Kategori: Dovhjort (Fallow Deer)

Några dovhjortar uppvaktade en flock hindar med bland annat bröl och speciella rörelsemönster. Jag hade smugit mig så nära djuren jag vågade utan att riskera bli upptäckt och väntade på att något skulle hända för att få chansen att ta några bilder. Plötsligt sprang en hind med kalv iväg. Två av hjortarna följde efter men hinden verkade inte lika intresserad av hjortarna som de tycktes vara av henne. Efter någon minut kom först den ena hjorten gående tillbaka och strax efteråt kom även den andra. De passerade då på lagom avstånd från min plats och jag fick bilder på båda två när de gick förbi. Tack vare det tysta läget på slutaren kunde jag ta ett antal bilder på respektive hjort utan att de skrämdes av ljudet från slutaren. Detta trots att avståndet oss emellan inte var så stort.

I veckan som gick försökte jag fota djur i vinterlandskap. De djur jag såg kom inte så nära att det fanns möjlighet till några bilder. Istället blev det några landskapsbilder på is.

Jag var klädd i mina  nya vita, heltäckande, kamouflagekläder som tomten kom med på julafton. När jag hade öppnat paketet på julafton provade jag så klart kläderna omedelbums, till glädje för de övriga i sällskapet. Min fru menade på att jag inte skulle våga visa mig utomhus utklädd i de kläderna men det bevisade jag nu, så det så.

Idag tillbringade jag en heldag i dovhjortarnas marker. Det märks att brunsten lider mot sitt slut. Hjortarna verkar trötta och många av hindarna betar rofyllt på ängarna istället för att springa runt och leta efter den snyggaste hjorten. Brölen från hjortarna är inte lika frekventa och intensiva som för en vecka sedan.

Jag tog många bilder på dovvilt inne i skogen idag men jag har trots det valt att visa det här porträttet av en hjort som var på väg ut på en äng för att äta kvällsmat. Han stod en bit ut på ängen när jag passerade inne i skogen på väg till bilen. Efter en stund gick han ut mitt på ängen och anslöt sig till en flock hindar som redan åt i godan ro.

Innan jag började fotografera dovvilt hade jag en inre bild av att de ska vara ljusbruna och ha vita prickar. De skulle se ut ungefär som en söt Bambi. När jag upptäckte att det finns svarta och grå färgvarianter tyckte jag först att de var fula och konstiga för så skulle de ju inte se ut. Numera är de svarta varianterna de jag gillar allra bäst. Ju svartare desto finare. Jag tycker de svarta ser ut att ha en tuffare attityd och de utstrålar en större personlighet än de som är ljusa.

I går tog jag ledigt från jobbet för att tillbringa en heldag i skogen. Efter att ha suttit på några olika platser med fina miljöer utan att några djur hade visat sig under morgonen var jag på väg mot ett av mina favoritställen. Plötsligt fick jag syn på två horn som stack upp bakom en sten. Då var det bara att försiktigt sätta sig ner på marken och vänta. På hornens rörelser kunde jag förstå att hjorten putsade sig. Så upphörde rörelserna och så småningom började hornen luta betänkligt. Till slut syntes bara ett horn och jag förstod att hjorten hade somnat. Dags att inta lunch. Med ett öga på smörgåsen och det andra på hornet åt jag lunch i godan ro utan att något hände. Efter att ha tittat på hornet i ytterligare en halvtimme beslöt jag mig för att smyga fram till ett stort träd som stod 3-4 meter framför mig. Efter ännu en stunds väntan bakom trädet dök plötsligt ett svart hjorthuvud upp bakom stenen och hjorten tittade åt mitt håll. Efter ett tiotal bilder ställde den sig upp som på beställning och jag passade på att ta fler bilder. I sökaren såg jag något som snabbt passerade bakom hjorten. När jag kikade vid sidan av kameran såg jag att det var en hind med kalv tätt följd av en grå hjort. Då de andra djuren hunnit cirka hundra meter bort beslöt sig ”min” hjort för att följa efter.