Landskap (Landscape) – Sida 4 – Peter Angvarson Fotografi

Höga Kusten Dag 2

Skulebergets naturreservat

Vi parkerade vid Naturrum Höga Kusten, vid Skulebergets östra fot. Det fanns flera leder att välja bland, vi valde Grottstigen upp till toppen. Stigen var tidvis brant och stenig.

Kungsgrottan

Halvvägs gick en avstickare till Kungsgrottan som fått sitt namn efter Karl XI som besökte grottan i slutet av 1600-talet. Jag fotograferade grottans tak och väggar som hade fina mönster.

På toppen var det många turister. Det gick att åka lift upp till Skuleberget. Vi fikade och gick sedan Kalottstigen runt toppen. På nordöstra delen fanns en utsiktsplats där man såg ut över Skuleskogens nationalpark och på västra delen fanns en utsikt över Docksta. Jag hittade några gamla träd på toppen som fångade mitt intresse.

Vridna tallar på Skuleberget, Höga Kusten.

Vi valde den Östra Bergsstigen ner. Den var inte så brant som Grottstigen. Stigen gick genom en fin skog till bergets fot och sedan avslutades turen på en bred och lättgången stig söderut till Naturrum.

Fäberget eller Bajsberget vid Docksta

På kvällen gick vi upp på Fäberget som är ett av bergen nära Docksta. På toppen fanns ett vindskydd vilket var upptaget av vandrare och runtomkring skyddet såg vi ett antal tält. Vi gick runt på berget och njöt av flera fina utsiktsplatser.

Det var tråkigt att se alla bajshögar och bajspapper som låg överallt. Jag höll hela tiden koll på var jag satte fötterna för att inte trampa i bajs. Detta var det värsta jag sett i den vägen och en oroande tanke for genom huvudet ”- Kommer vår allemansrätt att finnas kvar om detta breder ut sig?”. Jag döpte om Fäberget till Bajsberget. Jag rekommenderar alla som ska övernatta på Fäberget att ta med små plastpåsar likt hundpåsar och ta med sig sitt bajs och toapapper hem.

Höga Kusten Dag 1 2021-07-31

Årets semester avslutade jag och min fru med en veckas vistelse på Höga Kusten i Ångermanland. Det var vårt första besök i området och vi visste på förhand att vi inte skulle hinna se mer än en liten del av allt fint man kan se där. Vår plan var att vandra dagsturer i naturområden och besöka några små kustsamhällen.

Herrestaberget vid Docksta

På kvällen installerade vi oss i en stuga i Docksta som vi bokat för hela veckan. I området runt Docksta finns ett flertal berg att gå upp på och njuta av fina utsikter. Det mest kända berget är Skuleberget. Vi mjukstartade med en tur runt Herrestaberget som låg nära stugan. När vi rundat berget kom vi till en fin utsiktsplats där vi såg västra delen av Docksta och bortom Gällstasjön reste sig Skuleberget.

På väg ner gick vi genom Herrestabergets naturreservat, en vacker skog på den branta östsidan av berget. Vi vandrade sedan genom Docksta och vidare till stugan i Sätra.

Fotografering i dimma

Vindstilla och lite kyliga sommarmorgnar kan erbjuda oss fotografer möjligheten att fotografera i dimma. Om vattnet blivit tillräckligt uppvärmt brukar dimma bildas vid sjöar och vattendrag. Den kan även bildas över ängar och åkrar. Han vi tur kanske det står en älg eller ett rådjur och betar på en äng i dimman.

In i dimman på midsommardags morgon

Midsommardagens morgon var en kylig och vindstilla morgon i Halland där min stuga ligger. Jag åkte till några sjöar och letade motiv i dimman. Det var inte första gången som jag fotade på de platserna i dimma och flera bilder på träd i dimma blev väldigt lika bilder som jag redan tagit förut. Jag hade svårt att variera mig men det blev några motiv som jag inte hade fotat tidigare.

Tjur och sportfiskare ställde upp som huvudmotiv

Vid en av sjöarna har jag fotograferat hästar tidigare men den här morgonen ställde sig en tjur på ett ställe där han fungerade som ett lämpligt huvudmotiv. Hade jag fått önska så skulle de ha varit en älgtjur men man kan inte få allt.

För första gången hade två sportfiskare vaknat lika tidigt som jag och åkt ut i en båt på en av sjöarna. Tacka vare dem blev det ett nytt motiv i dimman vid den sjön.

Ett fotografiskt dilemma

Dimma brukar ändra skepnad. På sommaren avtar den så klart i takt med att solen stiger högre upp på himlen. Innan dimman försvinner helt kan den öka och minska många gånger varpå nya motiv dyker upp. Ett litet dilemma när jag jag fotar i dimma är huruvida jag ska stanna kvar på en plats och hoppas på att det ska bli bättre där eller åka vidare till något annat ställe där det kanske är ännu bättre. Ibland skulle jag önska att jag kunde dela på mig.

Midsommarafton

Traditioner

Vi brukar fira midsommar i sommarstugan i Halland och i år var inget undantag. Däremot var det bara jag och min fru som firade där i år vilket kändes lite ovant. Vår tradition är att först äta sill och potatis med jordgubbar till efterrätt, sedan gå till ett midsommarfirande i närheten och dansa(läs fotografera) runt midsommarstången samt gå poängpromenad och till sist avsluta med att grilla på kvällen.

Allmänt Midsommarfirande

Jag vet inte hur länge det allmänna firandet med bland annat dans, poängpromenad och fiskdamm har hållit på, men det fanns redan när jag var en liten pojke för drygt femtio år sedan. Ett år var det tävling i att gå på styltor, vilket jag blev väldigt fascinerad av. Efteråt frågade min pappa om han fick köpa ett par av styltorna, vilket han fick och så småningom lärde jag mig att gå på dem. Jag övade så mycket att jag till slut kunde hoppa runt på endast en stylta. Styltorna finns kvar och de kommer fortfarande fram då och då.

Tyvärr finns inte det mångåriga firandet kvar. De eldsjälar som tidigare arrangerat firandet år efter år har blivit gamla eller gått bort. Till sist ställdes det in. Sedan några år tillbaka samlas alla som vill och gör en fin midsommarstång dagen före midsommarafton.

Förr var det tradition att männen i byn bar fram midsommarstången ackompanjerade av spelmansmusik, reste den och säkrade stången innan dansen skulle börja. Det verkade vara lite av ett hedersuppdrag att få vara med bland de som reste stången, därför blev jag glatt överraskad när jag ett år blev tillfrågad. Givetvis svarade jag ja. Efter det året har det traditionsenliga firandet vart inställt och kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över, när en sommargäst behövde kallas in för att resa stången.

Experimentell fotografering

I år var det ovanligt mycket knott vid stugan och vi ruckade därför ännu mer på traditionerna genom att grilla mitt på dagen och äta sill med potatis på kvällen istället. Midsommarafton hade vi inlett med en löprunda eftersom vi tänkte att det skulle förmodligen inte vara läge för träning efter grillvinet och inte heller efter snapsarna(Linie Aquavit) till sillen. Mellan gillmaten och sill med potatis gick vi en lång promenad. Min fru fotade sju sorters blommor och jag experimenterade med att röra kameran samt ibland zooma med långa slutartider.

Denna typ av fotografering brukar förkortas ICM på engelska vilket står för ”Intentionell Camera Movement”. Vilket kan översättas till Medveten Kamerarörelse och skulle kunna förkortas MK som i Canon EOS 5D MK IV. 🙂

Naturfotograf turistar i sin hembygd

Under Kristi himmelfärdshelgen besökte jag och min fru min mamma och bodde över hos henne för första gången sedan pandemin tog sin början. Mamma hade fått två doser vaccin och vi hade fått en. En kväll och en morgon passade jag på att turista i området där jag växte upp, nämligen Torup i Halland. I samhället finns två fina sjöar Prästgårdssjön samt Sjögårdssjön, i utkanten finns ett vattenfall och ett utsiktstorn.

Bosgårdsfallet

Fallet ligger nära vägen som går till Falkenberg precis där bebyggelsen tar slut. Där har det legat både såg, kvarn och småindustrier som drevs av ett kvarnhjul. Alla byggnader är borta numera men gamla stengrunder finns kvar. Där har bland annat tillverkats stenkulor och jag minns att jag hittade sådan kulor där som barn.

Sjögårdssjön

Sjön ligger mitt i samhället. I den har jag fiskat och badat massor av gånger. Jag fångade abborrar och braxen där som ung pojke. Badade gjorde jag också, både avsiktligt med badbyxor på och oavsiktligt med vanliga kläder på. Jag och min kompis Anders drattade i ett antal gånger av misstag. Vid ett tillfälle när Anders råkat blöta ner kläderna var vi oroliga för vad hans mamma skulle säga och vi försökte därför torka hans byxor med en cykelpump, vilket så klart var lönlöst. På vintrarna åkte jag skridskor och spelade bandy på sjön.

På morgonen, innan solen gått upp, stannade jag till ”framme” i samhället. När jag bodde där sade vi alltid att vi skulle ”gå fram” när vi skulle till Torups centrum. Det berodde nog på att det var och fortfarande är ett litet samhälle och det kändes inte som ett centrum. På en gräsmatta vid sjön spatserade en igelkott när jag gick ner till en brygga vid Torups Gästgivaregård.

Ramnåsberget

När en åker mot Rydöbruk från Torup ligger Ramnåsberget på höger sida om vägen. Jag tänkte att det kanske kunde vara fint med dimman som bäddade in landskapet. På berget finns ett utsiktstorn som gör det möjligt att komma upp över skogen och se milsvida omkring. En ser även en del av Torup och framför allt kyrkan. När jag kom upp i tornet var det bara översta delen av kyrktornet som stack upp över dimman och talade om var den låg. Istället för att fota det nätt och jämt synliga kyrktornet tog jag en bild mot norr där delar av skogen skymtade genom dimman.

När solens strålar började värma slog sig en duva ned på räcket högst uppe på tornet. Den satt där ett tag och det såg ut som om den ville värma sig i solen. Duvan brydde sig inte om mig och när den verkade nöjd flög den iväg och försvann ner i dimman långt borta.

Lövskog sedd från utsiktstornet på Ramnåsberget

Jag gick ner från tornet och in i en bokskog som ligger söder om tornet. Som liten lekte jag ofta i skogen och ibland gjorde jag lite längre utflykter. En sådan tur var till Ramnåsberget och framför allt till bokskogen. På den tiden fanns inte utsiktstornet, det byggdes långt senare. Men bokskogen fanns som sagt och det var ett trevligt återseende.

Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.

Delad glädje är inte alltid dubbel glädje

Det har varit ett vackert och kallt vinterväder i Bohuslän i drygt två veckor. Vi har haft snö och stundtals ganska många minusgrader. Den sjätte februari fotograferade jag på kusten. Under normala år brukar jag oftast vara helt själv på kusten vintertid. Men när jag skulle parkera bilen var det fullt med bilar på parkeringsplatsen. Jag skulle äta några smörgåsar innan jag gick ut och åkte istället till en annan stor parkering där det fanns plats. Efter fikan åkte jag tillbaka och då fanns det som tur var en plats ledig.

Jag gillar att vara själv och fotografera i naturen. Därför är en av de största nackdelarna, för min del med coronapandemin, alla människor som är ute i naturen. För mig innebär det inte att delad glädje är dubbel glädje när det handlar om naturupplevelser. Min upplevelse ökar desto färre människor det vistas i naturen. Jag hoppas att människor börjar umgås hemma igen när pandemin är över. Däremot kan min fotoupplevelse vara stor även om många människor vistas runt omkring som till exempel vid fotograferingen av hägrar jag skrev om i mitt förra inlägg. Där fanns det hela tiden ett gäng fotografer och många andra människor som promenerade. Det var en rolig fotoupplevelse men någon naturupplevelse kände jag inte.

Jag har haft stor nytta av att ha sprungit orientering i min ungdom vilket jag nyligen börjat med igen. Det finns kartor över i stort sett alla områden och jag har aldrig hämmats i min fotografering av att inte hitta ut eller hitta hem. Dessutom orkar jag ta mig till de flesta ställen även med en tung fotoutrustning. För att slippa spår från människor i snön gick jag till ett område som låg långt från parkeringsplatsen.

När det ligger snö på klipporna brukar jag noggrant planera min fotografering, annars kan det plötsligt dyka upp ett fint motiv som blivit förstört av mina egna spår och det vill jag helst undvika.

Höstrusk

De senaste dagarna har det regnat och blåst mycket här i Bohuslän. Hård vind gillar jag eftersom den kan erbjuda intressanta motiv. Däremot är regn i kombination med hård vind inte så lockande att fotografera i men det kan såklart bli bra bilder i sådant väder också. Generellt tycker jag att det bästa vädret och den bästa årstiden är den som är just nu, oavsett väderlek och tid på året. Sedan jag började fotografera fyrtio år sedan har jag inte haft någon period då lusten att fotografera har avtagit och jag fotar ungefär lika mycket året om.

Under vinterhalvåret jobbar jag dock oftare med bilder i datorn än under sommarhalvåret. Då händer det att jag tittar tillbaka på bilderna från den gångna sommaren. En sommarnatt i augusti passerade ett åskoväder över sommarstugan. När det slutat regna tog jag bilen och åkte ner till dammen. På håll syntes ovädersmoln som någon gång emellanåt lystes upp av blixtar utan att det hördes några knallar. Jag försökte ta bilder när blixten lyste upp molnen och det blev många bilder utan blixtljus. På två bilder lyckades jag få med ljuset från en blixt. En fladdermus svepte över vattenytan i sin jakt på insekter och natten var nästan tom på ljud.

Innan jag åkte åter till stugan tog jag några bilder på natthimlen som tack vare regnet var ovanligt klar för årstiden. I nedre delen av bilden skymtar ljusen från den lilla byn där stugan ligger.

Årstads kyrka

I söndags besökte jag och min fru, min mamma i Torup i Halland. På väg hem till Uddevalla, när vi körde på vägen mellan Torup och Falkenberg, gick solen ner och himlen färgades rödare och rödare. På krönet av en backe, innan vägen gick ner i en svacka, såg vi siluetten av Årstads kyrka. När vi kom ner i svackan vände vi och åkte tillbaka till krönet. Min fru kom snabbt till ”skott” med sin mobil medan jag rotade fram kameraryggsäck och stativ i bagaget. Dessutom behövde jag byta objektiv till mitt zoom 100-400 innan jag kunde börja fotografera. Jag han ta några bilder innan den vackra himlen började blekna. Tiden när en solnedgång är som finast varar oftast bara några minuter. Efter fem minuter åkte vi vidare.

Efter sol och värme kommer vind

Efter en härlig period med sommarväder kom, som det så ofta brukar göra, en period med kraftig vind. Förra lördagen och söndagen blåste det cirka 15 meter i sekunden på Bohuskusten och då passade jag på att åka dit. Vid sådana tillfällen brukar jag ta med mig ett lite längre objektiv med zoom eftersom det är lurigt att gå nära strandlinjen. På klipporna nära havsytan är ett svart bälte som blir såphalt när det är blött. Det svarta området måste man hålla sig borta från när det är fuktigt. Vid lågvatten och när det svarta är helt torrt är det inte farligt att gå där men det är ett måste att också vara torr om skosulorna. Förutom ett stadigt stativ är det bra med en stor plastpåse eller dylikt till kamera- och objektivskydd mot saltstänk samt en mjuk duk till att torka bort vattenstänk från frontlinsen på objektivet. Om jag misstänker att stänket har torkat och bildat saltkristaller brukar jag använda tungan och slicka på linsen innan jag torkar med duken. Detta för att undvika repor som kristallerna annars kan ge upphov till. Jag använder ofta ett variabelt gråfilter för att kunna fota med långa slutartider när ljuset är för starkt.

Förutom att reglera slutartiden med filtret försöker jag använda den bländare varvid mitt objektiv är skarpast. Det är vanligtvis när ett zoomobjektiv är nedbländat två steg från maximal öppning. Som till exempel ett zoomobjektiv 24-105 mm bländare 4 är oftast skarpast vid bländare 8. Om en bländar ner ytterligare till 11, 14, 16, 18 eller 22 försämras skärpan successivt. Längre, fasta och högkvalitativa teleobjektiv som 300/2.8, 400/2.8, 500/4 och 600/4 är ofta mycket skarpa redan på den största bländaren. Om en bländar ned dessa objektiv mycket till exempel 5-8 steg blir skärpan successivt sämre. Ett tips är att läsa objektivtester, där står det ofta vid vilken eller vilka bländare ett objektiv är skarpast. Det är en bra kunskap att veta vid vilken bländare ens olika objektiv är skarpast. Sedan beror givetvis valet av bländare också på vilket skärpedjup en önskar i bilden. Vid landskapsfotografering försöker jag välja den bländare varvid objektivet är skarpast och som täcker in det skärpedjup jag önskar. Om en är osäker på ifall skärpedjupet är det en vill ha så finns det appar en kan installera på mobilen som visar skärpedjup för en vissa kameramodell vid en viss bländare och beroende på var i motivet en ställer in skärpan. Att till exempel konsekvent använda bländare 14 på ett vidvinkelobjektiv för att vara säker på att ha tillräckligt skärpedjup vid landskapsfotografering är ett vanligt nybörjarfel men det kan givetvis var bra nog tills en lärt sig mer om sin utrustning.

Fotografering på bohuskusten

Den 1:a juli åkte jag ut till kusten och fotograferade. Uddevalla, där jag bor, ligger visserligen vid havet, men det är tre mil till öppet hav och när jag skriver kusten menar jag öppet hav.

Det var en fin kväll med intressanta moln på himlen som bidrog positivt till landskapsbilderna. Jag tog bilder på enbart moln också men de visar jag kanske någon annan gång. Väderrapporten hade förutspått växlande väder med inslag av regnskurar och det är vid sådant väder en kan få uppleva intressanta moln. Har en otur så regnar det mycket men med lite tur kanske det bara kommer någon enstaka skur och ett varierande molntäcke.

Landskapsfotografi på klippor och moln. Landscape photography, cliffs and clouds. — Klippor i Bohuslän och moln

När molnformationerna är som finast och bäst belysta av solen då gäller det hitta en intressant förgrund. Helst bör en ha koll på det i förväg eftersom det perfekta ögonblicket kan försvinna fort.

Självporträtt av skugga på klippa. Selfie on a shadow on a cliff. — Fotograf i landskap

Som vanligt kunde jag inte motstå motiv med klippor översköljda av havsvatten.

Landskapsfotografi på klippor, moln och hav. Landscape photography on cliffs, clouds and sea. — Klippor och hav

Plötsligt kom solen fram i en glipa under molnen och färgskalan växlade från kalla blå färger till varmt gula och röda.

Solnedgång och moln. Sunset and clouds. Bohuslän. — Solnedgång och solbelysta moln

Det var ganska blåsigt och vågor slog in mot klipporna. Temperaturen var dock behaglig och jag kunde inte låta bli att tänka på kontrasten mot alla de tillfällen då jag varit ute på kusten under vinterhalvåret i hård vind med temperaturer på endast några grader över nollstrecket. Skillnaden är så stor att en knappt kan fatta att en är på samma planet. Nu hade jag till exempel inga handskar på händerna medan jag på vinterhalvåret brukar ha tre par handskar i tre tjocklekar för att inte mina händer ska bli stelfrusna och obrukbara.