktningen när jag valde plats. När det var nästan helt mörkt gav jag upp och gick mot bilen. Väl ute på en grusväg fick jag se en siluett av en kronhjort mot himlen. Försiktigt satte jag ner stativet och tack vare kontrasten mot himlen klarade kameran fokusera. På grund av mörkret såg inte hjorten mig. Plötsligt knakade det till inne i skogen till höger om mig i vindriktningen och jag förstod att ett annat djur känt min doft som antagligen inte var särskilt angenäm och sprungit iväg. Det ljudet hörde även hjorten och försvann direkt.

Kronhjort

Jag har gjort hjorten betydligt ljusare än den var i verkligheten. Vid fototillfället såg jag bara hjorten som en mörk siluett. Strax innan jag kom fram till bilen dök en stor bil upp. Den hade en lång rad av lampor framtill och körde fram och tillbaka och lyste med lamporna över åkern. När den kom fram till mig stannade den och i bilen satt två killar som undrade vad jag gjorde. Jag berättade att jag var där för att fota och jag frågade vad de gjorde. De svarade att de skrämde bort djuren eftersom havren var deras. Där kom förklaringen till varför mängden djur minskat så drastiskt och det var något åt det hållet jag hade misstänkt.

Jag har full förståelse för att lantbrukare vill skrämma bort djur från åkrarna. Ett tiotal stora djur kan förmodligen sätta i sig en hel del havre på en till två veckor. Nu finns det dessutom gott om mat på andra ställen i naturen. Däremot har jag svårt att förstå om lantbrukare begär skyddsjakt eftersom det antagligen inte är lika effektivt som att skrämma djuren. Jag åkte till området med åkrarna vid ett flertal tillfällen och på den stora åkern där det gått tio djur såg jag bara en älg vid ett tillfälle efter den första gången.

Några kvällar senare gjorde jag ett nytt besök vid havreåkern. Vinden hade vänt till ostlig vind vilket gjorde att jag satte mig på samma sida som djuren kommit ut vid. Mest sannolikt skulle djuren komma ut till vänster om mig och därför placerade jag stativet så att det skulle gå bra att fota åt det hållet. När det var nästan mörkt hörde jag en kvist som knäcktes till höger om mig. Typiskt, där trodde jag inte att några djur skull komma. Efter en liten stund skymtade en älgko bland stammarna i den mörka skogen. Hon klev ut på grusvägen och då dök även en kalv upp. De stod länge på vägen och tittade. De är cirka 20 meter bort. Jag hoppades att de inte skulle följa åkerkanten då det i så fall skulle gå rakt på mig. När de går ut på åkern sneddar de som tur är lite bort från kanten och stannar cirka tio meter från mig. De börjar äta havre och jag hör tydligt när de repar av säden och tuggar den. Jag sitter helt stilla och njuter av synen på kon och kalven. Fantastiskt upplevelse när jag kunde vara så nära och bara ha havren som dolde överdelen av kroppen och nedåt. Jag gjorde inget försök att fota eftersom de var för nära. Så kom det plötsligt ljud av en betande älg till vänster om mig. Mycket sakta vände jag huvudet ditåt och där stod älgtjuren som jag sett på åkern en gång tidigare. Det var en udda åttataggare. Tusan också att kon och kalven kom först. Om tjuren kommit innan kon och kalven då hade jag haft en god chans att få bilder på den. Nu provade jag att sakta vrida kameran lite mot kon och fokusera. Autofokusen gick fram och tillbaka, det var för mörkt. Trots att ljudet från autofokusen var svagt uppfattade kon det eftersom hon var så nära. Jag hann uppfatta att huvudet på kon inte rymdes inom sökaren innan hon plötsligt sprang iväg en bit och ställde sig på grusvägen. Kalven stannade en bit bort på åkern. Tjuren blev orolig och travade iväg en bit bort bland havren där den stannade på lagom avstånd. Nu kopplade jag bort autofokusen, vilket tyvärr är onödigt krångligt på Canons utrustning. Knappen sitter mitt på objektivet. Nikon har en mycket bättre lösning med en knapp på kameran som man kommer åt utan att flytta handen. Jag använde liveview läget och koncentrerade mig på tjurens långsmala skägg som var det enda jag kunde urskilja något sånär i mörkret. Jag tog några bilder med olika fokus och hoppades på att älgen skulle stå helt stilla medan jag tog bilderna. Exponeringstiden var 0,6 sekunder till 1 sekund. Två bilder blev hyffsat skarpa och en av dem ser du här nedan.

Älgtjur

Även denna bild är betydligt ljusare än det var i verkligheten, som du säkert förstår. Jag gillar att gården kom med i bakgrunden med en lampa som lyste lite hemtrevligt i växthuset samt att älgen tittade ditåt som för att kolla om någon var hemma.

Efter ett tag gick kon och kalven ut lite längre bort på åkern och fortsatte sin måltid. Jag var mer än nöjd med upplevelsen. Fotomässigt önskade jag att djuren kommit lite tidigare, innan det var så mörkt.

Även rådjur äter havre. Dock verkar de bara inta havre som en mindre del av den totala födan. Ofta blandar de med olika örter vilka växer som ogräs bland havren samt örter vilka växer i utkanterna av åkrarna. På bilden nedan äter en get havre som växer glest på en åker med något annat sädesslag.

Rådjur äter havre

 

Ett osannolikt morgonmöte

Jag fortsätter skriva om min fotografering under den gångna semestern. En tillfälle utspelade sig en tidig morgon när åkte jag ut utan någon speciell plan. Det låg en fin dimma över ängarna och då kom jag på att jag skulle åka till en öppen mosse som ligger intill en naturskog där jag fotograferat många gånger. Dimma över mossen skulle kunna bli en fin landskapsbild och dessutom kunde jag ta bilder i skogen efteråt när jag ändå var där.

Efter en promenad genom skogen kom jag fram till mossen och besvikelsen blev stor när det inte syntes ens en antydan till dimma. Förklaringen var en lätt vind som gjorde att det inte bildades någon dimma. Mossen låg på högre höjd än ängarna där jag nyss sett fin dimma. Det var ingen brådska att gå in i skogen och därför stod jag kvar en stund och njöt av utsikten över mossen. Precis framför mig hade det tagits torv någon gång för länge sedan. Där växte nu en grön matta av myrlilja som hade blommat över. En liten bit bort växte en gles rad av tallar och bortanför träden öppnade sig den stora mossen.  Efter ett tag behövde jag slå en sjua och jag funderade som bäst på om jag skulle göra det då eller vänta när jag tyckte mig se något avvikande bakom en av tallarna. Sådär såg det väl inte ut förut, tänkte jag. Försiktigt vred jag kameran åt det hållet och lät autofokusen arbeta. Då syntes tydliga grå älgben bakom tallen. Länge stod älgen kvar innan den sakta gick åt vänster. Jag hoppades att den skulle stanna till i något gatt mellan tallarna. Solen hade inte gått upp och ljuset var inte tillräckligt bra för att jag skulle få en skarp bild när älgen rörde sig. Det visade sig vara en liten älgtjur och ett par gånger stannade den till, inte på de bästa ställena men ändå rätt så bra. Den fortsatte sedan gå åt vänster och försvann in i naturskogen utan att ha märkt mig.

Älgtjur på mosse
Älgtjur på mosse

När jag gick in i skogen för att fortsätta fota kände jag mig nöjd över ett så överraskande och trevligt möte. I mellersta Halland där mossen ligger finns så få vilda djur att det inte är lönt att släpa med det fasta teleobjektiv som jag annars alltid använder till fotografering av vilda djur. Bilderna är tagna med ett zoom 100-400 mm. Jämfört med Bohuslän och intilliggande län är Halland extremt fattigt på vilda djur. Det är helt enkelt inte lönt att satsa på djurfotografering när jag är där. Därför var detta möte extra värmande.

Fotografering på bohuskusten

Den 1:a juli åkte jag ut till kusten och fotograferade. Uddevalla, där jag bor, ligger visserligen vid havet, men det är tre mil till öppet hav och när jag skriver kusten menar jag öppet hav.

Det var en fin kväll med intressanta moln på himlen som bidrog positivt till landskapsbilderna. Jag tog bilder på enbart moln också men de visar jag kanske någon annan gång. Väderrapporten hade förutspått växlande väder med inslag av regnskurar och det är vid sådant väder en kan få uppleva intressanta moln. Har en otur så regnar det mycket men med lite tur kanske det bara kommer någon enstaka skur och ett varierande molntäcke.

Landskapsfotografi på klippor och moln. Landscape photography, cliffs and clouds.
Klippor i Bohuslän och moln

När molnformationerna är som finast och bäst belysta av solen då gäller det hitta en intressant förgrund. Helst bör en ha koll på det i förväg eftersom det perfekta ögonblicket kan försvinna fort.

Landskapsfotografi på klippor och moln. Landscape photography, cliffs and clouds.
Klippor i Bohuslän och moln
Självporträtt av skugga på klippa. Selfie on a shadow on a cliff.
Fotograf i landskap

Som vanligt kunde jag inte motstå motiv med klippor översköljda av havsvatten.

Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea.
Klippor och hav

Plötsligt kom solen fram i en glipa under molnen och färgskalan växlade från kalla blå färger till varmt gula och röda.

Solnedgång och moln. Sunset and clouds. Bohuslän.
Solnedgång och solbelysta moln
Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea.
Klippor, moln och hav

Det var ganska blåsigt och vågor slog in mot klipporna. Temperaturen var dock behaglig och jag kunde inte låta bli att tänka på kontrasten mot alla de tillfällen då jag varit ute på kusten under vinterhalvåret i hård vind med temperaturer på endast några grader över nollstrecket. Skillnaden är så stor att en knappt kan fatta att en är på samma planet. Nu hade jag till exempel inga handskar på händerna medan jag på vinterhalvåret brukar ha tre par handskar i tre tjocklekar för att inte mina händer ska bli stelfrusna och obrukbara.

Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea.
Klippor i Bohuslän, moln och hav.

 

Rådjur

I några inlägg framöver kommer jag berätta om några av mina fototillfällen under  den gångna semestern. En morgon hittade jag ett par rådjur betandes mellan två ängar där det växte vass och blommor. Den miljön var mer intressant än om de hade gått mitt ute på en äng. Dessutom var växterna fulla av små silvriga daggdroppar.

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

 

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

 

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

 

Rådjur, Fallow deer, capreolus capreolus

Livesända en vigsel via Facebook

I morgon ska jag börja jobba igen efter fyra veckors semester. Som vanligt känns semestern kort men när jag tänker tillbaka så har jag hunnit med en hel del under de fyra veckorna.

En vecka in på min semester gifte min yngsta dotter sig och några av mina uppgifter var bland annat att livesända från vigseln och fotografera senare på kvällen under middagen. Proffsfotografer fotade före, under och efter vigseln. På grund av coronapandemin hade brudparet varit tvungna att kraftigt minska antalet gäster på middagen. Vigseln var utomhus vilket gjorde det lätt att hålla avstånd och därför kunde alla som hade möjlighet att följa vigseln på plats göra det men det var tyvärr en hel del gäster som av olika anledningar inte kunde komma. Därför livesände vi.

Efter att ha undersökt olika alternativ för livesändning föll mitt val på Facebook. Brudparet hade en Facebooksida med info om vigseln och då var det praktiskt att starta livesändningen därifrån. De flesta hade Facebook och det var dessutom gratis. Jag valde mobilen för enkelhets skull. Min första tanke var att gå omkring och filma med mobilen en stund före vigseln och sedan sätta mobilen på ett stativ under själva vigseln. När jag letade efter en mobilhållare att sätta på ett standardstativ visade det sig att det fanns inga på lager av de hållare som jag tyckte verkade bra. Kanske hade de gått åt som smör i solsken på grund av pandemin. När jag letade efter hållare på Internet fick jag syn på något som kallas gimbal. Flertalet modeller hade en standardgänga för stativ i underdelen. Vitsen med en gimbal är att den kan röra mobilen i tre ledder och jämna ut alla skakningar. Jag valde mellan två modeller DJI Osmo 3 och Zhiyun Smooth 4. Mitt val föll till slut på DJI Osmo 3 eftersom jag inte kunde uttala namnet på den andra modellen. Skämt åsido så var det ett svårt val, bägge verkade bra. DJI var smidigare och lättare. Zhiyun hade fler knappar och det verkade som om det gick att ladda mobilen med en powerbank via gimbalen. Jag föll för smidigheten hos DJI. Jag förberedde mig genom att träna med DJI:n och åkte till vigselplatsen drygt en vecka i förväg för att testa om det gick bra att livesända därifrån.

På den stora dagen körde jag min dotter till en plats nära havet där proffsfotograferna skulle ta bilder före vigseln. När hon och en av tärnorna stigit ut ur bilen gick tärnan i förväg och skulle kolla om allt var klart. Brudgummen skulle stå med ryggen vänd åt det hållet bruden kom ifrån och bruden skulle sedan knacka honom på axeln varpå han skulle vända sig om och de skulle se varandra för första gången under bröllopsdagen. Jag tog några bilder när min dotter väntade på att få klartecken. Brudklänningen som hängt i en vecka hemma hos oss för att inte få några veck hasade vackert på skogsbilvägen. Jag tänkte på det komiska i att vi knappt hade fått andas i närheten av den dyrbara klänningen och nu släpade den där på skogsbilvägen bland pinnar, stenar och gräs.

Brud i skog. Bride in a forest.

Sedan åkte jag till vigselplatsen som skulle vara på bohusklippor vid havet och förberedde mig inför livesändningen. Jag började sända live från brudparets vigselsida i Facebook tio minuter innan brudparet skulle anlända vilket sedan visade sig vara tjugofem minuter innan de slutligen anlände. Innan jag startade livesändningen kunde jag välja vem eller vilka som skulle få se sändningen. Högst upp på sidan stod det ”Till:” och genom att välja det kunde jag sedan välja att sända till alla inbjudna i vigselgruppen. Två nackdelar med att använda Facebook var att jag kunde inte ändra exponeringen och jag hade ingen batteriindikator. Att jag inte kunde påverka exponeringen var inget problem däremot var jag orolig för att mobilens batteri skulle lägga av utan förvarning precis innan brudparet sade ja till varandra. Men allt gick bra, batteriet varade hela tiden ut och brudparet svarade rätt på frågorna. När sändningen var klar valde jag att spara den på Facebook och då sparades den med en upplösning av 480 pixlar på långsidan. Hade jag haft gott om ledigt minne i mobilen hade jag kunnat spara filmen i HD på mobilen men minnet räckte inte till. Att jag inte kunde spara filmen i hög upplösning var nog det enda som var negativt annars fungerade allt bra.

En gimbal var väldigt bra att använda till detta då jag filmade minglet före vigseln och jag höll den i handen även under själva vigseln även om jag hade ett stativ till hands. Det var lätt att gå runt och filma utan att det blev skakningar i sändningen. Jag hade med mig flera powerbanks ifall batteriet i mobilen skulle lägga av. Efter en stunds filmande kom jag på att alla powerbanks låg i min lilla ryggsäck. Det var inte helt enkelt att filma och samtidigt leta efter en powerbank och sladd i en ryggsäck med en massa andra prylar men det gick till slut.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att en gimbal är väldigt bra att ha och det är bra att träna med den i förväg. Det fungerar utmärkt med mobil och Facebook under förutsättning att det är bra mobiltäckning och om man inte måste ändra exponering. Träna på att sända från den aktuella vigselplatsen i god tid innan den stora dagen. Då kan en testsända till en eller två personer så att inte alla i gruppen får se test sändningen och när testet är klart välj att inte spara på tidslinjen. Kolla batterikapaciteten i förväg och att det finns tillräckligt med plats att spara hela sändningen på mobilen, ifall man vill det. Det kan underlätta att vara två som hjälps åt om man till exempel behöver ha tag i en powerbank. Den som inte filmar kan även hålla kolla på om brudparet håller tidtabellen och kontrollera på en annan mobil att sändningen fungerar. Dessutom kanske vissa tittare behöver hjälp med hur de ska kunna se livesändningen.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

För ett tag sedan var jag vid en å där det vid den här tiden på året brukar svärma dagsländor. De flesta åren har det varit ganska få sländor men i år var det betydligt fler. Tyvärr var gräset slaget på åkern intill ån där svärmningen pågick. Några sländor vilade sig i det avslagna gräset medan de flesta flög upp och dalade ner med utslagna vingar på typiskt dagsländevis. Det var svårt att ta bilder utan få med avslagna grässtrån i bilden vilket såg lite tråkigt ut. Dessutom var det svårt att fota med kort skärpedjup och ändå få tillräcklig skärpa på sländorna. Jag försökte även se till att både främre ben och stjärtspröt kom med i bilden. Att det inte är full skärpa på ben och spröt tycker jag inte gör så mycket men för mig är det viktigt att de inte är avhuggna i bildkanterna.

Jag har sett många fina bilder på sländor med massor av daggdroppar på hela sländorna och jag tänkte att det skulle kunna vara ett bra tillfälle morgonen därpå om det med mycket tur blev dimma. Nästa morgon steg jag upp en halvtimme innan soluppgång och kunde konstatera att dimman låg tät. Mycket lovande. Nu skulle jag äntligen få möjlighet att ta bilder på sländor med dagg på.

Väl framme vid stället där sländorna svärmade dagen innan kände jag direkt att något var fel. Någon hade gödslat hela åkern med en blandning av svinpiss och svinbajs. Sländorna var som bortflugna. Inte en enda syntes till och det spelade ingen roll för även om jag kan utstå mycket för en bra bild så är gränsen passerad vid att ligga ner i svingödsel och fota. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Bilden på en daggdränkt slända får jag ta någon annan gång.