Höga Kusten Dag 1 2021-07-31

Årets semester avslutade jag och min fru med en veckas vistelse på Höga Kusten i Ångermanland. Det var vårt första besök i området och vi visste på förhand att vi inte skulle hinna se mer än en liten del av allt fint man kan se där. Vår plan var att vandra dagsturer i naturområden och besöka några små kustsamhällen.

Herrestaberget vid Docksta

På kvällen installerade vi oss i en stuga i Docksta som vi bokat för hela veckan. I området runt Docksta finns ett flertal berg att gå upp på och njuta av fina utsikter. Det mest kända berget är Skuleberget. Vi mjukstartade med en tur runt Herrestaberget som låg nära stugan. När vi rundat berget kom vi till en fin utsiktsplats där vi såg västra delen av Docksta och bortom Gällstasjön reste sig Skuleberget.

Utsikt över Docksta från Herrestaberget

På väg ner gick vi genom Herrestabergets naturreservat, en vacker skog på den branta östsidan av berget. Vi vandrade sedan genom Docksta och vidare till stugan i Sätra.

Fotografering på Karlsborgs fästning

För ett tag sedan gjorde min familj en liten semestertur, med två övernattningar, till Hjo och Karlsborg. Vi bodde två nätter i en stuga vid Mullsjön väster om Hjo. På bokningssidan var stugans titel ”Luxury Villa by lake”. Boendet var helt ok men ”luxury” var lite att ta i, vilket vi hade förstått av bilderna på stugan när vi bokade.  Det var cirka 400 meter till sjön och det fanns ingen skärbräda i köket. Det var verkligen en utmaning att laga veganmat innehållande mycket grönsaker utan en skärbräda. Duschkabinen var inte fastsatt i väggen och stod man med en fot utanför centrum av kabinen ville hela kabinen välta inåt i duschrummet.

Bland annat turistade vi på Karlsborgs fästning. Det var ett betydligt större område och med fler byggnader än jag hade förväntat mig. I en byggnad var det en lång gång och när människor gick ut eller in genom en stor dörröppning passade jag på att ta bilder. Tack vare den starka solen som lyste på utsidan fick jag lite ”ljuset i tunneln” känsla när jag såg motivet.

I efterbehandlingen lade jag på extra mycket kontrast i Camera Raw och sedan använde jag ”Silver Efex Pro 2” för att göra bilden svartvit i Photoshop. Jag valde ”High Contrast (smooth) i ”Silver Efex Pro 2” med filmprofilen ”Kodak P3200 TMax Pro” eftersom jag gillade kornigheten i den profilen. Sist ändrade jag opaciteten på det svartvita lagret till 80% vilket gav en lite varmare ton på ljuset från belysningen på tunnelns väggar.

Ljuset i tunneln

Fotografering i dimma

Vindstilla och lite kyliga sommarmorgnar kan erbjuda oss fotografer möjligheten  att fotografera i dimma. Om vattnet blivit tillräckligt uppvärmt brukar dimma bildas vid sjöar och vattendrag. Den kan även bildas över ängar och åkrar. Han vi tur kanske det står en älg eller ett rådjur och betar på en äng i dimman.

In i dimman på midsommardags morgon

Midsommardagens morgon var en kylig och vindstilla morgon i Halland där min stuga ligger. Jag åkte till några sjöar och letade motiv i dimman. Det var inte första gången som jag fotade på de platserna i dimma och flera bilder på träd i dimma blev väldigt lika bilder som jag redan tagit förut. Jag hade svårt att variera mig men det blev några motiv som jag inte hade fotat tidigare. 

Träd i dimma
Tjur och sportfiskare ställde upp som huvudmotiv

Vid en av sjöarna har jag fotograferat hästar tidigare men den här morgonen ställde sig en tjur på ett ställe där han fungerade som ett lämpligt huvudmotiv. Hade jag fått önska så skulle de ha varit en älgtjur men man kan inte få allt.

Tjur vid sjö i morgondimma

För första gången hade två sportfiskare vaknat lika tidigt som jag och åkt ut i en båt på en av sjöarna. Tacka vare dem blev det ett nytt motiv i dimman vid den sjön.

Fiske från båt i morgondimma
Ett fotografiskt dilemma

Dimma brukar ändra skepnad. På sommaren avtar den så klart i takt med att solen stiger högre upp på himlen. Innan dimman försvinner helt kan den öka och minska många gånger varpå nya motiv dyker upp. Ett litet dilemma när jag jag fotar i dimma är huruvida jag ska stanna kvar på en plats och hoppas på att det ska bli bättre där eller åka vidare till något annat ställe där det kanske är ännu bättre. Ibland skulle jag önska att jag kunde dela på mig.

Midsommarafton

Traditioner

Vi brukar fira midsommar i sommarstugan i Halland och i år var inget undantag. Däremot var det bara jag och min fru som firade där i år vilket kändes lite ovant. Vår tradition är att först äta sill och potatis med jordgubbar till efterrätt, sedan gå till ett midsommarfirande i närheten och dansa(läs fotografera) runt midsommarstången samt gå poängpromenad  och till sist avsluta med att grilla på kvällen.

Allmänt Midsommarfirande

Jag vet inte hur länge det allmänna firandet med bland annat dans, poängpromenad och fiskdamm har hållit på, men det fanns redan när jag var en liten pojke för drygt femtio år sedan. Ett år var det tävling i att gå på styltor, vilket jag blev väldigt fascinerad av. Efteråt frågade min pappa om han fick köpa ett par av styltorna, vilket han fick och så småningom lärde jag mig att gå på dem. Jag övade så mycket att jag till slut kunde hoppa runt på endast en stylta. Styltorna finns kvar och de kommer fortfarande fram då och då.

Tyvärr finns inte det mångåriga firandet kvar. De eldsjälar som tidigare arrangerat firandet år efter år har blivit gamla eller gått bort. Till sist ställdes det in. Sedan några år tillbaka samlas alla som vill och gör en fin midsommarstång dagen före midsommarafton. 

Förr var det tradition att männen i byn bar fram midsommarstången ackompanjerade av spelmansmusik, reste den och säkrade stången innan dansen skulle börja. Det verkade vara lite av ett hedersuppdrag att få vara med bland de som reste stången, därför blev jag glatt  överraskad när jag ett år blev tillfrågad. Givetvis svarade jag ja.  Efter det året har det traditionsenliga firandet vart inställt och kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över, när en sommargäst behövde kallas in för att resa stången.

Experimentell fotografering

I år var det ovanligt mycket knott vid stugan och vi ruckade därför  ännu mer på traditionerna genom att grilla mitt på dagen och äta sill med potatis på kvällen istället. Midsommarafton hade vi inlett med en löprunda eftersom vi tänkte att det skulle förmodligen inte vara läge för träning efter grillvinet och inte heller efter snapsarna(Linie Aquavit) till sillen. Mellan gillmaten och sill med potatis gick vi en lång promenad. Min fru fotade sju sorters blommor och jag experimenterade med att röra kameran samt ibland zooma med långa slutartider.

ICM zoom effect

Denna typ av fotografering brukar förkortas ICM på engelska vilket står för ”Intentionell Camera Movement”. Vilket kan översättas till Medveten Kamerarörelse och skulle kunna förkortas MK som i Canon EOS 5D MK IV. 🙂

ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement
ICM Intentionell Camera Movement

 

Fotografera vilda djur i miljö

Jag försöker oftast komma så pass nära vilda djur att de utgör en betydande del av bilden. Samtidigt vill jag undvika upptäckt. Den bästa känslan får jag när jag lyckas ta bra bilder på vilda djur och inte skrämmer dem. Detta är en viktig anledning till att använda ett långt teleobjektiv. Men ibland kan de bästa bilderna vara de som visar ett fint landskap där djuret är en liten del av bilden. Då är ett fast teleobjektiv en nackdel. Det är sällan möjligt att byta objektiv utan att undgå upptäckt såvida en inte sitter i ett gömsle förstås eller befinner sig på ett stort avstånd från djuret. Ett sätt är att använda ett långt tele zoom objektiv. Det har jag har använt mycket vid filmning. Men när jag filmar då filmar jag och tar sällan stillbilder. Då och då dyker det emellertid upp intressanta landskap som kan fotograferas med ett långt fast teleobjektiv. Här nedan är två exempel.

Hare i allé
Råbock

Blommor på Kinnekulle

För drygt två veckor sedan gjorde jag och min fru en dagsutflykt till Kinnekulle. Vi åkte till Hjälmsäter och tittade på Guckusko, på Munkängarna njöt vi av vacker skog med en matta av Ramslök och på Österplana hed tittade vi på Sankt Pers nycklar och Gullviva. Endast en del blommor på Guckuskon hade slagit ut och ytterst lite av Ramslöken blommade medan Sankt Pers nycklar och Gullviva blommade för fullt. I år var blomningen senare än när jag var på Kinnekulle första gången vilket antagligen berodde på den kyliga majmånaden vi har haft.

Sankt Pers nycklar
Sankt Pers nycklar
Gullviva
Gullviva

 

Rådjursfotografering från bil

I går morse vaknade jag 03:15 och åkte en sväng med bilen. Min plan var att fotografera rådjur. Bilen är ett bra gömsle och med den är det lätt att täcka stora områden. Bäst fototillfällen ges där rådjur är vana vid bilar. Det är ofta i närheten av till exempel villakvarter. Där sticker inte rådjuren så fort bilen har stannat. Det första jag gör efter att jag stannat är att stänga av motorn.  Sedan är jag observant på ljud från andra bilar som närmar sig. Så tidigt på morgonen är det vanligtvis bara tidningsbuden som är ute och kör, förutom naturfotografer förstås.

Nedanstående tre bilder fotade jag i går och det var en normal utdelning. Förra helgen hade jag en ovanligt bra tur. Då tog jag resterande bilder i detta inlägg.

Rådjur
Rådjur
Rådjur
Bra årstid för rådjursfotografering

Den här tiden på året är en bra tid för rådjursfoto. Bockarna bevakar sina revir och getterna föder sina kid. Då behöver getterna äta extra mycket för att producera mjölk till kiden. Enda nackdelen är att djuren fortfarande har kvar delar av vinterpälsen och ser lite ovårdade ut. Om ett par veckor blir rådjuren fantastiskt vackra i en rödbrun sommarpäls då vinterpälsen helt och hållet har fallit av.

Resten av bilderna i inlägget tog jag förra helgen under en tidig morgon.

Rådjur
Råbock
Råbock
Råbock
Råbock
Rådjur
Rådjur
Råbock
Råbock
Råbock
Rådjur
Rådjur
Råbock
Rådjur

Till skillnad från ovanstående bilder är nedanstående bild beskuren för att blomman i rågetens muns ska synas.

Rådjur
Pollinerande naturfotograf

Jag har börjat springa orientering igen efter ett 35 år långt uppehåll och i fredags sprang jag en träning i närheten av Vänersborg. I området växer det pors och annat ris, framför allt på mossarna. Efter träningen såg jag ut som en humla med massor av gult pollen överallt. Mina röda orienteringsskor hade bytt färg till gult. I dessa tider då det informeras om bristen på pollinerande humlor och bin får man göra vad man kan och dra sitt strå till stacken.

Trifft

Det regnade mycket förra helgen i Uddevalla. På väderleksprognosen såg det ut som att det skulle hålla upp på kusten på söndag eftermiddag. Min plan blev därför att fota trifft och förhoppningsvis få med en himmel med ovädersmoln  i bakgrunden.

Fotograf i regn

När jag kom ut till havet regnade det trots att himlen var blå en liten bit ut över havet. Jag satt kvar i bilen och ringde min äldsta dotter och pratade med henne i en halvtimme. Sedan verkade det som att regnet skulle lätta. Jag satte på mig regnkläder och strosade iväg mot stället där trifften växter. När jag var nästan framme såg jag ett stativ som stod en bit bort på klipporna. Snart skymtade även en fotograf iklädd en poncho. Han satt på en sten och väntade på att det skulle sluta regna. Vi hade en trevlig pratstund innan regnet upphörde helt och vi satte igång att fota.

Fel val av bländare

Jag började med mitt vidvinkel och letade upp en plätt där det växte extra mycket trifft. Hade stativet med kameran nära marken för att få plätten med trifft i förgrunden och himlen med ovädersmoln i bakgrunden. Tyvärr valde jag en för stor bländare och när jag kom hem såg jag att jag inte hade skärpa på trifften som var närmast kameran. Onödigt och klantigt. Det förstörde hela bilden. Jag hade kunnat välja en mindre bländare eftersom det inte blåste särskilt mycket precis efter regnet. Sedan tog jag andra alternativ där jag inte var lika nära trifften i förgrunden men de blev inte lika bra.

Trifft

Bilden ovan blev inte lika bra som de bilderna där jag hade kameran nära marken. På de bilderna trycktes trifften ihop och den såg ut att växa tätare. Dessutom blev det en tydlig förgrund med en plätt tätt växande blommor. De bilderna får jag ta om något annat år och göra rätt.

Klippor och trifft

Jag tog även bilder på klippor omgivna av trifft samt trifft omgivna av klippor.

Trifft
Klippor och trifft
Kort skärpedjup

Jag hade med mig ett normalobjektiv. Det har brännvidden 50 mm samt bländare 1.4 och jag provade att ta bilder med kort skärpedjup. En stund efter regnet ökade vinden något och då kunde jag använda korta slutartider tack vare en stor bländare. Jag testade bländare 1.4, 1.8 och 2.8. Den sistnämnda var nog bäst men nedanstående bilder är tagna med 1.8 då de blev bildmässigt bäst.

Trifft
Trifft
Stenansikte

Jag kikade även efter mönster i klipporna. På ett ställe kunde jag med lite god vilja se ett ansikte med ögon, en trubbig näsa och en sned men glad mun.

Ansikte i klippa

 

 

Bokskog i Halland

I mitt förra inlägg skrev jag om mitt besök i Torup. Efter det åkte jag till sommarstugan ett par dagar. Där fotograferade jag bokskog. Boklöven var lagom utslagna och de hade fortfarande kvar sin skira  ljusgröna färg. Det var tämligen vindstilla vilket också var en fördel. Ska det blåsa så vill jag att det blåser mycket. Då kan jag utnyttja rörelsen i bladverken när jag fotograferar.

Bokskog
Döda träd

Jag gillar skogar med inslag av döda träd vilket det tyvärr inte finns så gott om. Döda träd bevuxna med tickor som fortfarande står upp eller ligger ner kan användas som huvudmotiv i bilderna.

Bokskog
Skoglöst land

För hundra år sedan fanns det nästan ingen skog i Halland. Den del av landskapet som inte var odlad bestod ofta av ljunghed och de träd som fanns då stod ensamma eller i skogsdungar. På väldigt gamla granar syns det på ett välutvecklat och tätt grenverk som börjar nära marken. Tyvärr finns det ännu färre skogar i Halland i dag än det gjorde för hundra år sedan. Landskapet består nästan uteslutande av virkesplantage, gröna industrier, granmonokulturer eller virkesåkrar vilket man väljer att kalla det. Ädellövskogen, där bokskogen ingår, växer idag endast på tre procent av Hallands landareal. Så sent som 1950 var den halländska skogen variationsrik och jag som är född 1962 minns många fina områden med blandskog och en stor variation av växter på marknivån. I dessa skogar som jag sprang orientering i och fotograferade i, växer det idag bara gran och marken är näst intill steril bortsett från lite mossa. Det är förskräckligt och sorgligt att se. Överallt är det även utdikat vilket gör plantagerna sårbara för torra somrar som i sin tur medför ökad risk för insektsangrepp. Utdikningen är också ett stort hot mot våra vattendrag och de arter som lever där.

Bokskog

Naturfotograf turistar i sin hembygd

Under Kristi himmelfärdshelgen besökte jag och min fru min mamma och bodde över hos henne för första gången sedan pandemin tog sin början. Mamma hade fått två doser vaccin och vi hade fått en. En kväll och en morgon passade jag på att turista i området där jag växte upp, nämligen Torup i Halland. I samhället finns två fina sjöar Prästgårdssjön samt Sjögårdssjön, i utkanten finns ett vattenfall och ett utsiktstorn.

Bosgårdsfallet

Fallet ligger nära vägen som går till Falkenberg precis där bebyggelsen tar slut. Där har det legat både såg, kvarn och småindustrier som drevs av ett kvarnhjul. Alla byggnader är borta numera men gamla stengrunder finns kvar. Där har bland annat tillverkats stenkulor och jag minns att jag hittade sådan kulor där som barn.

Bosgårdsfallet i Torup
Bosgårdsfallet i Torup
Sjögårdssjön

Sjön ligger mitt i samhället. I den har jag fiskat och badat massor av gånger. Jag fångade abborrar och braxen där som ung pojke. Badade gjorde jag också, både avsiktligt med badbyxor på och oavsiktligt med vanliga kläder på. Jag och min kompis Anders drattade i ett antal gånger av misstag. Vid ett tillfälle när Anders råkat blöta ner kläderna var vi oroliga för vad hans mamma skulle säga och vi försökte därför torka hans byxor med en cykelpump, vilket så klart var lönlöst. På vintrarna åkte jag skridskor och spelade bandy på sjön.

På morgonen, innan solen gått upp, stannade jag till ”framme” i samhället. När jag bodde där sade vi alltid att vi skulle ”gå fram” när vi skulle till Torups centrum. Det berodde nog på att det var och fortfarande är ett litet samhälle och det kändes inte som ett centrum. På en gräsmatta vid sjön spatserade en igelkott när jag gick ner till en brygga vid Torups Gästgivaregård.

Sjögårdssjön i Torup
Sjögårdssjön i Torup
Ramnåsberget

När en åker mot Rydöbruk från Torup ligger Ramnåsberget på höger sida om vägen. Jag tänkte att det kanske kunde vara fint med dimman som bäddade in landskapet. På berget finns ett utsiktstorn som gör det möjligt att komma upp över skogen och se milsvida omkring. En ser även en del av Torup och framför allt kyrkan. När jag kom upp i tornet var det bara översta delen av kyrktornet som stack upp över dimman och talade om var den låg. Istället för att fota det nätt och jämt synliga kyrktornet tog jag en bild mot norr där delar av skogen skymtade genom dimman.

Utsikt från Ramnåsberget i Torup

När solens strålar började värma slog sig en duva ned på räcket högst uppe på tornet. Den satt där ett tag och det såg ut som om den ville värma sig i solen. Duvan brydde sig inte om mig och när den verkade nöjd flög den iväg och försvann ner i dimman långt borta.

Lövskog sedd från utsiktstornet på Ramnåsberget

Jag gick ner från tornet och in i en bokskog som ligger söder om tornet. Som liten lekte jag ofta i skogen och ibland gjorde jag lite längre utflykter. En sådan tur var till Ramnåsberget och framför allt till bokskogen. På den tiden fanns inte utsiktstornet, det byggdes långt senare. Men bokskogen fanns som sagt och det var ett trevligt återseende.

Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.
Bokskog på Ramnåsberget, Torup, Halland.