Nu var det längesedan jag skrev ett inlägg. Du kanske tror att jag varit inaktiv vad det gäller fotografering. Men det är precis tvärtom. Jag har fotat så mycket att jag inte hunnit med att skriva några inlägg. Förutom fotografering hemomkring har jag bland annat varit på en fotoresa under tio dagar och på en helg fotograferat en CrossFit-tävling. Under tio dagar med hundra procent inriktning på foto tog jag många bilder och på tävlingen som varade i två dagar tog jag 4000 bilder. Det kommer inlägg från både resan och CrossFit så småningom.

Strax före fotoresan fotograferade jag is på Herrestadsfjället, norr om Uddevalla. Jag hade hoppats på norrsken men det blev inget med det. Natten innan hade det varit ovanligt fint norrsken långt söderut och det blev även fint norrsken vid ytterligare ett tillfälle men det inträffade under min resa.

Det var vindstilla och knäpp tyst på Herrestadsfjället. Vid två tillfällen hördes lätet från en uggla vilken förhöjde stämningen. Jag hade med mig min starka ficklampa och lyste upp motiven med, så kallad ”lightpainting”. På den första bilden lyste jag från sidan, ungefär 20-30 meter till vänster om kameran. Jag tycker att det brukar bli bättre med sidoljus än om ljuset kommer från kamerans position. För att det ska bli praktiskt behöver man kunna utlösa kameran trådlöst. Ett alternativ är annars att använda självutlösaren.

På den andra bilden kunde jag inte lysa från sidan, där kommer istället ljuset rakt framifrån.

Jag brukar prova mig fram till vilken exponering som fungerar bra för himlen och sedan välja en tillräckligt lång slutartid för att hinna belysa motivet med hjälp av ficklampa.

Bilder på vatten

För ett par veckor sedan åkte jag ut till kusten, här i Bohuslän. Under natten hade en storm dragit förbi. På förmiddagen hade vinden lugnat ner sig betydligt och på eftermiddagen var det nästan helt stilla. Det fanns kvar gammal sjö och jag försökte utnyttja vågorna och ta bilder när vattnet sköljde över klipporna. Det var väldigt behagligt jämfört med att vara ut i värsta stormen. Nackdelen var att vågorna var mindre och det kunde dröja länge mellan tillfällena när klipporna sköljdes över.

Den här klippan med de två stenarna ligger i ett så kallat hällkar fyllt med vatten och det gav motivet en säregen färg. Jag försökte hitta en komposition där hela motivet var under vatten och där jag tyckte stenarna låg bra placerade. De horisontella linjerna till höger ville jag också få med i bilden.

Bilder på klippformationer

Jag har alltid fascinerats av former och färger i klipplandskapet. I motivet nedan fastnade jag för den halvcirkelformade sprickans mönster i den annars så plana klippan.

Även i denna bild var det sprickorna i den mjuka klippformen som fångade mitt intresse. Jag tog med stenarna i nederkant för att de skulle bryta av mot de mjuka formerna.

Sådana här runda hål skapade av forsande vatten och roterande stenar brukar kallas jättegrytor. På grund av sin ringa storlek skulle den här snarare kallas minigryta.

Ännu fler foton på översköljda klippor

Sen fastnade jag åter ”översköljdaklipporträsket”.

Strax innan solen försvann ner under horisonten försökte jag utnyttja det varma ljuset som reflekterades i vattnet och klipporna. Här har jag använt ett teleobjektiv för att ”trycka ihop” de olika delarna i motivet.

Den senaste tiden har vi haft soliga dagar och lite kyliga nätter. En perfekt kombination för att det ska bildas höstdimma. I fredags, förra veckan, var jag ledig från jobbet och åkte till stranden för att fota sandmönster. Jag steg upp tidigare än jag behövde med avseende på strandfotograferingen ifall det skulle bli en fin morgondimma.

Kylig morgon

I Uddevalla var temperaturen fyra grader  och killen som jag mötte iklädd endast shorts och t-shirt hade nog inte koll på vädret. Väl ute på motorvägen visade bilens termometer noll grader. När jag svängt av från motorvägen låg dimman fint över ängar och åkrar. Jag letade efter ett huvudmotiv, helst ett vilt djur men en kossa skulle också gå bra. Tyvärr inga djur och istället fick ensamma träd fungera som huvudmotiv.

Motiv i dimma

I nedanstående bild fick det lilla trädet agera huvudmotiv. Jag placerade det enligt tredjedelsregeln. Tre stängselstolpar och högt gräs fick utgöra förgrund. I bakgrunden tog jag med en skogsridå och solbelysta moln. När jag tittar på bilden efteråt tänker jag att jag skulle tagit ett alternativ där trädet befinner sig mitt emellan de två stolparna till höger. Jag skulle alltså flyttat mig lite åt vänster för att ta den bilden.

I nästa bild är också kompositionen uppbyggd av träd och buskar. Det hade ljusnat ytterligare. Dimman höll på att lätta. Jag hade önskat att avståndet mellan buskarna i förgrunden och det ensamma trädet varit lite kortare. Det hade varit jättefint om några kossor eller hästar fyllt ut utrymmet framför det ensamma trädet. Jag valde att inte ta med himlen på grund av ett torn som stack upp ovanför trädtopparna. 

Fotografering av sandmönster

Ja, ja, jag vet att jag har tagit massor av bilder på sand, men så länge jag tycker det är kul, utvecklas och kan hitta nya varianter så fortsätter jag. Jag vill ha en lågt stående sol och vindstilla när jag tar den här typen av bilder. Det gör att mönstret i sanden framträder tydligt. Sanden får även en skön varm ton.

Förutom av vågorna skapade mönster hade andra gjort avtryck i sanden.

På stranden låg ränder av dun samt en och annan fjäder från kanadagäss. Allteftersom den ena stora flocken efter den andra av gäss anlände och slog ned på vattnet förstod jag varför det spolats iland så många fjädrar. När jag lämnade stranden låg det säkert över tusen gäss ute på vattnet. En halvtimme tidigare hade en passerande havsörn skapat lite oro bland fåglarna.

När jag var i Halland för två veckor sedan åkte jag ut en morgon med förhoppning om att hitta dimma. Där skogslandskapet övergick till jordbrukslandskap låg det dimma i ett avgränsat område. Jag letade efter något motiv och hittade strax ett ensamt träd. Intill trädet gick en traktorväg och den använde jag för att leda blicken in mot huvudmotivet. Dimman lättade och tätnade om vart annat och jag stannade ett tag för att fotografera motivet med olika mängd dimma.

När solen gått upp skingrades dimman och jag åkte en kort bit till en plats med utsikt över landskapet. Därifrån tog jag en helt annan bild på samma träd. Strängar av halm och avgränsningar mellan åkrar bildade fina linjer.

Från samma plats kunde jag skapa bilder med massor av linjer tack vare strängar av halm.

Det hade varit fint med ett huvudmotiv bland linjerna t.ex. en vilt djur eller en människa klädd i rött. När jag tittade lite mer noggrant fick jag syn på ett rådjur men det gick för långt bort. Med lite tur skulle det ha gått mot fotografen, men denna morgon hade jag inte turen med mig, rådjuret bort ifrån mig istället.

Den trettonde juli skulle det vara en så kallad supermåne. Då skulle månen se extra stor ut när den gick upp. På kvällen åkte jag till ett högt beläget område och tänkte att därifrån skulle jag förhoppningsvis se månen. Jag hade koll på när den skulle gå upp och i vilken riktning. Men då jag försökte kolla upp riktningen med min mobil fick jag inte appen med kompass att fungera. Jag hade en känsla för riktningen och ställde mig på en stor äng för att invänta månen. En bit bort låg det ett ensamt hus med en upplyst förstuga.  Det spelades mycket hög musik i stugan. Det var en jobbig och intensiv jazzmusik på piano som välde ut över nejden. Jag kunde skymta en person i ljuset och eftersom jag inte kan njuta av den typen av musik såg jag framför mig hur haschröken låg tät i förstugan. För att gilla en sådan jobbig musik måste man väl vara drogpåverkad, tänkte jag. 

Hur gick det då med månen? Det gick inte alls bra. Den hade gått upp åt ett helt annat håll och syntes inte för mig på grund av en skog som stod ivägen åt det hållet. Jag skulle ha tagit med en riktig kompass eller kollat upp riktningen på en karta i förväg. Men det blev ändå en speciell upplevelse att stå där i mörkret i den annars så tysta sommarkvällen och lyssna på en intensiv jazzmusik.