Landskap (Landscape) – Sida 3 – Peter Angvarson Fotografi

Stormigt fotoväder på Bohuskusten

Under februari månad har vi haft några dagar här i Bohuslän med kraftig vind. Jag hade möjlighet att åka ut vid två tillfällen. Förutom upplevelsen av ett mäktigt skådespel bjuder ett stormigt väder på fina fotomöjligheter.

Fototillfälle 2022-02-05

Vid det första tillfället blåste det från väster och jag hade, efter en titt på sjökortet, därför planerat att gå till en plats som var exponerad för västlig vind.

Nedanstående klippa har jag fotograferat tidigare men förhållandena varierar från gång till gång och därför blev det bilder på klippan även vid detta fototillfälle. Jag ville ha vatten som rann nerför klippan och samtidigt en våg som gav stänk i övre vänstra hörnet. Det krävdes många försök innan allt stämde men till sist fick jag den bild jag hade hoppats på. Helst hade jag velat ha en kortare exponeringstid på stänket. Då hade stänket fått mer struktur vilket varit en fördel. Men jag prioriterade vattnet som rann nerför klippan och behövde där en längre exponeringstid.

I nedanstående motiv ville jag får ”lagom” mycket vatten som sköljde över klippan. Det är så klart subjektivt vad ”lagom” mycket vatten är. Bland många exponeringar valde jag till slut ut denna bild.

För att visa hur det såg ut när det enligt mitt tycke blev för mycket av det goda tog jag med nedanstående bilder.

Fototillfälle 2022-02-12

Det blåste en sydlig vind vid det andra tillfället och då gick jag till ett ställe där klipporna var flacka och vette mot söder. Där skvätte inte vattnet upp utan sköljde över de platta klipporna. Jag tog bilder dels när vågorna tryckte på in över klipporna och dels när det rann tillbaka.

Sony World Photography Awards 2022

Då och då skickar jag in bilder till fototävlingar. Dock inte lika ofta nu för tiden som förr när jag fotade analogt med diafilm. Då fanns det inte lika många sätt att synas med sina bilder som det gör nu med alla sociala medier och via hemsidor. Förr såg jag fototävlingar bland annat som ett sätt att visa mina bilder om de placerade sig och blev publicerade.

Sweden National Award

Vid tre tillfällen har jag deltagit i Sony World Photography Awards och i år blev en av mina bilder vinnare i National Award. Tredje gången gillt alltså. National Award innebär att det utses en vinnare bland alla bidrag som lämnats in i Sverige. Det var väldigt kul och överraskande eftersom jag gissar att det har lämnats in många bra bilder. Jag vet inte hur många bilder det har lämnats in från Sverige. Men i den öppna klassen, där jag deltog, har 170000 fotografer deltagit med över 340000 bilder från hela världen.

Vid den första anblicken av min bild har betraktare sett på motivet på olika sätt. En tolkning är att det rör sig om en stor sandbank fotograferad med drönare, en annan att det rör sig om en sandrevel som är två till tre meter lång fotad på stranden och en tredje att det är ett utsuddat fotspår. För tio år sedan skulle nog inte så många människor ha fått associationer till en drönarbild men nu när den typen av bilder är vanliga är det inte konstigt att till en början tänka på den typen av bilder. Efter en stund landar flertalet betraktare på att det är en två till tre meter lång sandformation, vilket är korrekt.

Jag har spenderat många timmar på stränder och letat efter sandmönster. På den stranden där fotot är taget kom det en gång ut en man från ett hus som låg inom synhåll och undrade vad jag höll på med. Jag kan förstå att folk undrar vad jag gör med mitt stativ och kamera då jag går runt på en strand i flera timmar. En rolig och fascinerande sak med att fota sandmönster är att man kan besöka samma strand många gånger och det ser olika ut vid varje tillfälle.

Jag är såklart glad och stolt över att vinna den nationella kategorin. Samtidigt är jag medveten om att det har skickats in en hel del bra bilder från Sverige som precis lika gärna hade kunnat ta hem den nationella segern. Förutom att man måste skicka in en bra bild så behöver man också ha turen att juryn gillar just den bilden bäst av alla bra tävlingsbilder.

Via länken nedan kan man se alla vinnare i National & Region Awards 2022.

2022 National & Regional Awards Winners | World Photography Organisation

Annandagsfotografering

Efter julfirandet åkte jag ut till Bohuskusten på Annandagen. Vi hade haft minusgrader ett tag och jag hoppades att det inte hade snöat på kusten. Min tanke var att fotografera is. I Uddevalla hade vi några centimeter snö och då kan det vara snöfritt vid öppet hav. Tyvärr visade det sig att det låg minst lika mycket snö vid kusten som i Uddevalla. Då gick det inte att fota is eftersom snön dolde den. Jag noterade att det var vindstilla och ändrade mina planer. Tidigare har jag fotat en klippa och dess spegelbild. En enda gång var det helt vindstilla vid klippan och då var spegelbilden perfekt. Denna dag var det inte lika stilla men jag tog några bilder eftersom ljuset var lite annorlunda med ett starkt sidoljus. En knipa och två svanar förstörde spegelbilden med sina rörelser i vattnet emellanåt.

I efterbehandlingen har jag roterat bilden nittio grader. Det är på rätt sida om min gräns för vad jag gör i Camera Raw och i Photoshop. Jag har en tydlig gräns, jag tar inte bort eller lägger till något i mina bilder. Inte ens det minsta grässtrå eller en ack så liten gren tas bort. Självklart tar jag bort fläckar som beror på damm på sensorn, de hör ju inte till motivet. Däremot kan jag rotera mina bilder eller göra dem uppochner. Det gjorde jag även på den tiden när jag fotograferade analogt med diafilm. I mina diaprogram hade jag ibland med roterade diabilder. Även om jag har satt upp tydliga regler för vad jag gör och inte gör i efterbehandlingen har jag inga synpunkter på vad som allmänt sett är rätt eller fel. Varje enskild fotograf gör som den vill, men jag uppskattar om andra naturfotografer är ärliga med vad de gör och inte gör med sina bilder.

Jag insåg att spegelbilden inte var perfekt och då provade jag ICM, Intentional Camera Movement, avsiktlig kamerarörelse på svenska.

På hemvägen åkte jag utmed Åbyfjorden och det var ett vackert ljus med blått närmast horisonten som övergick i ett rosa fält. Jag stannade till vid Nordens Ark och gick ned till fjorden. Jag tänkte ta en bild på bergen på andra sidan och letade efter en bra förgrund. Efter en kort promenad hittade jag ett parti där stenar under isen hade skapat ett mönster och det fick duga som förgrund.

Fotografering i dimma

Nu har nästan all snö försvunnit i Uddevalla. Ett par dagar innan vädret slog om åkte jag till ett naturreservat och fotograferade träd i dimma. Förutom att skapa en lite mystisk känsla döljer dimman störande detaljer i bakgrunden. Det kan en fotograf utnyttja vid till exempel fotografering av träd, speciellt ensamma träd kan se ännu mer ensamma ut i dimma.

Kamerans vitbalans

Jag har vitbalansen i kameran inställd på dagsljus och då får bilder tagna i samband med solens nedgång samt i den här typen av väder, en kall blå ton. Jag har låtit den kalla tonen till stor del vara kvar eftersom jag vill ha en kall känsla som förstärker vintermotiven.

Fotografering av träd och landskap i snö

För en och en halv vecka sedan gjorde vintern sitt intåg i mina trakter. När det snöar tidigt på vintern brukar snön sällan ligga kvar någon längre tid. Men den här gången har det varit minusgrader sedan snön kom. Dagen efter att snön föll gick jag en promenad i området där jag bor och fotograferade snöklädda träd och några landskapsbilder. Jag ville passa på eftersom snön oftast blåser av trädgrenar för minsta lilla vindpust och nysnö är så vackert.

Höga Kusten dag 7, den sista dagen på resan.

Vi steg upp tidigt och när vi lämnade stugan skingrades dimmorna över Docksta gamla kyrka.

Skuleskogens Nationalpark

Vi parkerade bilen vid entré väst och gick mot Norrsvedjebodarna. Det var en fin vandring genom orörd skog, under förutsättning att en blundade för Naturvårdsverkets härjningar i nationalparken. Tyvärr tyckte jag att den fina skogen var ganska tråkig och ointressant att fotografera från leden. Därför roade jag mig med att fotografera Naturvårdsverkets härjningar istället. Det verkade som om ett absolut krav på Naturvårdverkets anställda var att de skulle ha utbildning som skogshuggare.

Jag förstår att det ibland måste ha varit nödvändigt att röja undan träd som fallit över leden. Men det skulle höja min naturupplevelse om ett och annat träd legat kvar över leden, även om jag hade varit tvungen att lyfta på benen. Dock skulle en bryta av kvistar på träden precis vid leden för att inte vandrare skulle välja att gå runt trädet, då det i så fall skulle ha ökat slitaget. Det fanns några leder som var anpassade för rörelsehindrade och på dem var det givetvis nödvändigt att såga bort alla nedfallna träd. Jag skulle även önska att det fanns ett verktyg som gjorde det möjligt att splittra de kapade ändarna på de träd som var tvungna att sågas itu. Då skulle det se mer naturligt ut.

Norrsvedjebodarna

När vi kom fram till Norrsvedjebodarna låg alla övernattande besökare fortfarande och sov. Där förstod jag anledningen till varför alla träd var kapade. Nationalparkens onyktra och festande besökare skulle ha snubblat och fått blåmärken på knäna om det hade legat träd över lederna. Då skulle Naturvårdsverkets överhuggare riskera bli stämda.

Vi hade planerat att äta frukost vid Norrsvedjebodarna men valde att fortsätta till den närbelägna sjön, med det roliga namnet Skrattaborrtjärnen.

Efter frukosten vandrade vi samma väg tillbaka och på hemvägen tog vi svängen om Långtjärnhällorna samt en led anpassad för rörelsehindrade.

Skuleskogens nationalpark entré syd

När vi tidigare i veckan vandrade från entré syd låg det spänger lång väg. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur många normalstora kalhyggen allt virke som använts i nationalparken hade genererat. Det var lite makabert att en skyddad skog hade orsakat kalhyggen någon annan stans. Men det låg förmodligen i linje med Naturvårdsverkets exploateringsstrategi.

Den sista delen gick leden utmed Kälsviken och där tog jag också bilder på träd.

Vi hade även den stora turen att få se och höra Naturvårdsverkets medarbetare jobba med naturvård inne i parken.

Det har nog inte varit en lätt gränsdragning mellan att skydda naturen och att göra den lättillgänglig för besökare. Jag skulle önska att Naturvårdsverket eller varför inte kalla det Naturvanvårdsverket istället, hade satsat mer på att skydda naturen än att att göra den lättillgänglig jämfört med vad som är gjort hittills.

Under två dagar i Skuleskogens Nationalpark såg vi totalt två ekorrar, inga andra djur. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att all jakt är förbjuden i våra Svenska nationalparker. Tyvärr känner jag inte till en enda svensk park där ett helt ekosystem är skyddat. I det avseendet är Sverige ett u-land när det gäller naturskydd.

Höga Kusten dag 6

Ön Trysunda

Första båten till Trysunda avgick från Köpmanholmen klockan nio. Vi kom fram till Trysunda drygt trettio minuter senare. Båten lade till i en vik kantad av fina sjöbodar. Innanför bodarna låg små bostadshus. Det gamla fiskeläget, med sitt kapell från 1654, var ett litet och pittoreskt samhälle.

Vi började med att gå upp på en liten kulle strax öster om fiskeläget och tog bilder över viken med sjöbodar.

Sedan vandrade vi upp till ett utsiktsberg och där fikade vi.

Sedan gick vi runt östra delen av ön. Vi kom först till Storviken, en strand fylld med stenar i olika storlekar samt en del klippor. Där hade jag gärna fotograferat i ett fint morgon- eller kvällsljus. Nu var det istället ett stenhårt ljus från en blå himmel. Jag provade lite med ett gråfilter och tog bilder som jag annars inte hade tagit ifall jag varit där enbart för att fotografera. Då hade jag som sagt fotat tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Reflexerna i vattnet gjorde att bilderna blev lite annorlunda.

Vatten sköljer över stenar på strand som finns på Trysunda, Höga Kusten.

Vatten skäljer över stenar på strand som finns på Trysunda, Höga Kusten.

Stenar på klippa på Trysunda, Höga Kusten.

Nästa vik vi kom till var en fin badvik och där fanns det en del båtar med människor som åkt dit för att bada. Efter det gick vi till en liten göl med näckrosor. Där hittade jag inget motiv. Vi följde norra stranden västerut och passerade en del båtar och tält på stranden. Hela ön är ett naturreservat och ändå fick man tälta. Det kändes lite ovant med alla tält eftersom det i Bohuslän inte är tillåtet att tälta på det viset.

Det var en vacker ö och den som vill åka dit för att fotografera kan bo på ett vandrarhem. Under vintern lär det endast bo två personer på ön.

Höga Kusten dag 5

Vi inledde dagen med sovmorgon och sedan tittade vi på olympisk damhandboll. Sverige vann sin kvartsfinal mot Korea med 39-30. Därefter sprang jag en löprunda på tio kilometer och under tiden köpte min fru jättegoda chokladpraliner i Docksta för tjugo kronor styck. Det kan tyckas dyrt men de var verkligen goda.

Docksta gamla kyrka

På eftermiddagen stannade vi till vid Docksta gamla kyrka. Den var stängd och vi beskådade den från utsidan. Jag tyckte mig se en utomjording på en av väggarna.

Vårdkullberget

På kvällen gick vi upp på Vårdkullberget som låg nära Docksta. Min fru hade med sig något att läsa och efter det tänkte hon plocka blåbär. Det gjorde att jag kunde fotografera och ha gott om tid på mig.

När vi vandrade var jag annars tvungen att fatta snabba beslut när jag ville fotografera. Därför hade jag alltid kameran på ett stativ som jag bar på axeln. Då kunde jag snabbt sätta upp stativet och ta en bild. Jag hade bara ett objektiv med mig på resan, ett normalzoom 24-105 med bländare 4.

Det var härligt att i lugn och ro gå omkring på berget och leta motiv. Solen var ännu lite för stark och därför började jag på skuggsidan av berget. Jag letade efter döda träd och fina mossor samt lavar. Eftersom mossan var kruttorr undvek jag att trampa på den och det gällde att se sig för. Jag ville inte förstöra mossan genom att gå på den.

Lavar på klippa, Vårdkullberget, Höga Kusten.

Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

Tallskog på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

Jag försökte hålla koll på solen och när den stod lite lägre drog jag mig uppåt toppen på berget.

Död tall i motljus på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

Solens strålar på tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

När solen hade gått ner avslutade jag kvällen med fotografering på ett klapperstensfält. På väg mot bilen hittade jag min fru som hade plockat ett par liter blåbär som vi njöt av på frukosten dagen efter.

Död tall på klapperstensfält, Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.

Höga Kusten dag 4

Handboll

Tidigt på morgonen tittade vi på de svenska handbollsherrarnas kvartsfinal i OS. Tyvärr förlorade Sverige matchen knappt mot Spanien med 31 – 32.

Rotsidans naturreservat

På morgonen parkerade vi bilen på reservatets parkeringsplats och följde en stig åt sydväst. Efter cirka femhundra meter kom vi ut på flacka klippor vid havet. Klipporna är cirka femtio meter breda och sträcker sig fyra kilometer utmed kusten. På några ställen låg det klapperstensfält. Vi vandrade på klipporna mot sydväst. Tyvärr, för fotograferingens del, lyste solen starkt från en molnfri himmel men det var ett härligt vindstilla väder att vandra i. I fint morgon- eller kvällsljus går det nog att ta bra bilder på klipporna. Jag tog några bilder på klippor och en del bilder på fågelbajs.

Vid sydvästra änden av reservatet fikade vi och sedan gick vi tillbaka samma väg. När vi kom i höjd med parkeringen var det många människor på klipporna, på morgonen var vi ensamma där. Vi fortsatte mot det lilla samhället Barsta och efter ett tag lämnade vi klipporna och följde en stig genom skogen fram till Barsta. Där åt vi middag och återvände sedan till bilen.

Stortorget och utsikt över Häggvik

Vi parkerade bilen vid friluftsmuseet Mannaminne. Där följde vi en grusväg genom Mannaminne uppför en backe. Efter cirka 200 meter kom vi fram till Minoriteternas kapell och där gick det en stig åt höger som ledde upp till utsiktspunkten Stortorget. Därifrån hade vi en fin utsikt över Häggvik.

Norrfällsviken naturreservat

När vi kom fram till Norrfällsviken verkade det som om vi skulle köra genom incheckningen till en stor camping vilket kändes lite underligt. Min fru gick in till incheckningen och frågade. Hon fick svaret att vi skulle bara fortsätta genom incheckningen och rakt fram tills vi kom till ett servicehus, där fanns en parkering för naturreservatet. Från parkeringen vandrade vi ut på udden där det fanns fina klapperstensfält och en del fina torrakor.

Vridna döda tallgrenar och klapperstensfält i bakgrunden

Längst ut på udden fanns en plattform att gå upp på och därifrån syntes tydliga strandvallar på ett stort klapperstensfält.

Klapperstensfält i Norrfällsviken, Höga Kusten.

Höga Kusten dag 3

Skuleskogens nationalpark

Vi parkerade bilen vid södra entrén och vandrade åt nordost på Höga Kusten-leden mot Slottdalsskrevan. Efter ett tag delade sig leden och vi valde en avstickare till höger upp över Slättdalsberget. Det var ett vackert och öppet landskap som också bjöd på fin utsikt över öar och hav. Strax innan vi kom fram till Slottdalsskrevan vände leden nerför berget i en ganska brant del och sammanstrålade sedan med Höga Kusten-leden igen.

Slottdalsskrevan

När vi kom fram till skrevan var vi helt själva men efter en stund kom två traillöpare från motsatt håll och efter ett par snabba bilder förvann de söder ut. Skrevan var stor och imponerande. Jag tänkte på hur många bilder det måste ha tagits av skrevan genom årens lopp och insåg att det inte skulle gå att ta några unika bilder. En trappa ledde ner i skrevan och vid sidan om den stod en buske. Det blåste till lite ibland och vinden rörde om i busken. Jag satte på ett gråfilter som förlängde slutartiden och hoppades på lite mer vind. Ett par exponeringar blev det när bladen rörde sig och sedan gick jag ner i skrevan.

Min fru upptäckte att någon kreativ person hade målat en glad gubbe på en ledmarkering i skrevan.

Smily i Slottdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten.

Vi gick genom skrevan och följde leden mot sjön Tärnättvattnen. Framme vid sjön fikade vi och njöt av utsikten över sjön. Vid sjön låg en raststuga och i området norr om sjön var det tillåtet att tälta. Där låg ett antal tält och en del vandrare låg nog fortfarande och sov medans andra höll på med frukost samt morgonbestyr. Vi rundade sjön och följde en led åt sydost. Leden gick genom ett vackert halvöppet klipplandskap med tallar för att sedan gå in i en tätare skog. Där den tätare skogen tog vid stod en död tall och eftersom jag inte kan motstå döda träd tog jag en bild på trädet.

I skogen såg vi ett antal stora gravrösen som syntes tydligt från leden. Dessa hade förmodligen legat vid havet när de byggdes en gång i tiden. Efter cirka 300 meter kom vi ner till Bottenhavet och följde stranden tillbaka mot parkeringen.

Rötter

Under vår tur fotograferade jag rötter på några ställen. Alla vandrares skor hade slitigt bort det som en gång funnits på rötterna och kvar fanns ett fint mönster av rötter och stenar. Resan blev lite billigare eftersom jag kunde göra avdrag för de bilderna. 🙂

Olympiska Spelen

Efter morgonens promenad i Skuleskogen åkte vi till vår stuga och tittade när Sveriges fotbollsdamer spelade sin sista gruppspelsmatch mot Australien. Sverige vann med 1-0 och vann därmed sin grupp. Sedan åt vi lunch och sov gott.

Bönhamn

Framåt kvällen åkte vi till fiskeläget Bönhamn. Jag hade förväntat mig ett ställe med många turister, ungefär som Smögen på västkusten, men det var raka motsatsen. Lätt att hitta parkering, en helt ny fin allmän toalett vid parkeringen och få turister. Fiskeläget låg runt en liten vik som kantades av sjöbodar. Ett mycket vackert och lugnt ställe. Jag tog en del bilder på sjöbodarna dels utan gråfilter och dels med gråfilter. Bilderna utan filter blev bäst eftersom spegelbilden blev finast på dem.

På utsidan av hamnen hittade jag intressanta klippor med en vacker ansamling av fågelbajs samt en blomma som växte i en klippskreva. På bilden med fågelbajset fungerade det bra med ett gråfilter som förlängde exponeringstiden och gav havet ett lugnare intryck vilket lyfte fram klipporna.