Rådjur (Roe Deer) – Peter Angvarson Fotografi

Dimma, dimma och ännu mer dimma

Efter en varm period kom så några kalla och vindstilla mornar med fin dimma. Jag åkte till ett flackt område med ett flertal fristående träd. Dessa träd är inte intressanta att fotografera utan dimma eftersom bakgrunden förstör motiven. Tack vare dimman döljs den störande bakgrunden. Bilden nedan är fotograferad med 400 mm och det hade nog varit bättre med ett ännu längre teleobjektiv. Jag gillade fågeln som satt överst i det högra trädet.

I nedanstående bild försökte jag placera trädet på ett bra sätt i förhållande till bakgrunden. Min tanke var att skogsridån till vänster och träden till höger i bakgrunden skulle skapa en balans i bilden. Jag hade önskat få med något djur som en extra krydda i bilderna och kollade då och då om det skulle dyka upp något. Plötsligt anade jag en rörelse i riktning mot träden till höger. Det visade sig vara tre kronhjortar som sprang åt vänster i bild, hitom träden. De sprang som om de var skrämda av något och försvann snabbt in i ett buskage som inte syns i bilden på grund av dimman. Tänk om de hade stannat framför träden, då hade jag zoomat in träden i bakgrunden och fått djuren framför. Det hade nästan varit för bra. Men jag blev kompenserad morgonen efter vid samma ställe. Se längre ner i inlägget.

Solen började tränga igenom dimman och jag åkte en kort bit till en samling träd. Där försökte jag placera solen bakom träden för att få fina solstrålar i dimman. Allteftersom solen flyttade sig var jag tvungen att röra mig för att få så bra strålar som möjligt.

Då och då kom gäss flygande in mot slätten och jag zoomade ut för att få bilder med fåglarna över träden. De tre nedanstående bilderna tyckte jag blev bäst.

Morgonen efter att jag tog ovanstående bilder var förutsättningarna ungefär lika dana och jag åkte till samma område. När jag kom fram stod en råbock väldigt fint vid ett träd. Det var nästan för bra för att vara sant, men dumt nog låg kameran i bagaget. Jag körde bilen en bit till, stannade och hämtade kameran i bagaget så fort jag kunde, fullt medveten om att i nittionio fall av hundra står inte ett djur kvar när man kommer tillbaka. Snabbade mig att göra inställningar på kameran, vände bilen, rullade ned rutan och körde tillbaka. Råbocken stod kvar!!!

Två dagar senare var det fortfarande dimmigt på morgonen och med bilen letade jag efter älgar i dimman. På en åker betade en ko med sina två kalvar.

Efter ett tag tätnade dimman och det gick nätt och jämt att se älgarna. Autofokusen fungerade inte, därför stängde jag av den och försökte fokusera manuellt. Bilderna nedan är omvandlade till svartvitt med hjälp av Silver Efex Pro 2 och med inställningar som lyfter fram konturerna av älgarna.

När dimman började lätta fick jag plötsligt syn på en ung räv som låg ned på en sidoväg. Det var alldeles intill ett hus och först trodde jag det var en katt. Efter en stund reste sig räven och gick en bit bortåt på vägen.

Ännu en ny morgon i dimma, några dagar senare, gav inga bilder på djur. Det blev bara en bild på soluppgång i dimma.

Fjortontaggare

Under ett antal veckor har jag lagt mycket tid på fotografering av älg och speciellt på en tjur med fjorton taggar. Älgtjuren visade sig vid två tillfällen. Första gången jag såg den var från bilen och den var tillsammans med två andra tjurar, en sjutaggare och en femtaggare. Andra gången satt jag i kanten av en havreåker och då gick den på ett hygge långt bort tillsammans med de andra två tjurarna samt en ko men den gick inte ut på åkern. Nedanstående två bilder är fotade från bilen och den sista av de två är kraftigt beskuren.

En morgon stod en ensam kviga eller ko på åkern men inga tjurar syntes till.

Flest gånger har jag suttit vid ett hygge intill en åker samt vid två olika öppna mossar som låg nära åkern med den eftertraktade maten. Den finaste miljön var så klart mossarna men även hygget var en, i mitt tycke, finare miljö än en åker. En morgon var det fin dimma på mossarna och när dimman lättade glänste växtligheten likt silver i motljuset. Nedanstående bilder är fotograferade med någon timmes mellanrum. Tänk om fjortontaggaren hade varit så snäll och klivit ut bland tallarna den gången.

En morgon när jag suttit vid den ena mossen i två timmar utan att se något bestämde jag mig för att smyga över till den andra mossen. När jag hade gått tjugo meter reste sig plötsligt en kviga i bortre delen av den öppna delen av mossen. Vi stod sen ett tag och tittade på varandra innan hon gick in i skogen. Hon måste ha legat där när jag smög ut till mossen. Det var enda gången jag såg en älg på någon av mossarna trots att jag att var säker på att älgtjurarna måste ha hållit till alldeles i närheten.

En kväll när jag satt utmed en åkerkant och väntade, klev plötsligt en vit dovhjort ut på åkern framför mig.

En morgon när jag hade gett upp och var på väg till bilen fick jag syn på en råget som kom gående åt mitt håll på ett hygge. Jag hukade mig ner och hoppades att hon skulle komma fram vid skogsvägen där jag satt. Efter en stund dök hon upp och studerade mig en kort stund innan hon försvann in i buskarna på hygget.

När all älgmat hade skördats i området åkte jag ändå dit en morgon för inte så länge sedan. Halvvägs fick jag syn på två älgar som åt havre på en liten plätt som ännu inte var slagen. Det var en ko och en liten sextaggare, förmodligen den minsta sextaggare jag har sett.

Jag var besviken över att jag inte lyckades få en bra bild på den fina fjortontaggaren eftersom min känsla var att chanserna var goda. Men så blev det tyvärr inte, trots att jag satsade mycket tid och dessutom skrämde jag, mig veterligen, inte tjurarna vid något tillfälle.

Rådjur

Under våren och försommaren har jag fotograferat rådjur vid några tillfällen. Samtliga bilder i det här inlägget är tagna i samma område och från bil. Det bildmässiga resultatet har varierat mycket från gång till gång. Ett par gånger fick jag användbara bilder på flera olika djur och vid ett tillfälle inte en enda bild trots att jag såg sex olika individer. Det gäller att inte tappa sugen om man har haft en dålig morgon. Ju mer man är ute och fotograferar desto fler bra tillfällen blir det.

De tre bilderna nedan är fotograferade tidigt i våras då rådjuren fortfarande hade kvar en del av den grå vinterpälsen.

Vid ett tillfälle hade jag inte lyckats ta en enda bild men när jag skulle lämna området fick jag syn på en bock som gick inne i täta buskage och betade. Jag försökte ta en bild där endast ögat var synligt i grönskan och lyckades nästan. I den tredje bilden nedan hade jag önskat att lite mer av ögats nedre del varit fritt från skymmande blad.

Dessa bilder tog jag i lördags morse för en vecka sedan och nästa morgon gjorde jag ett nytt försök men lyckades inte ta en enda bild.

Glad Midsommar!

Rådjur

För några dagar sedan körde jag till ett ställe där det brukar finnas många rådjur. Senast jag var där var förra våren och jag undrade om det fortfarande skulle vara goda fotomöjligheter. Det var det glädjande nog. Jag fotade från bilen eftersom djuren var orädda för bilar. Den största delen av tiden spenderade jag tillsammans med en bock och en get med ett fjolårskid.

Så här års är inte rådjuren direkt till sin fördel. Vinterpälsen håller på att falla av och en del individer har päls som är påverkad av pälsätare, vilket är en fem millimeter lång lus och den lever som parasit på rådjuren.

I området fanns även några ensamma getter.

Vinter och en älgskog utan älgar

Nu har vi fått lite vinterkyla här i Bohuslän och i samband med kylan kom snö. Jag hade hoppats på att snön hade dröjt ett tag till för att få möjlighet att fotografera is först.

I förrgår spenderade jag hela dagen i älgskogen eller närmare bestämt skogen eftersom älgarna lyste med sin frånvaro. Inte en enda älg så långt ögat kunde nå men det var å andra sidan inte en ovanlig dag på det sättet. Däremot kom ett rådjur gående på morgonen vilket var trevligt. Jag skulle ha varit lite mer kylig och väntat tills det kommit fram till några träd innan jag tog de första bilderna. Rådjuret hörde ljudet från kameran men fattade inte att det fanns en människa där. Det gick raskt vidare utan att stanna och jag missade möjligheten till en bättre bildkomposition.

Igår föll mer snö här i Uddevalla. Jag gick en promenad med kameran på stan. Vid busstationen Kampenhof hittade jag ett vitt och blått motiv med bänkar och bussar.

Sommarbild

Mitt i vintern känns sommaren avlägsen och det kan vara svårt att tänka sig hur det var att vandra omkring i badbyxor och t-shirt. Den här bilden fotograferade jag i somras iförd den utstyrseln.

Uddevalla hamn

En dag i höstas hade kranförarna i hamnen för en gångs skull parkerat kranarna precis så som vi fotografer vill ha dem. Tyvärr händer detta alltför sällan och det lutar åt att kranförarna inte fotograferar.

I älgskogen 1

Under den senaste tiden har jag lagt mycket tid på att försöka fotografera älgar. Vid det första tillfället fick jag syn på några älgar som precis gick in i skogen när jag kom körande i bilen. En älgko stannade till en stund och jag hann ta några bilder innan hon gick vidare och försvann bort bland träden. Jag åkte en bit och parkerade bilen. Sedan gick jag in till en av få platser i området som inte bara var hygge eller tät granplantage och hoppades att någon älg skulle dyka upp där.

När jag kom fram syntes inga älgar till och jag placerade mig på ett ställe där det fanns några öppningar att fotografera i. Framför mig hade jag en avlång höjd med en del berg i dagen och bevuxen med gles tallskog. Innan jag hunnit få upp kamouflagenätet anade jag en rörelse långt bort på övre delen av höjden. Det var en ung älgtjur som kom gående på kanten av höjden. Han stannade ett par gånger och gjorde sig ingen brådska. En gång stannade tjuren på ett ställe där det var fri sikt och jag kunde ta bilder. Sedan gick han sakta vidare nerför höjden till höger om mig.

Plötsligt kom han mot mig mellan några granar och då passade jag på. Han hörde nog ljudet från kameran och stannade till ett tag. Älgen gick sedan en liten sväng till höger för att därefter komma tillbaka innan han promenerade bortåt.

Jag satt kvar och hoppades på fler älgar men när inga visade sig käkade jag min frukost.

Efter ytterligare väntan dök en liten råbock upp och den såg jag ett bra tag innan han sakta rörde sig bortåt.

Älgfotografering från bil

Nu och ett tag framöver kommer det några inlägg med bilder på älgar. Bilderna i detta inlägg är från en period då jag hade blivit av med gipset från min brutna handled och kunde börja köra bil igen. Men ännu klarade jag inte bära på ett tungt stativ med kamera och teleobjektiv. Jag åkte helt enkelt runt, letade och fotade från bilen. Två morgnar var turen på min sida, den första morgonen såg jag fyra älgar på en åker och den andra morgonen betade två älgar på ett gammalt hygge, glest bevuxet med tallar. Tyvärr hade ägaren av åkern inte tänkt på oss naturfotografer. Ägaren hade skapat en väldigt rörig bakgrund och det är inte den typen av bakgrund jag drömde om.

Topaz Photo AI

Även om jag använde en mindre bländare räckte inte skärpedjupet till för att få full skärpa på alla fyra älgarna. Jag har därför använt skärpeverktyget i programmet Topaz Photo AI. Men jag tycker bilden ser onaturlig ut och det som stör mig är att älgarna ”poppar ut” ur bilden och ser inklistrade ut. Däremot fungerar brusreduceringsverktyget utmärkt i Topaz Photo AI. Men jag brukar dra ner styrkan rejält till en femtedel eller fjärdedel av den styrka programmet föreslår.

Kon som står närmast tjuren på bilden ovan var väldigt intresserad av honom. Flera gånger lade hon huvudet på hans bakdel så som tjurar ofta gör med kor under brunsten. Tjuren gillade inte hennes närgångna närmanden och körde iväg henne. Han verkade däremot intresserad av kon med kalven och följde efter de båda.

Kon gick in i buskaget och tjuren följde efter. Jag flyttade bilen lite och fick en bild på tjuren när han stannade till i en öppning inne i buskaget.

Den andra morgonen hade jag tur med en tallstam och fint motljus som blev bra element i bilden.

En kort stund kunde jag använda den ena älgen som förgrund och lägga skärpan på älgen i bakgrunden.

Jag såg även en råbock som gick över en stor åker mot en skogsudde. Som på beställning stannade han till innan han nådde udden.

Vertikala linjer som bildelement

Nu är snart min sommarsemester slut för i år och jag går igenom mina bilder tagna under sommaren.

En morgon när jag åkte runt med bilen och letade efter älgar passerade jag en äng med två rådjur. De var en bit bort och såg inte speciellt intressanta ut. Efter ett tag vände jag och på tillbakavägen fick jag ändå för mig att stanna till vid rådjuren. Först då upptäckte jag björkstammarna bakom djuren som kunde bidra med vertikala linjer i bilden. För att kunna utnyttja stammarna fullt ut valde jag ett stående format och försökte ta bilder på bocken när han stod bra i förhållande till linjerna i bakgrunden. Jag tycker den nedanstående varianten blev bäst, där hans huvud befinner sig mellan två stammar som har ett större avstånd mellan varandra.

Någon älg såg jag inte den morgonen.

Motiv med rådjur och sand

I går morse ringde väckarklockan 03:30 och när jag kokat vatten till te styrde jag kosan mot Trollhättan och dess vilda invånare. Min plan var rådjursfotografering men det skulle även kunna bli fin dimma eftersom det hade regnat mycket dagen innan. Dimman var inte tillräckligt bra men däremot såg jag flera rådjur. Två olika rådjur betade bland höga ormbunkar och oftast skymtade bara huvudet. Jag önskade få en bild med ett rådjurshuvud som stack upp i grönskan och vänt åt mitt håll men det var hela tiden ormbunkar framför huvudena som störde för mycket. Det hade kunnat bli riktigt bra men jag hade inte den där lilla extra turen på min sida. Sedan tog jag bilder på en get som stod i en trädgård med diverse bråte i bakgrunden. Hon betraktade mig ett tag och hade full fokus åt mitt håll. Rätt vad det var kom en katt gående bakom henne. Det syntes att hon hörde katten eftersom hon vred ena örat bakåt.

När jag hade gett upp och åkte iväg från området fanns det en liten höjd där det gått rådjur vid flera tillfällen tidigare gånger och där stod det en get. På den tog jag en lite annorlunda bild som jag inte har sedan tidigare och den bilden blev jag nöjd med.

Efter rådjursfotograferingen åkte jag till badstranden. Inte för att bada utan jag var mest nyfiken på hur hög vattennivån var. För att hitta motiv med sandmönster ville jag ha så låg vattennivå som möjligt men tyvärr var vattennivån mycket hög. Istället för att leta motiv åt jag mina frukostmackor och njöt av utsikten. Vattenytan var nästan spegelblank. Efteråt gick jag en sväng och tittade om det fanns några mönster där jag normalt sett brukar hitta motiv vid lägre vattennivåer. Som jag misstänkte fanns det inga. På väg till bilen gick jag via en liten vik där skogen började nära vattnet och jag kunde undvika att få med en massa sand på stövlarna. I den viken fann jag till min förvåning fina mönster. Där har det inte funnits några motiv förut men nu fanns det flera fina formationer där.

Fotografering av rådjur

I onsdags morse åkte jag till Trollhättan till ett nytt fotoställe och försökte fotografera rådjur. Jag hade varit där tidigare och sprungit orientering ett par gånger. Då såg jag många rådjur. Dessutom verkade djuren inte vara jätterädda eftersom området låg nära bebyggelse och de var troligtvis vana vid människor. Alldeles i slutet av ett villakvarter, innan skogen tar vid, gick det fyra rådjur och åt i en trädgård. De var inte alls rädda för bilen och jag kunde fota inifrån bilen med nedvevad sidoruta.

Rådjuren gick in i grannträdgården och sedan vidare ut i skogen. Jag åkte en liten bit och parkerade. Sedan gick jag på småstigar i skogen. Först syntes inga djur till men efter ett tag fick jag syn på ett rådjur långt bort på en stor åker. Jag gick vidare och kom till en mindre åker och där gick en get på den delen av åkern som var närmast mig. Jag gick framåt när hon betade och stannade så fort hon lyfte huvudet. Hon tittade åt bortre delen av åkern och där gick en räv som letade smågnagare. Tyvärr anade hon mig och det visade sig att hon var försiktig och sprang över till andra sidan åkern. Där stannade hon och fortsatte beta. Räven blev lite misstänksam men förstod inte vad som hade oroat rådjuret. Den verkade ta det säkra före det osäkra och gick åt höger mot skogskanten. Där fortsatte stigen som jag gått på. Räven försvann bakom en skogsudde och jag satte mig försiktigt ner. Med lite tur skulle räven kunna följa stigen åt mitt håll. Efter en stund kom den gående på stigen mot mig. När den kom i ett gatt mellan buskar tog jag första bilden och den tvärstannade. Där stod den ett tag och tittade. Jag tog några bilder till och ljudet från kameran gjorde den misstänksam. Räven vände helt om och gick tillbaka samma väg som den kommit och försvann.

Sen kom solen fram och det blev väldigt fint motljus som fick frosten i gräset att glittra. Jag satte mig på en stubbe i kanten på åkern och satte kamouflagenätet framför stativet. Rågeten betade fortfarande på andra sidan. Jag hoppades på att det skulle komma något annat rådjur i motljuset på min sida. Nu smakade det bra med mackor och varmt te. Tyvärr kom inga djur och efter frukosten gick jag vidare mot bilen.

På väg till bilen dök först en liten råbock upp och kort därefter en get. När jag hade kört en kort bit fick jag syn på en lite finare bock som stod en bit upp i en backe.