I onsdags var det dimmigt i Uddevalla och dimman höll i sig ända fram till lunch. Trots att jag tog en välbehövlig sovmorgon hann jag utnyttja dimman innan den upplöstes av solen och försvann. Efter en snabb frukost åkte jag till Skeppsviken i närheten av hamnen och hoppades kunna ta bilder på till exempel kranar. Väl där kunde jag konstatera att några kranar syntes det inte till eftersom dimman var för tät. Istället provade jag att ta bilder på träd och promenerande människor. Tyvärr vimlade det inte av människor och jag fick vänta länge mellan fototillfällena. Å andra sidan var det en fördel eftersom det var enkelt att renodla bilderna med avseende på mängden personer.
Motiv med den ensamme mannen
Först en serie på den ensamme mannen. Jag komponerade bilden i förväg, valde ut vilka träd som skulle vara med och inväntade honom. Sedan tog jag en bild på mannen i varje mellanrum av träden. Jag försökte fota precis när hans fötter var så långt i sär som möjligt. Det skapar ett starkare intryck av att han är i rörelse.
Kvinnan och hunden
Efter en stunds väntan kom det en kvinna med en hund. Hon släppte hundkopplet och kastade en boll, gång på gång, som hunden glatt hämtade.
Lång väntan på nästa motiv
Under tiden som jag ivrigt väntade på nästa person roade jag med ta bilder med enbart träd.
När så näste man dök upp hade dimman tätnat ännu mer.
Kråkorna
Medan jag fotograferade uppehöll sig några kråkor i närheten av promenaden. Ibland satte de sig i träden och jag försökte ta bilder på träden med kråkor sittande i. Men då behövde jag gå lite närmre och så fort jag började gå stack de iväg. Även om de var ganska långt bort. Det var tydligt att kråkorna inte litade på fotografer.
En kvinna gick förbi utan att kråkorna flyttade på sig.
Sedan kom det en man som kråkorna hängde på. De flög framför honom och när han gått förbi flög kråkorna framför honom igen. Helt klart kände fåglarna igen honom och visste att han inte innebar en fara. Kanske gick han där ofta eller hade han eventuellt matat kråkorna tidigare.
