Vi inledde dagen med sovmorgon och sedan tittade vi på olympisk damhandboll. Sverige vann sin kvartsfinal mot Korea med 39-30. Därefter sprang jag en löprunda på tio kilometer och under tiden köpte min fru jättegoda chokladpraliner i Docksta för tjugo kronor styck. Det kan tyckas dyrt men de var verkligen goda.
Docksta gamla kyrka
På eftermiddagen stannade vi till vid Docksta gamla kyrka. Den var stängd och vi beskådade den från utsidan. Jag tyckte mig se en utomjording på en av väggarna.
En utomjording på Docksta gamla kyrka, Höga Kusten.
Vårdkullberget
På kvällen gick vi upp på Vårdkullberget som låg nära Docksta. Min fru hade med sig något att läsa och efter det tänkte hon plocka blåbär. Det gjorde att jag kunde fotografera och ha gott om tid på mig.
När vi vandrade var jag annars tvungen att fatta snabba beslut när jag ville fotografera. Därför hade jag alltid kameran på ett stativ som jag bar på axeln. Då kunde jag snabbt sätta upp stativet och ta en bild. Jag hade bara ett objektiv med mig på resan, ett normalzoom 24-105 med bländare 4.
Det var härligt att i lugn och ro gå omkring på berget och leta motiv. Solen var ännu lite för stark och därför började jag på skuggsidan av berget. Jag letade efter döda träd och fina mossor samt lavar. Eftersom mossan var kruttorr undvek jag att trampa på den och det gällde att se sig för. Jag ville inte förstöra mossan genom att gå på den.
Lavar på klippa, Vårdkullberget, Höga Kusten.Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.Tallskog på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Jag försökte hålla koll på solen och när den stod lite lägre drog jag mig uppåt toppen på berget.
Död tall i motljus på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.Tallskog på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.Solens strålar på tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.Död tall på Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
När solen hade gått ner avslutade jag kvällen med fotografering på ett klapperstensfält. På väg mot bilen hittade jag min fru som hade plockat ett par liter blåbär som vi njöt av på frukosten dagen efter.
Död tall på klapperstensfält, Vårdkullberget, Docksta, Höga Kusten.
Tidigt på morgonen tittade vi på de svenska handbollsherrarnas kvartsfinal i OS. Tyvärr förlorade Sverige matchen knappt mot Spanien med 31 – 32.
Rotsidans naturreservat
På morgonen parkerade vi bilen på reservatets parkeringsplats och följde en stig åt sydväst. Efter cirka femhundra meter kom vi ut på flacka klippor vid havet. Klipporna är cirka femtio meter breda och sträcker sig fyra kilometer utmed kusten. På några ställen låg det klapperstensfält. Vi vandrade på klipporna mot sydväst. Tyvärr, för fotograferingens del, lyste solen starkt från en molnfri himmel men det var ett härligt vindstilla väder att vandra i. I fint morgon- eller kvällsljus går det nog att ta bra bilder på klipporna. Jag tog några bilder på klippor och en del bilder på fågelbajs.
Klippor på Rotsidan, Höga KustenSpiral av stenar på klippaKlippor på Rotsidan, Höga Kusten
Vid sydvästra änden av reservatet fikade vi och sedan gick vi tillbaka samma väg. När vi kom i höjd med parkeringen var det många människor på klipporna, på morgonen var vi ensamma där. Vi fortsatte mot det lilla samhället Barsta och efter ett tag lämnade vi klipporna och följde en stig genom skogen fram till Barsta. Där åt vi middag och återvände sedan till bilen.
Stortorget och utsikt över Häggvik
Vi parkerade bilen vid friluftsmuseet Mannaminne. Där följde vi en grusväg genom Mannaminne uppför en backe. Efter cirka 200 meter kom vi fram till Minoriteternas kapell och där gick det en stig åt höger som ledde upp till utsiktspunkten Stortorget. Därifrån hade vi en fin utsikt över Häggvik.
Utsikt över Häggvik från Stortorget
Norrfällsviken naturreservat
När vi kom fram till Norrfällsviken verkade det som om vi skulle köra genom incheckningen till en stor camping vilket kändes lite underligt. Min fru gick in till incheckningen och frågade. Hon fick svaret att vi skulle bara fortsätta genom incheckningen och rakt fram tills vi kom till ett servicehus, där fanns en parkering för naturreservatet. Från parkeringen vandrade vi ut på udden där det fanns fina klapperstensfält och en del fina torrakor.
Klapperstensfält i NorrfällsvikenVridna döda tallgrenar och klapperstensfält i bakgrunden
Längst ut på udden fanns en plattform att gå upp på och därifrån syntes tydliga strandvallar på ett stort klapperstensfält.
Klapperstensfält i Norrfällsviken, Höga Kusten.Älgspillning i klapperstensfält
Vi parkerade bilen vid södra entrén och vandrade åt nordost på Höga Kusten-leden mot Slottdalsskrevan. Efter ett tag delade sig leden och vi valde en avstickare till höger upp över Slättdalsberget. Det var ett vackert och öppet landskap som också bjöd på fin utsikt över öar och hav. Strax innan vi kom fram till Slottdalsskrevan vände leden nerför berget i en ganska brant del och sammanstrålade sedan med Höga Kusten-leden igen.
Slottdalsskrevan
När vi kom fram till skrevan var vi helt själva men efter en stund kom två traillöpare från motsatt håll och efter ett par snabba bilder förvann de söder ut. Skrevan var stor och imponerande. Jag tänkte på hur många bilder det måste ha tagits av skrevan genom årens lopp och insåg att det inte skulle gå att ta några unika bilder. En trappa ledde ner i skrevan och vid sidan om den stod en buske. Det blåste till lite ibland och vinden rörde om i busken. Jag satte på ett gråfilter som förlängde slutartiden och hoppades på lite mer vind. Ett par exponeringar blev det när bladen rörde sig och sedan gick jag ner i skrevan.
Slottdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten.
Min fru upptäckte att någon kreativ person hade målat en glad gubbe på en ledmarkering i skrevan.
Smily i Slottdalsskrevan i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten.
Vi gick genom skrevan och följde leden mot sjön Tärnättvattnen. Framme vid sjön fikade vi och njöt av utsikten över sjön. Vid sjön låg en raststuga och i området norr om sjön var det tillåtet att tälta. Där låg ett antal tält och en del vandrare låg nog fortfarande och sov medans andra höll på med frukost samt morgonbestyr. Vi rundade sjön och följde en led åt sydost. Leden gick genom ett vackert halvöppet klipplandskap med tallar för att sedan gå in i en tätare skog. Där den tätare skogen tog vid stod en död tall och eftersom jag inte kan motstå döda träd tog jag en bild på trädet.
Död tall i Skuleskogens nationalpark
I skogen såg vi ett antal stora gravrösen som syntes tydligt från leden. Dessa hade förmodligen legat vid havet när de byggdes en gång i tiden. Efter cirka 300 meter kom vi ner till Bottenhavet och följde stranden tillbaka mot parkeringen.
Rötter
Under vår tur fotograferade jag rötter på några ställen. Alla vandrares skor hade slitigt bort det som en gång funnits på rötterna och kvar fanns ett fint mönster av rötter och stenar. Resan blev lite billigare eftersom jag kunde göra avdrag för de bilderna.
Rötter i Skuleskogens nationalpark, Höga KustenRötter i Skuleskogens nationalpark, Höga KustenRötter i Skuleskogens nationalpark, Höga Kusten
Olympiska Spelen
Efter morgonens promenad i Skuleskogen åkte vi till vår stuga och tittade när Sveriges fotbollsdamer spelade sin sista gruppspelsmatch mot Australien. Sverige vann med 1-0 och vann därmed sin grupp. Sedan åt vi lunch och sov gott.
Bönhamn
Framåt kvällen åkte vi till fiskeläget Bönhamn. Jag hade förväntat mig ett ställe med många turister, ungefär som Smögen på västkusten, men det var raka motsatsen. Lätt att hitta parkering, en helt ny fin allmän toalett vid parkeringen och få turister. Fiskeläget låg runt en liten vik som kantades av sjöbodar. Ett mycket vackert och lugnt ställe. Jag tog en del bilder på sjöbodarna dels utan gråfilter och dels med gråfilter. Bilderna utan filter blev bäst eftersom spegelbilden blev finast på dem.
Sjöbodar i Bönhamn, Höga KustenSjöbodar i Bönhamn, Höga Kusten
På utsidan av hamnen hittade jag intressanta klippor med en vacker ansamling av fågelbajs samt en blomma som växte i en klippskreva. På bilden med fågelbajset fungerade det bra med ett gråfilter som förlängde exponeringstiden och gav havet ett lugnare intryck vilket lyfte fram klipporna.
Fågelskit på klippor vid havetBlommor i klippskreva
Vi parkerade vid Naturrum Höga Kusten, vid Skulebergets östra fot. Det fanns flera leder att välja bland, vi valde Grottstigen upp till toppen. Stigen var tidvis brant och stenig.
Grottstigen på Skuleberget.
Kungsgrottan
Halvvägs gick en avstickare till Kungsgrottan som fått sitt namn efter Karl XI som besökte grottan i slutet av 1600-talet. Jag fotograferade grottans tak och väggar som hade fina mönster.
Kungsgrottan i Skuleberget på Höga KustenKungsgrottan i Skuleberget på Höga KustenKungsgrottan i Skuleberget på Höga KustenKungsgrottan i Skuleberget på Höga Kusten
På toppen var det många turister. Det gick att åka lift upp till Skuleberget. Vi fikade och gick sedan Kalottstigen runt toppen. På nordöstra delen fanns en utsiktsplats där man såg ut över Skuleskogens nationalpark och på västra delen fanns en utsikt över Docksta. Jag hittade några gamla träd på toppen som fångade mitt intresse.
Döda träd på Skuleberget, Höga Kusten.Vridna tallar på Skuleberget, Höga Kusten.
Vi valde den Östra Bergsstigen ner. Den var inte så brant som Grottstigen. Stigen gick genom en fin skog till bergets fot och sedan avslutades turen på en bred och lättgången stig söderut till Naturrum.
Fäberget eller Bajsberget vid Docksta
På kvällen gick vi upp på Fäberget som är ett av bergen nära Docksta. På toppen fanns ett vindskydd vilket var upptaget av vandrare och runtomkring skyddet såg vi ett antal tält. Vi gick runt på berget och njöt av flera fina utsiktsplatser.
Utsikt från Fäberget, Höga Kusten
Det var tråkigt att se alla bajshögar och bajspapper som låg överallt. Jag höll hela tiden koll på var jag satte fötterna för att inte trampa i bajs. Detta var det värsta jag sett i den vägen och en oroande tanke for genom huvudet ”- Kommer vår allemansrätt att finnas kvar om detta breder ut sig?”. Jag döpte om Fäberget till Bajsberget. Jag rekommenderar alla som ska övernatta på Fäberget att ta med små plastpåsar likt hundpåsar och ta med sig sitt bajs och toapapper hem.
Årets semester avslutade jag och min fru med en veckas vistelse på Höga Kusten i Ångermanland. Det var vårt första besök i området och vi visste på förhand att vi inte skulle hinna se mer än en liten del av allt fint man kan se där. Vår plan var att vandra dagsturer i naturområden och besöka några små kustsamhällen.
Herrestaberget vid Docksta
På kvällen installerade vi oss i en stuga i Docksta som vi bokat för hela veckan. I området runt Docksta finns ett flertal berg att gå upp på och njuta av fina utsikter. Det mest kända berget är Skuleberget. Vi mjukstartade med en tur runt Herrestaberget som låg nära stugan. När vi rundat berget kom vi till en fin utsiktsplats där vi såg västra delen av Docksta och bortom Gällstasjön reste sig Skuleberget.
Utsikt över Docksta från Herrestaberget
På väg ner gick vi genom Herrestabergets naturreservat, en vacker skog på den branta östsidan av berget. Vi vandrade sedan genom Docksta och vidare till stugan i Sätra.
För ett tag sedan gjorde min familj en liten semestertur, med två övernattningar, till Hjo och Karlsborg. Vi bodde två nätter i en stuga vid Mullsjön väster om Hjo. På bokningssidan var stugans titel ”Luxury Villa by lake”. Boendet var helt ok men ”luxury” var lite att ta i, vilket vi hade förstått av bilderna på stugan när vi bokade. Det var cirka 400 meter till sjön och det fanns ingen skärbräda i köket. Det var verkligen en utmaning att laga veganmat innehållande mycket grönsaker utan en skärbräda. Duschkabinen var inte fastsatt i väggen och stod man med en fot utanför centrum av kabinen ville hela kabinen välta inåt i duschrummet.
Bland annat turistade vi på Karlsborgs fästning. Det var ett betydligt större område och med fler byggnader än jag hade förväntat mig. I en byggnad var det en lång gång och när människor gick ut eller in genom en stor dörröppning passade jag på att ta bilder. Tack vare den starka solen som lyste på utsidan fick jag lite ”ljuset i tunneln” känsla när jag såg motivet.
I efterbehandlingen lade jag på extra mycket kontrast i Camera Raw och sedan använde jag ”Silver Efex Pro 2” för att göra bilden svartvit i Photoshop. Jag valde ”High Contrast (smooth) i ”Silver Efex Pro 2” med filmprofilen ”Kodak P3200 TMax Pro” eftersom jag gillade kornigheten i den profilen. Sist ändrade jag opaciteten på det svartvita lagret till 80% vilket gav en lite varmare ton på ljuset från belysningen på tunnelns väggar.
Vindstilla och lite kyliga sommarmorgnar kan erbjuda oss fotografer möjligheten att fotografera i dimma. Om vattnet blivit tillräckligt uppvärmt brukar dimma bildas vid sjöar och vattendrag. Den kan även bildas över ängar och åkrar. Han vi tur kanske det står en älg eller ett rådjur och betar på en äng i dimman.
In i dimman på midsommardags morgon
Midsommardagens morgon var en kylig och vindstilla morgon i Halland där min stuga ligger. Jag åkte till några sjöar och letade motiv i dimman. Det var inte första gången som jag fotade på de platserna i dimma och flera bilder på träd i dimma blev väldigt lika bilder som jag redan tagit förut. Jag hade svårt att variera mig men det blev några motiv som jag inte hade fotat tidigare.
Träd i dimma
Tjur och sportfiskare ställde upp som huvudmotiv
Vid en av sjöarna har jag fotograferat hästar tidigare men den här morgonen ställde sig en tjur på ett ställe där han fungerade som ett lämpligt huvudmotiv. Hade jag fått önska så skulle de ha varit en älgtjur men man kan inte få allt.
Tjur vid sjö i morgondimma
För första gången hade två sportfiskare vaknat lika tidigt som jag och åkt ut i en båt på en av sjöarna. Tacka vare dem blev det ett nytt motiv i dimman vid den sjön.
Fiske från båt i morgondimma
Ett fotografiskt dilemma
Dimma brukar ändra skepnad. På sommaren avtar den så klart i takt med att solen stiger högre upp på himlen. Innan dimman försvinner helt kan den öka och minska många gånger varpå nya motiv dyker upp. Ett litet dilemma när jag jag fotar i dimma är huruvida jag ska stanna kvar på en plats och hoppas på att det ska bli bättre där eller åka vidare till något annat ställe där det kanske är ännu bättre. Ibland skulle jag önska att jag kunde dela på mig.
Vi brukar fira midsommar i sommarstugan i Halland och i år var inget undantag. Däremot var det bara jag och min fru som firade där i år vilket kändes lite ovant. Vår tradition är att först äta sill och potatis med jordgubbar till efterrätt, sedan gå till ett midsommarfirande i närheten och dansa(läs fotografera) runt midsommarstången samt gå poängpromenad och till sist avsluta med att grilla på kvällen.
Allmänt Midsommarfirande
Jag vet inte hur länge det allmänna firandet med bland annat dans, poängpromenad och fiskdamm har hållit på, men det fanns redan när jag var en liten pojke för drygt femtio år sedan. Ett år var det tävling i att gå på styltor, vilket jag blev väldigt fascinerad av. Efteråt frågade min pappa om han fick köpa ett par av styltorna, vilket han fick och så småningom lärde jag mig att gå på dem. Jag övade så mycket att jag till slut kunde hoppa runt på endast en stylta. Styltorna finns kvar och de kommer fortfarande fram då och då.
Tyvärr finns inte det mångåriga firandet kvar. De eldsjälar som tidigare arrangerat firandet år efter år har blivit gamla eller gått bort. Till sist ställdes det in. Sedan några år tillbaka samlas alla som vill och gör en fin midsommarstång dagen före midsommarafton.
Förr var det tradition att männen i byn bar fram midsommarstången ackompanjerade av spelmansmusik, reste den och säkrade stången innan dansen skulle börja. Det verkade vara lite av ett hedersuppdrag att få vara med bland de som reste stången, därför blev jag glatt överraskad när jag ett år blev tillfrågad. Givetvis svarade jag ja. Efter det året har det traditionsenliga firandet vart inställt och kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över, när en sommargäst behövde kallas in för att resa stången.
Experimentell fotografering
I år var det ovanligt mycket knott vid stugan och vi ruckade därför ännu mer på traditionerna genom att grilla mitt på dagen och äta sill med potatis på kvällen istället. Midsommarafton hade vi inlett med en löprunda eftersom vi tänkte att det skulle förmodligen inte vara läge för träning efter grillvinet och inte heller efter snapsarna(Linie Aquavit) till sillen. Mellan gillmaten och sill med potatis gick vi en lång promenad. Min fru fotade sju sorters blommor och jag experimenterade med att röra kameran samt ibland zooma med långa slutartider.
ICM zoom effect
Denna typ av fotografering brukar förkortas ICM på engelska vilket står för ”Intentionell Camera Movement”. Vilket kan översättas till Medveten Kamerarörelse och skulle kunna förkortas MK som i Canon EOS 5D MK IV.
ICM Intentionell Camera MovementICM Intentionell Camera MovementICM Intentionell Camera MovementICM Intentionell Camera MovementICM Intentionell Camera Movement
Jag försöker oftast komma så pass nära vilda djur att de utgör en betydande del av bilden. Samtidigt vill jag undvika upptäckt. Den bästa känslan får jag när jag lyckas ta bra bilder på vilda djur och inte skrämmer dem. Detta är en viktig anledning till att använda ett långt teleobjektiv. Men ibland kan de bästa bilderna vara de som visar ett fint landskap där djuret är en liten del av bilden. Då är ett fast teleobjektiv en nackdel. Det är sällan möjligt att byta objektiv utan att undgå upptäckt såvida en inte sitter i ett gömsle förstås eller befinner sig på ett stort avstånd från djuret. Ett sätt är att använda ett långt tele zoom objektiv. Det har jag har använt mycket vid filmning. Men när jag filmar då filmar jag och tar sällan stillbilder. Då och då dyker det emellertid upp intressanta landskap som kan fotograferas med ett långt fast teleobjektiv. Här nedan är två exempel.
För drygt två veckor sedan gjorde jag och min fru en dagsutflykt till Kinnekulle. Vi åkte till Hjälmsäter och tittade på Guckusko, på Munkängarna njöt vi av vacker skog med en matta av Ramslök och på Österplana hed tittade vi på Sankt Pers nycklar och Gullviva. Endast en del blommor på Guckuskon hade slagit ut och ytterst lite av Ramslöken blommade medan Sankt Pers nycklar och Gullviva blommade för fullt. I år var blomningen senare än när jag var på Kinnekulle första gången vilket antagligen berodde på den kyliga majmånaden vi har haft.
Sankt Pers nycklarSankt Pers nycklarGullvivaGullviva