Peter Angvarson Fotografi – Sida 8 – PAng Foto

Höga Kusten Dag 2

Skulebergets naturreservat

Vi parkerade vid Naturrum Höga Kusten, vid Skulebergets östra fot. Det fanns flera leder att välja bland, vi valde Grottstigen upp till toppen. Stigen var tidvis brant och stenig.

Kungsgrottan

Halvvägs gick en avstickare till Kungsgrottan som fått sitt namn efter Karl XI som besökte grottan i slutet av 1600-talet. Jag fotograferade grottans tak och väggar som hade fina mönster.

På toppen var det många turister. Det gick att åka lift upp till Skuleberget. Vi fikade och gick sedan Kalottstigen runt toppen. På nordöstra delen fanns en utsiktsplats där man såg ut över Skuleskogens nationalpark och på västra delen fanns en utsikt över Docksta. Jag hittade några gamla träd på toppen som fångade mitt intresse.

Vridna tallar på Skuleberget, Höga Kusten.

Vi valde den Östra Bergsstigen ner. Den var inte så brant som Grottstigen. Stigen gick genom en fin skog till bergets fot och sedan avslutades turen på en bred och lättgången stig söderut till Naturrum.

Fäberget eller Bajsberget vid Docksta

På kvällen gick vi upp på Fäberget som är ett av bergen nära Docksta. På toppen fanns ett vindskydd vilket var upptaget av vandrare och runtomkring skyddet såg vi ett antal tält. Vi gick runt på berget och njöt av flera fina utsiktsplatser.

Det var tråkigt att se alla bajshögar och bajspapper som låg överallt. Jag höll hela tiden koll på var jag satte fötterna för att inte trampa i bajs. Detta var det värsta jag sett i den vägen och en oroande tanke for genom huvudet ”- Kommer vår allemansrätt att finnas kvar om detta breder ut sig?”. Jag döpte om Fäberget till Bajsberget. Jag rekommenderar alla som ska övernatta på Fäberget att ta med små plastpåsar likt hundpåsar och ta med sig sitt bajs och toapapper hem.

Höga Kusten Dag 1 2021-07-31

Årets semester avslutade jag och min fru med en veckas vistelse på Höga Kusten i Ångermanland. Det var vårt första besök i området och vi visste på förhand att vi inte skulle hinna se mer än en liten del av allt fint man kan se där. Vår plan var att vandra dagsturer i naturområden och besöka några små kustsamhällen.

Herrestaberget vid Docksta

På kvällen installerade vi oss i en stuga i Docksta som vi bokat för hela veckan. I området runt Docksta finns ett flertal berg att gå upp på och njuta av fina utsikter. Det mest kända berget är Skuleberget. Vi mjukstartade med en tur runt Herrestaberget som låg nära stugan. När vi rundat berget kom vi till en fin utsiktsplats där vi såg västra delen av Docksta och bortom Gällstasjön reste sig Skuleberget.

På väg ner gick vi genom Herrestabergets naturreservat, en vacker skog på den branta östsidan av berget. Vi vandrade sedan genom Docksta och vidare till stugan i Sätra.

Fotografering på Karlsborgs fästning

För ett tag sedan gjorde min familj en liten semestertur, med två övernattningar, till Hjo och Karlsborg. Vi bodde två nätter i en stuga vid Mullsjön väster om Hjo. På bokningssidan var stugans titel ”Luxury Villa by lake”. Boendet var helt ok men ”luxury” var lite att ta i, vilket vi hade förstått av bilderna på stugan när vi bokade. Det var cirka 400 meter till sjön och det fanns ingen skärbräda i köket. Det var verkligen en utmaning att laga veganmat innehållande mycket grönsaker utan en skärbräda. Duschkabinen var inte fastsatt i väggen och stod man med en fot utanför centrum av kabinen ville hela kabinen välta inåt i duschrummet.

Bland annat turistade vi på Karlsborgs fästning. Det var ett betydligt större område och med fler byggnader än jag hade förväntat mig. I en byggnad var det en lång gång och när människor gick ut eller in genom en stor dörröppning passade jag på att ta bilder. Tack vare den starka solen som lyste på utsidan fick jag lite ”ljuset i tunneln” känsla när jag såg motivet.

I efterbehandlingen lade jag på extra mycket kontrast i Camera Raw och sedan använde jag ”Silver Efex Pro 2” för att göra bilden svartvit i Photoshop. Jag valde ”High Contrast (smooth) i ”Silver Efex Pro 2” med filmprofilen ”Kodak P3200 TMax Pro” eftersom jag gillade kornigheten i den profilen. Sist ändrade jag opaciteten på det svartvita lagret till 80% vilket gav en lite varmare ton på ljuset från belysningen på tunnelns väggar.

Fotografering i dimma

Vindstilla och lite kyliga sommarmorgnar kan erbjuda oss fotografer möjligheten att fotografera i dimma. Om vattnet blivit tillräckligt uppvärmt brukar dimma bildas vid sjöar och vattendrag. Den kan även bildas över ängar och åkrar. Han vi tur kanske det står en älg eller ett rådjur och betar på en äng i dimman.

In i dimman på midsommardags morgon

Midsommardagens morgon var en kylig och vindstilla morgon i Halland där min stuga ligger. Jag åkte till några sjöar och letade motiv i dimman. Det var inte första gången som jag fotade på de platserna i dimma och flera bilder på träd i dimma blev väldigt lika bilder som jag redan tagit förut. Jag hade svårt att variera mig men det blev några motiv som jag inte hade fotat tidigare.

Tjur och sportfiskare ställde upp som huvudmotiv

Vid en av sjöarna har jag fotograferat hästar tidigare men den här morgonen ställde sig en tjur på ett ställe där han fungerade som ett lämpligt huvudmotiv. Hade jag fått önska så skulle de ha varit en älgtjur men man kan inte få allt.

För första gången hade två sportfiskare vaknat lika tidigt som jag och åkt ut i en båt på en av sjöarna. Tacka vare dem blev det ett nytt motiv i dimman vid den sjön.

Ett fotografiskt dilemma

Dimma brukar ändra skepnad. På sommaren avtar den så klart i takt med att solen stiger högre upp på himlen. Innan dimman försvinner helt kan den öka och minska många gånger varpå nya motiv dyker upp. Ett litet dilemma när jag jag fotar i dimma är huruvida jag ska stanna kvar på en plats och hoppas på att det ska bli bättre där eller åka vidare till något annat ställe där det kanske är ännu bättre. Ibland skulle jag önska att jag kunde dela på mig.

Midsommarafton

Traditioner

Vi brukar fira midsommar i sommarstugan i Halland och i år var inget undantag. Däremot var det bara jag och min fru som firade där i år vilket kändes lite ovant. Vår tradition är att först äta sill och potatis med jordgubbar till efterrätt, sedan gå till ett midsommarfirande i närheten och dansa(läs fotografera) runt midsommarstången samt gå poängpromenad och till sist avsluta med att grilla på kvällen.

Allmänt Midsommarfirande

Jag vet inte hur länge det allmänna firandet med bland annat dans, poängpromenad och fiskdamm har hållit på, men det fanns redan när jag var en liten pojke för drygt femtio år sedan. Ett år var det tävling i att gå på styltor, vilket jag blev väldigt fascinerad av. Efteråt frågade min pappa om han fick köpa ett par av styltorna, vilket han fick och så småningom lärde jag mig att gå på dem. Jag övade så mycket att jag till slut kunde hoppa runt på endast en stylta. Styltorna finns kvar och de kommer fortfarande fram då och då.

Tyvärr finns inte det mångåriga firandet kvar. De eldsjälar som tidigare arrangerat firandet år efter år har blivit gamla eller gått bort. Till sist ställdes det in. Sedan några år tillbaka samlas alla som vill och gör en fin midsommarstång dagen före midsommarafton.

Förr var det tradition att männen i byn bar fram midsommarstången ackompanjerade av spelmansmusik, reste den och säkrade stången innan dansen skulle börja. Det verkade vara lite av ett hedersuppdrag att få vara med bland de som reste stången, därför blev jag glatt överraskad när jag ett år blev tillfrågad. Givetvis svarade jag ja. Efter det året har det traditionsenliga firandet vart inställt och kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över, när en sommargäst behövde kallas in för att resa stången.

Experimentell fotografering

I år var det ovanligt mycket knott vid stugan och vi ruckade därför ännu mer på traditionerna genom att grilla mitt på dagen och äta sill med potatis på kvällen istället. Midsommarafton hade vi inlett med en löprunda eftersom vi tänkte att det skulle förmodligen inte vara läge för träning efter grillvinet och inte heller efter snapsarna(Linie Aquavit) till sillen. Mellan gillmaten och sill med potatis gick vi en lång promenad. Min fru fotade sju sorters blommor och jag experimenterade med att röra kameran samt ibland zooma med långa slutartider.

Denna typ av fotografering brukar förkortas ICM på engelska vilket står för ”Intentionell Camera Movement”. Vilket kan översättas till Medveten Kamerarörelse och skulle kunna förkortas MK som i Canon EOS 5D MK IV. 🙂

Fotografera vilda djur i miljö

Jag försöker oftast komma så pass nära vilda djur att de utgör en betydande del av bilden. Samtidigt vill jag undvika upptäckt. Den bästa känslan får jag när jag lyckas ta bra bilder på vilda djur och inte skrämmer dem. Detta är en viktig anledning till att använda ett långt teleobjektiv. Men ibland kan de bästa bilderna vara de som visar ett fint landskap där djuret är en liten del av bilden. Då är ett fast teleobjektiv en nackdel. Det är sällan möjligt att byta objektiv utan att undgå upptäckt såvida en inte sitter i ett gömsle förstås eller befinner sig på ett stort avstånd från djuret. Ett sätt är att använda ett långt tele zoom objektiv. Det har jag har använt mycket vid filmning. Men när jag filmar då filmar jag och tar sällan stillbilder. Då och då dyker det emellertid upp intressanta landskap som kan fotograferas med ett långt fast teleobjektiv. Här nedan är två exempel.

Blommor på Kinnekulle

För drygt två veckor sedan gjorde jag och min fru en dagsutflykt till Kinnekulle. Vi åkte till Hjälmsäter och tittade på Guckusko, på Munkängarna njöt vi av vacker skog med en matta av Ramslök och på Österplana hed tittade vi på Sankt Pers nycklar och Gullviva. Endast en del blommor på Guckuskon hade slagit ut och ytterst lite av Ramslöken blommade medan Sankt Pers nycklar och Gullviva blommade för fullt. I år var blomningen senare än när jag var på Kinnekulle första gången vilket antagligen berodde på den kyliga majmånaden vi har haft.

Rådjursfotografering från bil

I går morse vaknade jag 03:15 och åkte en sväng med bilen. Min plan var att fotografera rådjur. Bilen är ett bra gömsle och med den är det lätt att täcka stora områden. Bäst fototillfällen ges där rådjur är vana vid bilar. Det är ofta i närheten av till exempel villakvarter. Där sticker inte rådjuren så fort bilen har stannat. Det första jag gör efter att jag stannat är att stänga av motorn. Sedan är jag observant på ljud från andra bilar som närmar sig. Så tidigt på morgonen är det vanligtvis bara tidningsbuden som är ute och kör, förutom naturfotografer förstås.

Nedanstående tre bilder fotade jag i går och det var en normal utdelning. Förra helgen hade jag en ovanligt bra tur. Då tog jag resterande bilder i detta inlägg.

Bra årstid för rådjursfotografering

Den här tiden på året är en bra tid för rådjursfoto. Bockarna bevakar sina revir och getterna föder sina kid. Då behöver getterna äta extra mycket för att producera mjölk till kiden. Enda nackdelen är att djuren fortfarande har kvar delar av vinterpälsen och ser lite ovårdade ut. Om ett par veckor blir rådjuren fantastiskt vackra i en rödbrun sommarpäls då vinterpälsen helt och hållet har fallit av.

Resten av bilderna i inlägget tog jag förra helgen under en tidig morgon.

Till skillnad från ovanstående bilder är nedanstående bild beskuren för att blomman i rågetens muns ska synas.

Pollinerande naturfotograf

Jag har börjat springa orientering igen efter ett 35 år långt uppehåll och i fredags sprang jag en träning i närheten av Vänersborg. I området växer det pors och annat ris, framför allt på mossarna. Efter träningen såg jag ut som en humla med massor av gult pollen överallt. Mina röda orienteringsskor hade bytt färg till gult. I dessa tider då det informeras om bristen på pollinerande humlor och bin får man göra vad man kan och dra sitt strå till stacken.

Trifft

Det regnade mycket förra helgen i Uddevalla. På väderleksprognosen såg det ut som att det skulle hålla upp på kusten på söndag eftermiddag. Min plan blev därför att fota trifft och förhoppningsvis få med en himmel med ovädersmoln i bakgrunden.

Fotograf i regn

När jag kom ut till havet regnade det trots att himlen var blå en liten bit ut över havet. Jag satt kvar i bilen och ringde min äldsta dotter och pratade med henne i en halvtimme. Sedan verkade det som att regnet skulle lätta. Jag satte på mig regnkläder och strosade iväg mot stället där trifften växter. När jag var nästan framme såg jag ett stativ som stod en bit bort på klipporna. Snart skymtade även en fotograf iklädd en poncho. Han satt på en sten och väntade på att det skulle sluta regna. Vi hade en trevlig pratstund innan regnet upphörde helt och vi satte igång att fota.

Fel val av bländare

Jag började med mitt vidvinkel och letade upp en plätt där det växte extra mycket trifft. Hade stativet med kameran nära marken för att få plätten med trifft i förgrunden och himlen med ovädersmoln i bakgrunden. Tyvärr valde jag en för stor bländare och när jag kom hem såg jag att jag inte hade skärpa på trifften som var närmast kameran. Onödigt och klantigt. Det förstörde hela bilden. Jag hade kunnat välja en mindre bländare eftersom det inte blåste särskilt mycket precis efter regnet. Sedan tog jag andra alternativ där jag inte var lika nära trifften i förgrunden men de blev inte lika bra.

Bilden ovan blev inte lika bra som de bilderna där jag hade kameran nära marken. På de bilderna trycktes trifften ihop och den såg ut att växa tätare. Dessutom blev det en tydlig förgrund med en plätt tätt växande blommor. De bilderna får jag ta om något annat år och göra rätt.

Klippor och trifft

Jag tog även bilder på klippor omgivna av trifft samt trifft omgivna av klippor.

Kort skärpedjup

Jag hade med mig ett normalobjektiv. Det har brännvidden 50 mm samt bländare 1.4 och jag provade att ta bilder med kort skärpedjup. En stund efter regnet ökade vinden något och då kunde jag använda korta slutartider tack vare en stor bländare. Jag testade bländare 1.4, 1.8 och 2.8. Den sistnämnda var nog bäst men nedanstående bilder är tagna med 1.8 då de blev bildmässigt bäst.

Stenansikte

Jag kikade även efter mönster i klipporna. På ett ställe kunde jag med lite god vilja se ett ansikte med ögon, en trubbig näsa och en sned men glad mun.

Bokskog i Halland

I mitt förra inlägg skrev jag om mitt besök i Torup. Efter det åkte jag till sommarstugan ett par dagar. Där fotograferade jag bokskog. Boklöven var lagom utslagna och de hade fortfarande kvar sin skira ljusgröna färg. Det var tämligen vindstilla vilket också var en fördel. Ska det blåsa så vill jag att det blåser mycket. Då kan jag utnyttja rörelsen i bladverken när jag fotograferar.

Döda träd

Jag gillar skogar med inslag av döda träd vilket det tyvärr inte finns så gott om. Döda träd bevuxna med tickor som fortfarande står upp eller ligger ner kan användas som huvudmotiv i bilderna.

Skoglöst land

För hundra år sedan fanns det nästan ingen skog i Halland. Den del av landskapet som inte var odlad bestod ofta av ljunghed och de träd som fanns då stod ensamma eller i skogsdungar. På väldigt gamla granar syns det på ett välutvecklat och tätt grenverk som börjar nära marken. Tyvärr finns det ännu färre skogar i Halland i dag än det gjorde för hundra år sedan. Landskapet består nästan uteslutande av virkesplantage, gröna industrier, granmonokulturer eller virkesåkrar vilket man väljer att kalla det. Ädellövskogen, där bokskogen ingår, växer idag endast på tre procent av Hallands landareal. Så sent som 1950 var den halländska skogen variationsrik och jag som är född 1962 minns många fina områden med blandskog och en stor variation av växter på marknivån. I dessa skogar som jag sprang orientering i och fotograferade i, växer det idag bara gran och marken är näst intill steril bortsett från lite mossa. Det är förskräckligt och sorgligt att se. Överallt är det även utdikat vilket gör plantagerna sårbara för torra somrar som i sin tur medför ökad risk för insektsangrepp. Utdikningen är också ett stort hot mot våra vattendrag och de arter som lever där.