Den kylslagna och vackra hösten smyger sig på

 

Den senaste tiden har vi haft soliga dagar och lite kyliga nätter. En perfekt kombination för att det ska bildas höstdimma. I fredags, förra veckan, var jag ledig från jobbet och åkte till stranden för att fota sandmönster. Jag steg upp tidigare än jag behövde med avseende på strandfotograferingen ifall det skulle bli en fin morgondimma.

Kylig morgon

I Uddevalla var temperaturen fyra grader  och killen som jag mötte iklädd endast shorts och t-shirt hade nog inte koll på vädret. Väl ute på motorvägen visade bilens termometer noll grader. När jag svängt av från motorvägen låg dimman fint över ängar och åkrar. Jag letade efter ett huvudmotiv, helst ett vilt djur men en kossa skulle också gå bra. Tyvärr inga djur och istället fick ensamma träd fungera som huvudmotiv.

Motiv i dimma

I nedanstående bild fick det lilla trädet agera huvudmotiv. Jag placerade det enligt tredjedelsregeln. Tre stängselstolpar och högt gräs fick utgöra förgrund. I bakgrunden tog jag med en skogsridå och solbelysta moln. När jag tittar på bilden efteråt tänker jag att jag skulle tagit ett alternativ där trädet befinner sig mitt emellan de två stolparna till höger. Jag skulle alltså flyttat mig lite åt vänster för att ta den bilden.

Soluppgång. Träd i dimma.

I nästa bild är också kompositionen uppbyggd av träd och buskar. Det hade ljusnat ytterligare. Dimman höll på att lätta. Jag hade önskat att avståndet mellan buskarna i förgrunden och det ensamma trädet varit lite kortare. Det hade varit jättefint om några kossor eller hästar fyllt ut utrymmet framför det ensamma trädet. Jag valde att inte ta med himlen på grund av ett torn som stack upp ovanför trädtopparna. 

Jordbrukslandskap med morgondimma.
Fotografering av sandmönster

Ja, ja, jag vet att jag har tagit massor av bilder på sand, men så länge jag tycker det är kul, utvecklas och kan hitta nya varianter så fortsätter jag. Jag vill ha en lågt stående sol och vindstilla när jag tar den här typen av bilder. Det gör att mönstret i sanden framträder tydligt. Sanden får även en skön varm ton.

Sandrevel och sandmönster
Sandrevel och sandmönster
Sandmönster

Förutom av vågorna skapade mönster hade andra gjort avtryck i sanden.

Fotspår i sand

På stranden låg ränder av dun samt en och annan fjäder från kanadagäss. Allteftersom den ena stora flocken efter den andra av gäss anlände och slog ned på vattnet förstod jag varför det spolats iland så många fjädrar. När jag lämnade stranden låg det säkert över tusen gäss ute på vattnet. En halvtimme tidigare hade en passerande havsörn skapat lite oro bland fåglarna.

Fjäder från kanadagås

Fotografera jordbrukslandskap

När jag var i Halland för två veckor sedan åkte jag ut en morgon med förhoppning om att hitta dimma. Där skogslandskapet övergick till jordbrukslandskap låg det dimma i ett avgränsat område. Jag letade efter något motiv och hittade strax ett ensamt träd. Intill trädet gick en traktorväg och den använde jag för att leda blicken in mot huvudmotivet. Dimman lättade och tätnade om vart annat och jag stannade ett tag för att fotografera motivet med olika mängd dimma.

Traktorväg och träd i dimma

När solen gått upp skingrades dimman och jag åkte en kort bit till en plats med utsikt över landskapet. Därifrån tog jag en helt annan bild på samma träd. Strängar av halm och avgränsningar mellan åkrar bildade fina linjer.

Träd i jordbrukslandskap

Från samma plats kunde jag skapa bilder med massor av linjer tack vare strängar av halm.

Gult fält med strängar av halm
Gult fält med strängar av halm

Det hade varit fint med ett huvudmotiv bland linjerna t.ex. en vilt djur eller en människa klädd i rött. När jag tittade lite mer noggrant fick jag syn på ett rådjur men det gick för långt bort. Med lite tur skulle det ha gått mot fotografen, men denna morgon hade jag inte turen med mig, rådjuret bort ifrån mig istället.

Rådjur på gult fält med strängar av halm

Fotografera supermånen

Den trettonde juli skulle det vara en så kallad supermåne. Då skulle månen se extra stor ut när den gick upp. På kvällen åkte jag till ett högt beläget område och tänkte att därifrån skulle jag förhoppningsvis se månen. Jag hade koll på när den skulle gå upp och i vilken riktning. Men då jag försökte kolla upp riktningen med min mobil fick jag inte appen med kompass att fungera. Jag hade en känsla för riktningen och ställde mig på en stor äng för att invänta månen. En bit bort låg det ett ensamt hus med en upplyst förstuga.  Det spelades mycket hög musik i stugan. Det var en jobbig och intensiv jazzmusik på piano som välde ut över nejden. Jag kunde skymta en person i ljuset och eftersom jag inte kan njuta av den typen av musik såg jag framför mig hur haschröken låg tät i förstugan. För att gilla en sådan jobbig musik måste man väl vara drogpåverkad, tänkte jag. 

Hus med upplyst förstuga.

Hur gick det då med månen? Det gick inte alls bra. Den hade gått upp åt ett helt annat håll och syntes inte för mig på grund av en skog som stod ivägen åt det hållet. Jag skulle ha tagit med en riktig kompass eller kollat upp riktningen på en karta i förväg. Men det blev ändå en speciell upplevelse att stå där i mörkret i den annars så tysta sommarkvällen och lyssna på en intensiv jazzmusik.

Vandring i Värmland

Första veckan på semestern vandrade jag och min fru dagsturer i Värmland. Vi bodde i två olika stugor, tre nätter strax utanför Kristinehamn och fyra nätter mellan Torsby och Hovfjället. Båda stugorna var fina, prisvärda och stugvärdarna var mycket trevliga. 

Kristinehamn

När vi installerat oss i stugan och stugvärden bjudit oss på kaffe med smörgås och kaka, åkte vi till Picassostatyn som ligger strax söder om Kristinehamn. På återvägen stannade vi till vid en fin badplats och njöt av det varma vattnet i Vänern. Det var faktiskt det varmaste badet för mig i sommar och när jag badat i Vänern förut har det alltid varit svinkallt.

Picassostaty Kristinehamn
Picassostaty Kristinehamn
Naturreservat Nötön-Åråsviken

I naturreservatet finns tre leder, Prästöleden, Nötöleden och Arskogsleden. Vi vandrade de två förstnämnda.

Prästöleden

På Prästöleden passerade vi först Linsöstugen, där det såg ut som att man kunde övernatta om man velat det. Sedan gick vi till östra udden och där såg vi en havsörn. Längst söderut på leden heter området Prästudden. Ett vackert område med många fina ekar i ett öppet landskap.

Nötöleden

Första och sista delen på Nötöleden är samma. Vid ledens delning valde vi att först gå öster ut. Delvis gick stigen genom fina alkärr och ganska tät lövskog. Leden vände sedan söder ut och därefter åt väster mot Österstugan. Vid stugan som ligger mitt på halvön finns det några ängar. Leden fortsatte väster ut mot Hästudden. Här ändrade skogen karaktär och övergick till gammal granskog. Framme vid udden öppnade skogen upp sig och det var en vacker udde som såg ut att vara en perfekt tältplats för paddlare eller vandrare. Efter udden vandrade vi norrut till delningen och samma väg åter till bilen.

Sammanfattningsvis var det ett flackt område med trevliga leder och fin skog. Jag lyckades emellertid inte ta en enda bild värd att visa. Vi såg inga andra människor och heller inga andra bilar på reservatets parkeringar.

Vandring på öar och fotografering av lavar

Vi ställde bilen på parkeringen avsedd för Picasso statyn och gick den korta biten till bryggan, där båten låg förtöjd, som skulle ta oss till Vålön. Överfarten till Vålön tog bara 10 – 15 minuter och där vi gick iland låg två badplatser. Vi vandrade leden söderut mot Kalvön och när vi gått över bron till Kalvön var vi inne i Sibberöns naturreservat. Vi fortsatte mot nästa ö, Sibberön. Där gick vi ut på Västra Lakholmsudden som längst ut bestod av kala klippor. Solen sken och en svag vind smekte över Vänerns vatten. Vi stannade på udden och njöt av vistelsen. Min fru löste korsord och jag letade motiv. På vissa klippor och stenar växte fina lavar och jag roade mig med att ta bilder på olika mönster.

Lavar på sten
Lavar på sten
Lavar på sten
Lavar på sten
Lavar på sten

Innan vi vandrade tillbaka gick vi ut på Östra Lakholmsudden. Vi hade gott om tid tills båten skulle avgå och vi passade på att bada vid en av stränderna nära båtbryggan.

Sandgrund med Lars Lerin

En dag när väderprognosen spådde regn åkte vi till Karlstad och tittade på Lars Lerins konstverk på Sandgrund. Som jag har skrivit i tidigare inlägg kan konst vara en utmärkt inspiration och utvecklande för oss fotografer. Förutom konstupplevelsen utspelade sig ett drama i utställningslokalen. Plötsligt hördes en kraftig smäll från krossat glas när ett stort verk föll i golvet. Kraschen följdes av höga upprörda skrik från en besökare som hastigt lämnade lokalen. Jag befann mig i andra delen av rummet och såg inte vad som hände. Området med glas på golvet spärrades av och sedan kom en av personalen bärande på själva konstverket som såg ut att ha överlevt kraschen. På golvet syntes ett spår av blodstänk som gissningsvis kom från personen som lämnade lokalen.

Torsby

Hovfjället

När vi hade anlänt till stugan norr om Torsby åkte vi till Hovfjällstoppen och vandrade en kort kvällstur förbi Trekantmyren, Giljankorset och Dammen. Vi hade planerat att gå den längsta leden, som var cirka 12 km, tre dagar senare. Det blev tyvärr inte som vi hade tänkt oss på grund av en punktering i slutet av vistelsen.

Anti rök kampanj
Ängenleden

Sydväst om Torsby finns Ängenleden som går runt Ängsjön. Leden är sjutton kilometer och det är ingen naturupplevelse förutom cirka 150 meter som går genom ett litet naturreservat med orörd skog på Flisåsberget. Resterande 16850 meter går genom plantage i olika stadier eller över kalhyggen. Låten ”Ack Värmeland du sköna” bör skrivas om till ”Ack Värmeland du kalhuggna” för att göra Värmland rättvisa. För den kultur- och historieintresserade fanns det många intressanta berättelser att ta del av på leden som passerade många gamla torpgrunder med infotavlor. Dessutom fanns det två områden med gamla fångstgropsystem. Jag valde att inte bära med kamera och stativ vilket efteråt visade sig var rätt beslut. Däremot tog jag bilder med mobilen.

Utsikt från en av våra fikaplatser

Sundsbergsleden i Sunne

Leden startar och slutar vid Selma Spa. Det var svårt att förstå var man fick parkera men bortanför parkeringen för Selma Spa fanns en liten parkering där det var tillåtet att stå med bilen.

Ormbunkar i granskog

Vi gick leden medurs och i början vandrade vi genom några fina partier med granskog. Även denna gång gick vi på hyggen och i plantage. Vissa delar hade nyligen blivit gallrade. Det fanns dock några områden med fin natur och dessutom en fin utsiktsplats.

Gultberget

Sista dagen skulle vi ha vandrat en lång led runt Hovfjället men som jag skrev tidigare gick det om intet på grund av en punktering. Istället gick vi till ett naturreservat som låg på lagom avstånd från stugan, eftersom bilen var på verkstad den dagen.

På väg till reservatet passerade vi några ödehus. När jag ser sådana hus hus väcks frågor som vem som bott där, hur var deras liv och när bodde någon där senast.

Ödehus, Värmland
Hus vid riksväg 45, Värmland

I reservatet hittade vi den största rotvälta jag hittills sett.

Rotvälta

På reservatets infotavla hade vi läst om en fjäril, Pantermätare, som bara förekommer i Värmland och Skåne. Min fru lyckades få syn på fjärilen vilket var kul och intressant. Jag hade bara en normalzoom och därför är bilden nedan kraftigt beskuren. Jag undrar om fjärilen förekommer i helsvarta varianter, annars har den som gett namn åt fjärilen förmodligen aldrig sett en panter. Ett lämpligare namn kanske skulle varit Leopardmätare eller Jaguarmätare.

Pantermätare

 

Fotografering av en ek

Ek

Jag har fotograferat en ensam ek vid flera tillfällen under vinterhalvåret och i veckan tänkte jag försöka fotografera samma ek i sommarskrud. Min förhoppning var att det skulle vara fina moln i bakgrunden till eken men när jag kom fram var himlen nästan molnfri.

Lönn

Jag hade ställt bilen vid en förfallen lada och intill ladan växte en liten lönn. På ladans vägg syntes en fin ådring och många vackra kvistar i träplankorna. Det var oftast helt vindstilla men  emellanåt blåste det till i den lilla lönnen. Jag satte skärpan på lönnen som var närmast mig och valde bländare 8 vilket tillsammans med ett ND filter (gråfilter som förlänger exponeringstiden) gav mig en lagom lång slutartid på 0,5 till 1 sekund. När det blåste till i lönnen tog jag bilder. Efter ett tag insåg jag att det var onödigt att sätta skärpan på lönnen eftersom den ändå skulle vara i rörelseoskärpa. Det viktiga var ju att väggen skulle bli helt skarp. Så därför flyttade jag skärpan till väggen istället och tog fler bilder. Efteråt kan jag konstatera att det var bra eftersom jag i det första fallet inte fick full skärpa på väggen.  Nu undrar kanske någon varför jag inte bara ändrade bländaren till intervallet 16-32 istället och på så sätt få ett större skärpedjup. Med bländare 8 är mitt objektiv skarpare än med bländare 16 – 32 och därför ville jag hellre använda den bländaren. Typiskt nog fick jag den finaste oskärpan på lönnen på en av de första bilderna innan jag flyttade skärpan. Men det blev två bilder med fin rörelseoskärpa på lönnen och full skärpa på väggen.

Lönn intill ladugårdsvägg
Lönn intill ladugårdsvägg
Gammal grindstolpe

När jag kände mig klar med lönnen strosade jag runt lite grann och tog bilder på ladan från olika håll. Det hördes ett brus från en bäck i närheten och när jag gick mot bäcken fick jag syn på en sten som antagligen använts som grindstolpe för länge sedan. Även på det motivet utnyttjade jag vinden för att göra motivet mer intressant.

Sten i grönska med rörelseoskärpa
Ek

Hur gick det då med motivet eken? Jag såg att det var moln på väg väster ifrån. Men när molnen väl fyllde ut himlen bakom eken hade solen börjat gå ner bakom en skogsridå och endast övre halvan av trädet var belyst. Jag får åka till eken fler gånger  och förr eller senare kanske jag får min bild. När jag tittade på bilderna på datorn upptäckte jag en pinne (som används vid snöröjning) till höger om eken. Den pinnen lade jag ner på vintern när jag tog bilder på eken men den såg jag inte nu för all grönska. Nästa gång ska jag lägga ner pinnen och sätta upp den när jag fotat klart.

Solitär ek

Fotografering på första metardagen

När jag var liten pojk kallades Kristi Himmelsfärds dag ”första metardagen”. Därför trodde jag att innan den dagen var det inte lönt att fiska. Det nappade helt enkelt inte innan den dagen inföll. Så småningom förstod jag att det bara var tomt prat som inte innehöll någon sanning.

Bakom uttrycket ”första metardagen” ligger gamla svenska folklivsföreställningar om att detta var första sommardagen då man inledde sommarfisket.

I år inföll ”första metardagen” den 26:e maj. Istället för att meta den dagen åkte jag ut till bohuskusten och fotograferade. Det blåste en kraftig västlig vind och jag hoppades kunna utnyttja den i min fotografering. På parkeringen där jag lämnade bilen stod bara en annan bil parkerad. Där kan det i vanliga fall stå många bilar men som så ofta förr var det ingen trängsel i det hårda blåsiga vädret. Gissa om jag blev förvånad när jag kom fram till stället där jag tänkt fota, där stod redan två fotografer. Så ”trångt” har det aldrig tidigare varit när jag besökt platsen vid denna typ av väder. Eftersom det var första gången jag stött på andra fotografer på platsen passade jag på att ta bilder med dem och de kraftiga vågorna.

Fotograf i stormigt väder.
Fotograf i stormigt väder.

Jag förstod snart vilka fotograferna var, nämligen Claes Thorberntsson och Krister Körner. Det var första gången jag träffade dem men jag kände igen de båda från sociala medier. Jag hälsade lite kort på dem eftersom jag inte hade så lång tid på mig innan solen gick ned och jag ville utnyttja tiden. Dessutom var det inget bra väder att pratas vid i. Det hade annars varit intressant att tala mer med dem.

Tyvärr var det molnfritt över havet och därför en ganska tråkig himmel. Jag försökte undvika himlen och istället utnyttja motljuset i den starka solen.

Guldstänk mot klippa

Efter solens nedgång tog jag fler bilder och i nedanstående bild ville jag ta med en fyr och då fick helt enkelt den tråkiga molnfria himlen vara med. Utan moln framträder å andra sidan fyren tydligt.

Fyr och stromigt hav.

När jag tog de sista bilderna innan hemgång var det nästan mörkt och då jag gick till bilen åkte pannlampan på. Med tanke på vädret var det nog lika bra att jag hade lämnat metspöt hemma även om det ju var ”första metardagen”. Men vem vet det hade kanske nappat bra, det får jag aldrig veta eftersom jag inte provade.

Klippor, hällkar och hav.

 

Våren tog en paus och vintern kom tillbaka

I måndags sprang jag en orienteringsträning. Det var soligt, tio grader varmt och jag fick årets första fästing. 

Igår tisdag sken också solen och jag tänkte sluta jobba lite tidigare än vanligt för att sola en stund på baksidan av vårt hus. När jag skulle till att sluta såg jag till min förvåning att det snöade ute. Då blev det fotografering av träden på baksidan istället för att sola. Jag underexponerade det omgivande ljuset och använde blixt i manuellt läge för att lysa upp snöflingorna. Till en början provade jag med en fjärdedels effekt på blixten men sen ändrade jag till full effekt vilket jag tyckte blev bättre.

Snöfall
Växtfotografering i snö

När det slutat snöa gick jag en sväng i Uddevalla och fotograferade krokus  samt några andra motiv.

Krokus i snö.
Krokus i snö.
Bäveån och Hasselbacken i Uddevalla.
Morgon och förmiddagsfoto

Dagen efter snöfallet gav jag mig ut på morgonen. På många ställen såg det ut som ett sagolandskap.

Soluppgång och spegling i sjö.

När solen stod ganska högt på himlen satte jag på ett polarisationsfilter och vred filtret till max polarisation.

Å kantad av träd med snö.

När solen kom ännu högre upp på himlen och strålarna började värma steg en fin dimma upp från sjön. I samma veva började värmen även påverka snön som låg på grenarna. Till en början drösade lite snö ner på vattenytan som sedan följdes av mer o. Snart skulle all magi vara borta och temperaturen skulle stiga till fem plusgrader mitt på dagen. Dags att åka hem, äta frukost och sedan krypa ner i sängen och sova en stund.

Snötyngda grenar och dimma stiger upp från sjö.

Stormigt fotoväder på Bohuskusten

Under februari månad har vi haft några dagar här i Bohuslän med kraftig vind. Jag hade möjlighet att åka ut vid två tillfällen. Förutom upplevelsen av ett mäktigt skådespel bjuder ett stormigt väder på fina fotomöjligheter.

Fototillfälle 2022-02-05

Vid det första tillfället blåste det från väster och jag hade, efter en titt på sjökortet, därför planerat att gå till en plats som var exponerad för västlig vind.

Nedanstående klippa har jag fotograferat tidigare men förhållandena varierar från gång till gång och därför blev det bilder på klippan även vid detta fototillfälle. Jag ville ha vatten som rann nerför klippan och samtidigt en våg som gav stänk i övre vänstra hörnet. Det krävdes många försök innan allt stämde men till sist fick jag den bild jag hade hoppats på. Helst hade jag velat ha en kortare exponeringstid på stänket. Då hade stänket fått mer struktur vilket varit en fördel. Men jag prioriterade vattnet som rann nerför klippan  och behövde där en längre exponeringstid.

Klippa och hav

I nedanstående motiv ville jag får ”lagom” mycket vatten som sköljde över klippan. Det är så klart subjektivt vad ”lagom” mycket vatten är. Bland många exponeringar valde jag till slut ut denna bild.

Stormigt hav och klippor

För att visa hur det såg ut när det enligt mitt tycke blev för mycket av det goda tog jag med nedanstående bilder.

Stormigt hav och klippor
Stormigt hav och klippor
Fototillfälle 2022-02-12

Det blåste en sydlig vind vid det andra tillfället och då gick jag till ett ställe där klipporna var flacka och vette mot söder. Där skvätte inte vattnet upp utan sköljde över de platta klipporna.  Jag tog bilder dels när vågorna tryckte på in över klipporna och dels när det rann tillbaka.

Klippa och hav
Klippa och hav
Klippa översköljd av havsvatten

 

Sony World Photography Awards 2022

Då och då skickar jag in bilder till fototävlingar. Dock inte lika ofta nu för tiden som förr när jag fotade analogt med diafilm. Då fanns det inte lika många sätt att synas med sina bilder som det gör nu med alla sociala medier och via hemsidor. Förr såg jag fototävlingar bland annat som ett sätt att visa mina bilder om de placerade sig och blev publicerade.

Sweden National Award

Vid tre tillfällen har jag deltagit i Sony World Photography Awards och i år blev en av mina bilder vinnare i National Award. Tredje gången gillt alltså. National Award innebär att det utses en vinnare bland alla bidrag som lämnats in i Sverige. Det var väldigt kul och överraskande eftersom jag gissar att det har lämnats in många bra bilder. Jag vet inte hur många bilder det har lämnats in från Sverige. Men i den öppna klassen, där jag deltog, har 170000 fotografer deltagit med över 340000 bilder från hela världen.

Sandrevel och mönster

Vid den första anblicken av min bild har betraktare sett på motivet på olika sätt. En tolkning är att det rör sig om en stor sandbank fotograferad med drönare, en annan att det rör sig om en sandrevel som är två till tre meter lång fotad på stranden och en tredje att det är ett utsuddat fotspår. För tio år sedan skulle nog inte så många människor ha fått associationer till en drönarbild men nu när den typen av bilder är vanliga är det inte konstigt att till en början tänka på den typen av bilder. Efter en stund landar flertalet betraktare på att det är en två till tre meter lång sandformation, vilket är korrekt.

Jag har spenderat många timmar på stränder och letat efter sandmönster. På den stranden där fotot är taget kom det en gång ut en man från ett hus som låg inom synhåll och undrade vad jag höll på med. Jag kan förstå att folk undrar vad jag gör med mitt stativ och kamera då jag går runt på en strand i flera timmar. En rolig och fascinerande sak med att fota sandmönster är att man kan besöka samma strand många gånger och det ser olika ut vid varje tillfälle.

Jag är såklart glad och stolt över att vinna den nationella kategorin. Samtidigt är jag medveten om att det har skickats in en hel del bra bilder från Sverige som precis lika gärna hade kunnat ta hem den nationella segern. Förutom att man måste skicka in en bra bild så behöver man också ha turen att juryn gillar just den bilden bäst av alla bra tävlingsbilder.

Via länken nedan kan man se alla vinnare i National & Region Awards 2022.

2022 National & Regional Awards Winners | World Photography Organisation

Annandagsfotografering

 

Efter julfirandet åkte jag ut till Bohuskusten på Annandagen. Vi hade haft minusgrader ett tag och jag hoppades att det inte hade snöat på kusten. Min tanke var att fotografera is. I Uddevalla hade vi några centimeter snö och då kan det vara snöfritt vid öppet hav. Tyvärr visade det sig att det låg minst lika mycket snö vid kusten som i Uddevalla. Då gick det inte att fota is eftersom snön dolde den. Jag noterade att det var vindstilla och ändrade mina planer. Tidigare har jag fotat en klippa och dess spegelbild. En enda gång var det helt vindstilla vid klippan och då var spegelbilden perfekt. Denna dag var det inte lika stilla men jag tog några bilder eftersom ljuset var lite annorlunda med ett starkt sidoljus. En knipa och två svanar förstörde spegelbilden med sina rörelser i vattnet emellanåt.

I efterbehandlingen har jag roterat bilden nittio grader. Det är på rätt sida om min gräns för vad jag gör i Camera Raw och i Photoshop. Jag har en tydlig gräns, jag tar inte bort eller lägger till något i mina bilder. Inte ens det minsta grässtrå eller en ack så liten gren tas bort. Självklart tar jag bort fläckar som beror på damm på sensorn, de hör ju inte till motivet. Däremot kan jag rotera mina bilder eller göra dem uppochner. Det gjorde jag även på den tiden när jag fotograferade analogt med diafilm. I mina diaprogram hade jag ibland med roterade diabilder. Även om jag har satt upp tydliga regler för vad jag gör och inte gör i efterbehandlingen har jag inga synpunkter på vad som allmänt sett är rätt eller fel. Varje enskild fotograf gör som den vill, men jag uppskattar om andra naturfotografer är ärliga med vad de gör och inte gör med sina bilder.

Spegelbild av klippa

Jag insåg att spegelbilden inte var perfekt och då provade jag ICM, Intentional Camera Movement, avsiktlig kamerarörelse på svenska.

ICM, Intentional Camera Movement

På hemvägen åkte jag utmed Åbyfjorden och det var ett vackert ljus med blått närmast horisonten som övergick i ett rosa fält. Jag stannade till vid Nordens Ark och gick ned till fjorden. Jag tänkte ta en bild på bergen på andra sidan och letade efter en bra förgrund. Efter en kort promenad hittade jag ett parti där stenar under isen hade skapat ett mönster och det fick duga som förgrund.

Åbyfjorden vid Nordens Ark

 

PAng Foto Menu