Friidrotts-SM 2024

I år arrangerades Friidrotts-SM av IK Orient på Rimnersvallen i Uddevalla. Jag hade aldrig fotograferat friidrott förut och därför kändes det extra spännande. Kvällen innan första tävlingsdagen kollade jag på friidrottsbilder och försökte få lite bildidéer.

Första dagen var jag på plats i god tid innan genomgången för oss fotografer skulle börja. Efter en stund dök det upp några andra fotografer och de såg ut att ha varit med förr. Jag frågade en av dem lite försiktigt vad man bör tänka på under fotograferingen. Den trevlige veteranen som hette Hasse(DECA bild) berättade bland annat att det viktigaste var att inte störa de tävlande. Man skulle inte stå framför resultatskyltar eller reklamskyltar. Om jag ville fotografera genom skyddsnätet där kastgrenarna hölls var det viktigt att inte stå för nära nätet eftersom det töjs ut en bit om till exempel en slägga far in i nätet. Man skulle inte lägga sig rakt bakom längdhoppsgropen ifall hopparen avbryter hoppet och bara springer rakt igenom.

En nybörjares tankar runt fotografering av friidrott

Nedan försöker jag beskriva de svårigheter och utmaningar jag som nybörjare mötte när jag fotade friidrott för första gången. Generellt var det följande frågor jag brottades med. Hur kort/lång slutartid, hur stort/litet skärpedjup och hur mycket  zooma in eller ut?

Fotografera löpgrenar

På de korta och snabba loppen var det svårast att bestämma sig för var jag skulle placera mig. På till exempel 100 meter var jag tvungen att bestämma mig om jag skulle fota starten, i mitten av loppet från sidan eller vid målgång. Helst hade jag velat vara på samtliga tre ställen samtidigt. På de längre loppen hann jag förflytta mig.

Emy Thoren, Towa Nilsson, 10000 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.

Vid starten på 100 meter valde jag ett stort skärpedjup och en kort slutartid. Jag satte fokuspunkten på bana tre och när startskottet gick tryckte jag ner avtryckaren samt använde läget där kameran tog så många bilder per sekund som möjligt. Det snabbaste serietagningsläget använde jag för övrigt på samtliga grenar.

100 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Elvira Tanderud, 200 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Julia Henriksson, 200 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Moa Hjelmer, Julia Henriksson, Elvira Tanderud, 200 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Viktor Wall, Desmond Rogo, 200 meter försök, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
200 meter försök, Henrik Larsson, Gustav Gahne, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.

På de längre loppen gällde det att sätta fokus på någon löpare och trycka ner avtryckaren samt hålla den nedtryckt lite innan löparna befanns sig på lagom avstånd.

Samuel Pihlström, 800 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Andreas Kramer, 800 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Yolanda Ngarambe, 1500 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Arvid Öhrn, 5000 meter, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla

På de korta häckloppen försökte jag först sitta ner på marken och fota eftersom den vinkeln såg häftig ut. Men det var svårt med skärpan och att veta hur mycket jag kunde zooma in. Det var enklare med stående fotografering, vilket Hasse på DECA bild tipsade mig om. Jag försökte tänka mig vid vilken häck jag skulle fotografera och valde en lämplig brännvidd för det avståndet. Sedan bestämde jag mig för vilken bana som skulle prioriteras. Speakern berättade vem eller vilka som var favoriter och då valde jag någon av de banorna som favoriterna sprang på. Jag satte fokuspunkten på löparen och lät kameran fokusera en bit innan häcken skulle passeras. När löparen bara hade en liten bit kvar till häcken tryckte jag ned avtryckaren och höll den intryckt. Det var svårt att välja rätt ögonblick att fokusera och fotografera eftersom allt gick så fort. Dessutom rörde sig häcklöparna hela tiden upp och ner.

Lisa Erkfeldt, Julia Wennersten, Hanna Palmquist, 100 meter häck, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Sigge Bergentz, 400 meter häck, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Theodor Duvert, Tiokamp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Fotografera höjdhopp

Höjdhopp bjöd på flera utmaningar. Bakgrunden var ganska rörig med bland annat många störande stolpar. Första dagen fotograferade jag med ett 70-200 mm med bländare 2.8 och i de två första bilderna nedan valde jag bländare 5.6 samt 6.3 för att öka möjligheten till skarpa bilder på hopparna. Slutartiden var 1/5000 av en sekund. Sista tävlingsdagen fotade jag med ett 500 mm objektiv på ett enbent stativ och då fick jag en lugnare bakgrund. Jag skulle nog ha provat med ett kortare skärpedjup med 70-200 objektivet.

De tävlande gjorde ansatsen från vänster eller från höger och vissa hoppade över ribban mitt emellan stolparna och vissa nära någon av stolparna. Jag försökte minnas var de hoppade och sedan placera mig efter det. Jag använde följande autofokus och började fokusera någonstans i mitten av ansatsen. Fokus följde med ganska bra även om hopparen passerade bakom någon funktionär under ansatsen. När hoppet påbörjades tryckte jag ner avtryckaren och höll den nedtryckt tills landningen på mattan.

Maja Nilsson, Höjd, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Ingrid Ronge, Höjdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Sjukamp, höjdhopp, kvinnor, Matilda Halfwordson, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Sjukamp, Höjdhopp, Linnéa Svanhall, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla

Till nedanstående bilder använde jag ett 500 mm objektiv. Det gav en finare oskärpa i bakgrunden.

Adam Svensson, Höjdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Svante Svensson, höjdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Fotografera stavhopp

Det innebar ungefär samma svårigheter som fotografering av höjdhopp med tillägget hur mycket jag var tvungen att kompensera exponeringen för den ljusa himlen.

Petra Olsen, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Filippa Mäler, stav, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Beate Pott, stavhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Tiokamp, stav, Andreas Gustafsson, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Fotografera spjut, kula och diskus

Spjutkastarna började ansatsen bakom kastnätet och därför kunde jag inte börja följa dem förrän de hade kommit förbi nätet. Efter en stund insåg jag att jag kunde se på rörelsen från en kameraman från SVT när spjutkastarna började springa. När kameramannen började röra sig visste jag att det var dags.

Kula var svårare att fota än jag hade räknat med. När kulstötarna snurrade gick det väldigt fort och det hade varit bra med en snabbare kamera än den jag hade.

Diskuskastarna försökte jag fotografera genom nätet men det var svårt. Sista dagen använde jag ett 500 mm tele med en konverter för att kunna fota mer framifrån och på långt håll.

Stina Jacobson, Spjut, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Elias Lind, kula, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Bianca Salming, sjukamp, kula, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Fanny Roos, kula, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.

Jag använde ett 500 mm tele med en 1,4 gångers konverter när jag fotograferade diskus.

Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Oskar Antonsson, Diskus, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Daniel Ståhl, diskus, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Hasse på DECA bild, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Fotografera längdhopp

Längd var den mest intressanta grenen att fotografera. Den bjöd på många olika moment. Startögonblicket av anloppet, anlopp,  plankträff, upphopp, luftfärd och landning. Luftfärden bjuder på olika intressanta kroppsställningar. Något som förvånade mig var hur högt de tävlande hoppade.

Ella Alvelin Malm, Längdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Maja Åskag, längdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Längdhopp, Malin Otterling Marmbrandt, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Tobias Montler, Längdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Tiffanie Magnusson, Längdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Emilia Sjöstrand, längdhopp, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det var tre långa, jobbiga och mycket intensiva dagar. Men framför allt var det otroligt kul och en stor upplevelse. Att till exempel stå fem meter från området där diskuskastarna höll till när de väntade på att kasta, sitta tre meter från innerbanan när en klunga på 5000 meters loppet dundrade förbi i hög fart eller ligga på magen precis bakom längdhoppet var helt underbart.

Per Holmqvist, 10000 meter Gång, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla
Lotta Fahlberg och Christian Olsson, SVT, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Moa Hjelmer, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Många hjältar

De tre dagarna bjöd på massor av imponerande prestationer, både på och utanför tävlingsbanorna. Arrangemanget hade inte varit möjligt utan alla dessa funktionärer som gjorde ett fantastiskt jobb, vilka hjältar.

Funktionärer, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.
Funktionärer, Friidrotts-SM 2024 i Uddevalla.

Motiv med rådjur och sand

I går morse ringde väckarklockan 03:30 och när jag kokat vatten till te styrde jag kosan mot Trollhättan och dess vilda invånare. Min plan var rådjursfotografering men det skulle även kunna bli fin dimma eftersom det hade regnat mycket dagen innan. Dimman var inte tillräckligt bra men däremot såg jag flera rådjur. Två olika rådjur betade bland höga ormbunkar och oftast skymtade bara huvudet. Jag önskade få en bild med ett rådjurshuvud som stack upp i grönskan och vänt åt mitt håll men det var hela tiden ormbunkar framför huvudena som störde för mycket. Det hade kunnat bli riktigt bra men jag hade inte den där lilla extra turen på min sida. Sedan tog jag bilder på en get som stod i en trädgård med diverse bråte i bakgrunden. Hon betraktade mig ett tag och hade full fokus åt mitt håll. Rätt vad det var kom en katt gående bakom henne. Det syntes att hon hörde katten eftersom hon vred ena örat bakåt.

Rådjur

När jag hade gett upp och åkte iväg från området fanns det en liten höjd där det gått rådjur vid flera tillfällen tidigare gånger och där stod det en get. På den tog jag en lite annorlunda bild som jag inte har sedan tidigare och den bilden blev jag nöjd med.

Rådjur

Efter rådjursfotograferingen åkte jag till badstranden. Inte för att bada utan jag var mest nyfiken på hur hög vattennivån var. För att hitta motiv med sandmönster ville jag ha så låg vattennivå som möjligt men tyvärr var vattennivån mycket hög. Istället för att leta motiv åt jag mina frukostmackor och njöt av utsikten. Vattenytan var nästan spegelblank. Efteråt gick jag en sväng och tittade om det fanns några mönster där jag normalt sett brukar hitta motiv vid lägre vattennivåer. Som jag misstänkte fanns det inga. På väg till bilen gick jag via en liten vik där skogen började nära vattnet och jag kunde undvika att få med en massa sand på stövlarna. I den viken fann jag till min förvåning fina mönster. Där har det inte funnits några motiv förut men nu fanns det flera fina formationer där.

Sandmönster

En liten tillbakablick med vinterbilder

Nu har vi haft högtryck och sommarvärme ett bra tag här i Bohuslän. Värmen ser ut att hålla i sig. Jag gillar när det är varmt ute men stark sol är oftast ett svårt fotoljus. Nu är det tidigt morgonljus samt sent kvällsljus som gäller vilket kan vara magiskt. Men det är inte så länge sedan vi hade vinterväder här.

Spegelbilder

I början av april tog jag nedanstående bilder. Det låg snö på varenda liten gren och det var ett vykortsvackert vinterlandskap. Speglingar av träd har jag fotat många gånger förut men inte med så mycket snö på. Det var en svag krusning på vattenytan och jag laborerade med slutartid. För lång tid gav, i mitt tycke, för suddiga bilder och med för kort slutartid blev vattenytan för skarp. Jag ville ha en lite målerisk känsla och under de förutsättningarna som var då visade det sig att runt en tjugondedels sekund gav de bilder jag ville ha.

Spegelbild
Spegelbild
Spegelbild
Dovhjort och kronhjort

Ett par dagar senare fotograferade jag hjortar. Snön låg fortfarande kvar men den höll på att smälta bort. Dovhjorten på bilden nedan hittade något att äta i kanten på en äng där snön smält bort intill en stenmur.

Dovhjort

En ung kronhjort passerade en öppning i en stenmur och jag kunde använda en ek för att rama in djuret.

Kronhjort, kalv.

Pollen som fotomotiv

Hur många gånger har man inte hört fotografer säga att man alltid ska ha kameran med sig. Innan mobilerna fick bra kamerafunktioner vad det ännu viktigare än idag men det är fortfarande en god idé att ha med sin ”riktiga” kamera om man är en inbiten fotonörd. Nedanstående bild fotograferade jag för några dagar sedan under en kort promenad som jag och min fru gick utmed havet. Tack vare ett högtryck med sommarvärme har naturen fullkomligt exploderat och bland annat har det varit extremt mycket pollen. När pollen hamnar i vatten och om det är pålandsvind kan vattenytan intill stranden blir helt gul av pollen. Då kan det bildas mönster tack vare vind och strömmar. På ett ställe tyckte jag att ett mönster med lite god vilja liknade huvud och hals på en fågel med lång näbb.

Pollen

Maskrosor

Det är inte ofta jag fotograferar maskrosor men när jag fick syn på två fält som lyste gula av maskrosor blev jag lockad att försöka. Jag använde min telezoom 100-400 mm och tog först med en stor del av fälten i bild samt skog som bakgrund. Teleobjektiv var bra för att trycka ihop motivet och förstärkte mängden av blommor. Jag testade både med ett litet och stort skärpedjup. När jag kände mig klar med landskapsbilderna började jag fundera på om jag kunde fokusera på bara en blomma och få en gul bakgrund. Med så många blommor att välja bland borde det vara lätt. Men jag insåg snart att jag behövde hitta en extra lång blomma utan att det stack upp andra störande maskrosor och grässtrån. Jag ville inte gå in i fältet och leta utan kröp fram och tillbaka i kanten. Till slut fann jag det jag letade efter, en hög blomma cirka tre till fyra meter in i fältet som stack upp över omgivande blommor. Jag fällde ut stativbenen för att komma nära marken med kameran. Det fanns några grässtrån som störde. Jag gick försiktigt fram till blomman och tryckte ner grässtråna mot marken. Sedan väntade jag på att det skulle bli vindstilla och fotograferade när blomman inte rörde sig. Efter en stund såg jag att det fanns en grön fläck i bakgrunden precis vid sidan om blomman. Jag flyttade stativet i sidled tills den gröna fläcken befann sig bakom blomman. På så vis skulle blomman framträda lite tydligare. Sedan blev det ännu en stunds väntan på att vinden skulle mojna och jag kunde ta skarpa bilder. Det flög ett fåtal bin i närheten av blomman och jag väntade en lång stund på att dels blomman skulle hålla sig stilla och även bli besökt av ett bi men gav till slut upp.

Maskros

Fotografering av blommande träd

Vid den här tiden på våren är det många växter som blommar. Den senaste helgen spenderade jag i Halland och då hittade jag bland annat två motiv på blommande träd. Först fann jag hägg som växte på båda sidorna om en å och den blommade rikligt. Det var vindstilla och tack vare det kunde jag få en fin spegelbild av det ena trädet. Jag gillade även åns krökta form. Motivet gav en känsla av lugn och harmoni. Det var dock inget jag upplevde vid fototillfället. Jag stod på en smal och mycket trafikerad bro. Det gick inte att fota när det kom bilar. Då fällde jag ihop stativbenen och tryckte mig mot broräcket. När jag såg att det skulle dröja en stund innan nästa bil kom fram till bron passade jag på att ta några bilder och sedan var det dags att fälla ihop stativbenen igen.

Blommande hägg

Inte långt ifrån det första motivet fick jag på håll syn på ännu ett träd som blommade vackert. Det låg en bit ifrån närmsta väg. Jag körde lite fram och tillbaka tills jag hittade en säker plats att parkera bilen på. Sedan gick jag bort till trädet och det blev en promenad på cirka 500 meter. Framme vid trädet hördes och syntes nästan inte bilarna från vägen, vilket var skönt. Jag fotograferade trädet från tre olika håll och från varje håll tog jag lite olika varianter. Ljuset växlade mellan sol och mulet. Jag tyckte nedanstående variant blev bäst. Både stängslet och träden bildade en diagonal i bilden och bakgrunden blev bättre än från övriga håll. Trädet hamnade ungefär i gyllene snittet vilket passade bra.

Blommande träd

Fotografering av älg på våren

När gräset börjat spira på vissa åkrar och innan lövsprickningen tagit fart har dessa åkrar en stark dragningskraft på älgar och rådjur. Men en bild på en älg mitt ute på en åker och inget mer än så blir oftast en ganska tråkig bild.

 

Älg

På ovanstående bild finns det visserligen med en körväg som ger lite linjer i bilden men två stolpar snett bakom rumpan på älgen är störande. Tänk om älgen istället stått på vägen och vägens linjer hade blivit diagonaler i bilden då hade bilden kunnat bli lite mer intressant, under förutsättning att störande stolpar med mera hade gått att undvika.

Älg

Här är en bild på enbart en älg. Det som är lite intressant är dock att man ser ränder från revbenen trots att älgen har kvar sin tjocka vinterpäls. Vintern måste vara en fruktansvärt jobbig tid för många älgar. Ont om föda på grund av det industriella skogsbruket. Det finns ingen mat till älgar i granplantager. Lägg till det att älgarna i Västra Götaland jagas från 8:e oktober till och med 31:e januari, alltså en stor del av vintern. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det kan vara men jag förstår verkligen att den första grönskan är efterlängtad av många djur.

Älg på väg

Älgen på den första bilden i detta inlägg gick upp på en väg och stod still en stund. Det är den bild jag tycker blev bäst denna morgon.

Fotografering av rådjur

 

I onsdags morse åkte jag till Trollhättan till ett nytt fotoställe och försökte fotografera rådjur. Jag hade varit där tidigare och sprungit orientering ett par gånger. Då såg jag många rådjur. Dessutom verkade djuren inte vara jätterädda eftersom området låg nära bebyggelse och de var troligtvis vana vid människor. Alldeles i slutet av ett villakvarter, innan skogen tar vid, gick det fyra rådjur och åt i en trädgård. De var inte alls rädda för bilen och jag kunde fota inifrån bilen med nedvevad sidoruta.

Rådjur

Rådjuren gick in i grannträdgården och sedan vidare ut i skogen. Jag åkte en liten bit och parkerade. Sedan gick jag på småstigar i skogen. Först syntes inga djur till men efter ett tag fick jag syn på ett rådjur långt bort på en stor åker. Jag gick vidare och kom till en mindre åker och där gick en get på den delen av åkern som var närmast mig. Jag gick framåt när hon betade och stannade så fort hon lyfte huvudet. Hon tittade åt bortre delen av åkern och där gick en räv som letade smågnagare. Tyvärr anade hon mig och det visade sig att hon var försiktig och sprang över till andra sidan åkern. Där stannade hon och fortsatte beta. Räven blev lite misstänksam men förstod inte vad som hade oroat rådjuret. Den verkade ta det säkra före det osäkra och gick åt höger mot skogskanten. Där fortsatte stigen som jag gått på. Räven försvann bakom en skogsudde och jag satte mig försiktigt ner. Med lite tur skulle räven kunna följa stigen åt mitt håll. Efter en stund kom den gående på stigen mot mig. När den kom i ett gatt mellan buskar tog jag första bilden och den tvärstannade. Där stod den ett tag och tittade. Jag tog några bilder till och ljudet från kameran gjorde den misstänksam. Räven vände helt om och gick tillbaka samma väg som den kommit och försvann. 

Rödräv

Sen kom solen fram och det blev väldigt fint motljus som fick frosten i gräset att glittra. Jag satte mig på en stubbe i kanten på åkern och satte kamouflagenätet framför stativet. Rågeten betade fortfarande på andra sidan. Jag hoppades på att det skulle komma något annat rådjur i motljuset på min sida. Nu smakade det bra med mackor och varmt te. Tyvärr kom inga djur och efter frukosten gick jag vidare mot bilen.

På väg till bilen dök först en liten råbock upp och kort därefter en get. När jag hade kört en kort bit fick jag syn på en lite finare bock som stod en bit upp i en backe.

Råbock

Aprilväder

Nu börjar träd och buskars blad att slå ut. Naturens färg övergår succesivt till grön. Det känns konstigt att landskapet för bara en och en halv vecka sedan var helt vitt av snö. Då åkte jag till ett alkärr där jag visserligen fotograferat många gånger förr men inte när det legat så fin snö på alla grenar.

Jag försökte använda liggande grenar i kärret som huvudmotiv. Den vita snön på grenarna mot en mörkgrå vattenyta gjorde att grenarna blev tydliga och kunde fungera som huvudmotiv med snötyngda buskar i bakgrunden. 

Vattensamling och snötyngda grenar.
Vattensamling och snötyngda grenar.
Vattensamling och snötyngda grenar.
Vattensamling och snötyngda grenar.

I bilden nedan ville jag ta en bild med trädet som bildade en halvcirkel i bakgrunden. Den liggande stammen får leda blicken mot det böjda trädet.

Vattensamling och snötyngda grenar.

Även i nästa bild valde jag ett böjt träd som ett viktigt element i bilden. Det ramar in grenarna närmast kameran och håller ihop motivet.

Vattensamling och snötyngda grenar.

Här utgör grenarnas mönster hela motivet.

Vattensamling och snötyngda grenar.

I de tre sista bilderna finns inget tydligt huvudmotiv. Det är mer en fråga om en förgrund i form av ett mönster. Grenar och träd utgör bakgrunden.

Vattensamling och snötyngda grenar.
Vattensamling och snötyngda grenar.
Vattensamling och snötyngda grenar.

På sista bilden har solen börjat belysa motivet. Snart sken solen från en knallbå himmel och skapade ett vykortslikt landskap. Jag fortsatte givetvis fotograferandet tills ljuset blev alldeles för starkt och snön började drösa ner fån grenarna.

Fjällvandring – ett kärt återseende

 

När jag var ung vandrade jag i fjällen nästan varje sommar. Dels tillsammans med olika fiskekompisar, dels tillsammans med min fru. Ett område som jag besökte några gånger för 40 år sedan har jag varit sugen på att återvända till igen. I och med att jag har tränat mycket orientering de senaste åren har tanken väckts att passa på när min fysik fortfarande är god. Dessutom har jag bantat min packning mycket sedan sist jag vandrade. Förr vägde min packning runt 25 kilo när turen inleddes och nu vägde den 15 kg.

Under senvåren 2023 genomförde jag en vandring med två övernattningar i tält för att prova och lära känna den delvis nya utrustningen. I månadsskiftet juli/augusti 2023 blev det så äntligen av. Åtta dagar med vandring, flugfiske och fotografering.

Dag 1 – vandring till lilljokken

Det började med att jag inte hittade leden och yrade runt i ett stugområde. Med facit i hand var det tur eftersom himlen öppnade sig och regnet vräkte ner innan jag fann leden och hade lämnat de sista stugorna. Jag tryckte mig tätt intill en igenbommad stuga tills ovädret gett med sig.

Två timmar senare lyste solen från en blå himmel.

Fjällvandring 2024

Mitt första mål var ett sammanflöde av två små jokkar som låg drygt en mil bort. För fyrtio år sedan var leden inte namngiven och vi mötte få andra vandrare då. Nu hade den fått ett namn och jag hade därför räknat med att se många fler vandrare den här gången.

Myrar och fjäll.
Hjortronmyr

Mängden mogna hjortron utmed leden gav hopp om att det kanske fortfarande var få vandrare som använde leden.

Hjortron

Glädjande nog mötte jag inga andra personer den första dagen. Leden var lika otrampad och lika dåligt underhållen som förr i tiden.

Fjällvandring 2024

Efter cirka en mils vandring vek jag av från leden och gick mot sammanflödet. Det var större och med mer vatten än jag mindes. Jag hade en ganska klar bild av var vi tältade förra gången men även där var minnet inte så bra. Då tältade vi nära lilljokken men nu hittade jag inte den tältplatsen. Istället slog jag upp tältet en bit bort men med sammanflödet inom synhåll.

Tältplats 1

Flugspöt tacklades och därefter betraktade jag fiskevattnet en tag för att se om det fanns några insekter och om någon fisk vakade, det vill säga åt insekter på eller precis under vattenytan. Tyvärr var det ont om insekter och vak. Jag knöt på en klassisk ”pheasant tail nymph” och direkt fick jag ett par öringar på två-tre hekto som jag försiktigt släppte tillbaka. Sen högg en betydligt finare fisk.

Sammanflödet i lilljokken

Två gånger försökte fisken gå ner i strömmen nedanför höljan. Det hade varit svårt att följa efter och därför var jag tvungen att sätta hård press på fisken. Det gjorde att den istället simmade in bakom videbusken längst till  höger i bilden nedan. Där fastnade såklart linan. Jag minskade pressen, väntade och hoppades på att fisken själv skulle dra loss linan från busken. Det gjorde den båda gångerna vilket var väldigt turligt.

Poolen nedanför sammanflödet.

Så småningom kunde jag försiktigt bogsera in en vacker öring på grunt vatten. Där fotograferade jag den och lossade flugan. Jag blötte händerna i vattnet för att mina torra händer inte skulle skada öringens omgivande slemskikt. Sedan flyttade jag den långsamt till ett vattendjup som täckte hela fisken så att den kunde ha ryggen upp och var vänd mot strömmen. När den var vänd mot strömmen fick den hela tiden syrerikt vatten. Där höll jag den så pass länge att jag var säker på att den hade återhämtat sig. Det blev kallt om händerna i det kyliga vattnet. Ett tag betraktade jag öringen innan den simmade ut i höljan igen.

Det är viktigt för mig att släppa tillbaka fisk på ett så skonsamt sätt som möjligt. Jag försöker undvika att ta upp fisken ur vattnet och lossar kroken med hjälp av en peang, en långsmal tång som man kan sticka in i munnen på fisken. Med den får jag bra tag i flugan och kan trycka flugan i motsatt riktning som den sitter fast, vilket oftast är inåt i fiskens mun. Sedan stöttar jag fisken tills den har kommit över den värsta mjölksyran. Jag måste använda långsamma rörelser för att inte skrämma fisken, annars kan den bli rädd och simma iväg innan den återhämtat sig.

Öring och flugspö

Lite längre uppströms sammanflödet fanns ett utlopp från en sjö. Där hade jag för fyrtio år sedan på en av de största fiskarna som hittills har tagit min fluga. På bilden nedan syns strömmen som utgjorde själva utloppet. Fisken gjorde som den ville. Den simmade ner en bra bit i selet och till motsatta sidan där det fanns ett gäng stenar, där lossade den.

Det blev några öringar i strömmen men ingen riktigt stor. Nedanför strömmen kom ett sel och därefter smalnade selet av. Där stannade jag lite ovanför det avsmalnande partiet. När min fluga gled över den smalaste delen blev det ett jätteplask i närheten av flugan. Fisken tog inte flugan utan jag tror snarare att den blev rädd. Det hade varit roligt att veta hur stor den fisken var.

Ström.

Efter en god natts sömn och frukost följde jag lilljokken nedströms min tältplats. Jokken bildade ett sel där vattnet flöt stilla fram. Där simmade ett gäng halvkilos öringar och åt sporadiskt av insekter som låg på ytan. Jag bara njöt av synen. Det fanns ingen bra möjlighet att landa en fisk där. Det var cirka två meter djupt precis intill den höga strandbrinken.

Öringvak.
Dag 2 – vandring till storjokken

Efter den lilla fisketuren nedströms tältplatsen återvände jag och packade ihop alla prylar i ryggsäcken. Sedan gick jag till leden och fortsatte min vandring på den. En kilometer senare korsade ett fyrhjulingsspår leden. Sådana spår fanns inte för fyrtio år sedan. De människor som åker fyrhjulingar i fjällnaturen måste sakna all känsla och omtanke för den. Vilken förstörelse! Spåren kommer finnas kvar tills nästa istid.

Spår från fyrhjuling.

Leden gick parallellt med en sjö under drygt två kilometer. Halvvägs utmed sjön passerade jag två vandrare som hade tagit matrast nere vid sjön. Landskapet varierade mellan fjällbjörkskog och öppna myrar där jag stannade och åt hjortron på flera ställen. Solen sken och det var högsommarvärme. Jag lämnade den stora sjön bakom mig och efter någon kilometer skymtade en mindre sjö genom björkskogen. Snart skulle jag lämna leden och styra kosan mot storjokken. Leden passerade en liten jokk som rann ut i den lilla sjön, där pausade jag och åt lunch. Efter måltiden njöt jag en stund i solen. Då kom de två vandrarna jag sett förut. Jag satt tre meter vid sidan om leden men de såg mig inte, båda stirrade ner på marken. -Hej, sa jag, när de var i höjd med min plats. De hajade till, stannade och vi hade en trevlig pratstund, innan de gick vidare. Bland annat berättade de att deras tur skulle pågå i fyrtiofem dagar och genast kändes min åtta dagars tur inte särskilt lång. 

Mosse

Efter lunchrasten lämnade jag leden och styrde kosan mot nordost. Två kilometer bort hägrade storjokken. I området mellan mig och storjokken låg fem små sjöar. Jag tog sikte på en punkt på ett kalfjäll långt bort för att kunna hålla riktningen. Jag sökte mig till öppna myrar som var lättvandrade såvida det inte växte tät vide. Ett område var väldigt stenigt vilket jag rundade för att minimera skaderisken. I den typen av terräng är det ofta gott om håligheter i marken som kan vara svåra att upptäcka. Jag hade fiskat på ett flertal ställen i storjokken både uppströms och nedströms platsen som var mitt mål för dagen, men just här hade jag aldrig varit.

Jag tänkte tillbaka på den mörka kvällen i vintras då jag låg i sängen och tittade på satellitbilder och till min förvåning upptäckte ett kort parti med forsar i storjokken som såg helt underbara ut för fiske. Flera kilometer nedströms och uppströms flyter jokken stilla och i mycket djupa sel. Efter den upptäckten tog det flera timmar innan jag kunde komma till ro och somna.

Jag var spänd på hur det skulle se ut och framme vi storjokken kunde jag nöjt konstatera att det var ännu bättre än jag hade drömt om. Det var fem korta forsar med små lugna partier mellan. Men det var svårt att hitta en tältplats, till och med för mitt lilla enmanstält. Till slut fann jag en liten plan plätt högst upp på en liten kulle.

Tältplats 2

Fisket lockade men först tältresning och iordningställande av liggunderlag samt sovsäck. Därefter tog jag fram min lilla lätta fiskeryggsäck och flugspöt. Strax nedanför min tältplats mynnade den nedersta forsen i ett flera kilometer långt sel. På avstånd tornade stora regnmoln upp sig.

Lugnflytande sel.

Det högg öringar på alla ställen där forsarna mynnade ut i lugnare partier. En öring rusade uppför forsen förbi mig utan att jag kunde rubba den i den starka strömmen. Sedan for den runt i poolen ovanför och rusade därefter ner för strömmen igen, förbi mig, ner i poolen där den tog flugan. Så småningom kunde jag ta in den, försiktigt lossa flugan och hålla den tills den simmade ut i storjokken igen. 

Strömmar och pooler.

Inga vak efter insekter syntes, vilket inte var konstigt eftersom det knappt fanns några insekter. Inte ens mygg som det vanligtvis brukar myllra av. Jag kan inte minnas att jag ens varit i närheten av så få mygg i fjällen som den här sommaren. Kanske var det en förklaring till att öringarna var ganska smala. 

Öring och flugspö

Molnen i öster mörknade mer och mer, samt kom sakta närmare. Men de rörde sig också norrut vilket gjorde att jag slapp det som såg ut som ett kraftigt ösregn.

Fors och pool.

När solen närmade sig horisonten var himlen nästan helt molnfri.

Solnedgång.

Mitt i natten kom kylan, dimman lyfte från vattnet och skapade magi.

Natt över storjokken.
Dag 3 – vilodag

Nästa dag vaknade jag upp till ännu en fin sommardag. Min frukost bestod  av havregrynsgröt med knäckebröd och te. En typisk standardfrukost för mig i fjällen.

Kristallklart och väldigt gott vatten kändes lyxigt.

Överallt i strömmen var botten helt täckt av gröna alger.

På vägen till den översta forsen intog jag hjortron till frukost-efterrätt.

Hjortron

Ovanför den översta forsen fick jag några öringar. Nedströms gjorde jokken två kraftiga krökar. Där var det djupt och med riktigt stora stenar på botten.

Krök i fjälllokk

I bortre delen av den andra kröken stod också några öringar.

Flugfiske i storjokken

På kvällen började jag fisket där forsen, nära tältet, mynnade ut i selet. Det dröjde inte särskilt länge tills en fin öring tog nymfen. Precis när jag närmade mig med peangen för att lossa flugan knyckte öringen till och den smala peangen spetsade fisken strax bakom gällocket. Så snopet och trist. Jag avlivade omedelbart öringen eftersom den antagligen inte skulle överleva.

Fjällöring

Det blev ett kort kvällsfiske. Istället satte jag igång att rensa och tillaga fisken. I ryggsäcken fanns lite folie ifall det skulle behövas. En liten bit ifrån kanten, där forsen slutade, låg en stor hög med lagom stora pinnar. Troligtvis hade en vattenvirvel skapat högen vid högvatten. Pinnarna var kruttorra och det blev enkelt att göra upp eld och få till en fin glöd där fisken sedan stektes. Nedanför den högsta strandlinjen, intill pinnhögen, fanns en bra plats för elden. Efter nästa högvatten skulle inga spår efter elden finnas kvar.

Eld

Fisken smakade bra och jag blev proppmätt.

Foliestekt fisk
Dag 4 – vandring till övre delen av storjokken

Nästa dag packade jag ryggsäcken igen och vandrade vidare. Mitt mål var samma jokk, fast cirka åtta kilometer uppströms. Sedan tidigare vandringar visste jag att det skulle löna sig att inte följa jokken utan istället gå tillbaka två kilometer till ledan, följa den och sedan gå ner till jokken igen. Utmed jokken var det bitvis väldigt högt och svårgenomträngligt vide och sankt.

Fjällryggsäck

Även nu blev mitt vägval de öppna och lättgångna myrarna. Mellan myrarna tog jag kortaste vägen genom fjällbjörkskogen. Ännu en dag med härlig sommarvärme. Det blev en svettig vandring uppför mot leden. Men jag gillar värme och en fördel när man vandrar själv att det spelar ingen roll hur illa man luktar, ingen annan behöver ha ont av det. En annan stor fördel är att man kan göra allt i sin egen takt. När jag fiskade tog jag det väldigt lugnt. Jag kunde sitta och titta på vattnet en lång stund innan jag började fiska och jäktade inte vidare till nästa fiskeplats. Den här turen ville jag använda vandringsdagarna som träningspass inför höstens orienteringstävlingar och höll därför ett hyfsat tempo utan särskilt många raster.

Myr
Fjällbjörkskog påverkad av fjällbjörkmätare.
Fjälldal

Innan jag lämnade leden ville jag njuta en stund av utsikten över jokken i dalen. För fyrtio år sedan hittade vi ett bra vägval ner till jokken. Jag hade för mig att vi då höll åt väster men jag gick nog inte tillräckligt långt västerut ty jag hamnade i ett blött och risigt område innan jag till slut nådde fram till jokken.

Självporträtt

Det såg ut som jag mindes det med den stora skillnaden att för fyrtio år sedan fanns det inga spår efter något tält eller eldstad. Nu hade nyligen ett gäng fiskare varit där. De hade lekt scouter och byggt en torkställning. 

Tältplats

Dessutom hade man byggt en gedigen rök. Ingången till röken, där elden hade varit, började vid stenen ända nere vid vattnet. Sedan ledde en lång gång under stenar fram till mynningen, där fisken hade legat på ett galler av kvistar. Antagligen hade någon typ av påse legat över träställningen och hållit kvar röken. 

Rök

Naturen är till för alla men det är långt ifrån alla som har där att göra. Den typen av människor som till exempel i det här fallet bygger torkställning, rök och stor eldstad utan att röja bort spåren efter sig innan de tar helikoptern hem tycker jag ska stanna hemma och bygga på sin tomt istället. Sedan kan de åka till butiken och köpa fisk till sin rök. Det måste inte vara så men troligtvis har man rökt fisk och tagit med den i helikopter hem. Jag tycker det är helt okej att flyga men inte att ta med fisk hem. Vattnen i fjällen är ganska känsliga och det är helt i sin ordning att ta upp så mycket fisk man vill äta på plats, men om många även tar med fisk hem då kan det ta lång tid innan ett fint fiskevatten återhämtar sig. Om många idkar rovfiske, då kan det gå så långt att man tvingas stänga vatten helt från fiske för ge det en chans till återhämtning. Tyvärr inte helt ovanligt.

Utlopp i sel

På den här platsen hade jag och en fiskekompis ett fantastiskt fiske då vi besökte den för drygt fyrtio år sedan. Vi fick mycket fisk, både öring och röding. Ingen fisk var under halvkilot. Nu var jag spänd på hur fisket skulle vara. Med tanke på hur tältplatsen såg ut, hade ett gäng fiskare varit där alldeles nyligen. Om de hade varit kvar när jag kom då vet jag inte var jag tagit vägen. Det fanns inte några andra bra alternativ i närheten. Min förhoppning på fisket hade sjunkit. På kvällen hade jag ändå ett trevligt fiske med många hugg, men den största fisken låg nog på cirka halvkilot.

Dag 5 – vilodag

Efter frukost provade jag fisket men det var ingen fart på fisken. Vädret var fortfarande fint men det hade börjat blåsa. Jag spenderade många timmar med att bara sitta och titta ut över jokken. Ett tag studerade jag en liten gnagare som höll till i den byggda röken. Den kanske hittade lämningar efter fisk eller små rötter som blivit tillgängliga. Jag hade tänkt riva röken och återställa naturen men i och med att gnagaren höll till där fick röken vara kvar. Plötsligt kom en havsörn flygande på låg höjd över jokken och försvann österut. En härlig naturupplevelse. Vi såg örn även för fyrtio år sedan och då såg vi också många älgar. På en av turerna såg vi tretton älgar. En av älgtjurarna var tämligen orädd och en annan tjur var väldigt stor, kanske den största jag sett i Sverige. Det här året såg jag ingen älg över huvud taget vilket var lite sorgligt.

Till lunch blev det ett frystorkat mål mat.

Matlagning

På eftermiddagen gick jag runt i närheten av tältet och fotograferade olika fjällbjörkstammar.

Fjällbjörk
Fjällbjörk
Fjällbjörk
Fjällbjörk
Fjällbjörk
Fjällbjörk

På kvällen hade jag ännu ett trevligt fiske men inga stora fiskar.

Kvällsljus över storjokken.
Dag 6 – vandring till rödingsjön

Så var det dags att vandra vidare och lämna storjokken för den här gången. Jag vandrade upp mot leden och korsade den. Fortsatte uppför i en dal.

Mossa och lavar på klippa.

Jag passerade högsta punkten i dalen och efter ett tag kunde jag se sjön jag vandrade utmed under dag 2. Sedan gick vandringen utmed en fjällsida mot söder. Vädret försämrades och det blev molnigare samt blåste en del.

Fjäll med sjöar i bakgrunden

I lä av en stor sten värmde jag min lunch.

Peter tar lunchrast

Efter ytterligare några kilometers vandring kom jag in i ett besvärligt område. Det var småkuperat och stenigt vilket gjorde det svårt för mig att göra bra vägval eftersom jag inte såg  hur terrängen såg ut. Här gick jag och min fru en gång i tiden men jag hade glömt hur besvärligt det var. Sjön som var mitt mål låg i riktning mot den högra delen av fjället till vänster i bilden nedan. Till vänster i bilden syns även en jokk som jag skulle vada över. Min plan var att vada över den om drygt en kilometer men jag styrde kosan mot jokken istället eftersom det såg betydligt mer lättvandrat ut på andra sidan.

Jobbig terräng.

Turligt nog fanns det ett ställe där det gick att vada över, där var jokken bredare och vattnet grundare . På andra sidan var underlaget rena rama motsatsen till stenlandskapet jag nyss lämnat.

En fjällvandrares dröm.

Fjällabb, ljungpipare och rödbena hördes över fjällheden.

En fjällvandrares dröm.

När fjällsjön som var målet för dagens vandring kom inom synhåll syntes en båt med två fiskare på sjön. Då bestämde jag mig istället för att slå upp mitt tält vid en mindre sjö intill. Enligt kartan låg det en renvaktarstuga vid den stora sjön och det var inte förvånande att det höll till fiskare där. Det är mycket vanligt att renvaktarstugorna hyrs ut till sportfiskare och sportfiskestugor vore ett mer passande namn.

Fjällsjö och fjäll

Jag hittade en fin tältplats vid den mindre sjön. Där fick jag en fin röding på spinn för fyrtio år sedan och därför kändes det som ett bra alternativ till den större sjön.

Tältplats

På kvällen fiskade jag en stund i den lilla sjön och hade en röding som simmade efter flugan, men den högg inte.

Fjällsjö
Dag 7 – vandring till vattenfallet

På morgonen sken solen igen och jag kunde vädra mina prylar innan de packades ned i ryggsäcken. 

Tältplats

Hela vandringen gick parallellt med en jokk. Terrängen utmed vattendraget var lättvandrad och på backen växte många blommor, bland annat den ståtliga Kung Karls spira.

Kung Karls spira

Berget i och vid sidan om jokken bestod till stor del av skiffer och på sina ställen hittade jag vackra mönster.

Fjälljokk med botten av vackra bergarter
Mönster i fjälljokk
Mönster i fjälljokk

När jag och min fru vandrade utmed jokken för fyrtio år sedan lyfte plötsligt sju örnar och därefter kom en järv springande över fjällheden efter att den hade passerat jokken.

Skiffer

Vädret blev succesivt sämre under dagen och sent på kvällen började det blåsa och regna. Sista kilometrarna vek min rutt av från jokken något och vände upp mot ett pass mellan två fjäll. Den sista biten var besvärlig med puckelpist och mycket ris på marken. När jag kom fram till den led jag skulle vandra på dagen efter, slog jag upp tältet. Normalt sett vill jag inte tälta precis intill en led men vädret var uruselt och jag var väldigt sliten. De två senaste dagarnas vandringar hade varit två tuffa träningspass, precis som jag hade tänkt mig. Jag lade stenar på de mest vindutsatta tältpinnarna. Stenarna lade jag tillbaka innan jag vandrade vidare dagen efter. Nära tältplatsen fanns ett fint vattenfall men det blev inga bilder på det på grund av den hårda blåsten.

Dag 8 – den sista vandringsdagen

Regnet hade upphört under natten men det blåste fortfarande.

Tältplats

Då och då lyste solen genom öppningar i molntäcket och fina solfläckar for över landskapet.

Solfläckar

Sista dagen följde jag en led fram till min slutdestination som också var den plats där jag startade min vandring. Trots att det bara var att följa leden tyckte jag om att ha kartan framme och hålla reda på var jag befann mig. Jag hade en tryckt fjällkarta hemma vilken användes vid planeringen av turen. Men med mig hade jag A3 utskrifter från Lantmäteriet och två kartfodral i plast. En tryckt karta hade varit stor och otymplig.

Peter

Efter drygt en vecka hade lite fjällskägg vuxit ut.

Peter

Sammanfattningsvis hade det varit en fin tur. Överlag mycket fint väder, bra fiske, vackra landskap och nästan inga mygg.

Fotoutrustningen utgjordes av en kompaktkamera Sony RX100 IV, fyra batterier, två minneskort på 32 GB vardera och ett litet jobo ministativ typ gorillapod som bara vägde 33 gram.

PAng Foto Menu