Naturfotograf turistar i sin hembygd

Under Kristi himmelfärdshelgen besökte jag och min fru min mamma och bodde över hos henne för första gången sedan pandemin tog sin början. Mamma hade fått två doser vaccin och vi hade fått en. En kväll och en morgon passade jag på att turista i området där jag växte upp, nämligen Torup i Halland. I samhället finns två fina sjöar Prästgårdssjön samt Sjögårdssjön, i utkanten finns ett vattenfall och ett utsiktstorn.

Bosgårdsfallet

Fallet ligger nära vägen som går till Falkenberg precis där bebyggelsen tar slut. Där har det legat både såg, kvarn och småindustrier som drevs av ett kvarnhjul. Alla byggnader är borta numera men gamla stengrunder finns kvar. Där har bland annat tillverkats stenkulor och jag minns att jag hittade sådan kulor där som barn.

Bosgårdsfallet i Torup
Bosgårdsfallet i Torup
Sjögårdssjön

Sjön ligger mitt i samhället. I den har jag fiskat och badat massor av gånger. Jag fångade abborrar och braxen där som ung pojke. Badade gjorde jag också, både avsiktligt med badbyxor på och oavsiktligt med vanliga kläder på. Jag och min kompis Anders drattade i ett antal gånger av misstag. Vid ett tillfälle när Anders råkat blöta ner kläderna var vi oroliga för vad hans mamma skulle säga och vi försökte därför torka hans byxor med en cykelpump, vilket så klart var lönlöst. På vintrarna åkte jag skridskor och spelade bandy på sjön.

På morgonen, innan solen gått upp, stannade jag till ”framme” i samhället. När jag bodde där sade vi alltid att vi skulle ”gå fram” när vi skulle till Torups centrum. Det berodde nog på att det var och fortfarande är ett litet samhälle och det kändes inte som ett centrum. På en gräsmatta vid sjön spatserade en igelkott när jag gick ner till en brygga vid Torups Gästgivaregård.

Sjögårdssjön i Torup
Sjögårdssjön i Torup
Ramnåsberget

När en åker mot Rydöbruk från Torup ligger Ramnåsberget på höger sida om vägen. Jag tänkte att det kanske kunde vara fint med dimman som bäddade in landskapet. På berget finns ett utsiktstorn som gör det möjligt att komma upp över skogen och se milsvida omkring. En ser även en del av Torup och framför allt kyrkan. När jag kom upp i tornet var det bara översta delen av kyrktornet som stack upp över dimman och talade om var den låg. Istället för att fota det nätt och jämt synliga kyrktornet tog jag en bild mot norr där delar av skogen skymtade genom dimman.

Utsikt från Ramnåsberget i Torup

När solens strålar började värma slog sig en duva ned på räcket högst uppe på tornet. Den satt där ett tag och det såg ut som om den ville värma sig i solen. Duvan brydde sig inte om mig och när den verkade nöjd flög den iväg och försvann ner i dimman långt borta.

Lövskog sedd från utsiktstornet på Ramnåsberget

Jag gick ner från tornet och in i en bokskog som ligger söder om tornet. Som liten lekte jag ofta i skogen och ibland gjorde jag lite längre utflykter. En sådan tur var till Ramnåsberget och framför allt till bokskogen. På den tiden fanns inte utsiktstornet, det byggdes långt senare. Men bokskogen fanns som sagt och det var ett trevligt återseende.

Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.
Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.

 

Övning i att fotografera träd med rörelseoskärpa

Under de senaste veckorna har vädret varit blåsigt några dagar. Jag har passat på att träna på träd som motiv och med rörelseoskärpa skapat av vinden. Jag hade hoppats på bättre bilder men nu har jag i alla fall övat mig lite om det framöver dyker upp perfekta förhållanden.

 

När jag fotade nedanstående motiv var det ojämn och byig vind. Precis i början rörde sig lönnens bladverk mycket en kort stund men då hade jag valt en vinkel där det kom med för mycket av himlen och himlen var tyvärr tämligen ointressant. När jag hittat denna kompositionen istället väntade jag på en vindby med samma styrka som tidigare. 

Jag väntade och väntade. Tog bilder när bladverket rörde sig men det kom aldrig en så stark vindby igen. När det var nästan mörkt gav jag upp och åkte hem. Nedanstående bild är den som har mest oskärpa i lövverket men det blev inte så mycket som jag tänkt mig.

Bokskog

I går fotograferade jag bokskog. Det var ganska blåsigt och min plan var att ta bilder med rörelseoskärpa i lövverket medan bokstammarna skulle bli skarpa. Förmodligen var vindriktningen inte optimal på de två platserna jag besökte ty bladen rörde inte särskilt mycket på sig. Därför tänkte jag om och tog andra bilder i bokskogen istället. Bilden nedan hade jag velat ha med mycket rörelse i lövverket vilket jag tror hade varit effektfullt. Men det får bli vid något annat tillfälle. Nu vet jag i alla fall att det ska inte vara västlig vind på det stället.

Bokskog
Bokskog

Det är så tråkigt att se att någon har ristat i barken på bokstammar. Det försvinner aldrig och trädet är märkt för resten av sitt liv. I bilden nedan har jag ruskat i grenen till höger för att få till en rörelseoskärpa. Det fungerar bra med en gren men inte en hel skog, då behövs hjälp av vinden.

Bokskog
Bokskog
Bokskog

I förrgår blåste det också en hel del i mitt område och då var jag på ett tredje ställe och där var det mer rörelse i bokskogen.

Bokskog

Man ser inte skogen för alla plantage

Den senaste tiden har medierna matat oss med hemska bilder och historier från Brasilien där regnskogen brinner på många platser. Det är givetvis tråkigt att regnskog brinner men samtidigt har Brasilien otroligt mycket mer urskog kvar jämfört med Sverige. Trots att vi bara har några få procent ursprunglig och orörd skog kvar avverkas alltjämt sådan skog i vårt land. Det är en skam för oss svenskar när vi ondgör oss över Brasiliens hantering av sin regnskog när vi redan har förstört nästan all vår egen skog. Varför är det så lätt att blunda för det som händer här och samtidigt förfasa sig över något som händer långt borta. Kan det bero på att skogsnäringen i Sverige länge har varit en stor exportvara och genererat många arbetstillfällen vilket direkt eller indirekt varit positivt för alla svenskars levnadsstandard. Det verkar vara mycket enklare att ha synpunkter på avlägsna länders miljöpåverkan vilket inte påverkar vår egen levnadsstandard och samtidigt sticka huvudet i sanden när det gäller Sveriges påverkan eftersom den ger oss ett högre materiellt välstånd. Egentligen borde det vara tvärt om. Vi skulle ha större anledning och möjlighet att värna vår egen natur jämfört med natur långt borta.

Naturskog

I somras bilade jag och en del av familjen från Uddevalla till Åre i Jämtland. Det var en deprimerande resa genom ett landskap bestående av nästan 100% monokultur. Industriplantage, industriplantage, och åter industriplantage i olika stadier var det jag upplevde på den resan. Mellan kalhyggen och tätskogar fanns en och annan myr som varit för sank för skogsbruket samt åkrar med olika typer av monokulturer. De som påstår att Sveriges natur är fantastisk blundar nog för 95% av landets yta. Jag förstår varför utländska turister besöker våra städer men varför många turister besöker monokulturlandsbygden Sverige är för mig en gåta. Är det för att uppleva de få procent av landsbygden som är någotsånär orörd? Förmodligen.

Naturskog

Jag tycker det är bra när det skapas jobb och välstånd i Sverige, därför är det bland annat bra med ett inkomstbringande skogsbruk. Men jag skulle önska att vi hade haft råd med att spara mer urskog än vi har gjort. Jag förväntar min inte att enskilda skogsägare eller skogsbolag ska spara urskog däremot är jag mycket besviken på att vi gemensamt genom staten inte har satsat mer på att bevara orörda skogar. Jag tycker även att det är lite konstigt att inte några av landets mest förmögna människor köpt in urskog och skyddat i all framtid i ”sitt namn” för att bli ihågkomna för framtiden.

Jag tycker väldigt mycket om gamla skogar men tyvärr känner jag endast till några få i sydvästra Sverige där jag bor. De är inga urskogar utan mer naturskogar som vuxit upp där det för drygt hundra år sedan var så kallade utmarker, betade av kreatur. Dessa naturskogar utgör nog inte ens en promille av den totala arealen med industriplantage i sydvästra Sverige. Det är med blandade känslor jag vandrar och fotograferar i en sådan naturskog. Dels för att den är så vacker men också för att den är så extremt ovanlig.

Naturskog

Motiv som särskilt lockar mig är gamla om kullfallna mossbeklädda träd. Dels för att de haft ett naturligt långt liv innan de föll omkull och sedan ligger på marken under lång tid och minner om ett mäktigt träd som levt ett helt liv. Inga träd i industriplantagerna får leva ett helt liv, då har de inget ekonomiskt värde.

Naturskog
Naturskog

I somras besökte jag en naturskog tidigt på morgonen. Det hade regnat under natten och det duggregnade lite till och från på morgonen. Ett perfekt väder för fotografering i skogen. Naturskogen ligger en bit från det ställe där en lång skogsbilväg tar slut och inne i skogen brukar inga andra ljud höras än skogens egna ljud. Denna morgon var dock ett undantag. Det hemskaste ljud man kan tänka sig höra i en naturskog hördes inte långt borta. Det var ljudet av supereffektiva skogsmaskiner, maskiner som kan hugga ner en stor plantage på bara en dag. Jag gick mot ljudet och precis där naturreservatet tog slut började ett nytt kalhygge. En skogsmaskin fällde gran efter gran i rask takt och en annan maskin samlade upp stockarna.

Skogsavverkning precis på gränsen till den skyddade naturskogen.
Skogsavverkning precis på gränsen till den skyddade naturskogen. Inte ett enda träd såg ut att ha sparats fram till reservatsgränsen.

Numera hörs och skrivs det om hur läkare skriver ut vistelse i natur, då främst skog, på recept. De flesta som vistas ute i naturen känner nog av dess läkande förmåga och även forskning har visat att naturen påverkar oss människor positivt. Men hur kan läkare skriva recept på något som nästan inte finns.? En plantage ger inte samma positiva effekt som en naturlig skog och riktiga skogar är extremt sällsynta, åtminstone i södra och mellersta Sverige där det bor flest människor.

Naturskog
Naturskog
Naturskog

En sagolik kväll i bokskogen

För två veckor sedan gick jag och min fru en prommenad i Åkulla bokskogar. Vädret var perfekt och löven var skirt gröna. Varmt, soligt och vindstilla. Som att vandra i en sagovärld.

 

bokskog_akulla_pangfoto_se_Q2A7614

Stigen var ganska kuperad och erbjöd fin utsikt på ett par ställen.

skog_var_pangfoto_se_Q2A7609

Det enda man behöver tänka på för att ta bilder med vårgrönska är att komma ut vid rätt tid och hitta ett område med stort inslag av lövskog.

bokskog_akulla_pangfoto_se_Q2A7647

På kvällen, när solen stod lågt över horisonten, lyste den på bokstammarna uppe på höjderna.

bokskog_akulla_pangfoto_se_Q2A7662

Rossö Mk I

rosso_tunnor_pangfoto_se_U7A8117

Sedan många år tillbaka har jag tänkt åka till Rossö, söder om Strömstad. Den här veckan är jag ledig från jobbet och nu blev det äntligen av till slut. Jag har sett många fina bilder från Rossö, framför allt med motiv som klippor, stenar och hav. Med dessa bilder i tanken begav jag mig dit.

Det första som fångade mitt intresse var en samling sopbehållare fint uppställda, i givakt, i en till synes intensiv längtan efter sommargästernas sopor. Senare, under min promenad, på väg till de yttersta klipporna, kom jag in i en fin tallskog. På sina ställen växte knotiga tallar och eftersom jag gillar att fota träd blev jag kvar i skogen under resten av förmiddagen. Mitt på dagen vilade och sov jag ett tag intill en tall i skogen.

rosso_tall_pangfoto_se_U7A8165

rosso_tall_pangfoto_se_U7A8145
Eftermiddagen spenderades på klipporna och det återkommer jag till. Missa inte nästa spännande inlägg!

Hårt ljus

trad_motljus_pangfoto_se_U7A8050

Hårt solljus är oftast ett svårt ljus att fotografera i eftersom det innebär en hög kontrast. Ett sätt att undvika svårigheterna är att fotografera i skuggan. Man kan även utnyttja en hög kontrast till sin fördel. På baksidan av mitt hus blommar just nu ett träd. Trädet står i en brant backe och bakom trädet finns det många störande detaljer som buskar, träd och rådjur. Tack vare den stora skillnaden mellan solbelysta detaljer och skugga kan man som i det här fallet få en väldigt mörk bakgrund. Då slipper man problemet med störande detaljer. Jag använde högdagervarningen i kameran och underexponerade mer och mer tills jag såg att de vita blommorna inte var utfrätta.

Särö Västerskog

saro_vasterskog_pangfoto_se_U7A2835

Sedan många år tillbaka har jag bestämt att någon gång åka till Särö Västerskog. Det ligger väster om Kungsbacka i Hallands län. Idag skulle jag skjutsa äldsta dottern till Göteborg och då blev det äntligen av. Vädret kändes inte optimalt, mycket blåsigt och solsken. Inte det bästa om man vill plåta gamla krokiga tallar och gamla ekar, vilket det finns gott om. Förvaltarna har gallrat en hel del i naturreservatet, framför allt idegran. På marken ligger mängder av rishögar med idegran vilket innebär att större vyer i skogen inte blir så bra. Det blir nog fint om 15-20 år när högarna multnat. Men det finns många fina träd som är intressanta att fotografera på nära håll. Till Särö Västerskog kommer jag åka fler gånger och förhoppningsvis pricka in bättre väder.

saro_vasterskog_pangfoto_se_U7A2899

Sjön Åsnen, del III

Jag vet att många människor tycker naturfotografering verkar tråkigt. De har svårt att förstå hur någon kan tycka det är kul att släpa runt på en kamerautrustning i skogen för att ta bilder på bland annat svampar och träd men jag tycker det är rätt sexigt.

trad_pangfoto_se_U7A0325

svamp_flugor_pangfoto_se_U7A0543

Sjön Åsnen, del I

agnas_pangfoto_se_U7A0408

bjurkarr_pangfoto_se_U7A0270

Jag är nyss hemkommen från tre dagars fotoresa till ett område runt sjön Åsnen i Småland. Där finns ett antal naturreservat som heter Bjurkärr, Agnäs, Torne bokskog, Hunshult, Toftåsa myr och Hackekvarn. Förutom naturreservaten är Åsnen en mycket vacker samt variationsrik sjö med många öar, uddar och vikar.
Bjurkärr tycker jag är mest intressant med sin ovanligt gamla bokskog med inslag av mycket högstammiga ekar. Bilden på det döda omkullfallna bokträdet är fotograferad där. Tyvärr slår Länsstyrelsen världsrekord i informationskyltar vilket förtar en del av naturupplevelsen, men det är klart att Länsstyrelsen måste skapa arbetstillfällen för att utveckla sin verksamhet och då väger inte en orörd gammal bokskog särskilt tungt. I reservatets föreskrifter kan man bland annat läsa ”Det är förbjudet att sätta upp tavla, skylt, plakat, affisch eller motsvarande” . I Bjurkärr har man tyvärr möjlighet att beskåda naturvanvårdens falska dubbelmoral. Var man än går är det nära till anlagda stigar och bänkar. Det är svårt att hitta någon plats varifrån man inte ser någon skylt eller färgmarkerat träd. Länsstyrelsens naturvanvårdare har lyckats med att delvis förstöra den finaste skogen vid Åsnen genom att skapa ett friluftsområde där.
I de flesta av reservaten finner man en mängd lavar, svampar och mossor. Bilden överst är från Agnäs.