Fotografering på första metardagen

När jag var liten pojk kallades Kristi Himmelsfärds dag ”första metardagen”. Därför trodde jag att innan den dagen var det inte lönt att fiska. Det nappade helt enkelt inte innan den dagen inföll. Så småningom förstod jag att det bara var tomt prat som inte innehöll någon sanning.

Bakom uttrycket ”första metardagen” ligger gamla svenska folklivsföreställningar om att detta var första sommardagen då man inledde sommarfisket.

I år inföll ”första metardagen” den 26:e maj. Istället för att meta den dagen åkte jag ut till bohuskusten och fotograferade. Det blåste en kraftig västlig vind och jag hoppades kunna utnyttja den i min fotografering. På parkeringen där jag lämnade bilen stod bara en annan bil parkerad. Där kan det i vanliga fall stå många bilar men som så ofta förr var det ingen trängsel i det hårda blåsiga vädret. Gissa om jag blev förvånad när jag kom fram till stället där jag tänkt fota, där stod redan två fotografer. Så ”trångt” har det aldrig tidigare varit när jag besökt platsen vid denna typ av väder. Eftersom det var första gången jag stött på andra fotografer på platsen passade jag på att ta bilder med dem och de kraftiga vågorna.

Fotograf i stormigt väder.
Fotograf i stormigt väder.

Jag förstod snart vilka fotograferna var, nämligen Claes Thorberntsson och Krister Körner. Det var första gången jag träffade dem men jag kände igen de båda från sociala medier. Jag hälsade lite kort på dem eftersom jag inte hade så lång tid på mig innan solen gick ned och jag ville utnyttja tiden. Dessutom var det inget bra väder att pratas vid i. Det hade annars varit intressant att tala mer med dem.

Tyvärr var det molnfritt över havet och därför en ganska tråkig himmel. Jag försökte undvika himlen och istället utnyttja motljuset i den starka solen.

Guldstänk mot klippa

Efter solens nedgång tog jag fler bilder och i nedanstående bild ville jag ta med en fyr och då fick helt enkelt den tråkiga molnfria himlen vara med. Utan moln framträder å andra sidan fyren tydligt.

Fyr och stromigt hav.

När jag tog de sista bilderna innan hemgång var det nästan mörkt och då jag gick till bilen åkte pannlampan på. Med tanke på vädret var det nog lika bra att jag hade lämnat metspöt hemma även om det ju var ”första metardagen”. Men vem vet det hade kanske nappat bra, det får jag aldrig veta eftersom jag inte provade.

Klippor, hällkar och hav.

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 4

13 minusgrader och garanterat myggfritt

Fram till denna dag hade jag inga bra bilder på älgar i snö. När vintern kom till mitt område passade jag så klart på att åka till älgarnas mosse så fort det gavs tillfälle. Men skulle älgarna komma ut på mossen när det var så kallt?  Bilen visade att det var 13 minus när jag i mörkret lämnade den och sakta gick mot mossen. När älgarna skulle gå till mossen var de tvungna att simma genom en å och jag tyckte inte det skulle vara så lockande i den kylan.

Rödräv

När jag suttit på mossen en halvtimme fick jag syn på en rödräv som traskade över mossen åt mitt håll. Plötsligt vek den av från sin rutt, hoppade några gånger på rävars vis och tuggade i sig en gnagare. Sedan fortsatte den mot mig och jag tog bilder. När den hörde ljudet från slutaren stannade den till en kort stund innan den svängde om och sprang in i skogen.

Rödräv i snö
Rödräv i snö
Bilder på älgar i snölandskap

En timme efter solens uppgång hade fortfarande inga älgar visat sig. Jag började precis misströsta när en älg kom fram i mosskanten en bra bit bort. Snart dök ytterligare två djur upp. Det var två tjurar och en ko. De stod helt stilla så som de ofta gör innan de ska lägga sig ner. Efter tio minuter lade sig den minsta tjuren ner och det var precis det jag inte ville. Snart skulle antagligen även de andra två lägga sig ner och troligtvis ligga där i flera timmar. Men så reste sig plötsligt den som låg ner och alla tre gick i rask takt ut på mossen. Något hade oroat dem. De stannade till ute på mossen och tittade åt det håll de kommit från. Efter en stund gick den större tjuren åt mitt håll. Vilken tur! Han stannade på ett alldeles lagom avstånd från mig, där stod han länge och tittade. Jag tog många bilder.

Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud

Älgtjuren flyttade på sig lite ett par gånger innan den gick mot de andra djuren igen. I bortre mosskanten syntes ytterligare fyra älgar. Så småningom gick alla sju älgar in i skogen till vänster om mig på andra sida mossen.

Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgtjur på mosse i vinterskrud
Älgko på mosse i snölandskap

Efter att älgarna hade försvunnit åt jag min frukost. Sedan flyttade jag mig till ett ställe på mossen dit jag visste sedan tidigare att de troligtvis skulle gå om de blev störda på den plats där de nu vilade. Efter en timme gav jag upp och gick till bilen. Hurra, jag hade äntligen tagit bra bilder på älgar i vinterlandskap och dessutom som en bonus bilder på rödräv!!! Det tog ”bara” fyrtio år att lyckas med det.

Nästa fototillfälle på mossen

En vecka senare åkte jag åter till mossen. Snön låg kvar på marken men snön som legat på träden hade blåst av. Det var fem minusgrader och blåste tio meter i sekunden i riktning mot den kanten av mossen där jag placerade mig. Då visade sig inga djur på mossen. Jag kunde verkligen inte klandra dem. Det var väldigt kallt i vinden.

Kläder vid fotografering i kyla

Jag är frusen av mig, framför allt om händer och allra mest om fötter. Här ska jag berätta vad jag hade på mig vid de två tillfällen jag skrivit om ovan. De gångerna satt jag stilla på en rycksäckstol i många timmar. Jag hade med mig en stjärtlapp som jag lade på stolen samt två lappar som jag placerade på marken och satte stövlarna på. På vägen till fotoplatsen gick jag sakta för att inte svettas eftersom jag hade mycket kläder på mig.

På fötterna

Två par ullsockar, ett par tjocka och ett par halvtjocka. Vinterstövlar av märket Le Chameau gjorda i bland annat neopren. Jag tror att de är två nummer större än jag vanligtvis brukar ha för att få plats med sockarna. De var dyra men värda varenda krona. När jag köpte dem för cirka tjugofem år sedan sa säljaren att de skulle jag inte slita ut, vilket jag tyckte lät något överdrivet. Nu har jag använt dem varenda vinterhalvår sedan dess och de är varma och helt otroligt slitstarka.

På benen

Underst ett underställ av ull, sedan ett tjockt underställ av ull. Därpå vind och vattentäta byxor. Ytterst ett par byxor i vinterkamouflage.

På överkroppen

Underst ett underställ av ull, en flanellskjorta och sedan ett tjockt underställ av ull. En tunn fleece, en täckjacka, en tjockare fleece, en vind och vattentät jacka. Ytterst en jacka i vinterkamouflage.

På huvudet

En varm mössa i fleece samt huva i vinterkamouflage. Jag kan även använda huva på täckjackan samt huva på jackan om det skulle behövas.

På händerna

Ett par tunna handskar, ett par tjockare handskar i fleece där jag kan sticka ut fingrar och tumme vid behov. Ytterst en tjock tumvante på vilken jag också kan sticka ut fingrar och tumme.

Sista inlägget i serien

Det här är det sista inlägget om älgarna på mossen för den här säsongen. Avslutningsvis vill jag berätta att jag har suttit på mossen många gånger utan att se ett enda djur.

 

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 3

 

Den här morgonen och förmiddagen dök det ”bara” upp tre älgar på mossen, två tjurar och en ko. Jag hade turen att få se och fotografera dem under några timmar innan de gick in skogen och försvann.

Älgko på mosse en tidig höstmorgon.
Älgko på mosse en tidig höstmorgon.
Älgko på mosse som äter tallbarr.
Älgtjur på mosse
Älgko på mosse
Älgtjur på mosse
Älgtjur på mosse

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 2

Denna morgon var jag på plats innan det började ljusna och det skulle  inte jagas i området, det hade jag kollat med jägarna som jag träffade dagen innan. I skogen gick det nätt och jämt att se träden och jag lyckades se diket jag skulle hoppa över innan jag kom ut till mosskanten. Där satte jag mig på min stolsryggsäck intill en gran där jag suttit tidigare och kände mig genast som hemma. Det hade regnat under natten och det låg en dimma över mossen. Efter ett tag kunde jag urskilja några mörka områden i bortre mosskanten. Först tänkte jag att det var tallar men sedan såg det ut som att det mörka rörde sig. Kanske spelade min hjärna mig ett spratt. De nio älgarna jag sett dagen innan satt nog kvar på näthinnan. Men när det blivit ännu lite ljusare till kunde jag med säkerhet konstatera att det var ett gäng älgar. Så småningom visade det sig vara sju stycken.

Två älgar på myren en tidig höstmorgon. Svartvitt.
Älgar på mosse
Älgko på mosse
Älgko på mosse

När de sju älgarna hade passerat över mossen och försvunnit ur synhåll började jag så smått fundera på frukost. Men innan jag hann ta fram mina mackor syntes en rörelse långt bort på andra sidan mossen. I kameran syntes en ko och en tjur. Ytterligare tre djur dök sedan upp, två tjurar och en ko. Korna kan ha varit kvigor, det kunde jag inte avgöra. De korsade högmossen och gick i en riktning till vänster om mig. Först kom en av korna med den näst största tjuren en bit bakom sig.

Älgtjur på mosse
Älgko på mosse
Älgtjur på mosse
Älgtjur på mosse

Sedan kom den minsta tjuren och därefter den andra kon tillsammans med den största tjuren som var en niotaggare. Den andra kon stannade mitt på mossen och lade sig ner. Niotaggaren gick förbi och bort till den första kon. Hon vände, gick femtio meter ut på mossen och lade sig ned bakom en ensam tall. Då vände också den största tjuren om och gick till den andra kon mitt på mossen och lade sig ned hos henne. 

Älgtjur på mosse
Älgko och älgtjur på mosse

Mellantjuren och den minsta tjuren gick mot varandra och började stångas på skoj. De tog inte i utan bara svängde hornen mot varandra.

Älgtjur på mosse
Älgtjurar stångas på mosse

Den mellersta tjuren gick in i skogsbrynet och lade sig ner. Minstingen lade sig också ner, fast i mosskanten, där det var en öppning mellan tallarna i tjurens riktning och mot mig. Nu låg fem älgar ner på mossen och hade inte den minsta tjuren haft fritt synfält mot mig skulle jag gärna ha ätit mina frukostmackor. Jag kunde inte röra mig, då skulle tjuren upptäcka mig. Tiden gick och det blev ganska obekvämt att sitta på stolen. Jag hade ryggstödet på vänster sida och om jag lutade mig på det hade jag vält åt sidan då benen inte kunde fungera som motvikt. Under två och en halv timme hände bara två saker. Den stora tjuren reste sig upp, stod helt stilla i fem minuter och lade sig ned igen. Samma sak gjorde den minsta tjuren. Plötsligt kom två ”nya” kor och en kalv gående ut på motsatta sidan av mossen. Något hade oroat dem men de sprang inte bara gick i rask takt. När de kommit till mitten av mossen hakade den stora tjuren och kon på och alla fem gick mot de andra tre djuren. Väl framme vid dem hakade även de på och sen vara alla åtta älgar uppslukade av skogen.

Älgar på mosse
Älgar på mosse

Det var lite snopet att alla försvann så plötsligt men nu kunde jag äntligen äta min frukost. Klockan var två.

 

Fotografering av älgar på högmosse, del 1

När jag kom fram till stället där jag skulle parkera bilen hade det börjat ljusna lite, vilket var dåligt. Jag hade missbedömt tiden och borde ha varit på plats en halvtimme tidigare för att inte riskera skrämma några djur på min väg till mossen. När jag gick från bilen skymtade jag nätt och jämt älgar på ett fält och det syntes att de hade lagt märke till mig. De gick mot mossen. För att inte skrämma djuren ännu mer gick jag längre bort än vanligt innan jag vek av mot mossen. Plötsligt hör jag någon säga med hög röst ”-Vad håller du på med?”. Förvånad tittade jag åt det håll ljudet kom ifrån, ett jakttorn. Där satt en jägare som inte var glad åt att jag dök upp, vilket jag hade full förståelse för. Det gick bara en väg in mot mossen och ett år tidigare hade jag sett att jägare parkerade där jag nu hade ställt bilen. Där stod inga bilar och därför trodde jag inte att någon jägare var ute i området. Jag bad om ursäkt och berättade vem jag var och vad jag tänkte göra. Sedan gick jag försiktigt ut till mosskanten. Flera älgar syntes på bortre delen av mossen och jag bestämde mig för stanna på sidan av en skogsudde som gick en bit ut i mossen. Egentligen hade jag planerat gå en bit till men då skulle älgarna kanske få syn på mig. Jag hängde kamouflagenätet framför mig och stativet. Efter en kvart var det något som gjorde älgarna oroade och de följde mosskanten åt höger. Därmed försvann de bakom skogsudden, men det dröjde inte länge förrän en älg dök upp runt udden. Det var en ung tjur med de minsta älghorn jag sett. Ljuset var fortfarande ganska svagt och det var synd att de kom nära mig så tidigt. Dessutom skulle de gå rakt på mig om de fortsatte.

Älgtjur med pyttesmå horn.

Jag började fota för att få stopp på dem och det svaga ljudet från kameran var precis lagom för att det skulle höras till älgarna men inte så högt att det skrämde dem. Tack och lov för att jag hade en kamera som gav lite ljud ifrån sig. Den första älgen stannade upp och bakom den dök två till upp.

Älgko på mosse

Den lilla tjuren och en ko var inte kompisar. De lade båda öronen bakåt vilket var ett tydligt tecken på aggressivitet. Först reste sig kon upp på bakbenen och vevade med frambenen och sedan gjorde tjuren lika dant.

Älgko och älgtjur är aggressiva
Älgko och älgtjur är aggressiva

Ingen av dem var i närheten att träffa den andre. Det såg ut som en slags kraftdemonstration och efteråt slutade de att ha öronen bakåtlagda. Om en kommer nära en vuxen älg slås en av hur stora de är. När det står på bakbenen och vevar med frambenen ser de ännu större ut.

Älgko på mosse
Älgko på mosse

Det upprepande ljudet från kameran gjorde älgarna lite misstänksamma och de lämnade den öppna mossen och gick in i skogen. De passerade mig tjugo meter in i skogen. Det var bra eftersom ingen av dem då förstod att jag var en människa och det är alltid en tillfredsställelse att kunna fotografera djur utan att skrämma dem. Bakom mig passerade de en öppning i skogen och jag kunde räkna till nio stycken älgar.

När älgarna hade gått förbi mig passade jag på att äta mina frukostmackor. Därefter kom två rådjur ut på mossen.

Råget på mosse
Råget på mosse
Rådjur på mosse

Bägge rådjuren tittade flera gånger åt det håll på mossen som jag inte kunde se på grund av udden med träd. Jag förstod att det var något där men det var inget som skrämde rådjuren. Jag försökte se genom träden och plötsligt fick jag se ett bakben på en älg i en liten glipa mellan träden. Det gick en halvtimme utan att älgen rörde sig. När jag tittade bakom mig såg jag en jägare långt bort på mossen. Han kom gående tillsammans med en hund och de var på väg åt mitt håll. Det syntes på hunden när den fick syn på älgarna. Jag fick efteråt veta av jägaren att det var flera älgar. Hunden stannade och stod helt stilla ett tag. Sedan började den springa och skälla. Varpå älgarna försvann. Där hade jag otur men på morgonen hade jag haft tur eftersom det var en jägare som skrämde älgarna åt mitt håll när han skulle gå till ett jakttorn i den kanten av mossen där jag först såg älgarna.

Våren tog en paus och vintern kom tillbaka

I måndags sprang jag en orienteringsträning. Det var soligt, tio grader varmt och jag fick årets första fästing. 

Igår tisdag sken också solen och jag tänkte sluta jobba lite tidigare än vanligt för att sola en stund på baksidan av vårt hus. När jag skulle till att sluta såg jag till min förvåning att det snöade ute. Då blev det fotografering av träden på baksidan istället för att sola. Jag underexponerade det omgivande ljuset och använde blixt i manuellt läge för att lysa upp snöflingorna. Till en början provade jag med en fjärdedels effekt på blixten men sen ändrade jag till full effekt vilket jag tyckte blev bättre.

Snöfall
Växtfotografering i snö

När det slutat snöa gick jag en sväng i Uddevalla och fotograferade krokus  samt några andra motiv.

Krokus i snö.
Krokus i snö.
Bäveån och Hasselbacken i Uddevalla.
Morgon och förmiddagsfoto

Dagen efter snöfallet gav jag mig ut på morgonen. På många ställen såg det ut som ett sagolandskap.

Soluppgång och spegling i sjö.

När solen stod ganska högt på himlen satte jag på ett polarisationsfilter och vred filtret till max polarisation.

Å kantad av träd med snö.

När solen kom ännu högre upp på himlen och strålarna började värma steg en fin dimma upp från sjön. I samma veva började värmen även påverka snön som låg på grenarna. Till en början drösade lite snö ner på vattenytan som sedan följdes av mer o. Snart skulle all magi vara borta och temperaturen skulle stiga till fem plusgrader mitt på dagen. Dags att åka hem, äta frukost och sedan krypa ner i sängen och sova en stund.

Snötyngda grenar och dimma stiger upp från sjö.

Kranar fick bytas ut mot människor

I onsdags var det dimmigt i Uddevalla och dimman höll i sig ända fram till lunch. Trots att jag tog en välbehövlig sovmorgon hann jag utnyttja dimman innan den upplöstes av solen och försvann. Efter en snabb frukost åkte jag till Skeppsviken i närheten av hamnen och hoppades kunna ta bilder på till exempel kranar. Väl där kunde jag konstatera att några kranar syntes det inte till eftersom dimman var för tät. Istället provade jag att ta bilder på träd och promenerande människor. Tyvärr vimlade det inte av människor och jag fick vänta länge mellan fototillfällena. Å andra sidan var det en fördel eftersom det var enkelt att renodla bilderna med avseende på mängden personer.

Motiv med den ensamme mannen

Först en serie på den ensamme mannen. Jag komponerade bilden i förväg, valde ut vilka träd som skulle vara med och inväntade honom. Sedan tog jag en bild på mannen i varje mellanrum av träden. Jag försökte fota precis när hans fötter var så långt i sär som möjligt. Det skapar ett starkare intryck av att han är i rörelse.

Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.
Kvinnan och hunden

Efter en stunds väntan kom det en kvinna med en hund. Hon släppte hundkopplet och kastade en boll, gång på gång, som hunden glatt hämtade.

Träd, hund och matte.
Ett träd samt hund och matte.
Lång väntan på nästa motiv

Under tiden som jag ivrigt väntade på nästa person roade jag med ta bilder med enbart träd.

Träd i dimma

När så näste man dök upp hade dimman tätnat ännu mer.

Träd och man i dimma.
Kråkorna

Medan jag fotograferade uppehöll sig några kråkor i närheten av promenaden. Ibland satte de sig i träden och jag försökte ta bilder på träden med kråkor sittande i. Men då behövde jag gå lite närmre och så fort jag började gå stack de iväg. Även om de var ganska långt bort. Det var tydligt att kråkorna inte litade på fotografer.

En kvinna gick förbi utan att kråkorna flyttade på sig.

Träd, kvinna och kråkor i dimma.

Sedan kom det en man som kråkorna hängde på. De flög framför honom och när han gått förbi flög kråkorna framför honom igen. Helt klart kände fåglarna igen honom och visste att han inte innebar en fara. Kanske gick han där ofta eller hade han eventuellt matat kråkorna tidigare.

Träd och man i dimma.
Träd och man i dimma.

 

Stormigt fotoväder på Bohuskusten

Under februari månad har vi haft några dagar här i Bohuslän med kraftig vind. Jag hade möjlighet att åka ut vid två tillfällen. Förutom upplevelsen av ett mäktigt skådespel bjuder ett stormigt väder på fina fotomöjligheter.

Fototillfälle 2022-02-05

Vid det första tillfället blåste det från väster och jag hade, efter en titt på sjökortet, därför planerat att gå till en plats som var exponerad för västlig vind.

Nedanstående klippa har jag fotograferat tidigare men förhållandena varierar från gång till gång och därför blev det bilder på klippan även vid detta fototillfälle. Jag ville ha vatten som rann nerför klippan och samtidigt en våg som gav stänk i övre vänstra hörnet. Det krävdes många försök innan allt stämde men till sist fick jag den bild jag hade hoppats på. Helst hade jag velat ha en kortare exponeringstid på stänket. Då hade stänket fått mer struktur vilket varit en fördel. Men jag prioriterade vattnet som rann nerför klippan  och behövde där en längre exponeringstid.

Klippa och hav

I nedanstående motiv ville jag får ”lagom” mycket vatten som sköljde över klippan. Det är så klart subjektivt vad ”lagom” mycket vatten är. Bland många exponeringar valde jag till slut ut denna bild.

Stormigt hav och klippor

För att visa hur det såg ut när det enligt mitt tycke blev för mycket av det goda tog jag med nedanstående bilder.

Stormigt hav och klippor
Stormigt hav och klippor
Fototillfälle 2022-02-12

Det blåste en sydlig vind vid det andra tillfället och då gick jag till ett ställe där klipporna var flacka och vette mot söder. Där skvätte inte vattnet upp utan sköljde över de platta klipporna.  Jag tog bilder dels när vågorna tryckte på in över klipporna och dels när det rann tillbaka.

Klippa och hav
Klippa och hav
Klippa översköljd av havsvatten

 

Sony World Photography Awards 2022

Då och då skickar jag in bilder till fototävlingar. Dock inte lika ofta nu för tiden som förr när jag fotade analogt med diafilm. Då fanns det inte lika många sätt att synas med sina bilder som det gör nu med alla sociala medier och via hemsidor. Förr såg jag fototävlingar bland annat som ett sätt att visa mina bilder om de placerade sig och blev publicerade.

Sweden National Award

Vid tre tillfällen har jag deltagit i Sony World Photography Awards och i år blev en av mina bilder vinnare i National Award. Tredje gången gillt alltså. National Award innebär att det utses en vinnare bland alla bidrag som lämnats in i Sverige. Det var väldigt kul och överraskande eftersom jag gissar att det har lämnats in många bra bilder. Jag vet inte hur många bilder det har lämnats in från Sverige. Men i den öppna klassen, där jag deltog, har 170000 fotografer deltagit med över 340000 bilder från hela världen.

Sandrevel och mönster

Vid den första anblicken av min bild har betraktare sett på motivet på olika sätt. En tolkning är att det rör sig om en stor sandbank fotograferad med drönare, en annan att det rör sig om en sandrevel som är två till tre meter lång fotad på stranden och en tredje att det är ett utsuddat fotspår. För tio år sedan skulle nog inte så många människor ha fått associationer till en drönarbild men nu när den typen av bilder är vanliga är det inte konstigt att till en början tänka på den typen av bilder. Efter en stund landar flertalet betraktare på att det är en två till tre meter lång sandformation, vilket är korrekt.

Jag har spenderat många timmar på stränder och letat efter sandmönster. På den stranden där fotot är taget kom det en gång ut en man från ett hus som låg inom synhåll och undrade vad jag höll på med. Jag kan förstå att folk undrar vad jag gör med mitt stativ och kamera då jag går runt på en strand i flera timmar. En rolig och fascinerande sak med att fota sandmönster är att man kan besöka samma strand många gånger och det ser olika ut vid varje tillfälle.

Jag är såklart glad och stolt över att vinna den nationella kategorin. Samtidigt är jag medveten om att det har skickats in en hel del bra bilder från Sverige som precis lika gärna hade kunnat ta hem den nationella segern. Förutom att man måste skicka in en bra bild så behöver man också ha turen att juryn gillar just den bilden bäst av alla bra tävlingsbilder.

Via länken nedan kan man se alla vinnare i National & Region Awards 2022.

2022 National & Regional Awards Winners | World Photography Organisation

Fotografering i Halländsk bokskog del 3

Det tredje bokskogsreservatet, Myskebackarnas naturreservat, var det största och låg lite mer svårtillgängligt än de andra två. Där fanns ingen bilväg som gick fram till reservatet och därmed ingen parkering med informationsskyltar som brukar vara det första som möter oss besökare. Jag fick gå en bra bit innan jag nådde reservatsgränsen. Det fanns inga stigar i reservatet och jag önskar att det såg ut så i många fler reservat som kommit till för att skydda och bevara en skyddsvärd skog. Reservat som i första hand bildats för att vara till för det rörliga friluftslivet kan gärna ha anlagda stigar och tydliga skyltar. Det skulle kunna finnas två varianter, en är naturreservat där skyddet av naturen prioriteras och den andra kan kallas friluftsreservat och anpassas för det rörliga friluftslivet. Tyvärr kommer det förmodligen anläggas stigar även i Myskebackarnas naturreservat och vips  försvinner all känsla av orörd natur, vilket jag tycker är jättetrist.

Bokskog
Bokskog
PAng Foto Menu