Höga Kusten dag 6

Ön Trysunda

Första båten till Trysunda avgick från Köpmanholmen klockan nio. Vi kom fram till Trysunda drygt trettio minuter senare. Båten lade till i en vik kantad av fina sjöbodar. Innanför bodarna låg små bostadshus. Det gamla fiskeläget, med sitt kapell från 1654, var ett litet och pittoreskt samhälle.

Vi började med att gå upp på en liten kulle strax öster om fiskeläget och tog bilder över viken med sjöbodar.

Trysunda

Sedan vandrade vi upp till ett utsiktsberg och där fikade vi.

Sedan gick vi runt östra delen av ön. Vi kom först till Storviken, en strand fylld med stenar i olika storlekar samt en del klippor. Där hade jag gärna fotograferat i ett fint morgon- eller kvällsljus. Nu var det istället ett stenhårt ljus från en blå himmel. Jag provade lite med ett gråfilter och tog bilder som jag annars inte hade tagit ifall jag varit där enbart för att fotografera. Då hade jag som sagt fotat tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Reflexerna i vattnet gjorde att bilderna blev lite annorlunda. 

Vatten sköljer över stenar på strand som finns på Trysunda, Höga Kusten.
Vatten skäljer över stenar på strand som finns på Trysunda, Höga Kusten.
Stenar på klippa på Trysunda, Höga Kusten.
Stenar på klippa på Trysunda, Höga Kusten.

Nästa vik vi kom till var en fin badvik och där fanns det en del båtar med människor som åkt dit för att bada. Efter det gick vi till en liten göl med näckrosor. Där hittade jag inget motiv. Vi följde norra stranden västerut och passerade en del båtar och tält på stranden. Hela ön är ett naturreservat och ändå fick man tälta. Det kändes lite ovant med alla tält eftersom det i Bohuslän inte är tillåtet att tälta på det viset.

Det var en vacker ö och den som vill åka dit för att fotografera kan bo på ett vandrarhem. Under vintern lär det endast bo två personer på ön.

Höga Kusten dag 5

Vi inledde dagen med sovmorgon och sedan tittade vi på olympisk damhandboll. Sverige vann sin kvartsfinal mot Korea med 39-30. Därefter sprang jag en löprunda på tio kilometer och under tiden köpte min fru jättegoda chokladpraliner i Docksta för tjugo kronor styck. Det kan tyckas dyrt men de var verkligen goda.

Docksta gamla kyrka

På eftermiddagen stannade vi till vid Docksta gamla kyrka. Den var stängd och vi beskådade den från utsidan. Jag tyckte mig se en utomjording på en av väggarna.

En utomjording på Docksta gamla kyrka, Höga Kusten.
Vårdkullberget

På kvällen gick vi upp på Vårdkullberget som låg nära Docksta. Min fru hade med sig något att läsa och efter det tänkte hon plocka blåbär. Det gjorde att jag kunde fotografera och ha gott om tid på mig.

När vi vandrade var jag annars tvungen att fatta snabba beslut när jag ville fotografera. Därför hade jag alltid kameran på ett stativ som jag bar på axeln. Då kunde jag snabbt sätta upp stativet och ta en bild. Jag hade bara ett objektiv med mig på resan, ett normalzoom 24-105 med bländare 4.

Det var härligt att i lugn och ro gå omkring på berget och leta motiv. Solen var ännu lite för stark och därför började jag på skuggsidan av berget. Jag letade efter döda träd och fina mossor samt lavar. Eftersom mossan var kruttorr undvek jag att trampa på den och det gällde att se sig för. Jag ville inte förstöra mossan genom att gå på den.

Lavar på klippa, Vårdkullberget, Höga Kusten.
Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Tallskog på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

Jag försökte hålla koll på solen och när den stod lite lägre drog jag mig uppåt toppen på berget.

Död tall i motljus på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Tallskog på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Solens strålar på tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

När solen hade gått ner avslutade jag kvällen med fotografering på ett klapperstensfält. På väg mot bilen hittade jag min fru som hade plockat ett par liter blåbär som vi njöt av på frukosten dagen efter.

Död tall på klapperstensfält, Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

Höga Kusten dag 4

Handboll

Tidigt på morgonen tittade vi på de svenska handbollsherrarnas kvartsfinal i OS. Tyvärr förlorade Sverige matchen knappt mot Spanien med 31 – 32.

Rotsidans naturreservat

På morgonen parkerade vi bilen på reservatets parkeringsplats och följde en stig åt sydväst. Efter cirka femhundra meter kom vi ut på flacka klippor vid havet. Klipporna är cirka femtio meter breda och sträcker sig fyra kilometer utmed kusten. På några ställen låg det klapperstensfält. Vi vandrade på klipporna mot sydväst. Tyvärr, för fotograferingens del,  lyste solen starkt från en molnfri himmel men det var ett härligt vindstilla väder att vandra i. I fint morgon- eller kvällsljus går det nog att ta bra bilder på klipporna. Jag tog några bilder på klippor och en del bilder på fågelbajs.

Klippor på Rotsidan, Höga Kusten
Spiral av stenar på klippa
Klippor på Rotsidan, Höga Kusten

Vid sydvästra änden av reservatet fikade vi och sedan gick vi tillbaka samma väg. När vi kom i höjd med parkeringen var det många människor på klipporna, på morgonen var vi ensamma där. Vi fortsatte mot det lilla samhället Barsta och efter ett tag lämnade vi klipporna och följde en stig genom skogen fram till Barsta. Där åt vi middag och återvände sedan till bilen.

Stortorget och utsikt över Häggvik

Vi parkerade bilen vid friluftsmuseet Mannaminne. Där följde vi en grusväg genom Mannaminne uppför en backe. Efter cirka 200 meter kom vi fram till Minoriteternas kapell och där gick det en stig åt höger som ledde upp till utsiktspunkten Stortorget. Därifrån hade vi en fin utsikt över Häggvik.

Utsikt över Häggvik från Stortorget
Norrfällsviken naturreservat

När vi kom fram till Norrfällsviken verkade det som om vi skulle köra genom incheckningen till en stor camping vilket kändes lite underligt. Min fru gick in till incheckningen och frågade. Hon fick svaret att vi skulle bara fortsätta genom incheckningen och rakt fram tills vi kom till ett servicehus, där fanns en parkering för naturreservatet. Från parkeringen vandrade vi ut på udden där det fanns fina klapperstensfält och en del fina torrakor.

Klapperstensfält i Norrfällsviken
Vridna döda tallgrenar och klapperstensfält i bakgrunden

Längst ut på udden fanns en plattform att gå upp på och därifrån syntes tydliga strandvallar på ett stort klapperstensfält.

Klapperstensfält i Norrfällsviken, Höga Kusten.
Älgspillning i klapperstensfält

 

Höga Kusten dag 3

Skuleskogens nationalpark

Vi parkerade bilen vid södra entrén och vandrade åt nordost på Höga Kusten-leden mot Slottdalsskrevan. Efter ett tag delade sig leden och vi valde en avstickare till höger upp över Slättdalsberget. Det var ett vackert och öppet landskap som också bjöd på fin utsikt över öar och hav. Strax innan vi kom fram till Slottdalsskrevan vände leden nerför berget i en ganska brant del och sammanstrålade sedan med Höga Kusten-leden igen.

Slottdalsskrevan

När vi kom fram till skrevan var vi helt själva men efter en stund kom två traillöpare från motsatt håll och efter ett par snabba bilder förvann de söder ut. Skrevan var stor och imponerande. Jag tänkte på hur många bilder det måste ha tagits av skrevan genom årens lopp och insåg att det inte skulle gå att ta några unika bilder. En trappa ledde ner i skrevan och vid sidan om den stod en buske. Det blåste till lite ibland och vinden rörde om i busken. Jag satte på ett gråfilter som förlängde slutartiden och hoppades på lite mer vind. Ett par exponeringar blev det när bladen rörde sig och sedan gick jag ner i skrevan.

Slottdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten.

Min fru upptäckte att någon kreativ person hade målat en glad gubbe på en ledmarkering i skrevan.

Smily i Slottdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten.

Vi gick genom skrevan och följde leden mot sjön Tärnättvattnen. Framme vid sjön fikade vi och njöt av utsikten över sjön. Vid sjön låg en raststuga och i området norr om sjön var det tillåtet att tälta. Där låg ett antal tält och en del vandrare låg nog fortfarande och sov medans andra höll på med frukost samt morgonbestyr. Vi rundade sjön och följde en led åt sydost. Leden gick genom ett vackert halvöppet klipplandskap med tallar för att sedan gå in i en tätare skog. Där den tätare skogen tog vid stod en död tall och eftersom jag inte kan motstå döda träd tog jag en bild på trädet.

Död tall i Skuleskogens nationalpark

I skogen såg vi ett antal stora gravrösen som syntes tydligt från leden. Dessa hade förmodligen legat vid havet när de byggdes en gång i tiden. Efter cirka 300 meter kom vi ner till Bottenhavet och följde stranden tillbaka mot parkeringen.

Rötter

Under vår tur fotograferade jag rötter på några ställen. Alla vandrares skor hade slitigt bort det som en gång funnits på rötterna och kvar fanns ett fint mönster av rötter och stenar. Resan blev lite billigare eftersom jag kunde göra avdrag för de bilderna. 🙂

Rötter i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten
Rötter i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten
Rötter i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten
Olympiska Spelen

Efter morgonens promenad i Skuleskogen åkte vi till vår stuga och tittade när Sveriges fotbollsdamer spelade sin sista gruppspelsmatch mot Australien. Sverige vann med 1-0 och vann därmed sin grupp. Sedan åt vi lunch och sov gott.

 Bönhamn

Framåt kvällen åkte vi till fiskeläget Bönhamn. Jag hade förväntat mig ett ställe med många turister, ungefär som Smögen på västkusten, men det var raka motsatsen. Lätt att hitta parkering, en helt ny fin allmän toalett vid parkeringen  och få turister. Fiskeläget låg runt en liten vik som kantades av sjöbodar. Ett mycket vackert och lugnt ställe. Jag tog en del bilder på sjöbodarna dels utan gråfilter och dels med gråfilter. Bilderna utan filter blev bäst eftersom spegelbilden blev finast på dem.

Sjöbodar i Bönhamn, Höga Kusten
Sjöbodar i Bönhamn, Höga Kusten

På utsidan av hamnen hittade jag intressanta klippor med en vacker ansamling av fågelbajs samt en blomma som växte i en klippskreva. På bilden med fågelbajset fungerade det bra med ett gråfilter som förlängde exponeringstiden och gav havet ett lugnare intryck vilket lyfte fram klipporna.

Fågelskit på klippor vid havet
Blommor i klippskreva

Höga Kusten Dag 2

Skulebergets naturreservat

Vi parkerade vid Naturrum Höga Kusten, vid Skulebergets östra fot. Det fanns flera leder att välja bland, vi valde Grottstigen upp till toppen. Stigen var tidvis brant och stenig.

Grottstigen på Skuleberget.
Kungsgrottan

Halvvägs gick en avstickare till Kungsgrottan som fått sitt namn efter Karl XI som besökte grottan i slutet av 1600-talet. Jag fotograferade grottans tak och väggar som hade fina mönster.

Kungsgrottan i Skuleberget på Höga Kusten
Kungsgrottan i Skuleberget på Höga Kusten
Kungsgrottan i Skuleberget på Höga Kusten
Kungsgrottan i Skuleberget på Höga Kusten

På toppen var det många turister. Det gick att åka lift upp till Skuleberget. Vi fikade och gick sedan Kalottstigen runt toppen. På nordöstra delen fanns en utsiktsplats där man såg ut över Skuleskogens nationalpark och på västra delen fanns en utsikt över Docksta. Jag hittade några gamla träd på toppen som fångade mitt intresse.

Döda träd på Skuleberget, Höga Kusten.
Vridna tallar på Skuleberget, Höga Kusten.

Vi valde den Östra Bergsstigen ner. Den var inte så brant som Grottstigen. Stigen gick genom en fin skog till bergets fot och sedan avslutades turen på en bred och lättgången stig söderut till Naturrum.

Fäberget eller Bajsberget vid Docksta

På kvällen gick vi upp på Fäberget som är ett av bergen nära Docksta. På toppen fanns ett vindskydd vilket var upptaget av vandrare och runtomkring skyddet såg vi ett antal tält. Vi gick runt på berget och njöt av flera fina utsiktsplatser.

Utsikt från Fäberget, Höga Kusten

Det var tråkigt att se alla bajshögar och bajspapper som låg överallt. Jag höll hela tiden koll på var jag satte fötterna för att inte trampa i bajs. Detta var det värsta jag sett i den vägen och en oroande tanke for genom huvudet ”- Kommer vår allemansrätt att finnas kvar om detta breder ut sig?”. Jag döpte om Fäberget till Bajsberget. Jag rekommenderar alla som ska övernatta på Fäberget att ta med små plastpåsar likt hundpåsar och ta med sig sitt bajs och toapapper hem. 

Höga Kusten Dag 1 2021-07-31

Årets semester avslutade jag och min fru med en veckas vistelse på Höga Kusten i Ångermanland. Det var vårt första besök i området och vi visste på förhand att vi inte skulle hinna se mer än en liten del av allt fint man kan se där. Vår plan var att vandra dagsturer i naturområden och besöka några små kustsamhällen.

Herrestaberget vid Docksta

På kvällen installerade vi oss i en stuga i Docksta som vi bokat för hela veckan. I området runt Docksta finns ett flertal berg att gå upp på och njuta av fina utsikter. Det mest kända berget är Skuleberget. Vi mjukstartade med en tur runt Herrestaberget som låg nära stugan. När vi rundat berget kom vi till en fin utsiktsplats där vi såg västra delen av Docksta och bortom Gällstasjön reste sig Skuleberget.

Utsikt över Docksta från Herrestaberget

På väg ner gick vi genom Herrestabergets naturreservat, en vacker skog på den branta östsidan av berget. Vi vandrade sedan genom Docksta och vidare till stugan i Sätra.

Midsommarafton

Traditioner

Vi brukar fira midsommar i sommarstugan i Halland och i år var inget undantag. Däremot var det bara jag och min fru som firade där i år vilket kändes lite ovant. Vår tradition är att först äta sill och potatis med jordgubbar till efterrätt, sedan gå till ett midsommarfirande i närheten och dansa(läs fotografera) runt midsommarstången samt gå poängpromenad  och till sist avsluta med att grilla på kvällen.

Allmänt Midsommarfirande

Jag vet inte hur länge det allmänna firandet med bland annat dans, poängpromenad och fiskdamm har hållit på, men det fanns redan när jag var en liten pojke för drygt femtio år sedan. Ett år var det tävling i att gå på styltor, vilket jag blev väldigt fascinerad av. Efteråt frågade min pappa om han fick köpa ett par av styltorna, vilket han fick och så småningom lärde jag mig att gå på dem. Jag övade så mycket att jag till slut kunde hoppa runt på endast en stylta. Styltorna finns kvar och de kommer fortfarande fram då och då.

Tyvärr finns inte det mångåriga firandet kvar. De eldsjälar som tidigare arrangerat firandet år efter år har blivit gamla eller gått bort. Till sist ställdes det in. Sedan några år tillbaka samlas alla som vill och gör en fin midsommarstång dagen före midsommarafton. 

Förr var det tradition att männen i byn bar fram midsommarstången ackompanjerade av spelmansmusik, reste den och säkrade stången innan dansen skulle börja. Det verkade vara lite av ett hedersuppdrag att få vara med bland de som reste stången, därför blev jag glatt  överraskad när jag ett år blev tillfrågad. Givetvis svarade jag ja.  Efter det året har det traditionsenliga firandet vart inställt och kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över, när en sommargäst behövde kallas in för att resa stången.

Experimentell fotografering

I år var det ovanligt mycket knott vid stugan och vi ruckade därför  ännu mer på traditionerna genom att grilla mitt på dagen och äta sill med potatis på kvällen istället. Midsommarafton hade vi inlett med en löprunda eftersom vi tänkte att det skulle förmodligen inte vara läge för träning efter grillvinet och inte heller efter snapsarna(Linie Aquavit) till sillen. Mellan gillmaten och sill med potatis gick vi en lång promenad. Min fru fotade sju sorters blommor och jag experimenterade med att röra kameran samt ibland zooma med långa slutartider.

ICM zoom effect

Denna typ av fotografering brukar förkortas ICM på engelska vilket står för ”Intentionell Camera Movement”. Vilket kan översättas till Medveten Kamerarörelse och skulle kunna förkortas MK som i Canon EOS 5D MK IV. 🙂

ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement

 

Naturfotograf turistar i sin hembygd

Under Kristi himmelfärdshelgen besökte jag och min fru min mamma och bodde över hos henne för första gången sedan pandemin tog sin början. Mamma hade fått två doser vaccin och vi hade fått en. En kväll och en morgon passade jag på att turista i området där jag växte upp, nämligen Torup i Halland. I samhället finns två fina sjöar Prästgårdssjön samt Sjögårdssjön, i utkanten finns ett vattenfall och ett utsiktstorn.

Bosgårdsfallet

Fallet ligger nära vägen som går till Falkenberg precis där bebyggelsen tar slut. Där har det legat både såg, kvarn och småindustrier som drevs av ett kvarnhjul. Alla byggnader är borta numera men gamla stengrunder finns kvar. Där har bland annat tillverkats stenkulor och jag minns att jag hittade sådan kulor där som barn.

Bosgårdsfallet i Torup
Bosgårdsfallet i Torup
Sjögårdssjön

Sjön ligger mitt i samhället. I den har jag fiskat och badat massor av gånger. Jag fångade abborrar och braxen där som ung pojke. Badade gjorde jag också, både avsiktligt med badbyxor på och oavsiktligt med vanliga kläder på. Jag och min kompis Anders drattade i ett antal gånger av misstag. Vid ett tillfälle när Anders råkat blöta ner kläderna var vi oroliga för vad hans mamma skulle säga och vi försökte därför torka hans byxor med en cykelpump, vilket så klart var lönlöst. På vintrarna åkte jag skridskor och spelade bandy på sjön.

På morgonen, innan solen gått upp, stannade jag till ”framme” i samhället. När jag bodde där sade vi alltid att vi skulle ”gå fram” när vi skulle till Torups centrum. Det berodde nog på att det var och fortfarande är ett litet samhälle och det kändes inte som ett centrum. På en gräsmatta vid sjön spatserade en igelkott när jag gick ner till en brygga vid Torups Gästgivaregård.

Sjögårdssjön i Torup
Sjögårdssjön i Torup
Ramnåsberget

När en åker mot Rydöbruk från Torup ligger Ramnåsberget på höger sida om vägen. Jag tänkte att det kanske kunde vara fint med dimman som bäddade in landskapet. På berget finns ett utsiktstorn som gör det möjligt att komma upp över skogen och se milsvida omkring. En ser även en del av Torup och framför allt kyrkan. När jag kom upp i tornet var det bara översta delen av kyrktornet som stack upp över dimman och talade om var den låg. Istället för att fota det nätt och jämt synliga kyrktornet tog jag en bild mot norr där delar av skogen skymtade genom dimman.

Utsikt från Ramnåsberget i Torup

När solens strålar började värma slog sig en duva ned på räcket högst uppe på tornet. Den satt där ett tag och det såg ut som om den ville värma sig i solen. Duvan brydde sig inte om mig och när den verkade nöjd flög den iväg och försvann ner i dimman långt borta.

Lövskog sedd från utsiktstornet på Ramnåsberget

Jag gick ner från tornet och in i en bokskog som ligger söder om tornet. Som liten lekte jag ofta i skogen och ibland gjorde jag lite längre utflykter. En sådan tur var till Ramnåsberget och framför allt till bokskogen. På den tiden fanns inte utsiktstornet, det byggdes långt senare. Men bokskogen fanns som sagt och det var ett trevligt återseende.

Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.
Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.

 

Höstrusk

De senaste dagarna har det regnat och blåst mycket här i Bohuslän. Hård vind gillar jag eftersom den kan erbjuda intressanta motiv. Däremot är regn i kombination med hård vind inte så lockande att fotografera i men det kan såklart bli bra bilder i sådant väder också. Generellt tycker jag att det bästa vädret och den bästa årstiden är den som är just nu, oavsett väderlek och tid på året. Sedan jag började fotografera fyrtio år sedan har jag inte haft någon period då lusten att fotografera har avtagit och jag fotar ungefär lika mycket året om.

Under vinterhalvåret jobbar jag dock oftare med bilder i datorn än under sommarhalvåret. Då händer det att jag tittar tillbaka på bilderna från den gångna sommaren. En sommarnatt i augusti passerade ett åskoväder över sommarstugan. När det slutat regna tog jag bilen och åkte ner till dammen. På håll syntes ovädersmoln som någon gång emellanåt lystes upp av blixtar utan att det hördes några knallar. Jag försökte ta bilder när blixten lyste upp molnen och det blev många bilder utan blixtljus. På två bilder lyckades jag få med ljuset från en blixt. En fladdermus svepte över vattenytan i sin jakt på insekter och natten var nästan tom på ljud.

Innan jag åkte åter till stugan tog jag några bilder på natthimlen som tack vare regnet var ovanligt klar för årstiden. I nedre delen av bilden skymtar ljusen från den lilla byn där stugan ligger.

Fjällvandring från Abisko till Nikkaluokta

 

Jag och min fru Sassa klev av tåget i Abisko den 7:nde september efter en tjugotre timmar lång tågresa. Från stationen tog det cirka fem minuter att promenera till Abisko fjällstation. Där bodde vi en natt och på kvällen intog vi en utsökt trerätters middag med utsikt över sjön Torneträsk.

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

På morgonen åt vi en bastant frukost innan vi lämnade fjällstationen och påbörjade vår drygt tio mil långa vandring.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Den första etappen gick vi i Abisko nationalpark där leden följer Abiskojokk fram till Abiskojaurestugorna.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Abiskojokk med Peter i förgrunden. Foto: Cecilia Corin

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Bilden ovan, på fjället Giron, är fotograferad från bron över Abiskojokk strax innan vi kom fram till Abiskojaurestugorna.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dag två bjöd på turens längsta vandring, cirka tjugofyra kilometer. Väl framme vid Alesjaurestugorna hittade jag ett enkelt skjul med en vacker vägg av björk. Alesjaurestugorna har många bäddar och eftersom de snart skulle stänga för säsongen hade vi lyxen att få ett eget rum. På kvällen tog vi sedan ett underbart bastubad.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Alldeles intill nästa stuga på Kungsleden, Tjäktjastugan, rinner Tjäuftjanjira och bildar ett vacker fall som jag inte kunde motstå. Vem tusan har kommit på det namnet?

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dag fyra passerade vi Kungsledens högsta punkt Tjäktjapasset och vandrade sedan ned i dalen Tjäktjavagge där Sälkastugorna ligger. De ”vaktades” av en stor hund som inte ens bemödade sig att vifta lite på svansen när vi dök upp. Om det berodde på det regniga vädret eller att vi var de miljonte besökarna den här säsongen var svårt att gissa.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Under natten blåste det hårt och sängen skakade när vinden tog i som mest.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dagen efter skulle bli regnig och eftersom vi hade planerat in två extra vilodagar stannade vi i Sälkastugorna en natt till. Alla stugor har inte bastu men den här hade det och vi utnyttjade den de två kvällar vi var där.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Som fotograf vet jag att dåligt väder kan innebära fina fotograferingsmöjligheter. Plötsligt blev det en glipa i molnen och solen lyste igenom. Jag var snabbt ute ur stugan och tog några bilder innan molnen åter slöt sig.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Vi träffade många utländska vandrare. De kom från länder som Canada, USA, Holland, Tyskland, Schweiz, Norge, Danmark, Finland och Småland. Vissa dagar talade jag mer engelska än svenska. Vid ett tillfälle när jag gick in i torkrummet stod Sassa där och talade engelska med en annan kvinna. Jag sa något till Sassa på svenska i förbifarten varpå kvinnan utbrast: ”-Talar du svenska!?”. Vid en övernattning var jag och Sassa de enda svensktalande gästerna i stugan. Det bodde en svenskt till där fast han bodde inte i stugan utan i tält.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Den här bilden tipsade den trevlige lokföraren från Småland, Ove, mig om vid ett av de många tillfällen vi träffades under turen.

Sälkastugorna kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Sälkastugorna

 

Drakryggen kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Drakryggen

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

En perfekt matlagningsplats ska ha nära till vatten, vacker utsikt och vara bekväm.

Madir Tjatjavagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Fjället Madir vid Singistugorna

 

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Dag sex fortsatte vi vidare genom Tjäktjavagge och under seneftermiddagen kom vi fram till Singistugorna. På kvällen gjorde vi en liten fotoutflykt till ett sel nere i dalen. Långt borta kunde vi skymta Kårtjevuolle sameviste.

Sälkaglaciären kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Sälkaglaciären

 

Singicohkka kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

På den sjunde dagen kom vi fram till Kebnekaise fjällstation där vi stannade två nätter.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

 

Kebnekaise fjällstation Ladjovagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

När vi satt och åt mat på kvällen blev ljuset plötsligt overkligt magiskt. Jag gick ut och tog några bilder. Det fanns inte tid att gå någonstans så det fick bli bilder med ett av fjällstationens hus i förgrunden. Som så ofta när det är ett otroligt ljus försvann det fort och jag återgick snart till maten igen. Detta var något av det mest speciella ljus jag hittills har upplevt. Ett regnväder med mörka blå moln hade dragit österut och kvar fanns lättare moln som belystes av en lågt stående sol. Sassa skulle bestiga Kebnekaise dagen efter och hade beställt bra väder och det var hennes beställning som var på väg in under kvällen.

Singicohkka Tolpagorni Duolbagorni kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Morgonen dag åtta var kall med frost på marken. Alla moln var borta.

kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Jag klättrade upp i en stenig brant där det fanns fina höstfärger och hann ta lite bilder innan ljuset blev alltför starkt.

Tolpagorni Duolbagorni kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Tolpagorni

 

Ladtjovagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Under förmiddagen gick jag runt i ett område med stora stenblock söder om jokken Laddjujohka.

Ladjovagge kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Två veckor innan vi skulle resa fick jag en inflammation i ett muskelfäste i ena höften. Jag var osäker på om jag skulle klara vandringen. Sassa som är vältränad Friskis & Svettis ledare bar all vår gemensamma packning som mat och kök för att minska vikten i min ryggsäck. Tack Sassa! Jag åt inflammationshämmande medicin och gick långsamt, framför allt när det var uppförsbacke, för att inte förvärra inflammationen. Det funkade och jag var glad för det. Att bestiga Kebnekaise var dock helt uteslutet för mig. Tråkigt eftersom vädret var perfekt. Klart och vindstilla. Sassa klättrade upp tillsammans med en grupp och guide. Det hade varit en fantastisk upplevelse.

nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Sista vandringsdagen. Lunch mellan Kebnekaise fjällstation och Nikkaluokta med fjället Karmaspakte i bakgrunden.

Nikkaluokta kungsleden nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Det här fjället hade en vackert rundad form. Jag tog bilden när vi inte hade särskilt långt kvar till Nikkaluokta. Tyvärr kan jag, trots att jag vet ungefär var vi befann oss, inte finna ut på kartan vad fjället heter.
(Uppdatering 2016-11-03) Det är utlöparen på Kåkifjället, vilket Alf Fjellborg i Kaalasjärvi var vänlig och berättade för mig via mail.

Nikkaluokta nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

I Nikkaluokta tog vår vandring slut. Dagen efter skulle vi ta bussen till Kiruna och därifrån nattåget hem till Uddevalla.
Den här typen av vandring när man bor i stugor är mycket bekväm. Det finns mat att köpa i de flesta stugorna. Man behöver varken bära med sig tält, sovsäck, liggunderlag eller mat vilket gör att ryggsäcken därför blir lätt. Min säck vägde 7,5 kilo och Sassas drygt 11 kilo.
Man är inte särskilt väderberoende eftersom man alltid kommer fram till en varm stuga vid dagens slut. Det är ändå viktigt att ha bra kläder. Jag hade så pass varma kläder att jag skulle klara att vara ute i minus tio grader och kunna vara stilla och fota utan att frysa. Som jag nämnt tidigare hade flera stugor bastu vilket kändes väldigt lyxigt. Kebnekaise fjällstation har allt man kan önska sig och lite till. Det var en fin naturupplevelse med mycket vackra landskap. Men man får ingen vildmarkskänsla på grund av att allt är så lättillgängligt och exploaterat. Vi passerade ett par samevisten och området känns mer som en kulturmark än en vildmark. Vi såg tamrenar och det enda vilda djuret jag såg var en hare som höll till vid Kebnekaise fjällstation. Trots att vi vandrade i slutet av säsongen, strax innan stugorna stängde, såg vi många andra vandrare och vi träffade många väldigt trevliga människor. Jag har svårt att föreställa mig hur många turister det är under högsäsong.

Nikkaluokta nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

På morgonen, den dagen vi skulle resa hem, passade jag på att fota i Nikkaluokta. Naturen bjöd på fin dimma och frost.

Nikkaluokta Paittisjärvi nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson

Från början hade jag tänkt ta med min systemkamera och ett objektiv, en normalzoom. Dessutom ett resestativ. I och med min höftskada ändrade jag mig och tog en kompaktkamera istället, Sony RX-100 IV. Den innehåller ingen spegel, det vill säga inga rörliga delar. Då kunde jag välja ett lättare stativ som väger cirka ett kilo. Jag hade med fem batterier och en liten lätt laddare eftersom det finns ström på Kebnekaise fjällstation. Övriga stugor har inte ström för att ladda batterier. Tre minneskort, ett 64 GB och två 32 GB.

Nikkaluokta Alemus Kattar nordkalottenleden fjällvandring pangfoto Peter Angvarson
Höjden Alemus Kattar