PAng Foto – May the light be with You
Vi var på plats innan soluppgången, min fotokompis och jag. Det är en njutning att se solen gå upp över de bohuslänska bergen en vindstilla morgon som denna. Vi började fota innan solens uppgång och fortsatte tills solen belyste hela landskapet. Fototuren avslutades med frukost på vår fantastiska utsiktsplats.
Igår var planen att fotografera grodornas lek samt blåsippor under eftermiddagen för att sedan avsluta med djurfotografering på kvällen. Massor av rom i den lilla skogsgölen och inga grodor bland rommen visade tydligt att grodorna redan hade lekt klart. Blåsippor fanns det emellertid fortfarande kvar som blommade fint även om bökande vildsvin hade gjort sitt för att gömma undan dem bland fjolårsbladen på marken. Det var vindstilla och perfekta förutsättningar att fota sippor utan risk för rörelseoskärpa. Trots det valde jag en bild med blomman helt ur fokus till det här inlägget. Det var första gången i år makroobjektivet kom till användning för blomfotografering vilket var kul och inspirerande. Live view läget på kameran är en otroligt bra hjälp när man ska ställa skärpan mer exakt vid makrofoto.
På kvällen såg jag en hel del hjortar och vildsvin men djuren valde inte de vägar jag hade hoppats på och därför blev det inga bra bilder. Men nästa gång…
Ibland kan jag undra hur många bilder fotografer har tagit på vissa speciellt populära motiv om man skulle summera samtliga bilder tagna där. Skäktefallet vid foten av Halleberg, i närheten av Vargön, är just en sådan plats. Kan det vara tiotusen, hundratusen eller möjligen miljoner bilder tagna där? Jag har varit vid vattenfallet ett otal tillfällen men det var länge sedan nu jag var där senast och därför var det ett kärt återseende igår då det blev en kort tur dit direkt efter jobbet.
Hela dagen hade varit mulen men yr.no hade lovat sol en timme innan solen skulle gå ner. Det var fortfarande gråmulet när jag parkerade bilen inte långt från fallet. Efter ett klädombyte och en fin promenad var jag framme vid fallet. Blåsipporna blommade fortfarande och regnet dagen innan hade fyllt på fallet med vatten. Ännu hade inte solen visat sig och jag började tvivla så smått på yr. Men efter att jag fotograferat en liten stund var det precis som om yr viftade med en trollstav och vips sken solen på berget med fallet.
Helst ska det vara molnfritt, klar luft, mörkt och ingen måne när man fotograferar landskapsbilder för att få en fin stjärnhimmel som bakgrund. Vid detta tillfälle var det mycket klart men en måne någonstans mellan halv och full. Tack vare månljuset kunde jag gå omkring på klipporna utan tänd pannlampa eller ficklampa vilket var en mycket speciell känsla. Nackdelen med månljuset är att det lyser upp himlen och gör stjärnorna mindre synliga. Dessutom är det svårt att fotografera mot månen. När jag tog bilden hade jag månen snett bakom mig. Exponeringstiden är trettio sekunder vilket är i längsta laget men jag ville ha tillräckligt skärpedjup samt hinna belysa stora delar av motivet med en stark ficklampa. Annars vill jag helst ha en exponeringstid på högst femton sekunder för att stjärnorna ska se ut som punkter och inte som korta streck på himlen. Om man förstorar upp bilden kan man se att stjärnorna har rört sig. Efteråt ökade jag exponeringen i Camera Raw och gjorde bilden ljusare än hur det var i verkligheten.
Idag var målet att ta bilder på vildsvin eller mufflonfår men ingetdera lyckades. Trots att jag såg många djur gick de inte där jag hade hoppats utan de valde andra vägar. Mitt på dagen blev det en middagslur i solen ute i skogen. På eftermiddagen avtog vinden helt och då passade jag på att fota spegelbilder.
När jag fotograferar vissa typer av spegelbilder, som till exempel ovanstående motiv, vill jag få fram en målerisk effekt. En helt blank vattenyta ger en alltför tydlig reflexion och för mycket rörelse gör bilden för suddig. Det är givetvis subjektivt hur stor effekt man tycker bäst om. Jag försöker invänta rätt fotograferingstillfälle det vill säga när vattenytan rör sig lagom mycket. För att inte lämna alltför mycket åt slumpen tar jag många bilder som jag sedan kan välja bland.
Bilden på Kvistrumsbron är skapad med en teknik som kallas ”light painting”. Jag tog många bilder vid samma fotograferingstillfälle och belyste olika delar i motivet med hjälp av en ficklampa. Sedan sammanfogade jag bilderna i ett bildbehandlingsprogram och valde de delar jag ville använda från respektive bild. Totalt har jag lagt samman elva bilder.
En fördel för mig som naturfotograf är att det vid varje årstid och varje väderlekstyp finns intressanta motiv. Den här bilden kom till för några år sedan, en tidig morgon i juni. Jag letade egentligen efter rådjur vilka brukar vara mycket aktiva under juni månad. När solen var på väg upp och dimman fortfarande låg kvar över grönskande åkrar hittade jag en träddunge som var lagom gles för att släppa igenom solens strålar.
Sol, dimma och träd är ingredienserna man behöver för en sådan här bild. Oftast måste man flytta sig hit och dit, i takt med solens förflyttning, för att finna ett lagom stort mellanrum i lövverket.
I centrala Uddevalla går det att fotografera bland annat fågel och landskapsbilder. En kungsfiskare har uppehållit sig vid Bäveån i centrum under veckan och jag letade efter den idag. Någon kungsfiskare dök emellertid inte upp, däremot fanns det fem fantastiskt vackra sångsvanar vilka jag tog en del bilder på.
Nedströms Träbron har man skapat en liten skön ström med hjälp av en stor mängd sten. Strömmen ger liv åt Bäveån som tidigare mest har liknat en trist kanal. Ljudet av brusande vatten är som ljuv musik för en naturfotograf och flugfiskare som jag.
Från början hade jag inte med någon bild på sångsvan i det här inlägget. Min Mamma tyckte dock att det borde finnas en bild på svanar och eftersom jag alltid har gjort precis som min Mamma har sagt åt mig att göra kommer det därför en bild här.
Förra helgen slog kylan till här i Bohuslän. Vid Stångehuvud var det sju till åtta minus och en tuff nordanvind gjorde att mitt val av fotoplatser i stor utsträckning påverkades av var det gick att finna lä. Jag frös om händerna trots att jag hade tre lager, underst en tunn fingerhandske, mellanlager bestående av en fleecefingervante med avklippta fingrar och ytterst en tjock vante med möjlighet att sticka ut fingrarna. Med den varianten kan jag hantera kameran och till exempel byta filter utan att ta av vantarna. Jag håller med min fotokompis Ragnar när han på väg till bilen sa ”- Synd att det inte är snö eller is för det syns inte på bilderna hur kallt det är”.