När jag kom fram till stället där jag skulle parkera bilen hade det börjat ljusna lite, vilket var dåligt. Jag hade missbedömt tiden och borde ha varit på plats en halvtimme tidigare för att inte riskera skrämma några djur på min väg till mossen. När jag gick från bilen skymtade jag nätt och jämt älgar på ett fält och det syntes att de hade lagt märke till mig. De gick mot mossen. För att inte skrämma djuren ännu mer gick jag längre bort än vanligt innan jag vek av mot mossen. Plötsligt hör jag någon säga med hög röst ”-Vad håller du på med?”. Förvånad tittade jag åt det håll ljudet kom ifrån, ett jakttorn. Där satt en jägare som inte var glad åt att jag dök upp, vilket jag hade full förståelse för. Det gick bara en väg in mot mossen och ett år tidigare hade jag sett att jägare parkerade där jag nu hade ställt bilen. Där stod inga bilar och därför trodde jag inte att någon jägare var ute i området. Jag bad om ursäkt och berättade vem jag var och vad jag tänkte göra. Sedan gick jag försiktigt ut till mosskanten. Flera älgar syntes på bortre delen av mossen och jag bestämde mig för stanna på sidan av en skogsudde som gick en bit ut i mossen. Egentligen hade jag planerat gå en bit till men då skulle älgarna kanske få syn på mig. Jag hängde kamouflagenätet framför mig och stativet. Efter en kvart var det något som gjorde älgarna oroade och de följde mosskanten åt höger. Därmed försvann de bakom skogsudden, men det dröjde inte länge förrän en älg dök upp runt udden. Det var en ung tjur med de minsta älghorn jag sett. Ljuset var fortfarande ganska svagt och det var synd att de kom nära mig så tidigt. Dessutom skulle de gå rakt på mig om de fortsatte.
Jag började fota för att få stopp på dem och det svaga ljudet från kameran var precis lagom för att det skulle höras till älgarna men inte så högt att det skrämde dem. Tack och lov för att jag hade en kamera som gav lite ljud ifrån sig. Den första älgen stannade upp och bakom den dök två till upp.
Den lilla tjuren och en ko var inte kompisar. De lade båda öronen bakåt vilket var ett tydligt tecken på aggressivitet. Först reste sig kon upp på bakbenen och vevade med frambenen och sedan gjorde tjuren lika dant.
Ingen av dem var i närheten att träffa den andre. Det såg ut som en slags kraftdemonstration och efteråt slutade de att ha öronen bakåtlagda. Om en kommer nära en vuxen älg slås en av hur stora de är. När det står på bakbenen och vevar med frambenen ser de ännu större ut.
Det upprepande ljudet från kameran gjorde älgarna lite misstänksamma och de lämnade den öppna mossen och gick in i skogen. De passerade mig tjugo meter in i skogen. Det var bra eftersom ingen av dem då förstod att jag var en människa och det är alltid en tillfredsställelse att kunna fotografera djur utan att skrämma dem. Bakom mig passerade de en öppning i skogen och jag kunde räkna till nio stycken älgar.
När älgarna hade gått förbi mig passade jag på att äta mina frukostmackor. Därefter kom två rådjur ut på mossen.
Bägge rådjuren tittade flera gånger åt det håll på mossen som jag inte kunde se på grund av udden med träd. Jag förstod att det var något där men det var inget som skrämde rådjuren. Jag försökte se genom träden och plötsligt fick jag se ett bakben på en älg i en liten glipa mellan träden. Det gick en halvtimme utan att älgen rörde sig. När jag tittade bakom mig såg jag en jägare långt bort på mossen. Han kom gående tillsammans med en hund och de var på väg åt mitt håll. Det syntes på hunden när den fick syn på älgarna. Jag fick efteråt veta av jägaren att det var flera älgar. Hunden stannade och stod helt stilla ett tag. Sedan började den springa och skälla. Varpå älgarna försvann. Där hade jag otur men på morgonen hade jag haft tur eftersom det var en jägare som skrämde älgarna åt mitt håll när han skulle gå till ett jakttorn i den kanten av mossen där jag först såg älgarna.