Höstfärger

 

Den senaste tiden har jag fotograferat höstfärger. I år tycker jag att asplöven har haft extra fina färger i mitt närområde och som syns nedan har jag tagit en del bilder på aspar och asplöv.

 

Träd med höstfärger
Stenar med grön mossa klädda i gula asplöv
Aspar i höstskrud
Färglösa motiv

Det är färgerna som är mest iögonfallande på hösten men det kan löna sig att hålla utkik efter färglösa motiv. Den typen av motiv blir fler ju längre hösten går mot vinter. 

Rönnlöv på sten
Vatten och långa slutartider

En kombination av rinnande vatten med lite längre slutartider för att få en mjuk känsla i vattnet och höstfärger kan bli en fin kombination. Det svåraste med denna typ av motiv brukar vara vinden som gör löven oskarpa. Om det blåser krävs det ett stort tålamod för att invänta de korta stunder när inte löven rör sig. Det kan dock bli bra om det blåser mycket, då kan man få mycket oskärpa i löven istället.

Safsa iklädd höstfärger
Höstfärger speglade i vatten
Spegelbilder

Jag hade tur att få uppleva en vindstilla kväll i helgen som gick. Tyvärr kom en stor flock kanadagäss och slog ner på sjön. Även om det var långt bort förstörde de spegelbilden totalt. Efter ett tag blev de skrämda av en person som dök upp vid sjön där de höll till och de flög iväg. Sedan kändes det som en evighet tills vattenytan var helt blank igen.

Ö i sjö med höstfärger
Spegelbild
Spegelbild med moln och höstfärger
Spegelbild med moln och höstfärger
Spegelbild av asplöv med höstfärger

 

Fotografering av en ek

Ek

Jag har fotograferat en ensam ek vid flera tillfällen under vinterhalvåret och i veckan tänkte jag försöka fotografera samma ek i sommarskrud. Min förhoppning var att det skulle vara fina moln i bakgrunden till eken men när jag kom fram var himlen nästan molnfri.

Lönn

Jag hade ställt bilen vid en förfallen lada och intill ladan växte en liten lönn. På ladans vägg syntes en fin ådring och många vackra kvistar i träplankorna. Det var oftast helt vindstilla men  emellanåt blåste det till i den lilla lönnen. Jag satte skärpan på lönnen som var närmast mig och valde bländare 8 vilket tillsammans med ett ND filter (gråfilter som förlänger exponeringstiden) gav mig en lagom lång slutartid på 0,5 till 1 sekund. När det blåste till i lönnen tog jag bilder. Efter ett tag insåg jag att det var onödigt att sätta skärpan på lönnen eftersom den ändå skulle vara i rörelseoskärpa. Det viktiga var ju att väggen skulle bli helt skarp. Så därför flyttade jag skärpan till väggen istället och tog fler bilder. Efteråt kan jag konstatera att det var bra eftersom jag i det första fallet inte fick full skärpa på väggen.  Nu undrar kanske någon varför jag inte bara ändrade bländaren till intervallet 16-32 istället och på så sätt få ett större skärpedjup. Med bländare 8 är mitt objektiv skarpare än med bländare 16 – 32 och därför ville jag hellre använda den bländaren. Typiskt nog fick jag den finaste oskärpan på lönnen på en av de första bilderna innan jag flyttade skärpan. Men det blev två bilder med fin rörelseoskärpa på lönnen och full skärpa på väggen.

Lönn intill ladugårdsvägg
Lönn intill ladugårdsvägg
Gammal grindstolpe

När jag kände mig klar med lönnen strosade jag runt lite grann och tog bilder på ladan från olika håll. Det hördes ett brus från en bäck i närheten och när jag gick mot bäcken fick jag syn på en sten som antagligen använts som grindstolpe för länge sedan. Även på det motivet utnyttjade jag vinden för att göra motivet mer intressant.

Sten i grönska med rörelseoskärpa
Ek

Hur gick det då med motivet eken? Jag såg att det var moln på väg väster ifrån. Men när molnen väl fyllde ut himlen bakom eken hade solen börjat gå ner bakom en skogsridå och endast övre halvan av trädet var belyst. Jag får åka till eken fler gånger  och förr eller senare kanske jag får min bild. När jag tittade på bilderna på datorn upptäckte jag en pinne (som används vid snöröjning) till höger om eken. Den pinnen lade jag ner på vintern när jag tog bilder på eken men den såg jag inte nu för all grönska. Nästa gång ska jag lägga ner pinnen och sätta upp den när jag fotat klart.

Solitär ek

Kranar fick bytas ut mot människor

I onsdags var det dimmigt i Uddevalla och dimman höll i sig ända fram till lunch. Trots att jag tog en välbehövlig sovmorgon hann jag utnyttja dimman innan den upplöstes av solen och försvann. Efter en snabb frukost åkte jag till Skeppsviken i närheten av hamnen och hoppades kunna ta bilder på till exempel kranar. Väl där kunde jag konstatera att några kranar syntes det inte till eftersom dimman var för tät. Istället provade jag att ta bilder på träd och promenerande människor. Tyvärr vimlade det inte av människor och jag fick vänta länge mellan fototillfällena. Å andra sidan var det en fördel eftersom det var enkelt att renodla bilderna med avseende på mängden personer.

Motiv med den ensamme mannen

Först en serie på den ensamme mannen. Jag komponerade bilden i förväg, valde ut vilka träd som skulle vara med och inväntade honom. Sedan tog jag en bild på mannen i varje mellanrum av träden. Jag försökte fota precis när hans fötter var så långt i sär som möjligt. Det skapar ett starkare intryck av att han är i rörelse.

Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Kvinnan och hunden

Efter en stunds väntan kom det en kvinna med en hund. Hon släppte hundkopplet och kastade en boll, gång på gång, som hunden glatt hämtade.

Träd, hund och matte.
Ett träd samt hund och matte.
Lång väntan på nästa motiv

Under tiden som jag ivrigt väntade på nästa person roade jag med ta bilder med enbart träd.

Träd i dimma

När så näste man dök upp hade dimman tätnat ännu mer.

Träd och man i dimma.
Kråkorna

Medan jag fotograferade uppehöll sig några kråkor i närheten av promenaden. Ibland satte de sig i träden och jag försökte ta bilder på träden med kråkor sittande i. Men då behövde jag gå lite närmre och så fort jag började gå stack de iväg. Även om de var ganska långt bort. Det var tydligt att kråkorna inte litade på fotografer.

En kvinna gick förbi utan att kråkorna flyttade på sig.

Träd, kvinna och kråkor i dimma.

Sedan kom det en man som kråkorna hängde på. De flög framför honom och när han gått förbi flög kråkorna framför honom igen. Helt klart kände fåglarna igen honom och visste att han inte innebar en fara. Kanske gick han där ofta eller hade han eventuellt matat kråkorna tidigare.

Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.

 

Fotografering i Halländsk bokskog del 3

Det tredje bokskogsreservatet, Myskebackarnas naturreservat, var det största och låg lite mer svårtillgängligt än de andra två. Där fanns ingen bilväg som gick fram till reservatet och därmed ingen parkering med informationsskyltar som brukar vara det första som möter oss besökare. Jag fick gå en bra bit innan jag nådde reservatsgränsen. Det fanns inga stigar i reservatet och jag önskar att det såg ut så i många fler reservat som kommit till för att skydda och bevara en skyddsvärd skog. Reservat som i första hand bildats för att vara till för det rörliga friluftslivet kan gärna ha anlagda stigar och tydliga skyltar. Det skulle kunna finnas två varianter, en är naturreservat där skyddet av naturen prioriteras och den andra kan kallas friluftsreservat och anpassas för det rörliga friluftslivet. Tyvärr kommer det förmodligen anläggas stigar även i Myskebackarnas naturreservat och vips  försvinner all känsla av orörd natur, vilket jag tycker är jättetrist.

Bokskog
Bokskog

Fotografering i Halländsk bokskog del 2

Naturreservat nummer två, Getabäckens naturreservat, utgjordes av en sluttning med bokskog och var avlångt med granplantager som syntes överallt på långsidorna av reservatet. Om jag skulle slippa få med plantagerna i bakgrunden behövde jag rikta kameran åt det hållet som bokskogen och reservatet sträckte sig. På bilden nedan syns granplantaget i bakgrunden.

Dött bokträd
Rötter på bokträd
Bokskog
Dött träd med trädsvampar

I bortre delen, där monokulturen tog vid var granplantaget avverkat. Jag försökte se framför mig hur det hade sett ut en gång i tiden när reservatet ingick som en del av en större sammanhängande bokskog. Men det var mycket svårt att föreställa sig det. I bilden nedan visar pilen längst till vänster en röd färgmarkering och pilen längst till höger en stolpe som visar reservatsgränsen. Det är ett stort plus och föredömligt att det ingår en  rand av plantage i reservatet. I många andra reservat har jag sett hur gränsen går precis där skogen slutar och plantaget tar vid.

Kalhygge i Halland

Nedanstående bild speglar och sammanfattar på ett bra sätt landskapet i det inre av mellersta Halland.

Kalhygge i Halland

Fotografering i Halländsk bokskog del 1

De senaste tre veckorna har jag varit i Halland hos min mamma. Hon hade varit inlagd på sjukhus och behövde hjälp i hemmet tills hon orkade klara vardagssysslorna själv. Jag hade packat med mig fotoprylar och träningskläder. Mitt jobb är sådant att jag kan utföra det nästan var som helst bara det finns en bra bredbandsuppkoppling. Jag hade tagit med en stor skärm och min stol hemifrån.

På min lediga tid åkte jag bland annat till fyra olika naturreservat. Tre av reservaten bestod av bokskog med inslag av gamla träd, stående såväl som döda och liggande. Samtliga skogsområden låg i kuperad terräng och det var förmodligen den främsta anledningen till att skogen fanns kvar. Reservaten utgjorde tre små fragment omgivna av plantage. Jag skulle kunna sammanfatta naturen i mellersta Halland med tre ord, plantage, plantage och plantage. Det rör sig gissningsvis om endast några promille av arealen som utgörs av skog. Det fjärde reservatet låg vid havet och hette Vilshärad naturreservat. Reservatet var endast 14 hektar stort och bestod av betade strandängar med stenmurar. Det gränsade till det betydligt större reservatet Haverdal.

Skrockebergs naturreservat

Det första naturreservatet jag besökte bestod inte bara av bokskog utan även gran vilket var trevligt. När jag hade parkerat bilen och bara gått en liten bit kom jag in i granskogen. Där fanns en hel del omkullfallna träd och jag försökte fotografera rotvältor. Dessa bilder har jag gjort svartvita och mörka för att skapa lite mer mystik.

Skogsväsen
Skogsväsen
Håris eller vätteskägg

Genom det avlånga reservatet gick en mindre skogsväg vilket gjorde det enkelt att ta sig till den bortre delen som till största delen var bevuxen med bokskog. På marken och även på vissa träd hade det bildats håris på grenar. Jag hade sett det vid ett flertal tillfällen tidigare men inte i den här omfattningen. Då var det också i bokskog. Det hade regnat mycket under två dagar vilket gjorde att döda grenar blivit indränkta av fukt. På morgonen var det minus 8 grader och när fukt hade trängt ut ur grenarna bildades det håris. Jag tog några bilder på detta intressanta fenomen.

Håris

Men när jag ville fotografera träd i landskapet var håriset en stor nackdel. Den vita hårisen blev till störande detaljer som drar till sig ögat i bilderna i och med att vårt öga ofta dras till ljusa detaljer i bilder.  Var jag än riktade kameran kom det med håris. På några ställen borstade jag bort det vita med handen för att det inte skulle synas. Det skulle regna på eftermiddagen och då skulle ändå allt håris försvinna.

Bokskog
Naturskog

Dimmig lördag

Idag har det varit dimmigt hela dagen i Uddevalla. På morgonen åkte jag mot Trollhättan. Halvvägs finns ett par fristående träd och min plan var att fotografera något av dem. Jag valde det trädet som vanligtvis har flest störande objekt i bakgrunden och hoppades på att det skulle vara dimmigt även där. Strax innan jag kom fram märkte jag att solen höll på att bryta igenom dimman på sina ställen. Väl framme snabbade jag mig ut, monterade kameran på stativet och gick raskt mot trädet som var en ek. I förgrunden låg det frost på växterna och solen syntes som en vit skiva i dimman. Efter en stund syntes inte solen men så småningom kom den åter fram igen. Jag placerade solen både till vänster och höger om eken samt bakom och under grenverket. Allra först fotograferade jag med en normalzoom men bytte sedan till ett fast 50 mm samt ett 100 mm för att få olika varianter av bilder. Till bilden nedan använde jag ett 100 mm objektiv.

Ek i dimma och soluppgång

Fotografering i dimma

Nu har nästan all snö försvunnit i Uddevalla. Ett par dagar innan vädret slog om åkte jag till ett naturreservat och fotograferade träd i dimma. Förutom att skapa en lite mystisk känsla döljer dimman störande detaljer i bakgrunden. Det kan en fotograf utnyttja vid till exempel fotografering av träd, speciellt ensamma träd kan se ännu mer ensamma ut i dimma.

Spegelbild av träd
Kamerans vitbalans

Jag har vitbalansen i kameran inställd på dagsljus och då får bilder tagna i samband med solens nedgång samt i den här typen av väder, en kall blå ton. Jag har låtit den kalla tonen till stor del vara kvar eftersom jag vill ha en kall känsla som förstärker vintermotiven.

Trädgrenar i vinterlandskap
Å kantad av träd
Träddunge i vinterlandskap

 

Fotografering av träd och landskap i snö

För en och en halv vecka sedan gjorde vintern sitt intåg i mina trakter. När det snöar tidigt på vintern brukar snön sällan ligga kvar någon längre tid. Men den här gången har det varit minusgrader sedan snön kom. Dagen efter att snön föll gick jag en promenad i området där jag bor och fotograferade snöklädda träd och några landskapsbilder. Jag ville passa på eftersom snön oftast blåser av trädgrenar för minsta lilla vindpust och nysnö är så vackert.

Snö på grenverk
Vinterklädd bäckravin
Snötyngda grenar

När dovhjortar blev till björkar

För en och en halv vecka sedan tänkte jag försöka fotografera dovhjort. Då var hjortarna inne i sluttampen av brunstperioden. Jag hörde några bröl på avstånd men lyckades inte få någon möjlighet att ta bilder. Istället använde jag mig av björkar som motiv. Bilderna gjorde jag svartvita med hjälp Silver Efex Pro 2 i Nic Collection. Jag använde preset Pinhole, filmtyp Fuji Neopan Acros 100 och minskade Brightness till 31%.

Björkar
Björkar
Björkar
Björkar
Björkar
PAng Foto Menu